Bildkavalkad

Oscar har ägnat skärtorsdagen och långfredagen åt att äntligen redigera färdigt bilderna från vår smekmånad till Sverige i somras. Vill ni se lite snygga foton finns de här, från Umeå och sommarstugan, Uppsala, Stockholm och en väns sommarstuga.

De får mig att längta halvt ihjäl mig efter svensk sommar.

Oscar gästbloggar om sina intryck från Sverige

Eftersom så många frågat mig vad Oscar tyckte om Sverige bad jag honom skriva ett gästinlägg. Här är hans egna ord, som jag översatt till svenska.
----------

När jag kom till Sverige visste jag inte riktigt vart jag var på väg, allt jag hade var referenser som jag hittat på internet eller sett på teve någon gång, eller fått från någon Bergmanfilm och andra nyare filmer. Och dessutom referenser från de tusen historier som Annika berättat för mig om sitt land, men ärligt talat så kan jag erkänna att jag aldrig trodde att jag skulle möta så mycket helt nytt, detaljer som varje dag fyllde mig med nyfikenhet och som Annika och hennes familj försökte förklara för mig.

Oftast när jag försökte förstå, var det mest återkommande att ta till jämförelser, och i mitt fall jämförde jag olika aspekter av Colombia, landet jag föddes i, med alla nya detaljer som jag såg i Sverige. Något som överraskade mig var personerna som jag lärde känna allteftersom dagarna gick. Jag måste erkänna att jag var lite fördomsfull och trodde att jag skulle möta kalla personer, som går omkring med uttryckslösa ansikten, men till min förvåning var jag omringad av leenden, kramar, långa och varma samtal, och till och med lyckönskningar från personer bakom en disk som säger hej då och tackar dig och önskar dig en trevlig dag. Jag kan inte låta bli att nämna de goda råden och rekommendationerna från mormor Elsa och farmor Märtha som jag pratade med om turen vi har, både de och jag, att få känna den vackra personen som jag delar mitt liv med nu.

Något som jag lade märke till under tiden jag var i Sverige är att de sociala skillnaderna inte är så utpräglade; medan du går eller cyklar på gatorna (för nästan alla, för att inte säga alla, cyklar för att ta sig till olika delar av staden) ser du personer som utför olika arbeten oberoende av social status eller kön. Som anekdot, när vi reste från Stockholm till Umeå var det första gången i mitt liv som jag reste i ett flygplan där piloten var kvinna. Och dessa skillnader är tyvärr omöjliga att undgå att märka, framför allt om du kommer från ett land där de rika varje dag är rikare och de fattiga fattigare, där i vissa fall kvinnorna tjänar mindre än männen för samma jobb.

Dessutom finns något som var svårt för mig att förstå, och det är tilliten. Tilliten att gå in på en affär och att denna litar på att du scannar allt du köper, tilliten att lämna en cykel på gatan utan att tänka att någon kan stjäla den, tilliten att betala dina skatter (som är mycket höga) och att staten kommer att fördela dessa pengar till sjukvård och utbildning. Kanske säger jag svårt att förstå därför att något som karakteriserar oss är att inte lita ens på vår egen skugga.

Jag kan inte förbise ansvarskänslan för miljön som svenskarna har, som utnyttjar resurserna medvetet och ansvarsfullt och återvinner allt som går att återvinna. Och det bästa är att det är var och en som ser till att göra det, utan att vara beroende av att någon annan kommer hem till dig och tar med det som ibland ses som "skräp".

Och kanske för att avsluta, för jag skulle kunna fortsätta prata om tusen detaljer till, en mening som säger mycket om svenskarnas liv är "gör det själv". Inte bara för att det kanske kostar halva lönen att betala en hårklippning eller ett hembiträde, utan för att det finns en inställning att om du är kapabel (fysiskt och mentalt) att göra det, varför inte göra det? Mina svärföräldrar Rolf och Inger visade mig att de är alldeles särskilt kapabla att göra nästan allt, medan det för mig var en stor bedrift för oss fyra (mina svärföräldrar, Annika och jag) att lyckas sätta upp ett partytält för 40 gäster. Eller farmor Märtha, som med sina 85 år själv körde sin röda Mazda från lägenheten ut till sommarstugan.

Det finns mycket att berätta, och kanske ger mitt treveckors besök mig inte tillräckligt med auktoritet för att kunna säga hur svenskarnas liv ser ut, men det jag vet, är att de har mycket som vi borde ta efter, och varför inte, anamma som en inställning i samhället att inte skryta om det eller vara högfärdig, något som också karakteriserar detta skandinaviska land.

Sverige

I förrgår kväll landade vi i Colombia igen efter en flygresa som gick helt utan problem men som var alldeles för lång. Igår morse var jag tillbaka på jobbet och helt plötsligt är allt precis som vanligt igen.

De tre sverigeveckorna var alldeles fantastiska och jag vet inte ens var jag ska börja. Vi hann med hur mycket som helst och samtidigt alldeles för lite. Tre veckor räcker inte på långa vägar för att ta igen två och ett halvt års frånvaro.

Oscar och jag solar lite i sommarstugan

Första veckan var vi i sommarstugan, med underbart väder, vattenskidåkning, vindsurfning, kusiner, fastrar och farbröder, fiskning, båtutflykter, kajakpaddling, picknickar och kubbspel. Precis sådär som svensk sommar ska vara.

Sedan åkte vi in till stan för baluns - grillfest som mamma och pappa ordnade för oss och för alla släktingar och vänner som inte hade möjlighet att åka till Colombia och vara med på bröllopet. Dubbelt bröllopsfirande, alltså.

Världens bästa föräldrar och jag

Och vecka två stannade vi i Umeå, för att träffa mer släkt och vänner, och bara vara. Vi hade egentligen tänkt fara och fjällvandra i några dagar, men det tar på krafterna att vara i ett helt nytt land på en helt ny kontinent, eller i mitt fall att vara gravid på resande fot, så vi bestämde oss för att skjuta fjällvandringen på obestämd framtid. Det blir väl fler sverigeresor.

Efter två veckor i Umeå reste vi söderut, mot Stockholm med ett stopp i Uppsala. På en veckas tid försökte vi hinna med att se stan, handla allt vi inte handlat i Umeå, och träffa så många vänner som möjligt. Vi hann med alldeles för lite såklart, men jättemycket ändå.

Oscar var väldigt fascinerad över Sverige, och jag också. Man vänjer sig av med och glömmer bort mycket när man bor utomlands länge, även om det ändå är hemtamt och vant.

Det är en konstig känsla, det är som att ha två hemländer, för när vi kom tillbaka till Colombia, som jag hade befarat skulle kännas lite jobbigt, kändes det mesta hemtamt och vant också. Det är nog värt att reflektera över i ett alldeles eget blogginlägg framöver.

Paus, tydligen

Ja, alltså den här sverigeresan har ju tydligen alldeles försatt mig i oplanerad semesterkoma på bloggfronten.

Någon gång framöver, snart eller om ett tag, lovar jag att återkomma med lite mer detaljer, men tills dess frossar jag i Sverige och njuter av tystnaden, solen och värmen vareviga dag och all mat jag saknat.

I korthet: Vi har badat, åkt vattenskidor, paddlat kajak, solat, träffat släkt och vänner, åkt båt, vindsurfat, grillat, druckit uteserveringsöl, fotat i massor, cyklat, ätit hämtpizza vid älven.

Allt är fantastiskt och vi har två hela veckor kvar.

I Sverige

Vi är i Sverige! Oscar blev insläppt utan problem i Schengen och vi landade sent igårnatt på Arlanda. Jag kunde inte hålla mig utan började gråta när vi såg skylten med Arlanda Airport (så går det när man får utlopp för två och ett halvt års ackumulerad hemlängtan).

Första svenska sommardagen på fem år för min del och första någonsin för Oscars inleddes med klassiskt svenskt sommarregn och molnig himmel, men framåt kvällen lättade det upp och vi cyklade iväg med hämtpizza, Trocadero och Norrlands guld till en brygga vid Umeälven och åt middag i kvällssolen.

Imorgon åker vi ut till sommarstugan och radioskuggan i några dar, men jag lovar att åtekomma senare med uppdateringar om vår svenska smekmånad.