söndag 31 augusti 2014

Ett historiskt beslut

För nio år sedan gifte sig colombianska Ana Elisa Leiderman och Verónica Botero, i Tyskland där de bodde då. När de senare flyttade tillbaka till Colombia registrerade de samboskap hos notarien (eftersom det på den tiden fortfarande inte var lagligt med samkönade äktenskap i Colombia), och snart blev Ana Elisa gravid, via insemination, med deras dotter som föddes den 4 februari 2008.

Hon är sex och ett halvt år gammal. Hon har en lillebror sedan flera år tillbaka.

På colombianska födelsebevis, som fylls i och registreras hos notarie, finns ett avsnitt för uppgifter om mamman och ett annat för uppgifter om pappan. Notarien som Ana Elisa och Verónica registrerade sin dotters födsel hos vägrade ange Verónica som mamma tillsammans med Ana Elisa, så de ansökte om adoption.

ICBF, colombianska barnavårdsmyndigheten som är ansvarig för att godkänna adoptioner, nekade. Ana Elisa och Verónica överklagade beslutet och fick rätt både i första och andra instans, men ICBF, den konservativa skitmyndigheten*, överklagade båda gångerna och till sist hamnade ärendet hos konstitutionsdomstolen och där har det funnits i snart fem år.

I sex och ett halvt år har myndighetscolombia konspirerat för att förvägra en liten flicka, och sen även hennes lillebror, en av barns mest grundläggande rättigheter - rätten till en familj.

En riktig familj. Nu även i lagens ögon.
De har ju förstås varit en familj hela tiden i ordets alla meningar, utom den just juridiska.

Men i sex och ett halvt år har Verónica aldrig räknats officiellt i beslut angående sina barns utbildning, eller sjukvård, eftersom hon inte varit vårdnadshavare. I sex och ett halvt år har de oroat sig för att om Ana Elisa skulle dö, finns inga garantier för att barnen skulle få vara kvar hos den enda andra föräldern de känner.

Sedan i torsdags är de en riktig familj även i lagens ögon.

Konstitutionsdomstolen fick äntligen tummen ur och tog sitt förnuft till fånga och dömde till Ana Elisas och Verónicas fördel. Det var den enda juridiskt möjliga vägen (bland annat eftersom samma konstitutionsdomstol sedan länge slagit fast att samkönade familjer är precis lika mycket familjer som alla andra), men det verkar ju ha varit lite politiskt obekvämt, för samhällets konservativa falanger är stora och mäktiga, så ingen domare har riktigt velat ta tag i beslutet.

Om man ska vara kritisk, så är det faktiskt inte ett så himla fantastiskt beslut, om man lusläser. Domstolen understryker att det är ett beslut för just det här specifika fallet, och att det hur som helst endast handlar om närståendeadoption. Men ändå. Vi kanske inte behöver vara så himla kritiska just nu, för även om det finns förbättringspotential så är det ett gigantiskt kliv framåt. Och konstitutionsdomstolens domar är prejudicerande, vare sig de vill eller inte. Och framför allt, Verónica erkänns äntligen av staten som den mamma hon varit sedan sex och ett halvt år tillbaka.

Det är värt att fira.


*Jag vet att väldigt många svenska och andra familjer har ICBF att tacka för att deras familj existerar, och det är ju fantastiskt såklart, men i många avseenden så är det en konservativ skitmyndighet.

PS: Här kan man läsa lite mer på engelska: Huffington Post och Colombia Reports

onsdag 20 augusti 2014

Flyga drake

Augusti är årets blåsigaste månad och, just därför, högsäsong för drakflygning. Längs alla stora vägar trängs försäljarna med sina färgglada drakar i alla olika utföranden och storlekar. Ovanför alla öppna fält fylls himlen med drakar.

Alla colombianer jag känner har barndomsminnen från drakflygning i augusti. Numera även Gael.



lördag 2 augusti 2014

Radioskugga

Det har varit tyst ett tag här på bloggen. Det har berott på sådant där som händer i livet som inte passar sig att blogga om, i alla fall inte förrän det är officiellt i andra kanaler.

Det handlar om förändringar på jobbfronten, och jag kommer att berätta mer sen, men inte riktigt ännu.

Det kommer att bli jättebra, men först kommer en månad med överlämning på det ena och övertagning på det andra och augusti kommer mycket troligt att kvala in som en av de tuffaste jobbmånaderna någonsin. Det blir jobb, jobb, jobb.

Men sen blir det fantastiskt. Tills dess blir det nog radioskugga här på bloggen, med något litet undantag nu och då, eventuellt. Vi hörs igen på riktigt i september när jag kommit ut på andra sidan. Då ska jag ta igen förlorat bloggande.

tisdag 15 juli 2014

Bloggen firar fyra år!

Idag har det gått precis fyra år sedan jag publicerade det allra första inlägget på bloggen.

Bloggens 10-i-topp-inlägg sedan dess har varit de här:
  • Darién Gap och äventyrslustan - om svenske killen som försvann på sin vandring mellan Colombia och Panamá genom Sydamerikas farligaste träskdjungel. Så vitt jag vet är han fortfarande försvunnen, det var över ett år sedan han hördes av sist. (Jag misstänker att det här inlägget är högst i topp eftersom det blev länkat i en tråd på internets avlopp Flashback)
  • Hemlängtan - det är inte bara dans på rosor att bo utomlands. Snarare innebär det att ständigt slitas mellan här och där. Det inlägget skapade en väldigt intressant diskussion i kommentarerna om hur lätt eller svårt det egentligen är för utlänningar (som Oscar) att flytta till Sverige och få jobb.
  • Hur är vädret i Colombia? -  det här med hur det funkar med klimatet i ett land som saknar årstider.
  • Att bo i Colombia: Jobb - ett av de inläggen som det mest googlas till är det här. Drömmen om Sydamerika och hur i hela friden den ska genomföras rent praktiskt.
  • Det här med städhjälp - jag skulle gissa på att det här är ett av bloggens genom tiderna mest kommenterade inlägg. Städhjälp eller inte upprör många känslor, och diskussionen blev otroligt givande.
  • Anledning 8: Landskapen - En av mina tio anledningar till att älska Colombia. Den otroliga variationen och de fantastiska landskapen, som jag tror att få platser på jorden har.
  • Dödligt firande - Den inte så trevliga baksidan av firandet av Colombias framgångar i herr-VM i fotboll.
  • Ingrid Betancourt - låg länge i topp, det var många som googlade på boken och hamnade på det här inlägget. Jag har fortfarande inte läst den, men jag tänkte göra det snart, den står där i bokhyllan och väntar på mig.
  • Nästa sommar - Då flyttar vi till Sverige. Det är dags nu.
  • Bloggkärlek - Den fina uppskattningen som kommer i mejlform ibland och några bloggfavoriter.

Lite länkkärlek också, det är från de här bloggarna som läsare mest hittar hit:
Sedan jag fixade en Facebook-sida för bloggen (in och klicka på gilla!) så har även Facebook seglat upp bland topp-länkarna.

Tack för de här fyra åren, nu kör vi på det femte!

söndag 13 juli 2014

Sjukstuga

Jag hade kunnat berätta om min spännande jobbresa som jag varit på den här veckan, till Ituango, i nordvästra Colombia, mitt i ett territorium som historiskt kontrollerats av FARC-gerillan.

Men jag kom hem med en dunderförkylning och ögoninflammation på ena ögat (bättre än Oscar som har två ögon röda som kräftor), så jag ligger nerbäddad under täcket med feber och hinkar i mig aguapanela con limón, och hejar lite halvhjärtat på Argentina*. Jag får berätta om FARC-land en annan dag.


-----
* Det är latinamerikansk logik: I första hand hejar man på sitt land (Colombia), i andra hand på Latinamerika, och i tredje hand på resten av Amerika.

tisdag 8 juli 2014

Julhelg i Karibien igen

Julen känns ju rätt så långt borta, men jag är så himla sugen på Karibien, och eftersom vi förra året väntade tills alldeles för sent då allt var dyrt, så vi tillslut aldrig kom iväg, bestämde vi oss för att inte göra om samma misstag i år.

Så i söndags kväll bokade vi Karibien-biljetter och boende. Vi blir kvar i Bogotá på julafton - det blir säkert julfirande med släkten, men om jag skulle få välja helt själv skulle jag vilja ha en lika fin kompisjul som förra året. Den 27 december drar vi till Santa Marta på karibiska kusten, till den här pärlan till lägenhet precis intill stranden, som vi hittade på Airbnb:
Helt okej
Eftersom den redan var upptagen från den 1 januari stannar vi till den 31 december, och på nyårsafton åker vi till Ciénaga och firar nyår med vår kompis Yury och hennes familj istället. Hennes familj vet visserligen inte om planerna ännu, men det här är Colombia, gästfrihetens förlovade land, och Yury försäkrar att hennes mamma kommer att tycka att det är en helt fantastisk plan, så vi slog till och köpte biljetter.

Fyra år efter vi senast var i Karibien en julhelg är det dags igen. Det gäller att passa på att njuta av Colombia innan vi flyttar härifrån, och jag kan tänka mig få sätt som är bättre än att utnyttja det faktum att karibiska kusten ligger en dryg timmes flygresa bort.

söndag 6 juli 2014

Nästa sommar

Det känns som att det handlar mycket om hemlängtan på sistone, men det är något som gripit tag i mig och inte vill släppa. När jag ser bilder från Västerbotten, eller alla sommarbilder som folk bombarderar alla sociala medier med just nu, då känns det mer i magen än vad det brukar göra. Jag tänker på sommarstugan och mina kusiner som har barn i Gaels ålder, och alla barnen är där, alla utom Gael och nej.

Det räcker nu.

Jag älskar Colombia så himla mycket, men hela själen längtar efter Sverige, och en massa anledningar, både emotionella och praktiska, säger att snart är det dags.

Jag kommer inte att sätta min fot i Sverige förrän vi flyttar dit, för just nu kan jag nästan inte tänka mig något värre än att åka på en kort semester och sedan måsta åka därifrån igen.

Och på något sätt känns det lite bättre när vi väl har tagit beslutet: nästa år flyttar vi till Sverige. När det finns ett datum. Då kan jag njuta så mycket mer av Colombia, tänka att vi ska ta vara på tiden vi har kvar här. Planera julresa till Karibien.

Det jag mest ville ha sagt med det här inlägget var att ni vänner som tänker att ni vill komma och hälsa på i Colombia (ja, jag tänker alldeles särskilt på dig, Johanna), ni har lite knappt ett år på er.

Nästa sommar är vi i Sverige.

onsdag 2 juli 2014

Odla i Colombia

Jenny skrev en kommentar för ett tag sedan:
Jag har ett önskeinlägg som jag velat önska sedan du skrev om frukt. Vad odlas i Colombia? (Ja, jag är inne i odlingsbubblan.) Om du odlar på balkongen, vad odlar du då? Om du är UnderbaraClara och odlar med grannen? Om du är Jenny och odlar på ditt lilla land?
Vad odlas i Colombia? ALLT.  Eftersom klimatet är så varierat, så går det att odla i princip allt, på olika platser i landet. Colombia är ett av de länder i världen med mest biologisk mångfald - landet har flest fågelarter och orkidésorter i världen, näst flest sorters växter, groddjur, fjärilar och sötvattensfiskar, tredje flest sorters reptiler och palmer och fjärde flest sorters däggdjur.

Runtomkring Bogotá är det lite svensk sommar-klimat, så här odlas det ungefär samma saker som i Sverige, med skillnaden att eftersom det är samma temperatur året om går det att odla även sådant som inte tål frost. Typ jordgubbar, äpplen, potatis, morötter, såna grejer.

Några timmar bort är klimatet tropiskt och det odlas mango, avokado och all möjlig frukt. På de gröna bergssluttningarna odlas det kaffe. Vid karibiska kusten odlas det bananer.

Vissa grejer som odlas i Sverige finns knappt här, fast jag nog tror att det skulle funka. Till exempel rotfrukter. En svensk kompis till mig som har trädgård har planterat en rabarberplanta och den växer tydligen fint. Annat hon har i sin trädgård är till exempel physalis och curuba.

Gael gillar att odla

På vår balkong har vi odlat lite allt möjligt, men den enda växten jag verkligen lyckats med hittills är en orkidé. Den bara skjuter skott hejvilt och blommar och har sig utan att jag egentligen gör så mycket åt den.

Häromdagen planterade Gael och jag en massa kryddväxter - chili, basilika, oregano och citronmeliss. Sen har jag fått en timjan av en kompis mamma också. Vi kan väl säga som så, att basilikan, oreganon och timjan växer fint. Mitt nästa projekt är jordgubbar, jag har bara inte fått tag på några plantor ännu, men jag tänker mig att de skulle kunna trivas på vår balkong.

Om jag hade haft en trädgård hade jag haft (minst) ett avokadoträd.

Men egentligen är inte jag rätt person att svara på den här frågan, jag är ju en odlingsrookie som mest stoppat ner lite örter på måfå på balkongen. Den som kan sin sak är Julia, på Mammas Machete-bloggen. Hon har skrivit om hur det går till att odla kaffe i sex delar (1, 2, 3, 4, 5, 6) och hur man gör choklad av hemmaodlade kakaobönor, som jag inte riktigt hittar just nu. Jag skickar frågan vidare till henne - Julia, vad odlar du i din colombianska trädgård?

måndag 30 juni 2014

Önskningar som går i uppfyllelse

Kommer ni ihåg min vän Roxi? Hon som vi ordnade en pre-moderskapsfest för, för att fira att hon och hennes pojkvän bestämt sig för att försöka bli med barn.

Den där new age-fertilitetsriten som vi gjorde funkade tydligen, dock med lite fördröjning, och igår var vi på babyshower. Om två och en halv månad är lilla Sofia beräknad att komma.

Ibland går önskningar i uppfyllelse precis som man vill.

söndag 29 juni 2014

Dödligt firande

Det är ju himla fint att Colombia för första gången i historien kommit till kvartsfinal i herrfotbolls-VM. Härifrån och framåt är allt vinst, även om Colombia förlorar nästa match och åker ut.

I ett fotbollstokigt land som Colombia är det här större än störst. Landet stannar helt varje gång Colombia spelar match. Men Colombia är inte bara fotbollstokigt, det är också ett land som har en historia av våld, och det avspeglas i samhället.

Kommunen har satt upp 12 storbildsskärmar runtom i stan som visar alla Colombias matcher. Då ser det ut ungefär såhär. Det här är på stora torget i centrum.

När Colombia vann med 5-0 mot Argentina i en kvalificeringsmatch inför herr-VM i USA 1994, Colombias största fotbollstriumf genom historien, slutade firandet med 82 döda och 725 skadade.

Även om Colombia är ett annat land nu än för 20 år sedan vill jag inte tänka mig hur det skulle gå om Colombia skulle vinna hela VM. Efter första gruppspelsmatchen, mot Grekland, slutade firandet av Colombias vinst med 9 döda och 13728 slagsmål. Andra matchen resulterade i 2 döda och i tredje gruppspelsmatchen dog inte en enda och "bara" 2828 slagsmål registrerades. Igår rapporterades att en 25-åring dött efter att ha råkat träffas av en pistolkula när folk skjutit i luften för att fira.

Efter första matchen infördes ley seca, det vill säga totalförbud för alkoholförsäljning, i flera städer, bland annat Bogotá, inför varje match. Vissa städer har utegångsförbud för minderåriga och totalförbud för att bära vapen, och det har bidragit till att minska antalet skadade och döda.

Innan VM ens hade börjat sa Oscar "jag hoppas att Colombia inte vinner, det kommer att dö så himla många människor då". Jag tänkte att han var överdrivet dramatisk, men nu är jag böjd att hålla med honom. Vinner Colombia VM blir det apokalypsen här borta.

Jag hejar nog ändå på Colombia i nästa match, men sen håller jag tummarna för att folk tar och skärper sig.