"Våren"

I brevet som jag skrev till mig själv när jag var 14 år gammal fanns, bland en massa annat, en älska/hata-lista.

Som punkt nummer sex på hata-sidan fanns våren.

Annika, 14 år, hade aldrig varit med om en riktig vår. Det var först när jag flyttade till Uppsala för att plugga en massa år senare som jag fattade grejen.

I Umeå går "våren" till såhär: När vintern börjar smälta bort så övergår den i vårvinter där det är snöslask och kallt hur länge som helst. När snön äntligen är borta efter en halv evighet så slår löven ut på kanske två veckor och så pang! så är det försommar. Det som är våren, det som beskrivs i böcker och man ser på TV, det riskerar man att missa om man blinkar.

Något av det jag saknade mest när jag bodde i Colombia var årstiderna. Jag tycker det har varit helt fantastiskt att se hur allt förändras konstant sedan jag kom hit. Men alltså, även om hata är ett lite väl starkt ord, så är väl inte våren precis min favoritårstid nu heller, den kan man väl inte påstå.

Tur att Umeå är Sveriges bästa stad på väldigt många andra sätt, för våren är kanske inte den starkaste sidan.

Lucka 24: En bild som bäst beskriver din december

Största delen av december har inneburit regn, regn, regn. Trots att det borde vara torrt och soligt den här tiden på året, har det ösregnat nästan varje eftermiddag, och åskan har dundrat så det skallrar i rutorna och billarmen går igång på alla bilar som står parkerade på gatan.

Häromdagen fastnade vi mitt i ett plötsligt spöregn på vägen hem från förskolan. Vi var ganska blöta när vi väl kom hem och stod i hissen. Ganska.

Det ser för övrigt ut lite som jordens undergång när spöregnet drar in över Bogotá.

Det här är lucka tjugofyra från Emily Dahls bloggjulkalender 2014: Minnen från året som gått

Lucka 17: En bild från i höstas som ger dig höstfeeling

Det blev ingen bild, för i Colombia existerar inte höst. Inte vår heller. Sommar och vinter existerar som ord i folks vokabulär, men inte med riktigt samma årstidsinnebörd som för människor närmare polerna än ekvatorn.

Det är sommar när det är soligt och torrt och det är vinter när det är regnigt. I Bogotá är sommarmånaderna ungefär december-februari, sen är det lite vinter mars-maj, sen är det sommar igen juni-augusti, och sen är det vinter september-november.

På ett ungefär. Men det är ingen höst eller vår däremellan.

Medellín brukar kallas la ciudad de la eterna primavera - den eviga vårens stad. Det för att året-runt-temperaturen är rätt behaglig, varken stekhett eller kallt.

Bogotá brukar kallas la nevera - kylskåpet. Det är inte precis Colombias varmaste stad, som namnet avslöjar. Men klimatet är ungefär som svensk höst, året runt. När jag tänker efter hade kanske vilken bild som helst från Bogotá passat till det här inlägget.

Det här är lucka sjutton från Emily Dahls bloggjulkalender 2014: Minnen från året som gått

Anledning 4: Klimatet

Visserligen saknar jag årstider väldigt mycket, men att bo i ett bergigt land nästan på ekvatorn har också sina fördelar.

I ekvatorn-trakterna finns inga årstider, det är istället höjdskillnaderna som bestämmer klimatet. På varje plats är det praktiskt taget samma temperatur året om, det som varierar mellan olika månader är regnmängden.

Det fiffiga med det hela är att om man råkar vara sugen på lite tropiskt klimat i, säg, december, behöver man inte lägga en månadslön och ett dygns resande på ett flyg till Thailand. Det räcker med en två-tre timmars bilresa till något samhälle utanför Bogotá som ligger på lägre höjd så är man där.

Långhelger, som det ju finns en hel del av i Colombia, tillbringas med fördel till exempel såhär, utan att det varken kostar skjortan eller tar en halv evighet att ta sig dit. Ännu en anledning att älska det här landet.

En dag utanför stan

Colombia har ju som bekant inga årstider, och det är något av det jag saknar allra mest med att bo här.

Men även om det är enformigt med samma klimat precis året runt, bara lite mer eller lite mindre regn beroende på månad, så måste jag ju erkänna att det har sina fördelar också. Till exempel att man när som helst på året, så länge det är uppehållsväder, kan ha picknick.

Extra fördelaktigt är det om man dessutom råkar ha vänner med ett litet hus och världens mysigaste trädgård bara en timme utanför stan. I lördags åkte vi dit med Gael. Han var i himmelriket. Gjorde kullerbyttor i gräset, sparkade boll, körde med sin bil och bäst av allt, av hans entusiasm att döma, vattnade växterna med vattenslang.

Eftersom vi var i en alldeles lagom stor trädgård med staket runtom och utan en massa andra människor, till skillnad från till exempel en park, så kunde vi ligga i gräset och läsa tidning och prata i flera minuter i sträck utan avbrott.

Hur mysigt som helst. Och även om jag gärna sett Gael sparka löv i höst-Sverige, så är det inte fy skam att kunna göra om precis det här när som helst. Oavsett om det är november, februari, april eller juli.

Vintersverige

Åh! Jag fick den där Astrid Lindgren-julen jag ville ha! Snö och kallt. Precis som jag hade längtat efter.

Och framför allt fick Oscar uppleva riktig vinter. Med (nästan) alla aktiviteter som hör därtill. Vi gick ut hårt redan andra dagen med att skida genom skogen i djupsnö för att leta julgran, och picknicka i sisådär 15 minusgrader. Det hela avslutades med en skotertur. Sen följde sparkåkning, skridskoåkning och snowboard, med varierande framgångshalt.

Det är Oscar som kommer bärandes på årets julgran där nere i högra hörnet

Oscar var för övrigt väldigt fascinerad över hela fenomenet vinter och snö. Att snö inte bara är snö, ibland är den hård, ibland mjuk, ibland lätt, ibland tung. Att snöflingor faktiskt existerar på riktigt och ser ut sådär som på teckningar, och att det går att se med blotta ögat och inte bara i mikroskop.

Gael var mindre fascinerad över fenomenet vinter och snö. Han sov visserligen jättebra utomhus, sådär som bebisar gör, men i vaket tillstånd var det inget han hurrade över, precis.

Vintern, alltså. Vilken himla bra årstid det är, ändå. Som jag har saknat dig!

Hur är vädret i Colombia?

Jag har skrivit om Bogotás klimat förut, och nämnt Colombias klimat lite här och var ganska ofta, men eftersom flera personer i veckan hittar hit via googlingar av typen "hur är vädret/klimatet/temperaturen i Colombia/Bogotá/valfri annan colombiansk stad i [valfri månad]?" så tänkte jag att det var dags att reda ut det här en gång för alla.

För det första: Colombia är ett land som ligger nästan på ekvatorn, vilket innebär att Colombia inte har några årstider. Det är ungefär samma temperatur året runt.

För det andra: Att landet inte har några årstider betyder inte att det inte finns skillnader. Colombia är ett väldigt bergigt land, vilket skapar olika klimatzoner. Enkelt uttryckt: ju högre upp, desto kallare.

För det tredje: Det finns skillnader även mellan olika tider på året också, men det är framför allt i mängden regn. Colombianerna använder årstidsuttryck för att tala om regn- eller torrperioder. Regnperioder är "vinter" och torrperioder är "sommar". Förra året varade "vintern" i drygt ett år och hade katastrofala konsekvenser.

Här kommer några exempel:

Bogotá ligger på 2600 meters höjd, det vill säga rätt högt upp i bergen, och har alltså ett ganska kyligt klimat (för att vara i ett tropiskt land på ekvatorn).

Det som egentligen skiljer är hur mycket det regnar (staplarna), själva temperaturen ligger stadigt på mellan 18 och 20 grader som maxtemperatur och 5 och 8 grader som minimitemperatur. Någon grad hit eller dit alltså, beroende på månad, men dygnsmedeltemperaturen är konstant 12-13 grader.

Om vi istället åker till Colombias näst största stad, Medellín, så är vi nere på 1500 meters höjd, och då ser vi hur medeltemperaturen höjs några grader. 

Där är dygnsmedeltemperaturen året runt dryga 20 grader, med 26 som max och 16 som minimum. Återigen, det som skiljer månaderna åt är regnmängden.

Ännu längre ned, på knappt 1000 meters höjd, ligger Cali som är Colombias tredje största stad.

En två-tre grader varmare än i Medellín, som ni ser.

På havsnivå, vid karibiska kusten, ligger Colombias stad nummer fyra i storleksordningen, Barranquilla. Där är klimatet såhär:

Dygnsmedeltemperatur på 26-27 grader, året runt, men stor skillnad på hur mycket det regnar olika månader.

Summa summarum: Rent temperaturmässigt spelar det ingen som helst roll när på året man åker till Colombia. Det är på ett ungefär samma temperatur varenda dag, året runt. Däremot skiljer månaderna sig åt en hel del när det gäller nederbörd, och när det är regnperiod varierar från plats till plats, men ofta är månaderna runt årsskiftet, särskilt de första månaderna på året rätt torra landet över.

Okej, då vet ni.

Nya pjucks

De senaste nästan två åren har varit extremt regniga i Colombia, vilket jag som ni kanske minns har beklagat mig över lite nu och då (till exempel här, här, här, här och här).

2010 regnade det runt fem gånger mer än normalt i Colombia, och 2011 ser inte ut att bli bättre. En och en halv miljon hektar land har översvämmats, hundratals människor har dött och närmare 7% av landets 45 miljoner invånare har direkt drabbats till följd av regnandet, och till exempel fått lämna sina översvämmade hem.

För att ge er ett mer påtagligt exempel av ungefär hur mycket det regnar kan jag berätta att jag för första gången i mitt liv nött ut ett par gummistövlar. Och nej, jag har inte varit ute och grävt diken i skogen eller rensat kalhyggen i dem. Jag har bara använt dem till helt vanliga storstadsaktiviteter, typ promenera till jobbet.

Igår fick jag alltså inhandla mitt andra par gummistövlar, som jag hoppas ska hålla lite längre. Hur många paraplyer jag avverkat vill jag inte ens börja fundera över.

Nejmensåatt...

...skojigt väder det är i den här stan, då.



Jätteskojigt, verkligen.

Tänkte bara berätta...

...att i Bogotá är det just nu elva grader och regn. Inte så upphetsande klimat, precis. Bara lite varmare än dagstemperaturen i Sverige såhär en dag i mitten på oktober.

Skillnaden är att jag drar en sväng till Karibien i eftermiddag. Är tillbaka imorgon kväll. Det ska vara 33 grader varmt där enligt väderprognosen.

Tänkte bara berätta, som sagt.
Hej då!

Regnandet: en uppföljning

Ni kanske minns det eviga regnandet, som jag beklagat mig över ett par gånger förut? Som jag nästan fick psykbryt över i oktober-november när det regnade som värst. "Sommaren", dvs de soliga månaderna runt årsskiftet, kom och gick innan man knappt hunnit märka att den dykt upp.

Nu är det april som även under normala förhållanden är den regnigaste månaden på året. Men under första halvan av april i år hade det redan regnat hela normalkvoten, och på vissa ställen dubbelt så mycket som normalt under hela månaden.

Det är väderfenomenet la niña som ställer till det, ett fenomen som kommer cykliskt någon gång per decennium. Den här gången har det varit långt mer extremt än vanligt, kanske en av de värsta naturkatastroferna som någonsin drabbat Colombia, och väntas avta först i maj-juni.

Hittills i år har över 300 personer dött och närmare två miljoner har drabbats på olika sätt, många av dem har förlorat sina hem. Bara härom veckan drog ett jordskred med sig en buss och 20 personer dog. Under påskhelgen är närmare ett femtiotal större vägar landet över avstängda.

Vill ni veta mer finns ett colombianskt nyhetsreportage på engelska om katastroftillståndet här.

Anapoima

I fredags packade vi in oss tillsammans med 15 vänner i en van och körde iväg till Anapoima. Det ligger bara runt tre timmar* från Bogotá men det är som att komma till en annan värld.

Eftersom Colombia ligger nästan på ekvatorn har landet inga riktiga årstider. Istället bestäms klimatet av höjdskillnaderna. Bogotá ligger uppe i Anderna på 2600 meters höjd och det är därför det är som en evig höst. Men bara några timmars bilfärd bort, som i Anapoima som ligger på 700 meters höjd, är klimatet tropiskt.

Det är rätt vanligt bland Bogotábor att hyra en finca (lantställe) på något varmare ställe över en helg. för att njuta av lite sol och värme. Och jag är tacksam över att jag slipper bo i tropikerna, men å vad lyxigt det är att ha sol, värme och poolbad runt hörnet.

När vi åkte hemåt igen på söndagskvällen upp genom bergen medan solen gick ner över bananodlingarna i dalarna blev jag än en gång påmind om en av anledningarna till att jag älskar det här landet.

Colombia måste vara den vackraste platsen på jorden.

*I det här bergiga landet benämns avstånd nästan alltid i tid, inte kilometer.

Skräpväder

Jag säger som Elisabeth:
Bogotá ditt skräp, jag älskar dig men sluta regna någon gång!

Alltså verkligen, det här regnandet. Inte okej. Det ständiga frysandet inomhus. Man blir less.

Jag drömmer om dagen då uppsatsen är inlämnad. Det är inte länge kvar nu. Och efter det är det inte länge kvar tills vi drar iväg med vännerna över helgen till solen och den tropiska värmen som är bara några timmars bilresa bort från det här kallhålet där de en gång i tiden beslöt sig för att anlägga huvudstad. I mitten av april ska jag ligga vid den här poolen och göra absolut ingenting annat än att njuta av att jag äntligen är uppsatsfri:

Det ska bli hur skönt som helst. In your face, Bogotáregn!

Men ja, sen när man går runt och gormar som mest över det eviga regnandet och kylan, och över att man bor i ett jäkla u-land där de inte ens kan bygga ordentliga hus med till exempel tvåglasfönster, fönsterlister och riktiga ventilationssystem istället för ett galler rakt ut i utomhusluften, ja då kanske man promenerar längs gatan och möter en man som går barfota och bara har en uppklippt sopsäck som skydd mot regnet. Och så kommer man att tänka på alla de människor i den här stan som inte har ordentliga hus på riktigt. Som inte kan välja att inte gå ut när regnet öser ner. Som inte har ett tjockt duntäcke för att inte frysa på natten. Och som definitivt inte kan åka iväg över helgen till värme och poolbad.

Och ja, i jämförelse så lider jag nog inte så mycket ändå. Fast det vore trevligt om det ville sluta regna hela tiden. För allas skull.

Bogotá just nu:

Det regnar. Alltså verkligen vräker ner. Åskan dundrar så att rutorna skallrar och larmen på all bilar som står parkerade på gatan börjar tjuta.

Den där "sommaren", dvs den soliga och torra perioden som ska vara i åtminstone två-tre månader runt årsskiftet var snarare två-tre veckor. Nu verkar läget ha återgått till som det var mot slutet av förra året. Jag hoppas verkligen, om inte annat så för min mentala hälsa, att jag har fel.

Uppdatering: Det är i alla fall tur att Bogotás väder är lika ombytligt som våldsamt. Nu, sisådär en halvtimme senare har regnet slutat och molnen börjar skingra sig. Det dåliga vädret varar aldrig särskilt länge, däremot kommer det alldeles för ofta.

Det var lite dimmigt i morse

Och ja, vädret är fortfarande helt katastrofalt här i Colombia.

Psykbryt nästa

Ni vet det här jag skrev häromdan om att det regnar mycket? Om att jag kommer att få psykbryt om det inte slutar regna snart?

Well, det verkar som att det blir psykbryt för mig, om man får tro den här artikeln, och Ekot är ju pålitligt så det får vi väl.

Jag bjuder på några väl valda citat:

"Colombia har de senaste dagarna drabbats av de värsta regnen på nära 40 år."

"De ovanligt intensiva regnen har orsakats av La Niña, flickan, strömmar som har kylt ner Stilla havets vatten ovanligt mycket till skillnad mot de strömmar som kallas El Niño, pojken, och som istället värmer vattnet över det normala.
Effekterna av La Niña kommer att kännas av länge än. Metereologer förutspår ovanligt mycket regn i ytterligare minst sex månader."

Sex månader!?!? SEX MÅNADER!?!?

Regnet det bara öser ner...

Alltså jag blir tokig. Det bara regnar och regnar och regnar och regnar och regnar. Varenda dag.

Det har det gjort i kanske en och en halv månad nu.

Inte hela dagarna, men minst en gång varje dag öppnar sig himlen med dunder och brak (jo, för det åskar också hela tiden) och regnet bara öser ner.

Mitt hopp är statistiken, enligt den är det värsta som ni ser snart över, för december-januari-februari är torrare månader här i Bogotá. Så brukar det vara. Så måste det bli i år också, annars kanske jag får psykbryt. På riktigt, för väderprognosen är ju inte precis någon uppmuntrande syn:


Mvh
/tjej på vansinnets gräns

Passande soundtrack till livet i Bogotá

Man blir ganska less på det här eviga regnandet ibland, alltså. Tur att man gillar Colombia ändå, annars skulle det nog inte bli så mycket sång och dans.

Bogotá, 27 oktober klockan 15.30

Väderleksrapport: 18°C, hagel, åskmuller.

Hur är vädret därborta egentligen?

Jag tänkte inleda med att reda ut ett och annat som folk därhemma ofta frågar mig om.

Först ut: Klimatet. Som det väderfixerade folk svenskarna är, är frågan om hur vädret är i Colombia lätt vanligast på hur-är-livet-därborta-frågelistan. Andra antar helt enkelt att det är palmer och tropikvarmt året om, eftersom Colombia nästan ligger på ekvatorn. För båda grupperna är det dags att reda ut begreppen.

Colombia ligger visserligen nära ekvatorn, men Bogotá ligger på 2600 meters höjd, vilket effektivt håller all eventuell tropikvärme som skulle vilja leta sig hit, på behörigt avstånd. Medeltemperaturen är väl runt 15-20 grader och när det blir riktigt, riktigt varmt blir det kanske 25, max. Dessutom är det tydligen något med bergsklimat som gör att det regnar ofta. Jag skulle vilja påstå att det regnar nästan hela tiden. Som nu, till exempel, som ni kan se på bilden med utsikten från min balkong.

Med nästan hela tiden menar jag nästan varje dag, dock inte konstant. Vädret är extremt ombytligt, och trots att det är strålande sol på morgonen är det ett hett tips att packa ner paraplyet i väskan, för man vet aldrig när skyfallet kommer. Det är tydligen det där bergsklimatet som har med det att göra också.

Det finns inga årstider, men torrare och regnigare perioder. Nu är vi, som ni ser på fotot, inne i en sån där torr och solig period som de kallar sommar, som infaller två gånger om året, typ i mitten och i slutet. Resten kallas vinter och då regnar det mycket. Till skillnad från nu, då.

MEN, det finns fördelar med Colombias klimat också (och nej, det ser inte alltid ut som på bilden, jag överdriver lite och är lite dramatisk). Största fördelen är kanske att inte alla ställen i landet ligger på 2600 meters höjd, och eftersom vi faktiskt har ekvatorn nästgårds behöver man bara åka ner till något lägre liggande ställe så är man i tropikerna. Året om. Sisådär tre timmar i bil hemifrån.

Även om jag blir less på det halveviga regnandet ibland, och saknar Sveriges
årstidsväxlingar nästan jämt så är det svårslaget att kunna dra till palmer, pool och 30 graders värme över helgen om man skulle bli sugen. Året om.