Nu säljer vi lägenheten

Lägenheten vi äger i Bogotá, som vi haft uthyrd sedan vi lämnade landet och fram till nu, är till salu.

Vårt första gemensamma hem, där vi bodde när vi gifte oss, när Gael föddes och levde sina första tre år i livet. Det är inte helt osentimentalt att göra sig av med den.

♥ Alla minnen från alla stunder med vänner i lägenheten ♥

Det är en fantastisk lägenhet, inte bara för alla minnen den bär på, utan rent objektivt. Men vi kan inte behålla den om vi någon gång vill köpa en bostad här (och det känns som att vi vill, snart, och amortera som tusan så att vi har nästan-gratis boende när vi bli gamla och knappt får någon pension).

Medan nuvarande hyresgäst bor sin uppsägningstid ut så la vi ut den på facebook, för att se om vi fick något napp. Om vi fick! Intresset var större än vi trott, sådär så vi började fundera på om vi satt priset för lågt, trots att vi gjort en värdering med en mäklare och sen dragit till lite extra, allt enligt colombianska försäljningsråd.

Hur som helst, först till kvarn var några vänner, ett syskonpar som vill köpa lägenheten för att hyra ut den, kanske det allra vanligaste sättet att investera pengar i Colombia, om man har den ekonomiska möjligheten.

De vill köpa innan årsskiftet (av skatteskäl, tror jag?) så nu skyndar de på för att hinna.

Men det är ju två månader kvar till årsskiftet? tänker ni kanske. Jag har två ord till er: colombiansk byråkrati. Jag hade hunnit förtränga litegrann hur absurd och tidsödande den faktiskt är.

Så vi får väl se. Kanske är vi inte längre ägare till en lägenhet i Colombia när året är slut. Kanske är vi det. Men oavsett är vi det inte särskilt länge till.

Utsikten från 17:e våningen. Den var fin även när regnet öste ner.

Hur mycket pengar vi tillslut får för lägenheten i svenska kronor är en annan historia. Särskilt nu, växelkursen har gått upp och ner som en jojo efter valresultatet i USA i tisdags. Vem vet hur det blir med det.

Gaels rum

Den går inte snabbt, den här rundturen i vårt hem som började med köket och fortsatte med vårt sovrum, men här kommer i alla fall nästa del. Gaels rum.

Det är inte vi som valt tapeterna i lägenheten, och inte heller vi som valt att det ska vara fondväggar i alla rum. Men det är ju en hyreslägenhet som vi väl inte ska bo i för evigt, och inte är så sugna på att investera en massa i därför, så det får vara som det är.

Förutom i Gaels rum, där gick faktiskt gränsen vid Världens Fulaste Fondtapet, någon slags mörk himla grafisk skog? Svart på ganska mörkt grått. Spräckligt och fult. Där fick fixar-pappa rycka in och vi tapetserade över den med en billig och neutral tapet från Rusta, en sån som hyresvärden väl inte kan ha några framtida anmärkningar på.

Bokhyllorna är vanliga Billys som jag målade bakstycket gult.

Resultatet blev ett mycket ljusare rum, som ser ut som bilden ovan när man kommer in genom dörren.

Vrider man sig sen lite till höger så ser man sängen och garderoben. Det är ett väldigt svårmöblerat rum, det är så långsmalt att det liksom inte går att placera möblerna på något annat sätt än längs med långväggarna.

Ser man istället rummet från sängen så ser det ut såhär. Mer än så är det inte.

Den där läshörnan har jag gjort av en sänghimmel, och så sydde jag in en ljusslinga inuti den för att ha lite mysbelysning på kvällen. Eller tja, typ dygnet runt vid den här tiden på året.

Och ni fattar väl såklart att jag tagit bilderna en dag när vi just har städat rummet och Gael fortfarande inte satt sin fot över tröskeln efter städningen? Annars ser det ju såklart aldrig någonsin såhär städat och organiserat ut. Naturligtvis.

Vårt sovrum

Tänkte fortsätta på den virtuella rundturen hemma hos oss som jag inledde för några veckor sedan med att visa köket. Nu har turen kommit till vårt sovrum, och eftersom det inte är så mycket att se där heller så blir det inga fem bilder, bara två. Det finns helt enkelt inte mycket mer att visa än de två vinklarna, som för övrigt visar ungefär samma sak. Det som inte syns på bilderna är den fjärde väggen, den som är mitt emot sängens huvudände. Men den är helt kal, så det gör inte så mycket.

Ena väggen i vårt sovrum är en fondvägg, och det är ett genomgående tema. ALLA rum har fondvägg. Lägenheten tapetserades om för fyra år sedan och dåvarande hyresgästen valde inte precis samma tapeter som vi hade valt. The perks of att bo i hyresrätt.

Hur som helst, när man kommer in i sovrummet är det det här man ser. Vi har äntligen köpt lampor till sängborden, det var på tiden. Men i fönstret lyser både växter och mysbelysning med sin frånvaro. Det går rätt snabbt att bygga upp basmöblemanget i ett hem, för att det är absolut nödvändigt, men resten tar tid. Allt extra-grejs som gör att det faktiskt känns som ett hem. Nu när det helt plötsligt blivit så mörkt är fokus på lampor. Att ha en taklampa i varje rum funkade under sommaren, men nu måste lite fönsterlampor och mysbelysning inhandlas. Därav mina utflykter i lamp-djungeln.

Står man ungefär där stolen står längst till höger i bilden ovan ser man ungefär det som syns i bilden nedan. Och det är allt som finns i sovrummet. Sängen och sängborden köpte jag nya men garderoben fick jag för några hundralappar av den tidigare hyresgästen. Praktiskt, han slapp kånka ut ett åbäke till garderob, jag slapp kånka in ett. Får hålla tummarna för att nästa hyresgäst efter oss också vill ta över den.

Sängen är för övrigt 160 cm bred. I Colombia är nämligen dubbelsängar 140 cm breda som standard. Vi hade en 160 cm, vilket i jämförelse kändes som rena lyxbredden. Så varför ändra på ett vinnande koncept? Kanske jag tänkte. Eller så kanske jag inte tänkte alls. För hade jag insett att standardbredd på dubbelsäng i Sverige snarare är 180 cm (och att sovrummen faktiskt är byggda med plats för det) så hade ju det helt klart varit ett bättre köp. Särskilt med tanke på att vi har ett barn som är sällskapligt så till den mildra grad till och med i sömnen att han varje natt trippar över till oss så vi sover för det mesta tre i sängen, åtminstone halva nätterna. Finns det hjärterum...

Bilder från vårt kök

I maj flyttade vi in i lägenheten som vi fick tack vare att jag förutseende nog stått i bostadskön några år och att Sverige har världens enklaste icke-byråkrati.

Såhär efter några månader är det dags att visa lite bilder på hur vi bor. Det allra mesta i hemmet är skänkt eller köpt begagnat. Vi sålde ju allt vi ägde i Colombia och kom hit utan en möbel. Så det är ju som det är. Under uppbyggnad.

Först ut, köket.

När man kommer in i köket är det detta man ser. Köksbord, diskbänk, spis, skåp. Kylskåpet och frysen står längs väggen till vänster utanför bild. Även om vi har mycket mer skåpförvaring än i vår colombianska lägenhet (eller i vilken genomsnittlig colombiansk lägenhet som helst, som överlag har både lite och opraktisk förvaring) så är det i minsta laget. Hur det nu kan ha blivit det redan när vi kom hit utan en pinal.

Till vänster om spisen är det ett skåp till och sedan en dörr in till tvättstugan. För jo! Kanske det allra lyxigaste i vår lägenhet är att den har en egen liten tvättstuga, och tvättmaskin ingår. Vi har ju förvisso haft tvättmaskin i alla år i Colombia också, eftersom allmänna tvättstugor inte hör till vanligheterna där, så vi är ju vana, men det är ju inte precis något man kan vänta sig i en hyreslägenhet hos allmännyttan i Sverige.

Hur som helst, diskmaskin har vi också. Den köpte vi av förra hyresgästen för 400 kronor, installerad och klar. Mycket praktiskt.

Om man istället ställer sig ungefär vid spisen och tittar ut över köket så ser det ut såhär. Bordet och stolarna köpte jag begagnat för kanske 150 kronor, sedan målade pappa stolarna gröna och då blev de ca 1000% snyggare. Mikrovågsugnen har vi fått gratis och lampan kostade 50 kronor begagnad och klockan, ja den kom ju från farmor.

Jag gillar mina krukor med kryddväxter - det är fyra basilika, en oregano, en persilja och en dill. Jag har försökt mig på koriander två gånger men jag vet inte vad jag gör för fel med den. Koriandern till trots, det går mycket bättre för mig att odla växter här än i Colombia.

Dörren som syns där i bakgrunden går in till Gaels rum. Men det tar vi en annan dag.

-----
PS: Inspirationen till inlägget kommer från Jenny som började med att lägga ut fem bilder från olika rum i huset, hittills biblioteket, Fimpens lekrum och sovrummet. Kanske blir det fem bilder från de andra rummen, men här blev det bara två, för hur många bilder kan man egentligen lägga upp från ett ganska intetsägande hyresrättskök?

Cinderalley och Maria har också lagt upp bilder från sina hem.

Hyr vår lägenhet i Bogotá!

Vår lägenhet i Bogotá är till uthyrning.

Den är på 64kvm och har parkeringsplats och förråd. Vardagsrum, kök och arbetsrum med öppen planlösning, plus två sovrum, två badrum och tvättstuga. Och det finns diskmaskin! Försök hitta en lägenhet i Colombia som har det.

Den ligger på 17 våningen med utsikt västerut över Bogotá, på Calle 32 med Carrera 13, mitt emellan la Séptima och la Caracas, med ett kvarter till Transmileniostationen Profamilia och ett kvarter till Estación Museo. Kolla in google street view här.

Hyran är på $1.500.000 och administrationen $200.000, och räkningarna är estrato 4.

Här kommer bildregn - möblerna är nuvarande hyresgästers, men lägenheten hyrs ut omöblerad:

Köket

Vardagsrummet

Matrummet / arbetsrummet

Stora sovrummet

Det mindre sovrummet

Utsikten från balkongen

Slå till! Jag kan mejla fler bilder, jag har även bloggat en del bilder tidigare på den tiden vi bodde i lägenheten, här:

• Arbetsrummet här och här
• Vardagsrummet här, här och här
• Köket här och här
• Stora sovrummet här, här och här
• Lilla sovrummet här

Flytthelg

Om ni undrar vad jag pysslar med i helgen? Det här:

Avslut efter avslut

Nu börjar avsluten på riktigt. I fredags var det sista dagen på jobbet, mitt älskade jobb, där jag var i tre och ett halvt år, innan jag bytte, för att sedan efter ett år komma tillbaka igen.

Mitt skrivbord det senaste halvåret. Tomt och urstädat.

Sedan ägnade vi helgen åt att flytta ut ur lägenheten. I lördags kom alla som köpt möbler förbi och hämtade dem. Och sakta tömdes lägenheten.

Nedmonterad säng och madrasser och sängbord som väntar på att bli upphämtade.

Sedan packade vi. Och rensade. Och slängde. Och packade. I en halv evighet. Vi trodde att vi skulle bli färdiga, men det blev vi inte. Det tar lång tid att reducera en hel lägenhet till tre resväskor. Idag åkte vi tillbaka till lägenheten igen och fortsatte. Nu är äntligen lägenheten tom och allt vi har är sålt, skänkt, slängt eller nerpackat i resväskorna.

Allt vi har nuförtiden. Nästan.

Vi flyttar med tre resväskor och tre handbagage. Plus en väska vi skickade med Julias mamma när hon åkte tillbaka till Sverige i januari. Plus lite som vi skickat med mina föräldrar varje gång de rest tillbaka till Sverige. Plus ett paket vi ska skicka på posten med Gaels cykel och lite annat. Men ändå. Det är ganska lite för att ha haft ett helt bohag.

Imorgon börjar nedräkningen. Sista hela måndagen i Colombia. Sista veckan. Den ska jag ägna åt luncher och fikor och all byråkrati det innebär att säga upp ett liv i ett land.

Lucka 23: En bild från ditt hem

Såhär såg det ut i vardagsrumsfönstret i eftermiddags när jag kom hem från jobbet. Halv sex på kvällen och sol. Inte en uns snö (såklart).

Vi har julgran och julstjärna i fönstret och adventsljusstake och ljusslinga på balkongen. Men trots att det här är min åttonde jul i Latinamerika är det svårt att få in den där riktiga julstämningen utan snö och kyla och eftermiddagsmörker utanför fönstret.

Det här är lucka tjugotre från Emily Dahls bloggjulkalender 2014: Minnen från året som gått

Brandsäkert

Säkerhet i Colombia är synonymt med att undvika att bli rånad/överfallen. Man undviker att prata i mobiltelefon på gatan, det sitter järngaller fastsvetsade framför alla fönster på låga våningar och hyreshus, shoppingcenter, osv har för det mesta säkerhetsvakter som bevakar alla ingångar.

Men när det gäller övriga områden finns i princip inget säkerhetstänk överhuvudtaget. Man använder bara bilbälte i framsätet, och inte av säkerhetsskäl utan för att man riskerar böter annars. Barn sitter oftast i någon vuxens knä i bilen. Jag har sällan sett grindar för trappor, skydd för balkongräcken eller låsta medicinskåp hemma hos folk som har småbarn.

Brandvarnare har jag aldrig sett hos någon. Vi har inte heller haft någon under de tre och ett halvt år vi bott i lägenheten. Jag har tänkt flera gånger att det vore bra att ha, men det har stannat i tanken. Det krävdes tydligen att min mamma tog saken i egna händer och gick och köpte en brandvarnare till oss när vi var i Sverige i julas.

Nu sitter den äntligen på plats i taket och batteriet är testat och funkar. Det var på tiden.

Lucka 13: Om en favoritsak i mitt hem

Jag är inte så jätteförtjust i att laga mat, däremot tycker jag väldigt mycket om att baka.

I den lilla etta jag först bodde i när jag flyttade till Colombia fanns bara två spishällar i köket. Som jag saknade att ha en ugn! Jag fick låna en sån där portabel elektrisk ugn-grill av några kompisar och experimenterade en del men det gick aldrig att få till ordentligt bröd i den.

När Oscar och jag flyttade ihop var ett av mina viktigaste krav att lägenheten skulle ha ugn. Det har den. Elektrisk, dessutom, vilket är så himla mycket bakvänligare än gasugn.

Ugnen används flitigt, och jag är hemskt nöjd. Dock skulle jag gärna vilja ha en varmluftsugn någon gång i framtiden.

Hemma hos-reportage, del 11

Vår lägenhet består ju av två sovrum, och det andra sovrummet har jag nog knappt visat här på bloggen. Det har vi tidigare alltid haft uthyrt, nu senast till Andrea som bodde med oss i ett och ett halvt år, innan det var dags att börja göra plats för Gael. För tillfället används rummet mest till förvaringsplats av diverse barnprylar, men tids nog är det tänkt att Gael ska få flytta in (tids nog = när han slutar vakna för att äta på natten).

Under tiden fixar vi lite smått. Sedan tidigare har vi målat väggarna i en ljusgrön färg och i påskas sydde jag gardiner till rummet. Nu har vi satt upp väggdekorationer som Oscar designat och beställt.

Här är Gaels egna lilla skog:

Uppdatering! Oscar tar lite proffsigare kort än jag:

Dymo!

Idag kom min kusin Gunilla och hennes kompis Sofia hit på en liten mellanlandning i Bogotá innan de beger sig ut på rundresa i Colombia. Och Gunilla hade med sig bästa grejen! Som jag letat efter här i Colombia utan att få tag på (här finns, men bara de moderna varianterna som är mer som skrivare med tryckt text).

En Dymo!

Old school-varianten med stansade bokstäver. Nu ska hemmet dymofieras innan vi ger oss ut på stan för att turista lite.

Himmel och pannkaka så snyggt det kommer att bli!

Hemma hos-reportage, del 10

Jag älskar böcker, och jag älskar bokhyllor. De ligger lätt på topplistan över snyggaste inredningsdetaljen. Trots att tryckta böcker tar mycket plats och kanske inte är världens miljövänligaste så har jag otroligt svårt att tänka mig att gå över till e-böcker. Kalla mig konservativ, men böcker ska vara av papper, med snygga omslag.

Så naturligtvis var vi tvungna att styra upp en ordentlig bokhylla förr eller senare i det här hushållet. Sagt och gjort:

Den är inte lika maffig som Josefins bokhyllevägg, men den är stor, och fin, och den har fortfarande en massa plats att fylla ut mer böcker* i. Och i ett land där ett genomsnittligt hushåll äger mindre än 10 böcker, en genomsnittlig person läser 1,6 böcker om året, och 40% av föräldrarna aldrig läser för sina barn är den här bokhyllan enorm.

*Här passar jag på att flika in en liten hint till alla framtida colombiaresenärer som sitter därhemma och tänker "å, jag har visst lite plats över i min packning, jag kanske skulle ta med något till någon trevlig utlandssvensk". Jag säger bara: Svenska böcker! Svenska tidningar!

Nytillskott i hushållet

I Colombia finns inga allmänna tvättstugor i husen, så vill man inte tvätta för hand eller spendera en förmögenhet på att lämna in all sin tvätt får man skaffa sig en egen tvättmaskin. I och med att Andrea flyttade ut försvann även hushållets tvättmaskin, så vi slog till på en ny med hjälp av julklapps- och födelsedagspengar från mamma och pappa.

Vår nya tvättmaskin är en Rolls Royce bland det colombianska tvättmaskinsutbudet. En ganska reguljär tvättmaskin enligt svensk standard.

Först och främst har den lucka fram. Det innebär inte bara att man måste böja sig ned för att plocka in och ut tvätt, utan framför allt att själva trumman är liggande. Vilket i sin tur innebär att kläderna blir renare och utsätts för mindre slitage. De toppmatade tvättmaskinerna här har nämligen trumman stående.

Lyxen att ha luckan fram innebär att tvättmaskinen är runt dubbelt så dyr som de betydligt vanligare (men, som sagt, betydligt sämre) toppmatade maskinerna. Eftersom det är lite av en lyxvariant är utbudet också mindre. Dock bara i antal.

Det visade sig nämligen att denna variant bara finns i storlek enorm. Vår nya tvättmaskin har en maxkapacitet på 16 kilo. Det var den minsta som fanns. Den tar upp halva tvätthörnan och är tung som ett as.

Men! Vad gör det när vi äntligen, äntligen, äntligen kommer att få kläder som är rena på riktigt? Tvättade i en maskin som (hör och häpna!) är tystgående. Den första tystgående hushållsapparat jag någonsin stött på i Colombia. Vår diskmaskin, till exempel, låter som ett härke när den är igång.

En detalj som jag omöjligt kan förlika mig med när det gäller tvättmaskiner i Colombia är de helt värdelösa temperaturangivelserna. Vår första hade inga alls, man fick koppla den enda slangen till varm- eller kallvattenkranen. Vår förra hade kallt - ljummet - varmt. Den här har hela fyra olika temperaturval, nämligen de mycket lättförståeliga varmt/kallt - ljummet/ljummet - ljummet/kallt - kallt/kallt.

Vi frågade Samsung-personen på affären vad tusan som menades och följande konversation utspelades:

"Det är temperaturerna."
"Jo, så mycket förstår vi, men vad menas med att det står två saker på varje temperaturval? Vad menas till exempel med varmt/kallt?"
"Ja... det var en bra fråga. Ja... det är nog att det är en blandning. Lite från varmvattenkranen och lite från kallvattenkranen."
"Jamen då blir det ju ljummet. Och det är ju nästa temperaturval. Vad är skillnaden på varmt/kallt och ljummet/ljummet isåfall?"
"Mmmmm... ja... men det är nog så att varmt/kallt är med lite mer varmvatten än ljummet/ljummet. Kanske."

Vi försökte med några lite mer logiska förklaringar som att det kanske kunde vara så att första cykeln i varmt/kallt är med varmt vatten och andra med kallt. Men nej, så var det nog inte.

Så vi gav upp och tänkte att äsch, vi kollar instruktionsboken sen istället. Det har vi gjort nu, och blev mycket klokare. Där får vi nämligen veta att:
Varmt/kallt: Vita kläder och mycket smutsiga plagg som inte färgar av sig.
Ljummet/ljummet: Plagg som inte färgar av sig.
Ljummet/kallt: Medelsmutsiga plagg som inte färgar av sig; majoriteten av plaggen utan rynkor.
Kallt/kallt: Färgglada plagg, lätt smutsiga.

Så bra, då vet vi.

Hemma hos-reportage, del 9

Köket har jag visat upp förut. Nu kommer det igen, för vi har äntligen fixat lite mer förvaringsutrymmen. Är det något colombianska arkitekter är urusla på så är det kök med generös och praktisk förvaring. Eller, praktiska kök överhuvudtaget. Jag gissar att det traditionellt sett är män som inte tillbringat särskilt mycket tid i de köksliga domänerna som står för ritningarna.

Hur som helst, vi bestämde oss för att utnyttja en massa dödutrymme ovanför kylskåpet och ovanpå köksskåpen till lite mer förvaringsplats.

Det tog i princip två dagar av kaos innan det var färdigt. Inte för att det egentligen var någon stor renovering, utan för att det visade sig att vår lägenhet är Villa Villerkulla. Vinklarna mellan väggarna och taket ovanför kylskåpet är inte räta och taket lutar. Därför såg snickaren Euclides rätvinkliga köksskåp helt snett och vint ut när det väl var på plats. Så det fick sågas och fixas och ändras och måttas och till slut har vi ett köksskåp som visserligen inte är vinkelrätt men som ser rakt ut.

Numera ser köket ut såhär (i lite dunkelt kvällsljus):

Mycket mer skåputrymme!

Just nu hemma hos oss:

Kaoset innan de nya köksskåpen är på plats.

Hemma hos-reportage, del 8

Vi har köpt en ny säng!

Det var verkligen på tiden. Vår gamla säng var visserligen fin och funktionell, men alldeles för liten. Vi har i drygt två års tid sovit i vår säng i tron att den var 1.40 bred. När vi mätte för att kolla hur mycket bredare en 1.60-säng skulle bli upptäckte vi till vår förvåning att sängen i alla tider mätt 1.20.

Himla trångt, alltså. Och med en växande mage och en framtida filur blir det alldeles för litet.

Men nu har vi alltså en säng som är en meter och sextio centimeter bred. Det är JÄTTEMYCKET plats. Sådär så jag nästan tappar bort Oscar för han ligger så himla långt borta.

Dessutom behövde vi mer förvaringsutrymme, för det här med smart förvaring i små lägenheter är inte direkt colombianska arkitekters starkaste sida.

Så när vi ändå var på gång slog vi till med lådor under sängen. Det ryms ungefär hur mycket som helst i dem! Jättepraktiskt.

Ja, och när vi ändå hade en ny säng som var oväntat mycket bredare än den förra var vi tvungna att investera i nya lakan också. Och ett nytt täcke. Och då slog vi till och köpte riktiga lakan. Alltså såna som man stoppar in täcket inuti. Revolutionerande.

De kostade en halv förmögenhet eftersom de knappt finns i Colombia (lakan här är ett underlakan med resår i hörnen och ett platt lakan som man lägger täcket ovanpå och som sen skrynklar ihop sig under natten) men åh så värt varenda peso. Även om nästa omgång lakan vi köper får vi be någon snäll själ ta med från IKEA i Sverige. Riktigt gjorda av pengar är vi ju inte.

Diskmaskinen - hela historien

Eftersom en bild säger mer än 1000 ord så kommer här: Diskmaskinen - en kärlekshistoria i fem bilder (och några ord).

För en och en halv vecka sedan kom den hem till oss, diskmaskinen. Vår nye bästis. Först fick den dock stå och vänta ett tag och känna sig lite malplacerad i hallen, för det finns ju som sagt inget som helst utrymme eller förinstallation för diskmaskin i lägenheter i Colombia, så vi var tvungna att göra en smärre ombyggnad först.

Till vår hjälp hade vi lite olika personer. Här ser ni till exempel rörmokaren Juan Manuel som rev tvättstället (jag glömde ta ett före-kort, men tänk er ett gjutet otympligt tvättställ där skroten är på bilden). Sen drog han om alla vatten- och avloppsledningar, för sånt var ju inte heller anpassat för diskmaskin, såklart.

Efter att Juan Manuel fixat alla ledningar och rör och spacklat väggen och allt var det dags för snickaren Euclides (colombianska namn, alltså...) att installera möbeln som han byggt som skulle täcka maskinen. Det gick inte så bra. Möbeln han byggt efter de mått han tagit blev för liten. Rörmokaren hade nämligen satt avloppsröret för högt upp och därför gick inte diskmaskinen att skjuta ända in och då blev möbeln för kort. Så den fick monteras ned igen och vi fick vänta lite till.

Under tiden kunde det se ut ungefär såhär i diskstället. Det är nämligen inte så motiverande att diska för hand när man har en nästan installerad diskmaskin alldeles bredvid som bara står och väntar på att få fyllas med smutsig disk. 

Sen kom äntligen den nya möbeln. Då var det bara att vänta på installatören Anderson (som sagt, colombianska namn...). Han kom såklart inte den dag han sagt att han skulle komma utan dagen efter, men den som väntar på något gott får tillslut sin belöning i form av det här:

Å du ljuva nya diskmaskinstillvaro!

Vår nye familjemedlem

Vi har funderat fram och tillbaka hur länge som helst. Har vi råd, var ska vi egentligen ställa den, det finns ju ingen plats, är det verkligen nödvändigt?

Men sugna har vi varit. Hur länge som helst, som sagt.

Sverigeresan blev droppen. Tre veckor med diskmaskin överallt och vi var sålda. Vi kunde inte leva utan en längre.

Välkommen hem fina maskin

Förra veckan slog vi till, och i fredags kom den till sitt nya hem, vår nye familjemedlem. Just nu står den i hallen och känner sig lite malplacerad, men inom mycket kort kommer den att få en alldeles egen plats. Vi måste bara fixa lite först.

I Colombia existerar nämligen knappt konceptet diskmaskin. De som har råd anställer istället ett hembiträde som tar hand om det där med disken. Därför finns det heller inget som helst utrymme för att installera någon diskmaskin i köket.

Vårt nyförvärv ska få husera i tvättstugan, alldeles innanför köket. Men först måste vi riva ett tvättställ och dra lite vatten- och avloppsledningar (som sagt, det finns ingen förinstallation för diskmaskin i någon lägenhet). Sen måste vi bygga en liten möbel som täcker den. Sen måste någon komma och installera maskinen, eftersom man måste koppla en massa elkablar som inte följer med och vi vill inte riskera att kortsluta maskinen innan vi ens använt den.

Ibland önskar jag att pappa bodde lite närmare. Han kan nämligen göra allt det där som vi nu måste ta hit en rörmokare, en snickare och en installatör för.

Men hur som helst. Vi har en diskmaskin!

Hemmafixardag

Idag har vi ägnat oss åt att borra och skruva och hamra och spackla och måla. Vi har nämligen slutfört två hemmaprojekt som legat på lut alldeles för länge.

Jag presenterar härmed stolt... *trumvirvel*....:

Nya kökslampor

Och:

Här tänker jag från och med nu ha mitt bloggskrivningskontor

När ni ser hur jag ligger och njuter i eftermiddagssolen kanske ni tänker, men regnet då? Jo, såhär funkar det: Det regnar precis varje dag, men inte hela dagen. Och varje dag, på sena eftermiddagskvisten, tittar helt plötsligt solen fram och skiner fram till solnedgången, vilken är över på fem röda sekunder på de här breddgraderna.

Som ni ser är det inte vilken sketen hängmatta som helst, det är en banan-hängmatta. En banaca*. Det, ni.


* Från banano (banan) + hamaca (hängmatta) = banaca