onsdag 16 september 2015

Vägen till uppehållstillståndet

Tvåhundrasextiosex dagar.

Så länge väntade vi sedan vi den 23 december 2014 skickade in ansökan om uppehållstillstånd, tills att det ÄNTLIGEN stod beslut fattat på Migrationsverkets hemsida.
Migrationsverket har fattat ett beslut om bifall eller avslag i din ansökan
står det och sedan får man vänta på det fysiska brevet på posten för att få reda på själva beslutet. Bifall. Permanent uppehållstillstånd.

Här kommer den långa versionen av vår väg till uppehållstillståndet.

23 december 2014: Vi skickade in vår ansökan och började vänta.

9 mars 2015: Gael och jag satte oss på planet mot Sverige och lämnade Oscar kvar i Colombia.

17 april 2015: Jag hade, så fort vi landat i Sverige, ansökt om förtur hos Migrationsverket. Den ansökan avslogs. Ett treåring som var utan sin pappa, och skulle vara så under oöverskådligt lång tid till var inte ett tillräckligt skäl.

14 maj 2015: Migrationsverket skickade ett mejl där de på byråkratsvenska talade om för oss att det var dags för Oscar att kontakta ambassaden för att boka intervju.

3 juni 2015: Oscar blev intervjuad på svenska ambassaden i Bogotá och väntan fortsatte.

Vi väntade och väntade. Ibland ville jag ge upp. Framför allt för ovissheten, som var det värsta av allt. Att inte veta när, inte ens på ett ungefär. Ska vi ha det såhär tills nästa vecka? Hösten? Julen? Nästa år?

4 juli 2015: Oscar kom. Han reste till Sverige på ett turistvisum som han hade sedan tidigare. Då hade vi varit ifrån varandra, och framför allt hade ett treårigt barn varit separerat från sin pappa, i fyra månader, det vill säga i nästan 10% av sitt liv.

Och NU kommer vi till den delen av historien som jag inte har berättat om redan här på bloggen.

Vi bestämde oss nämligen för att det var helt ohållbart att Oscar skulle åka tillbaka till Colombia igen på obestämd tid när hans turistvisum gick ut i slutet av juli.

20 juli 2015: Vi gick till Migrationsverket i Umeå för att meddela att vi avsåg fortsätta vår ansökningsprocess inifrån landet, eftersom vi är makar och har ett gemensamt barn i Sverige, som vi har delad vårdnad om, vilket innebär en stark anknytning till Sverige. På byråkratspråk. Det vill säga att Oscar stannar i Sverige under handläggningen av ansökan.

Sedan dess stannade han alltså kvar, i en slags limbo, eftersom han fortfarande inte hade något uppehållstillstånd och alltså inte något personnummer och därför inte kunnat varken söka jobb eller börja läsa svenska på SFI.

Men vi har fått vara tillsammans.

4 september 2015: Vi hade ytterligare en intervju, den här gången intervjuades vi båda två och var för sig. Även om det, som jag förstår det, är en ren standardprocedur för att dubbelkolla att man faktiskt bor ihop i Sverige när man har en så kallad inifrån-ansökan, så kändes det helt ärligt rätt ovärdigt och förnedrande. Det här och hela processen. Känslan av att vår familj inte riktigt duger, och måste nagelfaras lite extra för att få en okej-stämpel av myndigheterna.

Hur som helst.

Hela tiden det eviga ärenden handläggs i tur och ordning, när det är er tur får ni besked och det går inte att säga något datum för när beslut kommer att fattas.

14 september 2015: En vacker dag stod det helt plötsligt "beslut fattat" när jag som så många gånger tidigare slentriansökte på vårt ärendenummer på Migrationsverkets hemsida.

Tvåhundrasextiosex dagar senare kan vårt nya liv börja på riktigt.

47 kommentarer:

  1. Åh vad skönt!!

    SvaraRadera
  2. Men GRATTIS! Så skönt och härligt det måste kännas! Jag förstår att det känns förnedrande dock, med all kontroll... Vad bra att du delar med dig hur det gick till slut så att folk som googlar kan se och läsa och kanske få lite hopp för sitt ärende! Bra jobbat av er! Jag är imponerad!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, jag tänkte så. :)

      Radera
  3. Åh, fy sjutton vad skönt att detta hemska är över!

    SvaraRadera
  4. Totalt underbart att läsa!!! Äntligen!

    SvaraRadera
  5. Stort grattis!!!! Äntligen. Vilken lättnad. Tack för att du delar med dig. Jag hoppas också vi har flyt någon gång. Vi har nu väntat i princip lika många dagar. Vi har inte samma starka anknytning som ni. Vi gav lite upp. Så jag flyttade hit till Colombia. Det verkar ju inte som att det medför en fördel för processen, men vi är i alla fall tillsammans. Efter två år med distans höll det på att knäcka oss. Regler i all ära, men den här typen av granskning för personer som vill jobba, betala skatt och bidra känns inte bra. Särskilt inte när det finns en familj involverad. Än en gång grattis! Njut av nystarten! /Mathilda

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag håller helt med dig. Jag har en hel del konstruktiv kritik kring Migrationsverkets processer... Ska skriva ner dessa någon dag snart. Bra gjort att flytta till Colombia istället, men så himla värdelöst att ni ska tvingas göra det om ni nu hellre hade bott tillsammans i Sverige.

      Radera
  6. Så jäkla, förbaskat rätt ni gjorde, att Oscar stannade kvar! Hade han med sig allt, eller måste han åka tillbaka och fixa grejer? Vad säger han om hela den här historien? Vad sa de på migrationsverket om att han tänkte stanna ändå? Har ni kunnat njuta nu av Sverige de här månaderna? Vad innebär det egentligen att stanna utan visum, hade O kunnat bli utslängd ur landet?

    SvaraRadera
    Svar
    1. I och med att han har ett svensk barn samt har bott i ca femtielva år tillsammans med sin familj så hade det aldrig hänt. Hade de inte haft gemensamma barn eller bott ihop en kortare tid så hade han fått lämna Sverige i väntan på beslut.

      Radera
    2. Ja, verkligen! Oscar hade med sig det mesta, vi hade ju packat ner allt i våra resväskor när vi lämnade lägenheten, så han hade inte så mycket mer. Men han åkte ju hit på en tre veckors semester i första hand (vi visste inte riktigt det här med att göra en "ansökan inifrån" så det var ett beslut vi tog när han var på plats här), så lite saker var kvar. De är på väg på posten just nu. Däremot sa han ju inte ordentligt hej då till någon. Bara "hej då, vi ses om tre veckor", och så råkade han flytta permanent...

      Och det som Anonym säger - rent teoretiskt hade han kunnat bli utslängd, eller i alla fall fått lämna Sverige när det var dags för beslut, men det händer så vitt jag förstår inte om man har barn ihop.

      Radera
    3. Det kan tyvärr hända även om man har barn ihop och även om man tvingas åka till ett osäkert land som Libanon eller Nigeria eller liknande. I vårt fall om man under någon tid varit illegalt i Sverige.

      Radera
    4. Ja, det är sant. Tidigare illegal vistelse i Sverige är med i bedömningen...

      Radera
  7. Åh, sååå glad för er skull att processen är över och ni nu kan börja ert nya liv tillsammans! Helt fantastiskt! Jag är också nyfiken på om Oscar stannar nu eller måste åka tillbaka av nån anledning?
    Skulle vara kul att få veta se mer om alla era gemensamma intryck av Sverige, att visa upp Sverige för Oscar, alltså vardagssverige... Vad tycker han?
    Grattis! Äntligen är väntan över...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han stannar! Måste inte åka tillbaka!

      Och intryck... stora frågor! Jag får fråga om han vill gästblogga :)

      Radera
  8. Så otroligt himla glad för er skull! Lång väntan men herregud vad skönt det måste vara att det är över och att ni tillsammans får EN HÖST, EN JUL! <3

    SvaraRadera
  9. Hurra! Grattis och lycka till er!

    SvaraRadera
  10. Åh vad glad jag blev för er skull!

    /Emma

    SvaraRadera
  11. Äntligen, äntligen, äntligen!

    SvaraRadera
  12. Har aldrig kommenterat förut, men nu blev jag så varm i hjärtat att jag bara måste skicka ett stort grattis! /Malin

    SvaraRadera
  13. Linnea Sz17/9/15 11:56

    Stort grattis till er! Jag och min man har också gått igenom processen med att söka uppehållstillstånd för honom. Skillnaden för oss vad att han kunde stanna i Sverige hela tiden, eftersom vi blev tillsammans när han var här på studentvisum. Men jag förstår så väl det du säger om det ovärdiga och förnedrande i det, att behöva bevisa att jo vi älskar faktiskt varandra, och jo vi är faktiskt tillsammans på riktigt. Usch!

    Härligt att Oscar åtminstone får permanent på en gång!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det tog alldeles för lång tid men så himla skönt att det i alla fall blev permanent!

      Radera
  14. Por fin! Som jag hållit tummarna för er skull. Stort grattis till hela familjen :)

    SvaraRadera
  15. GRATTIS och vad härligt att ni nu ÄNTLIGEN kan leva som en trio igen :)
    /MilLa

    SvaraRadera
  16. Åh vad glad jag blir för er skull! Grattis!
    /Christina

    SvaraRadera
  17. Åh vad fantastiskt! Har en vän som är i samma situation och väntat lika länge men nu verkar det som om hennes bolivianska man också äntligen får komma till Sverige!

    En annan svensk vän här har fått jobb i sve men vägrar lämna barn och boliviansk fru här så de åker hela familjen nästa vecka och hoppas på det bästa.

    Lärorikt och samtidigt skrämmande fakta om vi väljer att flytta till Sverige i framtiden!

    Men ett jättegrattis till er! Bra kämpat!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker absolut att de ska åka hela familjen! Har de barn ihop så borde de få stanna under handläggningstiden, bara de går till Migrationsverket när de kommer och anmäler att de vill fortsätta ansökningsprocessen inifrån landet.

      För er i framtiden så hoppas jag att det går snabbare. Det är ju rätt extremt just nu. De jag känner som sökte för 2-3 år sedan tog det ca 3 månader för, så jag hoppas att det återgår till de handläggningstiderna igen.

      Radera
  18. Grattis till er båda och framför allt till lilla Gael.

    SvaraRadera
  19. Åh vad härligt! Jag har precis lagt min dotter som är några veckor yngre än Gael. Tårarna rinner längs mina kinder. 10% , det gör ont i mig att bara snudda vid tanken.! Ni har varit så starka i denna resa! Nu kan ni andas lugnt igen. Tack för en fin blogg. Nu ska jag lägga ifrån mig mobilen och krama om min sovande dotter lite extra. ♡ Sara

    SvaraRadera
  20. Åh, vad härligt att väntan är över och vilken himla tur att ni fick höra talas om att man kan fortsätta ansökan "inifrån". Sjukt om de inte informerar om sådant öppet. Lycka till med nya livet på riktigt nu!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, verkligen! Nu är mitt mission att informera... :)

      Radera

Problem att kommentera? Testa en annan webbläsare än Chrome.