onsdag 23 september 2015

Efternamn i Colombia och Sverige

När Oscar och jag gift oss och åkte till Sverige på smekmånad fick jag ibland frågan "vad heter du nu?" Jag fattade först inte alls vad de menade, tills jag insåg att det handlade om huruvida jag skulle ha bytt efternamn.

Tanken att byta efternamn hade faktiskt aldrig slagit mig. Kanske för att jag växt upp med en mamma som inte heller bytte efternamn då hon gifte sig. Ett efternamn som jag också har, trots att det krävdes domstolsbeslut på den tiden jag föddes för att få bära ens gifta mammas efternamn, som inte var samma efternamn som pappans.

Hur som helst, det här med att byta efternamn när jag gifte mig var inget som ens slagit mig. Eller Oscar heller, för den delen. I Colombia var det nämligen länge sedan kvinnor bytte efternamn när de gifte sig.

Såhär funkar det med efternamn i Colombia (som i Latinamerika generellt): Alla har två efternamn. Du har din pappas första efternamn och din mammas första efternamn. När du sedan får barn ärver barnet ditt första efternamn, så mammans efternamn försvinner efter en generation.

Tidigare fick gifta kvinnor sin makes första efternamn med tillägget de innan, som motsvarar engelskans of. Hyfsat explicit ägandemarkör, alltså. Men det anses allmänt som förlegat och jag har aldrig träffat någon i min generation som har tagit ett sådant namn.

På topplistan över Colombias tio vanligaste efternamn tronar spanskans motsvarighet till son-namnen, det vill säga de som slutar på -ez: Rodríguez, Gómez, González, Martínez, García, López, Hernández, Sánchez, Ramírez och Pérez.

De kommer nog att fortsätta ligga i topp ett bra tag till, för medan man får heta i princip vad som helst i förnamn, är det nästan omöjligt att byta efternamn, något som är mycket lättare i Sverige. Jag funderar ibland på det, vad händer med son-namnen i framtiden? Även om det bara är tre efternamn som inte slutar på -son i Sveriges topp 25 (Lindberg, Lindström och Lindgren), så har jag känslan av att allt fler passar på att byta bort ett lite tråkigt son-namn när de gifter sig om partnern har ett lite roligare. Enligt SCBs statistik är de vanligaste bortbytta efternamnen vid giftermål Johansson, Andersson, Karlsson, Nilsson och Eriksson.

Jag var med andra ord lite av en pionjär som bytte bort Eriksson redan 1980. Dock inte i samband med giftermål, såklart. Hur som helst, det var första och enda gången i mitt liv jag byter efternamn. Vi kör modern colombiansk efternamnspraxis i vår familj.

14 kommentarer:

  1. Vi har gjort precis som du beskrev. Peter hette Andersson och bytte till Bergström (mitt efternamn) när vi gifte oss :)

    SvaraRadera
  2. Vi vägrade bägge byta bort våra efternamn när vi gifte oss. Jag har väldigt ovanligt - unikt - efternamn som jag inte ville byta bort mot Karlsson, men min man ville fortsätta heta Karlsson. Döttrarna heter som mej, och tror att pappa har ett eget efternamn för att "han är kille".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha ja det var ju också ett sätt att se på saken!

      Radera
  3. Annika
    Jag kommer ihåg när du började skolan och kom hem och berättade att det fanns klasskamrater i din klass där mamman och pappan hade samma efternamn!! Det tyckte du var mycket konstigt.
    Kram från mamma som tog ditt namnbyte till domstol.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha det minns jag inte men det är klart! Det avvek ju från normen jag kände till :)

      Radera
  4. Vad heter då sonen i efternamn? Oscars första efternamn och sedan ditt efternamn?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja precis! Vilket innebär att i Colombia är det hans första efternamn (dvs pappans) som är "huvudefternamnet", alltså det som kan ärvas vidare, medan det i Sverige där man bara får ha ett efternamn (det sista räknas som efternamn, det första som mellannamn) är mitt efternamn som ärvs vidare.

      Radera
  5. I Tyskland kunde folk inte fatta att vi svenskar är så inne på att byta bort våra son-namn. En kvinna som var gift med en svensk man med ett ganska tjusigt icke-son-namn sa att hon aldrig skulle byta till det. "Annat vore det om han hade en fint svenskt namn, som Eriksson eller Johansson".

    SvaraRadera
  6. Tummen upp för det!

    SvaraRadera
  7. No, no es cierto que en Suecia el que cuenta es el último apellido! Todo depende de como uno lo registres, obvio que si registra el primero como intermedio el segundo queda como apellido, pero no es que necesariamente sea así, aunque entiendo que tu quieras que tu hijo tenga tenga un apellido sueco, por aquello de la discriminación. Yo vivo en Suecia y mi apellido paterno es mi apellido en Suecia, sólo una r4evista me envia información con el apellido de mi madre + 2 nombres y mi otro apellido pero de resto funciona igual que en mi pais.
    Saludos

    SvaraRadera
    Svar
    1. No, legalmente no. Legalmente solamente puedes tener un apellido, y si tienes dos, el estatus legal de ellos es que el primero es "mellannamn" (que no es lo mismo que nombre, pero no es un apellido en el sentido de que se puede heredar), y el segundo es "efternamn". Efternamn siempre va de último (mira namnlagen aquí si quieres, §29). Luego que en la correspondencia usen los dos, o el que tu indiques, es otra cosa. Hace años están debatiendo una reforma a la ley porque obviamente no es tan adaptada a un mundo más globalizado, pero todavía sigue funcionando así.
      Que mi hijo tenga los apellidos como los tiene no tiene nada que ver con discriminación. Tiene que ver con que queríamos que fuera el mismo orden en ambos países y en Colombia no había forma de invertir los apellidos, así que nos adaptamos simplemente a las legislaciones en ambos países.

      Radera

Problem att kommentera? Testa en annan webbläsare än Chrome.