Att träna eller inte träna

I morse var jag på världens bästa träningspass på gymmet. Ni vet, det där man skriver in sig och får ett personligt träningsprogram och allt det där. De har inte bara tränare som hjälper till att styra upp och tyda programmet och visa maskinerna, det har även personliga tränare, alltså som i sådana som bara är med dig och säger vad du ska göra och kör helt slut på dig.

I morse hade jag ett pass med en sån personlig tränare, ett gratis prova på-pass. Det är precis som de där livsfarliga knarklangarna man blev varnad för när polisen informerade i skolan, de som ger en första dosen gratis så att man blir fast och måste fortsätta.

En personlig tränare är kanske det bästa som finns, i alla fall om man är som jag och funkar som bäst när någon tittar så att man inte kan fuska. Nu vill jag ha min egna personliga tränare, det hade jag verkligen aldrig trott om mig.

Problemet är ju såklart (precis som med knark) att det inte är gratis efter första gången. Nästan 1300 kronor per månad får man punga ut med för den lyxen, som är tre pass i veckan med konstant närvaro och utvärdering av den personliga tränaren, dietplan (alltså inte bantning utan bara vad man ska äta för att få ut maximalt av träningen) och en massa annat bra.

Det är verkligen hur bra som helst, på riktigt. Men det är dyrt.

Så nu håller jag som bäst på att fundera ut tillräckligt många rationella argument som "ens hälsa är den bästa investeringen man kan göra" och tillräckligt många andra områden i livet att spara pengar på, typ uteluncher och taxiresor för att övertyga mig själv om att det är värt det.

För visst är det väl värt det? Väl?