torsdag 30 december 2010

Que los cumples feliz, muy feliz...

Idag är det 31 år sedan jag föddes på Norrlands Universitetssjukhus i Umeå. Den händelsen firar jag på ett helt annat ställe i världen.

Jag har önskat mig sång och tårta på sängen av Oscar, och sen middag på en restaurang som jag inte bestämt ännu. Jag tänker mig indisk mat. Det tänkte jag förra året också och det gick inte så bra, men skam den som ger sig.

Medan jag ligger i sängen och väntar på tårtuppvaktning tänkte jag bjuda er på en colombiansk födelsedagsklassiker, den vallenaton som spelas på alla födelsedagsfester: Tu cumpleaños med Diomedes Díaz:


Hoppas ni får en fantastisk dag, det tänker jag ha!

tisdag 28 december 2010

Año Viejo

Runt julhelgen börjar det dyka upp uppstoppade gubbar utanför husen runt om i Colombia.

Det är años viejos - gamla år - som väntar på att bli brända.

Gubbarna, nästan i naturlig storlek, är stoppade med halm eller annat brännbart och ofta smällare för ett riktigt sprakande. De symboliserar året som gått - ofta liknar de illa omtyckta politiker, och de står för allt som folk vill lägga bakom sig från förra året.

På tolvslaget sätts años viejos i brand, för att på så vis bränna upp det gamla året och börja på ny kula inför det kommande.

I Bogotá och många andra storstäder är años viejos numera förbjudna av säkerhetsskäl, men på landsbygden (och i städerna i mindre utsträckning) brinner gubbarna varje nyårsafton.

För Bogotábor och er svenskar som skulle vilja ha er en egen año viejo i år finns istället ett digitalt alternativ som Oscars jobb utvecklat. Där kan du lägga till allt du vill bränna upp från året som gått och som ett extra plus kan du spara allt fint som du vill ska finnas med även till nästa år: Skapa och bränn din egna digitala año viejo här.

måndag 27 december 2010

Karibienjulen i bilder

Som utlovat kommer här en bildspecial från vår julresa i Karibien med Anna och Johan.

Dan före dopparedan kom vi fram, Oscar och jag efter en kort och bekväm flygresa, Anna och Johan efter en evighetslång bussresa, till Karibien. Där mötte vi upp med Oscars kompisar Carolina och Mateo och deras lilla dotter Nicala. De kan kanske bäst beskrivas som colombianska gröna vågare, som lämnat livet i hektiska Bogotá för att leva på ekologiskt jordbruk och lite turism i Karibiens djungel.

Deras finca Yumaque ligger drygt en och en halv timme med bil från närmaste stora stad, och sedan 20 minuter med båt eller 40 minuters djungelpromenad längs floden från där man lämnar bilen. Där i djungeln, bland gigantiska insekter och minitigrar, odlar de sina grödor och bor i sitt hus som de byggt själva av nedfallna träd de hittat i skogen:

(Klicka för större bild)

Vi anlände i ösregn och åska, men på julaftons morgon lyste solen och fåglarna kvittrade igen, och vi hoppade i varsin flytring och flöt i sakta mak floden ner till havsmynningen. Det var lite blåsigt, så det gick inte att bada, om man ville slippa dras med ut på öppna havet med strömmarna från vågorna, men det var underbart att promenera på stranden i solen ändå.

Väl tillbaka på eftermiddagen öppnade sig himlen och ett tropiskt skyfall med tillhörande dunder-och-brak-åska som ackompanjerade resten av vårt julfirande - bestående av en fantastiskt god middag och lite vin på det:

(Klicka för större bild)

Efter två nätter i djungeln var det dags att åka tillbaka till något liknande civilisation igen, kustbyn Taganga. Efter en nästan sömnlös natt på vandrarhemmet (note to self: ingen bra idé att spendera den 25e december på ett vandrarhem fyllt med julfirande nordamerikaner) var vi uppe i ottan för en dag på stranden med sol och bad och färsk fisk till lunch:

(Klicka för större bild)

Det var en underbar jul, lite sol, lite bad, lite äventyr och lite djungelliv i en alldeles perfekt blandning.


Fler bilder finns på flickr, eller på facebook för de jag känner, och Anna och Johan stannade en dag längre, men de kommer säkert att lägga upp lite fler bilder på sin blogg när de väl är tillbaka, om ni vill se mer.

fredag 24 december 2010

God jul!

Just nu befinner jag mig någonstans i Karibien, långt från internet, i närheten av den här stranden. Där firar vi julafton på eko-lodge i den karibiska djungeln:Juldagsmiddagen imorgon tänkte jag att vi skulle kunna inta på ett bord på stranden i Taganga med ungefär den här utsikten:
God jul på er alla!

onsdag 22 december 2010

Snart får vi pusta ut

December är en hektisk månad, även i Colombia. Förutom det vanliga, med julklappsinköp och firande som ska planeras och ordnas, så är december festernas månad. Det är ingen rast och ingen ro i umgängeslivet, det är julfest efter julfest och en och annan novena som kläms in och till råga på allt en massa människor som fyller år.

Det är sådär så att man emellanåt måste dra en liten vit lögn om förkylning, för tacka nej till fest i december bara för att man inte orkar går inte.

Vi var på fest i fredags, julfest hos vänner i lördags, julfest med jobbet i måndags och en novena på kvällen efter det, och så middag hos vänner igår och ikväll ännu en fest med jobbet. Sådär är hela december fram till jul.

Mitt i allt socialiserande ska man hinna jobba också. Och packa till Karibien, för imorgon bär det äntligen av.

Det ska bli skönt att få pusta ut lite.

tisdag 21 december 2010

Novena de Aguinaldos

Den 6 december inleds julen i Colombia med velitas, men från och med den 16 börjar den verkliga nedräkningen. Då börjar nämligen novena de aguinaldos, som pågår i nio dagar fram till och med den 24.

Novena de aguinaldos är ännu en katolsk tradition, som går ut på att minnas tiden fram till Jesu födelse. Varje dag samlas man och ber en lång rad böner - den dagliga bönen, bönen till den jätteheliga jungfrun, bönen till Sankt Josef och bönen till jesusbarnet. Ett par ave maría och fader vår kläms också in. Dessutom läser man en bit varje dag ur julevangeliet (tror jag att det är, förlåt om jag hittar på nu), och sjunger och klappar i händerna till jesusbarnet.

Varje dag. I nio dagar i sträck.

Många familjer samlas och håller novena tillsammans. I många barrios ordnas också novenas i kvarteret, och då gäller det att ha en stilig krubba när alla grannarna kommer och inspekterar.

När bönerna och sjungadet är över är det dags för mat och dryck. Många novenas slutar i fest, och det bjuds, förutom sprit, på traditionell colombiansk julmat som natilla och buñuelos. I de kvarter som ordnar kvarters-novenas gäller det när det är ens tur att bjuda in att bräcka grannarna, inte bara i krubbflärd utan även i matöverdåd.

söndag 19 december 2010

Fjärde advent

Alla ljusen tända.
Pepparkakor med ädelost till kvällsfika och en sparad flaska julmust från förra året.

Imorgon julfest med jobbet.

Om mindre än en vecka är vi i Karibien.

Livet är bra fint ibland.

fredag 17 december 2010

Interaktiva colombianska krubbor

Colombia är ju som sagt ett katolskt land, och här hör fortfarande julen ihop med religionen till stor del.

Därför har varje hem med självaktning en krubba. Precis som varje torg, park, skyltfönster, shoppingcenter, och så vidare. Det är krubbor vart man än går.

Att ha kvarterets finaste krubba (helst med ett helt landskap runtomkring) ligger det stor prestige i. Precis som man kan minnas hur spännande det var att dekorera julgranen när man var liten pratar många colombianer om hur den stora händelsen var att få vara med och ställa i ordning krubban.

Den första gången jag såg en krubba i ett colombianskt hem trodde jag att de gjort en miss. Det låg nämligen ingen bebisdocka i halmsängen. När jag påpekade misstaget blev jag ganska snabbt lite idiotförklarad.

"Men jesusbarnet finns ju inte än, han föds ju inte förrän på juldagen."

Förvisso. Så det är först den 25 december som den lilla bebisdockan läggs dit. Dessutom brukar de tre vise männen (som på spanska förresten heter los tres reyes magos - de tre magiker-kungarna) placeras långt bort från krubban, och så flyttas de lite, lite närmare varje dag tills de till slut är framme med sina gåvor till jesusbarnet den 6 januari.

Interaktivt, skulle man kunna säga.

Hemmaminnen



Hemma blir lite extra viktigt när det ligger alldeles för långt borta, och de där små sakerna som påminner om hemma betyder ännu mer.

Det förstår världens bästa farmor och världens bästa mormor precis.

I ett paket från farmor som Anna tog med fanns ett inramat flygfoto över gården i Rönnholm där farfar och pappa växte upp och där farmor levt hela sitt vuxna liv.

I ett tjockt kuvert* från mormor som kom på posten idag låg en broderad julduk från huset i Nordmaling där mamma växte upp.

Tack vare farmor och mormor har jag en liten bit av pappas barndomshem och en liten bit av mammas barndomshem hos mig i mitt nya hem i Bogotá.

Det är så fint att jag nästan blir tårögd när jag tänker på det. En liten bit av hemma.


*Kuvertet innehöll även två inslagna paket, en julklapp och en födelsedagspresent, men de öppnar jag inte förrän det är dags.

torsdag 16 december 2010

Uppföljning

Jag förstår att ni allihopa sitter som på nålar och undrar vad som har hänt sedan sist med personlige tränaren och följetongen bröllopsklänningen. Jag ska inte hålla er på halster längre, här kommer den rafflande fortsättningen:

Det här med personlig tränare var ju alldeles för dyrt, insåg jag efter att ha räknat lite på det hela. Så jag sa först tack, men nej tack, trots att jag så gärna ville. Men nu är ju det här Colombia och inte Sverige, och en sak är den officiella taxan - 1300 kronor i månaden för tre träningspass i veckan - och en annan sak är den inofficiella taxan - 100 kronor per träningspass direkt i handen på tränaren. Så nu tränar jag med honom en gång i veckan eller varannan vecka och resten kör jag den vanliga rutinen.

Häromdagen gav han mig dessutom ett lockande förslag: jag ger honom engelskalektioner, han ger mig träningspass. Win-win, jag får träna gratis, han får lära sig engelska gratis. Bara jag har tid, så.

Och bröllopsklänningen, då? Ja, det visade ju sig att den där klänningen som jag så gärna ville ha var från H&M och dessutom var på rea! H&M finns inte här, men världens snällaste Anna köpte den till mig och tog med sig hit. Tack fina Anna.

Så nu hänger klänningen i min garderob och bara väntar på att det ska bli nionde juli.

Cliffhanger

De senaste dagarna har jag känt mig lite som en paparazziförföljd kändis och blivit fotad både hemma och på jobbet vid skrivbordet och på lunch med arbetskompisarna och på gatan i trafiken och på mottagningen på ambassaden och så vidare...

Varför?

Tja, ni kan ju hålla utkik i Västerbottens Folkblad i mellandagarna så får ni se.

onsdag 15 december 2010

Lucia


Apropå svensk julstämning i Colombia var det dags för ambassadens årliga luciamottagning i måndags, den där som vi fick den snajsiga inbjudan till.

Jag lyckades undvika alla övertalningsförsök att vara med i luciatåget ("det gör inget att du inte varit med på en enda övning, du kan väl alla låtar ändå") och fick för en gångs skull titta på tåget istället för att stå i det.

Det var fint och stämningsfullt som det brukar vara.

Och som det brukar vara på ambassadmottagningarna bjöds det på läckerheter från silverbrickor av servitörer med vita handskar. De vanliga, som Janssons frestelse, gravlax och ägg med kaviar, och så naturligtvis kvällen till ära glögg och pepparkakor.

Ibland får man det bästa av båda världar som utlandssvensk. I det här fallet Colombias partybetonade julfirande och så Sveriges stämningsfulla emellanåt. Det är ganska fint, det.

tisdag 14 december 2010

Julbak

I söndags bjöd vi in några av våra svenska vänner här och ställde till med svenskt julbak enligt konstens alla regler.

Det var ett mycket gott samarbete (även om en av deltagarna mest var intresserad av att knåda in russinen i lussekattsdegen och slicka glasyren av pepparkakorna) och vi kokade knäck (stalltips för den som tänkt köpa knäckformar i Colombia: de visade sig vara av obehandlat papper, så sen sitter knäcken där den sitter i sin form), bakade lussekatter och pepparkakor (tack Anna och Johan som tog med pepparkaksdeg från Sverige) och drack glögg.

Det går alldeles utmärkt att ordna svensk julstämning även i Colombia:

Som vanligt kan man klicka på bilden så blir den större

lördag 11 december 2010

torsdag 9 december 2010

Bummer

Det är rätt kul att se sitt namn i en tryckt publikation där man figurerar som medförfattare.

Det hade varit ännu roligare om de hade skrivit namnet rätt.

onsdag 8 december 2010

Velitas


Igår inleddes julen på riktigt i Colombia med velitas, som firas varje sjunde december till Jungfru Marias och hennes obefläckade befruktnings ära.

Ja, eller bara för att colombianer gillar fest och firande i största allmänhet.

Vi var naturligtvis inte sämre utan ställde till med kalas hemma i lägenheten, en kombinerad velitas-fest och välkomstfest för Anna och Johan som kom i måndags.

Det var tända ljus på balkongen och så allt det vanliga som en colombiansk fest innehåller. Massa salsa, dans, vänner och sprit. Natten lång.

Tur att idag är röd dag.

måndag 6 december 2010

En kärleksfest på eget vis


Colombias sambolagstiftning är långt mycket mer heltäckande än den svenska diton, och har man bevisligen bott ihop som ett par i minst två år omfattas man per automatik av sambolagen och har i princip samma rättigheter och skyldigheter som par som ingått äktenskap.

Min vän Mónica och hennes livskamrat är inte så intresserade av det här med giftermål, men eftersom de nu bott ihop i två år är de i lagens mening i princip gifta vare sig de vill eller inte.

Så de bestämde sig för att ställa till med kalas enligt konstens alla regler, fast helt utan regler, för att fira sin unión marital de hecho.

Det var ett kalas som inte var som andra bröllopskalas, där gästerna själva var med och gjorde kalaset med överraskningar i en strid ström. I Colombia gillar de ju hyra in band till fester, och den här festen var verkligen inget undantag. Det var ett jazz-kletzmerband, en gaiterosgrupp, ett vallenatoband, en grupp mariachis, och en cumbiagrupp. I en strid ström.

Eftersom det inte var något bröllop enligt den gängse definitionen så var det inte heller någon präst* eller någon notarie som befäste unionen.

Men ceremoni var det i alla fall. Med vigselförrättare och allt - La Lupe, en av Colombias mest kända dragqueens i egen hög person, som showade och deklarerade paret, ja... par.

Det var vackert, det var personligt, det var annorlunda och det var jättejätteroligt.


* Vilket för övrigt inte hade gått ens om de velat eftersom Mónica är bannlyst ur katolska kyrkan.

söndag 5 december 2010

San Andresito

I Colombias karibiska ö-värld ligger San Andrés, en ö som förut var skattebefriad och en självklar destination för Colombias och Centralamerikas tax-free shoppingsugna turister.

Därav namnet San Andresito (lilla San Andrés) på de kvarter som återfinns i alla större städer i Colombia - gator och åter gator med affärer och köpcentrum där man kan hitta precis allt, till långt mycket billigare priser i de vanliga affärerna."Skattebefriat" på det informella viset, det vill säga du betalar ett (mycket dyrare) pris om du använder kort, men betalar du kontant rakt ner i handlarens egen ficka får du det mycket billigare.

San Andresito är ett märkligt, kaotiskt fenomen. Skattesmitning och smuggelgodsförsäljning med myndigheternas indirekta tillåtelse, för aldrig görs det någon räd för att stänga butiker, och gatorna i San Andresito-kvarteren är fulla med poliser som dirigerar trafiken.

Det är väl så det funkar i ett land där över hälften av arbetskraften befinner sig i den informella ekonomin.

I gårdagens regn gjorde Oscar och jag ett besök i ett av Bogotás San Andresito där jag inhandlade en jeansjacka, och så skaffade vi lite påfyllning till barskåpet. Vad sägs om en liter Jack Daniels för 140:-, en liter Cachaça för 65:- och en flaska lyxvin (Casillero del Diablo, reserva Shiraz) för 60:-?

Det var lite dimmigt i morse

fredag 3 december 2010

Ny och inte så känd colombiansk musik

Igårkväll var jag på konsert med fyra colombianska band som vunnit en tävling för nuevas músicas mestizas.

Nytt colombianskt sound som jag vill rekommendera till er:

Cinemacinco som jag har skrivit om förut, dvs min grannes jättesvängiga band. De har just släppt sin skiva La república de la alegría med tio låtar som går att ladda ner helt gratis och lagligt här och passar perfekt till festspellistan.

Här får ni ett smakprov på Baila cariñito från senaste skivan:

Kanske, kanske kommer en eller annan akustisk Cinemacinco-låt att dyka upp på bröllopet i juli.

La Elástica - Banda Diversa var ett annat av gårdagens band. Jättebra, jättejättebra. Med fantastiska texter, dessutom, till exempel Indispensable:

Två andra band spelade också, Carrera Quinta och Mágica. Kolla in!

torsdag 2 december 2010

Min dag




Det kanske sämsta med att jobba med forskning är alla intervjuer som tar en halv evighet att transkribera.


Transkribering är typ det t.r.å.k.i.g.a.s.t.e som finns i universum.


Tur att man i alla fall får jobba hemifrån om man vill och att man hemma på spisen har storkastrullen full med glögg.

Det piggar upp vilken arbetsdag som helst.

Hennes kropp - men inte hennes val

Ni som känner mig vet att abortfrågan, särskilt här i Latinamerika, är min absoluta hjärtefråga.

Någon gång ska jag berätta hur läget är i Colombia. Men för er som är intresserade av läget i Nicaragua kommer ett hett tips här.

Nicaragua är det land det kanske går sämst i hela Latinamerika för abortfrågan. Där har nämligen lagstiftningen gått bakåt, från att vara extremt restriktiv till att totalförbjuda abort under alla omständigheter. Tack vare presidenten Daniel Ortega som kallar sig vänster och progressiv, men som egentligen är ett konservativt as.

Hur som helst, jag kopierar och klistrar in från Amnesty om de jätteintressanta föreläsningarna som kommer att hållas i Göteborg, Stockholm och Uppsala nästa vecka:

Sedan 2006 är abort totalförbjudet i Nicaragua. Även om graviditeten hotar kvinnans liv eller hälsa eller är ett resultat av våldtäkt eller incest, nekas flickor och kvinnor tillgång till säker abort. De som ändå gör abort riskerar fängelsestraff. Samtidigt är det sexuella våldet mycket utbrett i landet, och drabbar framförallt unga flickor.

I december är kvinnorättsförsvararen Argentina Espinoza från Centro de Mujeres IXCHEN på besök i Sverige. Amnesty bjuder in till seminarier i Göteborg, Stockholm och Uppsala, där Argentina Espinoza berättar om det utbredda sexuella våldet och konsekvenserna av det absoluta abortförbudet i Nicaragua.

Göteborg
Måndagen den 6 december
Tid: 18-20
Lokal: Handelshögskolan Göteborg, Sal B32, (Vasagatan 1)
Fri entré - vi bjuder på fika

Stockholm
Tisdagen den 7 december
Tid: 18.30
Lokal: ABF-huset, Fabian-salen
Fri entré.

Uppsala
Onsdagen den 8 december
Tid: 18.30 - 20.30
Lokal: Fredsmuseum, Uppsala slott (sidan som vetter mot Akademiska sjukhuset).
Fri entré - vi bjuder på fika

Varmt välkomna!