måndag 18 juli 2016

Sex år och tre dagar med bloggen

Jag missade alldeles! Vi har varit ute i sommarstugan, med fantastiskt sommarväder och jag har inte öppnat datorn, därav frånvaron.

Men för tre dagar sedan fyllde ju bloggen sex år, och varje år* har jag gjort ett födelsedagsinlägg den 15 juli. Nu blir det tre dagar för sent, men bättre sent än aldrig.

Efter sex år, tre dagar och 921 inlägg, är det här bloggens topp-tio mest lästa inlägg:

  1. Hur är vädret i Colombia? Fortsätter att ligga i topp, år efter år. Så är det när man skriver en blogg på svenska om ett annat land, det är det här svenskarna googlar mest på.
  2. Darién Gap och äventyrslustan. Om Jan Braunish som försvann på sin vandring mellan Colombia och Panamá genom Sydamerikas farligaste träskdjungel. Hans kropp återfanns två år efter hans försvinnande.
  3. Att vara ensam förälder. Inlägget jag skrev om hur tungt det emellanåt var att vara helt ensam om ansvaret för barn, i början när Gael och jag kom hit till Sverige utan Oscar.
  4. Major mindfuck. Vad väntan, utan att veta hur lång den ska bli, gör med ens psyke.
  5. Vägen till uppehållstillståndet. Hur processen gick till, steg för steg, från ansökan till uppehållstillstånd.
  6. Konsekvensen för sådana som jag. Det här innebär nya lagen för anhöriginvandring, i fall som liknar vårt.
  7. Mindervärdeskomplexet. Att flytta hem och inte ha ett uppstyrt liv och ett fint hem med vuxengrejer som alla andra i min ålder verkar ha hunnit skaffa sig under tiden jag var i Sydamerika.
  8. Den oändliga historien. Väntan, väntan, väntan.
  9. Om de fjorton månaderna. Ännu mer om väntan och om Migrationsverkets orimliga handläggningstider.
  10. Cirkeln är sluten. Dags att flytta till Sverige!

Länkkärlek, tillbaka till de bloggar som flest hittar hit ifrån - jag älskar dem allihopa:


Tack för att ni har hängt med i SEX ÅR!

-----
* Första inlägget, ett år, två år, tre år, fyra år och fem år.

måndag 4 juli 2016

Ett år tillsammans

Idag fyllde vi ett år som familj tillsammans i Sverige. Ett år sedan den där morgonen jag äntligen fick möta upp Oscar på tågstationen i Umeå, och jag äntligen kunde andas igen, efter en väntan som stundtals kändes oändlig.

Gael sov den där tidiga morgonen, han fick vakna bredvid sin pappa för första gången på fyra månader (som även finns på film här - minut 1:15).


Ett år av gemensamma lärdomar, som vad ett UT-kort är eller hur SFI funkar, och ett år att börja skapa en ny vardag tillsammans, äntligen. Bitarna börjar falla på plats nu. Varsitt heltidsjobb, en lång semester tillsammans för första gången. Planer för framtiden i Sverige.

Allt är enklare nu.

torsdag 30 juni 2016

Svensk midsommar-premiär

Vi firade midsommar i år på samma ställe som förra året. På samma sätt, det vill säga traditionellt firande, med optimalt väder hela dagen, i sommarstuga, vid sjö, ängar och skog. Till sent på natten med en sol som nästan aldrig gick ner.

Precis som förra året tillbringade vi också resten av helgen ute i sommarstugan vid havet. Med båttur ut till en ö, precis som förra året:
Klippklättring med morfar
Och såpbubbleblåsning. Det vet jag däremot inte om midsommarhelgen innehöll förra året, faktiskt.

Men den största skillnaden mot förra året var inte att vi blåste såpbubblor den här gången. Den absolut största och viktigaste skillnaden var att vi äntligen fick fira hela familjen tillsammans i Sverige. Jag fick fira med båda de här lirarna, varav en av dem firade sin allra första svenska midsommar någonsin:

Så mycket bättre än förra året.

torsdag 23 juni 2016

Konsekvensen för sådana som jag

Jag har diskuterat lagen i dagarna, den vidriga lagen som riksdagen klubbade igenom i tisdags, och vad den innebär för sådana som mig.

Den absolut mest priviligierade gruppen av migranter, jag vet.

Tidigare fanns ett undantag för svenska medborgare i kraven kring bostad och försörjning, det finns inte längre. Det innebär att för anhöriginvandring måste referenspersonen, alltså den svenska medborgaren, ha en bostad av tillräcklig storlek och standard, och kunna försörja både sig själv och sin anhörige. Exakt vilka kvadratmeter och inkomstsummor det handlar om är oklart ännu.

Det som kravet konkret innebär är att du måste bo i Sverige och ha ett jobb här för att kunna söka uppehållstillstånd för din utländske partner.

Besparingar att leva på räcker inte. Löfte om jobb när du väl flyttar tillbaka till Sverige räcker inte. Att den utländske partnern har en egen inkomst räcker inte.

Hela systemet är uppbyggt på att man träffar någon på en utlandssemester, eller kanske på internet, och så fortsätter man ett distansförhållande och en vacker dag vill man att partnern ska flytta hit till Sverige. Ansökningsformuläret heter så, flytta till en anhörig i Sverige. Frågorna utgår ifrån det, har ni någonsin träffats i verkligheten, har ni någonsin bott ihop (ange start- OCH slutdatum), hur ofta talas ni vid?

I själva verket är det många som gör som jag, som flyttar utomlands för jobb eller studier eller äventyr och träffar någon där. Flyttar ihop, har ett vardagsliv ihop, och bestämmer sig för att flytta till Sverige tillsammans.

De nya reglerna, som kräver att man har en inkomst och en bostad, kommer att göra det omöjligt. De innebär att den svenska partnern först måste resa till Sverige först och etablera sig för att ens kunna söka, och sedan får man vänta på varandra i varsitt land, eftersom den utländske partnern inte får följa med och stanna i Sverige och vänta på beslutet. Ett beslut som har en handläggningstid just nu på runt ett och ett halvt år.

Det är så orimligt, alltihop.

Jag tänker på oss, om vi hade stannat kvar i Colombia ett år till. Då hade vi kanske aldrig kunnat flytta till Sverige. De här reglerna vill Moderaterna göra permanenta.

Jag funderar på vad jag ska skriva till alla de som mejlar mig och vill flytta till Latinamerika och frågar om tips. Efter den 20e juli får jag lägga till bli inte kär i någon icke EU-medborgare därborta som du sen vill flytta till Sverige med i framtiden.

tisdag 21 juni 2016

Lagen

Vilken ångest inför omröstningen idag, den där Sveriges riksdag ska rösta om att lägga sig på EUs absoluta botten för mänsklig värdighet.

Allt pekar på att lagen kommer att gå igenom, om inte riksdagens ledamöter i sista sekund tar sitt medmänskliga förnuft till fånga, eller bestämmer sig för att lyssna på alla remissinstanser som enhälligt sågat förslaget.

Jag kan inte låta bli att tänka på om vi hade bestämt oss för att stanna kvar i Colombia ett litet tag till.

Hade vi ens kunnat söka om vi hade bestämt oss efter den 20:e juli i år när lagen ska börja gälla?

För ja, lagen gäller oss också. Den gäller all anhöriginvandring. Bostadskraven och försörjningskraven i den nya lagen - hade de inneburit att vi inte ens hade kunnat lämna in vår ansökan innan jag kommit till Sverige med Gael, och flyttat in i vår nya lägenhet, som vi gjorde efter två månader i landet? Migrationsverkets handläggningstider är nu uppe i ett och ett halvt år.

Gael var utan sin pappa i fyra månader. I tio procent av sin dåvarande livstid. Det var outhärdligt nog.

Vi hade aldrig kunnat flytta tillbaka till Sverige om vi hade velat göra det efter den 20 juli i år.

Den nya lagen innebär att barn systematiskt skiljs från sina föräldrar. Vi hade haft ett val, och för oss hade det inte funnits några andra alternativ än att stanna i Colombia. Andra har inget val.

Jag hoppas på ett mirakel idag. Ett riv lagen, inte familjer.

Jag hoppas också att alla minns denna omröstning när det är dags att gå till val den 9 september 2018. Ta reda på hur hen röstade innan du kryssar din valsedel. Minns att Moderaterna vill behålla den här lagen permanent.

onsdag 15 juni 2016

Fyra år

Hej Gael,

Det var jättelängesen nu du fyllde fyra år. Nu är du närmare fyra och ett halvt, men så blir det ibland. Filmen tog lite tid att få klar också. Här är den i alla fall.

Ditt fjärde levnadsår var ditt första i Sverige. Du började året som en liten colombian, när vi först kom hit pratade du nästan inte ett ord svenska, nu tycker du det är jobbigt när du måste prata spanska. Du pratar ibland om Colombia, men jag tror inte att du minns, riktigt. Du är här och nu, som barn är, och här och nu är Sverige.

Du är aldrig stilla, det är full fart från du vaknar tills du däckar på kvällen. Enda gången du sitter stilla är nog när vi läser för dig, eller när du får spela på iPaden. Just nu älskar du Monument Valley, och du är fantastiskt duktig på det. Annars är det mest fysiska aktiviteter som fångar dig. Springa, cykla, hoppa. Du gör hög fart alldeles själv i gungan och hoppar iväg, ju högre och längre desto bättre. Du hoppar från höga klätterställningar också. Du älskar din cykel, din tvåhjuling med trampor, och på egen hand har du kommit på att du vill lära dig tricks, som att cykla med en hand, sitta på pakethållaren, eller tvärnita med sladd. Du ramlar såklart ofta när du håller på, och benen och armarna är fulla av blåmärken och skrapsår, men du gör sällan illa dig. Du har en imponerande smärttröskel. När du blir större ska du få börja med Parkour.

Du pratar konstant. Eller sjunger. Du sjunger om allt, vad du än vill säga så hittar du på en liten sång av orden, på någon melodi du kan. Fröknarna på förskolan säger att de alltid vet när det är du som är inne på toaletten för du sitter därinne och sjunger för full hals. Det är aldrig tyst när du är med. Du frågar om precis allt, det är som att din hjärna går på högvarv konstant och producerar en aldrig sinande ström av varför-frågor. Ofta känns de helt tagna ur luften, varför får apor böter av polisen om de cyklar? när vi pratar om något helt annat. Jag skulle så gärna vilja veta vad som pågår därinne i ditt huvud.


Du är det bästa, roligaste, vetgirigaste och finaste barnet jag vet! Tänk att just jag får vara din mamma.


-----
PS 1: Ja, filmklippen är helt kronologiska om ni undrar, det är bara vädret som är lite upp och ner och fram och tillbaka, sådär som det kan vara ibland.

PS 2: Vi har gjort ett videokollage varje år. Här finns år 1, år 2 och år 3




tisdag 7 juni 2016

Bostadsmarknaden här och där

Vi tittar på hus, och för att kunna köpa något här, måste vi sälja vår lägenhet i Bogotá. Så just nu håller vi på att sätta oss in i både den svenska och den colombianska bostadsmarknaden. Förutsättningarna ser lite annorlunda ut.

Vi har precis betalat en dryg tusenlapp för att värdera vår lägenhet i Colombia, för att veta vad vi skulle kunna få för den om vi säljer.

Det är inte som här, där mäklarna erbjuder gratis värdering för att få chansen att sälja bostaden sen.

Om vi lägger ut den på marknaden (kanske kan Oscars mamma köpa den direkt av oss) så får vi ta i med priset. Råden till de som vill sälja en bostad är nämligen att lägga på 10% på det du vill ha för den, för att ha prutmån.

Om utgångspriset i annonsen förändras är det alltså oftast nedåt, inte uppåt.

Räkna med att det tar tid, står det också i råden till presumtiva säljare. Att hitta en köpare till din bostad är inget som går från en dag till en annan. (Stalja lägenheten och ta proffsiga foton står det dock inget om i råden...)

Bostadsmarknaden i Colombia är köparnas marknad, i Sverige är den säljarnas. Typiskt att vi vill sälja där och köpa här.

onsdag 1 juni 2016

Semesterplanerna

Hörrni, ni är fantastiska! Jag skriver nästan aldrig nuförtiden känns det som, och sen när jag skriver och ber om tips så bombarderar ni med dom! Trots så otacksam bloggfrekvens från min sida.

Tack, tack, tack! Det utlovade tipsinlägget för bilsemestrande i Colombia kommer.

Nu har vi plottat in platser att se och personer att besöka och funderat på reserutter. Hittills har vi fyra alternativ - två långa och två korta(re). Vi får se vad det blir, det vet vi nog inte riktigt säkert förrän vi ger oss av.
De två långa och de två korta(re) ruttalternativen hittills
Fortsätt gärna tipsa! Vi har så himla många pluttar på vår karta som inte hade varit där om det inte hade varit för alla era tips! ♥

måndag 16 maj 2016

Tipsa oss! Bilsemester i Sverige i sommar

Nu när vi kan titulera oss bilägare tänkte vi maxa situationen genom att dra iväg på en bilsemester genom Sverige i sommar.

Vi vill se fina platser, hälsa på lite fint folk (vill ni ha besök?) och semestra. Vi kör söderut från Umeå i slutet av juli, typ, och sen vet vi inte så mycket mer. Jo, Bamses Värld är väl det enda spikade stoppet.

Därför: Kom med era bästa tips! Vart ska vi åka? Vad ska vi se? Vad ska vi göra?

Jag utlovar evig tacksamhet och lite bilsemestertips i Colombia i utbyte. Puss!

söndag 1 maj 2016

Hänt sedan sist

Den här bloggen går ju verkligen på sparlåga. Jag vet liksom inte vad jag ska skriva om längre, det känns som att bloggen lite har tappat sin identitet när jag inte bor i Colombia längre.

Jag hade någon gång i tiden tankar om att när jag flyttar till Sverige, då ska jag skriva om hur det är att återvända, och omvända kulturkrockar och utmaningar i vardagen. Men jag vet inte, det har inte riktigt blivit av som jag hade tänkt mig.

Vi får se. Den får leva kvar ett tag till i alla fall, medan jag skriver några inlägg som ligger i utkast-mappen och väntar.

Livet rullar på i alla fall och vi mår bra.


Gael har fått en cykel, en tvåhjuling med trampor, och det är kanske det bästa som har hänt honom någonsin, om man får tro honom själv i alla fall. Han vill aldrig gå in efter förskolan, bara cykla runt, runt, runt.

Vi planerar semester, en massa veckor ska vi vara lediga i sommar, allihopa tillsammans. För första gången någonsin, faktiskt, som vi har en riktig och lång semester hela familjen ihop.

Nu när vi äntligen har två inkomster har vi också köpt en bil! Så otroligt det underlättar i vardagen ändå.

-----

Och i Colombia har det här hänt. Det har varit ett himla trassel, först skickades frågan över från konstitutionsdomstolen till kongressen, och eftersom den mest består av en bunt konservativa dinosaurier omöjliggjorde de en könsneutral äktenskapslagstiftning inom tidsramen de fått av konstitutionsdomstolen. Det skapade en slags juridisk limbo eftersom konstitutionsdomstolen redan 2011 sagt att kongressen måste styra upp det här med äktenskapslagstiftningen och de inte gjorde det. Vissa lyckades med hjälp av välvilliga notarier gifta sig ändå, men långt ifrån alla, och motståndet har varit hårt. Men nu äntligen, ett halvår efter att konstitutionsdomstolen godkänt att alla par får bli föräldrar oavsett kön, har de nu också satt ner foten och sagt att alla får gifta sig, oavsett könet på den de gifter sig med. Colombia sällar sig därmed till den exklusiva skaran av 24 länder i världen som fattat galoppen: