Miss Universum och Miss Tanguita

I söndags var en stor dag i colombiansk populärkultur.

Efter över ett halvsekel, vann landet äntligen sin andra Miss Universum-titel någonsin.

Colombia har varit den eviga tvåan. Under de 56 år som landet deltagit i Miss Universum har Colombia kommit bland topplaceringarna över hälften av gångerna, omkörd av den ständiga rivalen i dessa sammanhang, Venezuela.

I Colombia tillhör skönhetstävlingar populärkulturen. Det är ett självklart, och väldigt lite ifrågasatt inslag i landets festligheter, och på varenda liten byfestival koras samhällets egen skönhetsmiss.

Men för två veckor sedan briserade en medieskandal. Den handlade om Miss Tanguita, en skönhetstävling i byn Barbosa med 3.500 invånare, där flickor mellan 5 och 10 år går på catwalk i bikini under byns festival. Byns borgmästare och tillika officiell organisatör försvarade det hela med världshistoriens sämsta argument - "Vi har haft den här tävlingen i över 20 år och ingen har någonsin klagat förut, och vi tvingar inte någon att delta, det är helt frivilligt, vilken liten flicka drömmer förresten inte om att bli skönhetsdrottning?".

Miss Tanguita stannade vid skandal och indignation i medierna. Efter bara några dagar meddelade åklagarmyndigheten att förundersökningen lades ner. Det är inget brott att låta småflickor paradera i bikini på bytorget framför fulla vuxna män, och säkerligen är Miss Tanguita bara en i en enorm mängd liknande tävlingar.

Några dagar senare vann Colombia Miss Universum och småflickor landet över får nytt bränsle på skönhetsmiss-drömmarna.

---
Kolla gärna in Kobras utmärkta reportage Colombia - ett land besatt av skönhet.

Största orosmolnet just nu

Migrationsverket har registerat er mans ansökan 2014-12-23 och ett beslut i ärendet har ännu inte fattats.

Väntetiden för en ansökan som denna uppskattas just nu till cirka 14 månader. Det är omöjligt att ge exakta väntetider när det gäller handläggning. I vissa fall kan en ansökan ta längre tid än vad vi angett på vår hemsida. Det kan bero på att Migrationsverket behöver mer information, för att fatta beslut. I sådana fall kommer handläggaren som har hand om ärendet ta kontakt med den som har ansökt eller anhörig i Sverige.

Fjorton månader. FJORTON.

Enligt en liten informell undersökning bland vänner i ungefär samma situation verkar det snarare ha tagit runt 3-4 månader, och med tanke på frågorna i ansökningsformuläret ("har ni någon gång bott ihop?" "hur ofta har ni kontakt med varandra?" "har ni någon gång träffat varandra i verkligheten?") så känns ju inte vårt fall som så värst misstänkt och går förhoppningsvis snabbt.

Men det finns också andra fall som "vi skickade in vår ansökan i september förra året och har fortfarande inte blivit kallade till intervju".

Och där 3-4 månaderna var senast förra året, väntetiderna verkar bara bli längre och längre, och det tar nog tid innan de där 1000 personerna Migrationsverket nyanställer i år märks i väntetiderna.

Jag vet ju såklart att allt beror på ett extremt ökat söktryck på grund av framför allt kriget i Syrien, och naturligtvis trumfar humanitär kris familjeanknytning och ska ha prioritet. Det är klart som korvspad.

Och jag vet också att vi ändå har en rätt privilegierad situation. Jag landar i Umeå där mina föräldrar finns till hands och kan hjälpa till medan jag är själv med Gael, och om det drar ut på tiden kan vi nog spara/låna ihop till en biljett och Oscar har ett tvåårigt Schengen-turistvisum så han kan komma och hälsa på. Vi sitter inte i sjön, särskilt inte jämfört med många andra.

Men ändå. Gael och jag reser till Sverige den 9 mars. Det vore skönt att kunna tänka under sömnlösa nätter att "jag hoppas att vi hinner fira påsk ihop i år", och inte "jag hoppas att vi hinner fira jul ihop i år".

Just nu avskyr jag lite extra mycket den här befängda idén att några godtyckliga streck på en karta ska bestämma vilka människor som får leva tillsammans var någonstans i världen.

Det oskrivna bladet

Jag har lite svårt för att leva i nuet just nu.

Det här med sverigeflytten upptar en otroligt stor del av min tankeverksamhet. Inte bara de rent praktiska detaljerna (ca en miljard) som vi har kvar att ordna, men också, eller framför allt, dröm-planerandet.

Jag älskar det.

Jag älskar att fantisera om hur det kommer att vara, var vi ska bo, och hur det ska se ut.

Så tusen år efter alla andra har jag skaffat Pinterest, och jag har lagt till en massa inredningsbloggar i min reader och nu sitter jag och pinnar bilder på fina hem och drömmer om hur vårt kommer att se ut (och så har jag gjort en kläder-kategori pga skriande behov). Vi börjar ju om i princip från noll, och det är befriande på sitt sätt. Vi kan skapa något helt nytt, precis som vi vill ha det.

På ett rationellt plan vet jag så klart att vi kommer att ha cirka noll pengar, och att vi får ta vad som bjuds och det billigaste vi får tag på och att utrymmet för att vara kräsen kommer att vara ganska minimalt till en början.

Men, drömma är ju halva nöjet, så jag drömmer på.

Tillbakablick 2014

2014. Mitt sista hela år i Colombia. Kanske någonsin. Såhär var det:

Januari
Vi började året med att njuta av Bogotás januarisol med utflykter, till exempel till nöjesparken. Jag skrev om mina funderingar kring städhjälp (ett av mina mest lästa och kommenterade inlägg någonsin), Gael började på simskola, och jag blev nominerad i en bloggtävling.

Februari
Mamma kom på besök och stannade i en hel månad. Vi åkte på tropiksemester över helgen och var med om en obehaglig bilolycka. Gael fyllde två och firades i tre omgångar. Jag hamnade i finalomgång och tillslut på plats sex i den där bloggtävlingen.

Mars
Mamma åkte hem, det gick som vanligt dåligt i kongressvalet, och jag publicerade två policydokument. Oscar och jag satte ihop årets Gael-videokollage, och jag längtade hem-hem.

April
Gael slutade med blöjor och efter en frustrationsskapande bankkontorsincident satte jag ihop tio anledningar till att älska Colombia, och hann med nummer ett, två, tre, fyra och fem.

Maj
Jag skrev anledning sex, sju, åtta, nio och tio, och Colombia röstade i första omgången i presidentvalet samtidigt som det var EU-val i Europa.

Juni
Det var Historiens Bästa Sommar i Sverige vilket inte gjorde hemlängtan lättare, presidentvalets andra omgång gick åt rätt håll med knapp marginal. Jag tog colombianskt körkort och ännu en masterexamen, och fina Johanna i Berlin skickade paket.

Juli
Det var en för stressig jobbmånad för att hinna blogga särskilt mycket, men vi bokade i alla fall en Karibienresa och sen fick Oscar och jag ögoninflammation båda två.

Augusti
Jag jobbade dubbelt, men vi hann i alla fall med att flyga lite drake under årets blåsigaste månad.

September:
Jag kunde äntligen ägna mig helhjärtat åt mitt nya jobb, jag debatterade i TV, och vi hade en ganska deppig svensk valvaka. Sen gjorde jag om ett nattduksbord till leksakskök till Gael och i slutet av månaden kom min lillebror Erik.

Oktober:
Det bästa som hände på hela månaden var att Erik och jag åkte till Colombias Stilla Havs-kust, det absolut bästa landet har att erbjuda. Sen skrev jag lite om hur det fungerar med förskolor här.

November:
Mina föräldrar landade för en månads colombiavistelse, och vi drog till Karibien över en långhelg. Gael hade sin årliga teaterföreställning med förskolan.

December:
Vi hade svenskt julbak för femte året i rad och det regnade jättemycket i Bogotá för att vara december. Precis innan jul fick jag besked om jobb i Sverige och flyttnedräkningen började. Vi firade jul med Oscars föräldrar, sen drog vi till Karibien, och nya året välkomnade vi tillsammans med vänner.

-----
Jag har gjort årssammanfattningar tidigare år också, de finns här: 2013, 2012 och 2011.

Nyåret 2014

Sen blev det nyår, och det blev det för oss i det lilla samhället Ciénaga, mitt emellan de karibiska kuststäderna Barranquilla och Santa Marta. Därifrån är Yuri, en av våra närmsta vänner, och vi inkvarterade oss hemma hos hennes mamma tillsammans med Santo och Virginia, som också tillhör närmsta kretsen.

Yuri, Santo och Virginia var padrinos på vårt bröllop, tillsammans med Alejo som inte var med i år - han och Yuri är inte ett par längre. Förra året firade vi julafton med dem, det här året blev det nyår.

I Colombia innebär alla högtider fest, och nyår är inget undantag. Och Karibien är verkligen inget undantag.

Festen hölls hemma hos Yuris mamma, och släkt och vänner kom förbi under kvällen. En enorm högtalare hade kopplats in ute på bakgården och volymen vridits upp till max för att överrösta alla grannarnas musik, som också hade enorma högtalare utomhus, med maxvolym.

Gael, den partyprissen, var uppe till efter ett på natten, utan en enda tillstymmelse till gråt och ägde dansgolvet, särskilt när Ras-tas-tas lät i högtalarna.

Våra padrinos, minus en, och plus en extra person

Dagen efter hängde vi på gatan utanför Yuris kusins hus, åt traditionell sancocho, drack kall öl i skuggan av träden, och barnen badade i en plastpool som ställts upp på trottoaren.

Ett härligt avslut på det gamla året och början på det nya. Välkommen, 2015, året då det händer!

Karibienresan

Vi bokade ju en resa till Karibien för jättelängesen, så strax efter jul satte vi oss på planet mot Santa Marta (igen). De första fyra dagarna hade vi bokat en lägenhet via Airbnb, i ett superlyxigt lägenhetskomplex precis vid stranden, med tre pooler och restaurang och bar. Såhär såg det ut från vår balkong:

Det var helt underbart, däremot kommer ju Colombias vidriga klassamhälle fram så himla tydligt på sådana ställen. Som att det satt en skylt vid poolen där det stod barnskötare, hembiträden, livvakter och chaufförer får inte använda poolerna. Alltså. Dels den explicita separationen mellan olika sorters människor, men också att det finns folk som har med sig barnskötare, hembiträden, livvakter och chaufförer på semester. Och ja, i lekparken med Gael var Oscar och jag i princip de enda föräldrarna, resten var barnflickor tillsammans med barnen.

Colombia är fantastiskt på många sätt, men förutom våldet så är det brutala klassamhället en av de otrevligare sidorna av landet.

Hur som helst. Som semester var det ändå fantastiskt. Vi hade fyra underbara dagar där vi varvade strand med pool med strand med pool. Och inget mer. Jag illustrerar med en bildkavalkad:

Jag fyllde ju år i Karibien också, och Oscar hade letat upp vänner till mig från hela världen och bett dem skicka videohälsningar, som han satt ihop till ett kollage. Trettiofem minuter långt var det, med hälsningar från Sverige, Colombia, Frankrike, Libanon, Japan, USA, Kanada, Argentina och Chile!

Bland de finaste presenter jag någonsin fått. Jag började födelsedagen med att storböla.

Efter fyra dagar lämnade vi det lugna lyxlirarlivet för lite autentiskt karibiskt nyårsfirande i Ciénaga, men det får bli ett eget inlägg.

Julafton 2014

Såhär nästan en månad i efterhand, men bättre sent än aldrig. Precis efter jul åkte vi ju till Karibien, och när vi kom hem började vi sälja våra grejer och det var lite mer tidskrävande än väntat.

Jag kan aldrig riktigt vänja mig vid att julfirandet börjar på kvällen här, att julafton på dagtid är som en vanlig dag. Gael fick en julklapp i strumpan på sängen på morgonen, sen gick Oscar till jobbet.

På eftermiddagen när han kom hem fixade vi det sista med julmaten och -packningen och sen åkte vi hem till Oscars föräldrar där vi skulle fira jul tillsammans med Oscars bror med familj.

Även om julklappsutdelningen vanligtvis sker på tolvslaget i Colombia (Jesus föddes ju egentligen den 25 december...) så tog vi den lite tidigare, så att Gael och kusinen Samuel skulle orka hålla sig vakna. Den första julklappen som Gael öppnade var en docka. Reaktionen (från övriga närvarande, Gael själv blev jätteglad) var några sekunders kompakt tystnad och sen varför ger ni honom en docka? Jag önskar att jag hade haft något dräpande svar redo.

Själv fick jag EN SYSTEMKAMERA av Oscar. Snygga bilder utlovas på bloggen framöver. Jag ser helt galen ut på alla foton från den paketöppningen, jag bjuder på ett från precis när jag insett vad som låg i paketet:

(Helt galen, jag sa ju det)

Jag var ganska nöjd över den presenten, om man säger så. Själv fick han en klocka av mig, och det kändes ju inte precis som att det låg på samma nivå. Eller ens planet.

Efter maten, med både svensk och colombiansk julmat på buffén, fick Samuel och Gael varsin pepparkakstraktor att banka sönder:

Allt som allt ett väldigt mysigt julfirande. Och troligtvis det sista i Colombia på flera år.

Bankerna och jag - inte så mycket till kärlekshistoria

Det kan hända att jag sa till bankens kundtjänsttelefon idag att "det här är den sämsta banken i hela landet, den dagen jag avslutar alla konton hos er kommer att vara den lyckligaste dagen i mitt liv".

Och lite till grejer.

Om vi säger så, colombianska banker är inte det första jag kommer att sakna när jag flyttar härifrån.

Borrón y cuenta nueva

Det här med att flytta ett helt liv till en annan kontinent är inte så lätt, men nu är vi tillbaka i Bogotá och har börjat beta av att-göra-listan. Nummer ett var att göra sig av med de allra flesta av våra saker. Det är mycket billigare att sälja här och köpa nytt (dvs begagnat) i Sverige än att skicka ägodelarna. Så det tänker vi göra.

Vi gjorde en sida med alla saker vi ville sälja, tänkte att vi gör det i god tid så vi hinner bli av med allt. Jo, tjena. Klockan fem på eftermiddagen igår la vi upp länken på facebook. Klockan sju på kvällen var de första grejerna sålda, hämtade och betalda och allt. Sen satt Oscar och jag klistrade vid varsin dator fram till klockan ett på natten för att svara på mejl och sätta upp folk på väntelista på varje grej. I morse hade jag 20 nya olästa mejl i inkorgen. Vid lunchtid idag började jag svara att nu tar vi inte emot fler intresseanmälningar.

Såatte... Det tog ju inte precis de två månader som vi hade tänkt oss.

Det verkar som att vi säljer alla våra grejer alldeles för billigt. Eller att det finns ungefär noll utbud av begagnade grejer och tydligen ganska mycket efterfrågan.

Antagligen en kombination av båda.

Jag hade tänkt lägga ut länken här för att tipsa folk, det är ju en del svenskar som bor i Colombia som läser och som kanske skulle kunna vara intresserade. Men det är nog för sent nu. Men hur som helst, här kommer länken ändå, utifall att ni vill tjuvkika lite på vad vi har för grejer hemma egentligen: http://oalovendentodo.blogspot.com/

Jag som hade tänkt ägna gårdagskvällen till att skriva blogginlägg om allt som jag inte har skrivit om - julafton (och min fantastiska julklapp), karibienresan, min födelsedag (och min fantastiska födelsedagspresent), och nyårsafton i bästa karibiska stilen. Men det får bli en annan dag, det här med att sälja ut hus och hem är tydligen ett heltidsjobb.