Det där jag har att berätta

Ni minns kanske cliffhangern? Spännande grejer som händer och nya planer? Såhär ligger det till.

Vi har pratat ett tag nu om att flytta till Sverige. Testa hur det skulle fungera att bo där. Jag är anställd på ett fyraårigt projekt som avslutas i slutet av året, så vi tänkte att det är ett passande tillfälle att flytta. I april skickade vi in ansökan om uppehållstillstånd för Oscar. Jag började surfa runt på blocket och sondera bostadssituationen. Vi kollade upp jobbannonser.

Sen hände det grejer.

Oscar blev erbjuden jobb som UX designer på ett företag som nyss öppnat kontor i Colombia. Precis det han helst vill jobba med.

Och jag blev erbjuden jobb som biståndskonsult på Azaí, ett företag som jobbar med att stärka organisationer i civilsamhället och andra aktörer i allt som har med bistånd att göra - skriva projektansökningar, analysera hållbara finansieringsalternativ, planera strategiskt, utvärdera projekt, och så vidare.

Efter en hel del funderande kom vi fram till att det bästa alternativet just nu är att stanna kvar ett tag till i Colombia. Vi vill bo i Sverige innan Gael börjar skolan, men vi har lite tidsmarginal tills dess. Ska vi någon gång ändra planerna är det nu. I Sverige hade vi inget konkret på gång ännu, här dök det upp varsitt jättespännande jobberbjudande utan att vi ens hade letat efter det. Det är dessutom jobb som inte bara är spännande, utan också ger oss viktig arbetslivserfarenhet i rätt riktning, för att sedan kunna få våra drömjobb i Sverige.

Nu har jag sagt upp mig på mitt jobb. Det var inte lätt, jag är ju inte på något sätt missnöjd med mitt nuvarande jobb, och nya jättespännande projekt är på ingång, så jag hade fått fortsätta minst två år till om jag hade velat. När jag berättade om jobberbjudandet på annat håll blev jag överöst med beröm. Hur viktig och duktig jag är, hur svårt det skulle vara att ersätta mig. Ville jag inte stanna kvar ändå? Snälla? Det var på en fredag, och på måndagen blev jag erbjuden befordran (till forskare istället för forskarassistent) och en rejäl löneförhöjning.

Det fick mig att tänka till. Vad vill jag egentligen helst, speciellt när inte lönen längre var en betydande faktor att väga in i beräkningen. Vilket lyxproblem, speciellt på en arbetsmarknad som den colombianska, att få välja mellan två intressanta jobb med bra arbetsvillkor. Som sagt, mitt nuvarande jobb är ju jättespännande och roligt. Men samtidigt har jag jobbat här i tre och ett halvt år, och även om jag får jobba med frågor som jag brinner för, så är det inte forskare jag vill vara, inte bara och inte hela livet. När en sån här möjlighet dyker upp mitt framför näsan vore det befängt att inte ta den.

Så på måndag om exakt två veckor börjar jag på mitt nya jobb. Det ska bli jätteroligt. Och om ungefär två år kommer vi till Sverige. Lovar.

-----
PS 1: Jag har cirka en miljard grejer att hinna färdigt innan jag byter jobb, så det kan eventuellt bli lite tunt med inläggen den närmaste tiden. Håll ut, jag kommer tillbaka, tids nog.

PS 2: Ni som tänker "Colombia vore ett schysst ställe att åka till någon gång", ni har ett och ett halvt, max två år på er från och med NU om ni vill hälsa på mig. Jag tänker till exempel på dig, Johanna.