Alltså jag blir tokig. Det bara regnar och regnar och regnar och regnar och regnar. Varenda dag.
Det har det gjort i kanske en och en halv månad nu.
Inte hela dagarna, men minst en gång varje dag öppnar sig himlen med dunder och brak (jo, för det åskar också hela tiden) och regnet bara öser ner.
Mitt hopp är statistiken, enligt den är det värsta som ni ser snart över, för december-januari-februari är torrare månader här i Bogotá. Så brukar det vara. Så måste det bli i år också, annars kanske jag får psykbryt. På riktigt, för väderprognosen är ju inte precis någon uppmuntrande syn:
Mvh
/tjej på vansinnets gräns
hahaha, då ska du inte prata med vår portvakt som igår glatt upplyste mig om att "så här kommer det att vara fram till februari!"
SvaraRaderajag ignorerade honom.
Stackare!!
SvaraRaderaHär hemma i Umeå så har vi bara minusgrader och gnistrande vit snö. Suck!
Inte längtar du väl hem??
mamma
Ja, snön och kylan här hemma kan man åtminstone klä sig emot. Men regnet i Bogotá...
SvaraRaderaTur att du, min vän, inte är högfärdig och går med näsan i vädret - då hade du ju drunknat.
I dag har grynen pysslat med mitt hår (igen). Den envisades med att stryka allt åt ena sidan. "Como Annika", sa de. Du har gjort intryck!
Nina: Åh. Jag har också hört såna där domedagsprofetior ("det kommer att regna hela december"). Jag väljer också att ignorera, för att undvika psykbryt.
SvaraRaderaMamma: Klart jag längtar hem.
Åsa: Men sötaste grynen! De gjorde intryck på mig också, och det är så kul att få läsa om hur de har det i Sverige.