torsdag 23 juni 2016

Konsekvensen för sådana som jag

Jag har diskuterat lagen i dagarna, den vidriga lagen som riksdagen klubbade igenom i tisdags, och vad den innebär för sådana som mig.

Den absolut mest priviligierade gruppen av migranter, jag vet.

Tidigare fanns ett undantag för svenska medborgare i kraven kring bostad och försörjning, det finns inte längre. Det innebär att för anhöriginvandring måste referenspersonen, alltså den svenska medborgaren, ha en bostad av tillräcklig storlek och standard, och kunna försörja både sig själv och sin anhörige. Exakt vilka kvadratmeter och inkomstsummor det handlar om är oklart ännu.

Det som kravet konkret innebär är att du måste bo i Sverige och ha ett jobb här för att kunna söka uppehållstillstånd för din utländske partner.

Besparingar att leva på räcker inte. Löfte om jobb när du väl flyttar tillbaka till Sverige räcker inte. Att den utländske partnern har en egen inkomst räcker inte.

Hela systemet är uppbyggt på att man träffar någon på en utlandssemester, eller kanske på internet, och så fortsätter man ett distansförhållande och en vacker dag vill man att partnern ska flytta hit till Sverige. Ansökningsformuläret heter så, flytta till en anhörig i Sverige. Frågorna utgår ifrån det, har ni någonsin träffats i verkligheten, har ni någonsin bott ihop (ange start- OCH slutdatum), hur ofta talas ni vid?

I själva verket är det många som gör som jag, som flyttar utomlands för jobb eller studier eller äventyr och träffar någon där. Flyttar ihop, har ett vardagsliv ihop, och bestämmer sig för att flytta till Sverige tillsammans.

De nya reglerna, som kräver att man har en inkomst och en bostad, kommer att göra det omöjligt. De innebär att den svenska partnern först måste resa till Sverige först och etablera sig för att ens kunna söka, och sedan får man vänta på varandra i varsitt land, eftersom den utländske partnern inte får följa med och stanna i Sverige och vänta på beslutet. Ett beslut som har en handläggningstid just nu på runt ett och ett halvt år.

Det är så orimligt, alltihop.

Jag tänker på oss, om vi hade stannat kvar i Colombia ett år till. Då hade vi kanske aldrig kunnat flytta till Sverige. De här reglerna vill Moderaterna göra permanenta.

Jag funderar på vad jag ska skriva till alla de som mejlar mig och vill flytta till Latinamerika och frågar om tips. Efter den 20e juli får jag lägga till bli inte kär i någon icke EU-medborgare därborta som du sen vill flytta till Sverige med i framtiden.

tisdag 21 juni 2016

Lagen

Vilken ångest inför omröstningen idag, den där Sveriges riksdag ska rösta om att lägga sig på EUs absoluta botten för mänsklig värdighet.

Allt pekar på att lagen kommer att gå igenom, om inte riksdagens ledamöter i sista sekund tar sitt medmänskliga förnuft till fånga, eller bestämmer sig för att lyssna på alla remissinstanser som enhälligt sågat förslaget.

Jag kan inte låta bli att tänka på om vi hade bestämt oss för att stanna kvar i Colombia ett litet tag till.

Hade vi ens kunnat söka om vi hade bestämt oss efter den 20:e juli i år när lagen ska börja gälla?

För ja, lagen gäller oss också. Den gäller all anhöriginvandring. Bostadskraven och försörjningskraven i den nya lagen - hade de inneburit att vi inte ens hade kunnat lämna in vår ansökan innan jag kommit till Sverige med Gael, och flyttat in i vår nya lägenhet, som vi gjorde efter två månader i landet? Migrationsverkets handläggningstider är nu uppe i ett och ett halvt år.

Gael var utan sin pappa i fyra månader. I tio procent av sin dåvarande livstid. Det var outhärdligt nog.

Vi hade aldrig kunnat flytta tillbaka till Sverige om vi hade velat göra det efter den 20 juli i år.

Den nya lagen innebär att barn systematiskt skiljs från sina föräldrar. Vi hade haft ett val, och för oss hade det inte funnits några andra alternativ än att stanna i Colombia. Andra har inget val.

Jag hoppas på ett mirakel idag. Ett riv lagen, inte familjer.

Jag hoppas också att alla minns denna omröstning när det är dags att gå till val den 9 september 2018. Ta reda på hur hen röstade innan du kryssar din valsedel. Minns att Moderaterna vill behålla den här lagen permanent.

onsdag 15 juni 2016

Fyra år

Hej Gael,

Det var jättelängesen nu du fyllde fyra år. Nu är du närmare fyra och ett halvt, men så blir det ibland. Filmen tog lite tid att få klar också. Här är den i alla fall.

Ditt fjärde levnadsår var ditt första i Sverige. Du började året som en liten colombian, när vi först kom hit pratade du nästan inte ett ord svenska, nu tycker du det är jobbigt när du måste prata spanska. Du pratar ibland om Colombia, men jag tror inte att du minns, riktigt. Du är här och nu, som barn är, och här och nu är Sverige.

Du är aldrig stilla, det är full fart från du vaknar tills du däckar på kvällen. Enda gången du sitter stilla är nog när vi läser för dig, eller när du får spela på iPaden. Just nu älskar du Monument Valley, och du är fantastiskt duktig på det. Annars är det mest fysiska aktiviteter som fångar dig. Springa, cykla, hoppa. Du gör hög fart alldeles själv i gungan och hoppar iväg, ju högre och längre desto bättre. Du hoppar från höga klätterställningar också. Du älskar din cykel, din tvåhjuling med trampor, och på egen hand har du kommit på att du vill lära dig tricks, som att cykla med en hand, sitta på pakethållaren, eller tvärnita med sladd. Du ramlar såklart ofta när du håller på, och benen och armarna är fulla av blåmärken och skrapsår, men du gör sällan illa dig. Du har en imponerande smärttröskel. När du blir större ska du få börja med Parkour.

Du pratar konstant. Eller sjunger. Du sjunger om allt, vad du än vill säga så hittar du på en liten sång av orden, på någon melodi du kan. Fröknarna på förskolan säger att de alltid vet när det är du som är inne på toaletten för du sitter därinne och sjunger för full hals. Det är aldrig tyst när du är med. Du frågar om precis allt, det är som att din hjärna går på högvarv konstant och producerar en aldrig sinande ström av varför-frågor. Ofta känns de helt tagna ur luften, varför får apor böter av polisen om de cyklar? när vi pratar om något helt annat. Jag skulle så gärna vilja veta vad som pågår därinne i ditt huvud.


Du är det bästa, roligaste, vetgirigaste och finaste barnet jag vet! Tänk att just jag får vara din mamma.


-----
PS 1: Ja, filmklippen är helt kronologiska om ni undrar, det är bara vädret som är lite upp och ner och fram och tillbaka, sådär som det kan vara ibland.

PS 2: Vi har gjort ett videokollage varje år. Här finns år 1, år 2 och år 3




tisdag 7 juni 2016

Bostadsmarknaden här och där

Vi tittar på hus, och för att kunna köpa något här, måste vi sälja vår lägenhet i Bogotá. Så just nu håller vi på att sätta oss in i både den svenska och den colombianska bostadsmarknaden. Förutsättningarna ser lite annorlunda ut.

Vi har precis betalat en dryg tusenlapp för att värdera vår lägenhet i Colombia, för att veta vad vi skulle kunna få för den om vi säljer.

Det är inte som här, där mäklarna erbjuder gratis värdering för att få chansen att sälja bostaden sen.

Om vi lägger ut den på marknaden (kanske kan Oscars mamma köpa den direkt av oss) så får vi ta i med priset. Råden till de som vill sälja en bostad är nämligen att lägga på 10% på det du vill ha för den, för att ha prutmån.

Om utgångspriset i annonsen förändras är det alltså oftast nedåt, inte uppåt.

Räkna med att det tar tid, står det också i råden till presumtiva säljare. Att hitta en köpare till din bostad är inget som går från en dag till en annan. (Stalja lägenheten och ta proffsiga foton står det dock inget om i råden...)

Bostadsmarknaden i Colombia är köparnas marknad, i Sverige är den säljarnas. Typiskt att vi vill sälja där och köpa här.

onsdag 1 juni 2016

Semesterplanerna

Hörrni, ni är fantastiska! Jag skriver nästan aldrig nuförtiden känns det som, och sen när jag skriver och ber om tips så bombarderar ni med dom! Trots så otacksam bloggfrekvens från min sida.

Tack, tack, tack! Det utlovade tipsinlägget för bilsemestrande i Colombia kommer.

Nu har vi plottat in platser att se och personer att besöka och funderat på reserutter. Hittills har vi fyra alternativ - två långa och två korta(re). Vi får se vad det blir, det vet vi nog inte riktigt säkert förrän vi ger oss av.
De två långa och de två korta(re) ruttalternativen hittills
Fortsätt gärna tipsa! Vi har så himla många pluttar på vår karta som inte hade varit där om det inte hade varit för alla era tips! ♥

måndag 16 maj 2016

Tipsa oss! Bilsemester i Sverige i sommar

Nu när vi kan titulera oss bilägare tänkte vi maxa situationen genom att dra iväg på en bilsemester genom Sverige i sommar.

Vi vill se fina platser, hälsa på lite fint folk (vill ni ha besök?) och semestra. Vi kör söderut från Umeå i slutet av juli, typ, och sen vet vi inte så mycket mer. Jo, Bamses Värld är väl det enda spikade stoppet.

Därför: Kom med era bästa tips! Vart ska vi åka? Vad ska vi se? Vad ska vi göra?

Jag utlovar evig tacksamhet och lite bilsemestertips i Colombia i utbyte. Puss!

söndag 1 maj 2016

Hänt sedan sist

Den här bloggen går ju verkligen på sparlåga. Jag vet liksom inte vad jag ska skriva om längre, det känns som att bloggen lite har tappat sin identitet när jag inte bor i Colombia längre.

Jag hade någon gång i tiden tankar om att när jag flyttar till Sverige, då ska jag skriva om hur det är att återvända, och omvända kulturkrockar och utmaningar i vardagen. Men jag vet inte, det har inte riktigt blivit av som jag hade tänkt mig.

Vi får se. Den får leva kvar ett tag till i alla fall, medan jag skriver några inlägg som ligger i utkast-mappen och väntar.

Livet rullar på i alla fall och vi mår bra.


Gael har fått en cykel, en tvåhjuling med trampor, och det är kanske det bästa som har hänt honom någonsin, om man får tro honom själv i alla fall. Han vill aldrig gå in efter förskolan, bara cykla runt, runt, runt.

Vi planerar semester, en massa veckor ska vi vara lediga i sommar, allihopa tillsammans. För första gången någonsin, faktiskt, som vi har en riktig och lång semester hela familjen ihop.

Nu när vi äntligen har två inkomster har vi också köpt en bil! Så otroligt det underlättar i vardagen ändå.

-----

Och i Colombia har det här hänt. Det har varit ett himla trassel, först skickades frågan över från konstitutionsdomstolen till kongressen, och eftersom den mest består av en bunt konservativa dinosaurier omöjliggjorde de en könsneutral äktenskapslagstiftning inom tidsramen de fått av konstitutionsdomstolen. Det skapade en slags juridisk limbo eftersom konstitutionsdomstolen redan 2011 sagt att kongressen måste styra upp det här med äktenskapslagstiftningen och de inte gjorde det. Vissa lyckades med hjälp av välvilliga notarier gifta sig ändå, men långt ifrån alla, och motståndet har varit hårt. Men nu äntligen, ett halvår efter att konstitutionsdomstolen godkänt att alla par får bli föräldrar oavsett kön, har de nu också satt ner foten och sagt att alla får gifta sig, oavsett könet på den de gifter sig med. Colombia sällar sig därmed till den exklusiva skaran av 24 länder i världen som fattat galoppen:

måndag 4 april 2016

Påsken 2016

Årets påsk var precis som förra årets upplaga, men den här gången var äntligen Oscar med. Sådana familjetraditioner som jag längtat efter att få dela med honom.

För många verkar påsk vara sol och vår, men för mig är det slutspurten på vintern. Isen var perfekt i år (det gick till och med att köra bil på den), och Gael åkte skridskor (de har en skridskobana precis bredvid förskolan och där har de tränat hela vintern), skidor och framför allt slängkälken ute på isen. Uteaktiviteter framför allt, lite varvat med böcker, sällskapsspel och pyssel med tremänningarna. Såhär, ungefär:

Sedan fick vi långväga oväntat besök! När jag bodde i Argentina senast, 2007, bodde jag tillsammans med Sol. Hon hörde av sig för några månader sedan och sa "hej, jag ska resa runt i Europa mellan mars och maj, kan jag komma och hälsa på dig någon gång då?". Ja, sa jag, du är jättevälkommen till Umeå, kom när du vill, och sedan hade jag inte så stora förhoppningar att hon faktiskt skulle dyka upp. Umeå är ju inte precis runt hörnet bara för att man är "i Europa".

Men så hörde hon av sig på långfredagen och sa att hon var på väg till Sverige - kunde hon dyka upp imorgon? Till slut blev det nattåget norrut och jag hämtade upp henne i ottan (svinottan pga tidsomställningen) på påskdagen. Ingen långväga besökare utan att de får prova alla vintersporter, så här har vi Sol, i sällskap med Oscar, på längdskidor:
Två latinamerikaner på vinteräventyr

Sol stannade i några dagar och nu har hon dragit vidare på sin europaturné. Så himla fint att ha vänner runt hela världen, som kan dyka upp med nästan inget varsel efter att vi inte setts på nio år, och så är det ändå som om vi sågs alldeles nyss.
Såhär såg vi ut när det begav sig, jag och Sol tillsammans med vänner i Buenos Aires 2007.

En fin påsk var det.

onsdag 16 mars 2016

Den sista stora pusselbiten

Knappt fyra månader tog det, från att Oscar började söka jobb, tills att han erbjöds en heltidsanställning på en av Umeås digitala byråer. Knappt fyra månader med jul- och nyårshelgerna mitt i. Det verkar som att det var ett större hinder att vi bor i Umeå än att svenskan inte sitter helt felfritt ännu.

I måndags började han på nya jobbet.

Det känns så himla skönt. Även för mig, som såklart har oroat mig för svenska arbetsmarknaden och känt ett uns av ansvar - vi hade ju inte hamnat här om det inte varit för mig.

Framför allt känns det så himla skönt att det faktiskt går. Jag vet att Oscar har en massa till sin fördel, som att han pratar engelska och att han jobbar i en väldigt internationell bransch där språket inte är det avgörande. Och det är såklart inte samma sak att komma till Sverige utan kontaktnät och ingångar, som att komma hit med en hel svensk familj och bekantskapskrets i bagaget. Men själva jobbet, det fick han helt och hållet på egna meriter.

Och såhär: Det är ett riktigt jobb, med riktiga anställningsvillkor och riktig lön. Däremot kostar det inte lika mycket för arbetsgivaren, eftersom det är ett nystartsjobb.

Nystartsjobb är en av två* huvudsakliga stödinsatser som finns för att hjälpa nyanlända invandrare in på arbetsmarknaden (den andra är instegsjobb som också kräver att personen läser på SFI samtidigt).

Det här är viktigt att veta, att det redan finns fungerande stödinsatser som gör det lättare och attraktivare för arbetsgivare att anställa nyanlända personer (och nej, de är inte byråkratiska och krångliga, det gick på en timme ungefär att fixa det).

Den stora skillnaden mellan dessa, existerande och fungerande program, och de idiotiska förslag om "sänkta ingångslöner" som vissa allianspartier och andra debattörer försöker propagera för allt oftare, är att de program som finns idag innebär att personen får samma villkor som alla andra och en kollektivavtalsenlig lön och samtidigt kostar det inte lika mycket för arbetsgivaren. Det är det enda rimliga, inte någon statligt sanktionerad löneapartheid.

Hur som helst, nu är den sista stora pusselbiten på plats.


-----
* Det finns lite andra också, som riktar sig mer till specifika yrkesgrupper eller som finns på specifika platser och inte generellt över hela landet, till exempel Korta Vägen.

Lästips: Sluta LJUG om jobb för nyanlända

lördag 12 mars 2016

Ett år

Hej då på Aeropuerto Internacional El Dorado
I onsdags för ett år sedan tog Gael och jag avsked av Colombia på Aeropuerto Internacional El Dorado i Bogotá och klev på planet som skulle ta oss till Sverige. Fyra flygresor och 27 timmar senare, i torsdags för precis ett år sedan, landade vi.

Mitt första hela år i Sverige på kanske ett decennium. Gaels första någonsin.

Jag vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta det, det känns som igår och det känns som en evighet sedan.

Det var så mycket som hände på en gång, vi landade på en onsdagsnatt, jag började jobba måndagen efter, så var det fix med lägenhet och förskoleplats och det ensamstående föräldraskapet och den eviga ovissheten och väntan som åt upp mig. Jag kastades rakt in i ett nytt liv och hann aldrig riktigt stanna upp och landa och känna efter.

Men nu är Oscar också äntligen här och hela familjen är tillsammans. Gael pratar mer svenska än spanska nu och Colombia verkar vara mer ett abstrakt begrepp för honom. Jag känner mig hemma samtidigt bjuder vardagen fortfarande på kulturkrockar ibland.

2015 var ett så himla tufft år. Så jobbigt på så många sätt, men nu börjar de allra viktigaste pusselbitarna falla på plats och det här med att ha flyttat till Sverige känns helt rätt, för oss alla. Här blir vi kvar ett tag till.