Annika kommenterade på gårdagens inlägg: "Kan du inte berätta lite om era planer på Sverigeflytt? Kan Oscar svenska? Hur tänker ni om jobb? Medmeramedmera.Det vore roligt om du skrev om det här."Visst kan jag det! Fast egentligen är det inte så mycket att berätta, för planerna är ganska lösa och kan säkert ändras. Men ungefär såhär:
Projektet jag är anställd på pågår till slutet av 2013. Tanken vi har är att då börja söka jobb i Sverige istället. Om minst en av oss får jobb flyttar vi (den andra kan vara föräldraledig för Gael så länge, även om det blir knapert eftersom vi bara skulle få minimibeloppet av föräldrapenningen).
Oscar kan inte svenska, mer än några ord och fraser och det han snappar upp allt eftersom när jag pratar med Gael. Däremot kan han engelska, till skillnad från många colombianer. Det blir inte helt lätt på den svenska arbetsmarknaden, men han är grafisk designer, vilken är en lite öppnare bransch än många andra. Och han kan fortsätta göra frilansjobb på distans med kunder här i Colombia medan han etablerar sig i Sverige.
Jag har blandade känslor inför en eventuell sverigeflytt. En svensk vän till mig som bott drygt fyra år i Colombia har just flyttat tillbaka till Sverige berättar att alla frågar henne om det inte känns skönt att vara hemma igen? Och hon känner att nej, inte speciellt. Jag förstår precis.
Dels är det inte helt självklart vad som är hemma, efter en lång tid på en plats där man skapat sig en tillvaro, en vardag, ett liv. Är inte det också hemma och är det nödvändigtvis så himla härligt att bryta upp från det?
Och samtidigt som jag skapat mig en tillvaro, en vardag, ett liv här, har alla andra gjort det i Sverige. Jag har inget sådant där. Jag har inga bostadsködagar, jag har ingen arbetslivserfarenhet alls från Sverige (förutom helg- och sommarjobb på bensinmack), jag har inga möbler. Att flytta till Sverige är att börja från noll när alla andra är etablerade. Och lämna allt jag etablerat här.
Men samtidigt, visst kan jag sakna Sverige helt enormt ibland. Och är det någon gång vi ska göra det så är det nu, när Gael fortfarande är så liten. Och jag vet av erfarenhet att man ångrar det man inte vågar, inte det man vågar. Dessutom är ingenting för evigt, och Colombia finns kvar att flytta tillbaka till sen igen om vi skulle vilja.
Förstår precis vad du menar. Efter 7.5 år i USA så tog det tre försök innan jag landade i Sverige (det blev tre "mellanlandningar" i Sydamerika på totalt 4år!). Trösten? Det finns andra i samma sits, och även om ingen annan riktigt kan förstå känslan, så gör vi det! : ) (och man kan ha fler än ett "hem" - själv har jag tre!)
SvaraRaderaVi funderar på att flytta till Sverige i ett år eller två - har aldrig tänkt att det skulle bli permanent! Nej, detta är hemma hur mycket jag än saknar familjen ibland.
SvaraRaderaFast bostadskö kan man stå i fast man inte bor i Sverige:)
SvaraRaderaJa, ställ dig i bostadskö redan nu! Vill ni bo i Sthlm är det bara en enda kö som funkar, men har glömt vad sen heter nu. Fråga Egoistiska Egon, de fick sin Lgh genom den. Efter ett par år kan man få en Lgh i förort. Jag har stått i en annan sedan 1987... Får nada.
SvaraRaderaTror det är ett bra tillfälle när Gael är så liten. Med dagis och allt sånt i princip gratis. Har ni hyreslägenhet och en av er har heltidsjobb är det INGA problem alls med ekonomin, även om den andra har noll i inkomst. Man kan komma undan så himla billigt här eftersom sjukvård osv är gratis. Sl-kort och mat, thats it :)
Min kusin är gift med en spanjor och de bor här nu. Han är arkitekt. Han har det svårt med svenskan men går på SFI och engelska funkar plus att spanska är ett eftertraktat och vanligt språk i Sthlm! Det kommer gå bra, helt klart. O är ju i rätt bransch :)
Så kul att ni har planer på Sverige! Hoppas av egoistiska skäl att det blir Sthlm, då kan vi hänga med våra jämngamla kids (ok, känns främmande nu men de blir ju födda samma år!).
Förstår vad du menar om att flytta... Kram!
Oh! Ställ dig i student-bostadskön sssb redan idag oxå! Det är gratis och i värsta fall kan ju någon läsa en kurs = få bra familjestudentbostad med bra läge och bra pris, tex i Solna. Det kan inte skada...
SvaraRaderaDet här med att ni funderar på Göteborg tycker jag är VÄLDIGT trevligt :)
SvaraRaderaMen förstår precis, det är klart att det blir ett nytt hemma där man bott under så lång tid, speciellt när den ena faktiskt kommer därifrån och har alla sina människor och erfarenheter där. Men som du säger: inget är för evigt, man måste ju inte klura ut vad man vill för resten av livet. Det räcker att klura ut vad man vill just nu, får något år framåt. (skönt!)
Intressant inlägg! Nej, jag tror att det blir jobbigt att "komma hem" också när den dagen kommer. Man har en bild av hur det är hemma, och det är inte säkert att den är helt sann. Dessutom har man säkert vant sig så mycket av kulturen i sitt nya land att det blir kulturkrockar i Sverige. Kanske skulle skriva ett inlägg om det... ;)
SvaraRaderaLotta: Sant!
SvaraRaderaAnna: Nej, vi tänker nog också något år för att liksom känna efter. Inte permanent.
Kristine & Duktiga Tjejen: Jo, sant. Jag gör det i några städer där det är gratis, men jag har inte lust att betala för att stå i bostadskö om jag inte ens vet om vi kommer att flytta dit. Hade vi bestämt att vi skulle flytta till en viss stad hade jag kunnat ställa mig i den kön.
Blir det Stockholm håller jag helt enkelt tummarna för hjälp via kontakter, och i värsta fall har jag stått i Uppsalahems bostadskö i tolv år, så där skulle jag nog kunna få en lägenhet nära stationen och så får vi pendla. Det tar ju bara 40 minuter med tåget (vilket är lite jämfört med genomsnittlig pendlingstid i Bogotá).
Och Duktiga Tjejen: Häng med kidsen vore finfint!
Johanna: Jepp, Göteborg finns med bland alternativen!
Och ja, det känns liksom som ett mindre steg när det inte är för all framtid utan för ett tag...
Annelie: Ja, absolut! Kulturkrockarna blir nog många!
Hola,
SvaraRaderaDet är alltid bra ifall ens partner får chansen att få bo i ens eget land. Då känner ni båda till var den andra har växt upp och varför man ibland beter sig / tycker på ett speciellt vis. :-) Det hände ivarje fall för min spanska sambo och mig själv. Vi kom ännu närmare varandra. Det blir en annan grej, man förstår varandra ännu bättre. Dock tvekar jag ifall du verkligen kommer att "stå" ut i Sverige. Colombia måste vara så himla annorlunda...:-)
Lycka till!
hej, av ren nyfikenhet - varför ska ni flytta från Colombia? Varför stannar ni inte bara kvar? Förlåt mig, men det låter inte som att ni (du) är särskilt pepp på att riva upp ert liv och flytta till ett nytt land, dvs Sverige?
SvaraRaderaJag tycker du är modig som berättar om lösa planer och exakt hur det känns! Svårt för mig att säga "vet hur du menar" men jag kan ändå nästan förstå, du hittar bra känslor till orden med bra beskrivningar. tack för att du tog mig med på en liten resa kring hur det skulle vara att inte ha Sverige som hemma!
SvaraRaderaAnnika, jag har ganska bra koll på jobb för statsvetare och sådant pack, speciellt jobb inom ideella organisationer. Den dagen det blir dags att börja leta jobb, kom ihåg mig så kan jag säkert ge massor av vettiga förslag på jobb som du bör vara kvalificerad för.
SvaraRaderaHej! Jag förstår precis vad du menar. Å andra sidan är det ju - som du också säger - inga problem att flytta tillbaka till C om ni får lust. Hänger dock på Marina - varför ska ni flytta till Sverige? Kram!/Julia
SvaraRaderaHej Annika,
SvaraRaderapå tal om flytt så har jag några vänner som flyttar från Medellin idag och letar lägenhet i Bogota, Chapinero, har du några kontakter/vänner som hyr ut något i närheten?
Ida
Madrileña: Ja, jag tror absolut att det är en enorm fördel för förhållandet! Att det leder till bättre förståelse av så mycket.
SvaraRaderaMarina & Mammas Machete: Nej, jag är inte jättepeppad, egentligen, även om jag saknar Sverige en himla massa ibland. Men Oscar vill gärna, han är ju grafisk designer och Sverige är ju rätt framstående just på designfronten. Dessutom vill han gärna läsa en master inom design och det finns ingen bra sådan i Colombia. Så vi tänker att vi testar där ett tag längre fram, sen får vi se var vi hamnar i slutändan.
Uppochhoppa: Tack!
Ella: Tusen tack! Det ska jag komma ihåg!
Ida: En egen lägenhet? Känner ingen som hyr ut, tyvärr. Däremot har jag några som nog hyr ut rum i delade lägenheter, men de kanske är flera stycken som vill bo ihop så det kanske inte är aktuellt?
Det kan bli tufft, men det kan också bli riktigt bra, om man orkar vänta ut det tuffa lite. Vi flyttade från London (min man är oxå från Colombia) där vi hade 'allt', till Sverige för snart tio år sen. Det var inte helt lätt i början, min man körde hela SFI-svängen för att verkligen lära sig svenska, och det tog sin tid, men nu trivs vi båda jättebra. Lycka till hur ni än gör!
SvaraRaderaNej det är ett par så de vill bo ensamma och tillsammans. Om du vet någon som letar lägenhet i Medellin så vet jag två jättefina för uthyrning.
SvaraRaderaHimla bra inlägg föresten!
Jag var också lite nyfiken, så kul att du skrev om det! Och jag tycker absolut att ni ska flytta till GBG om det blir en Sverigeflytt, komsi komsi!
SvaraRaderaSpännande med Sverigeflytt! Jag har nu efter mycket om och men både lägenhet, jobb och förskola till sonen. Min spanske kille, som nu är hemma med sonen, trivs tyvärr inte alls så bra men efter 8 år i hans land känns det som det är min tur. Det tar nog som någon annan skrivit några år innan man lär sig språket, får jobb, vänner, ett eget liv i den andres land...
SvaraRaderaFör min del väger fördelarna upp nackdelarna och jag trivs jättebra även om jag alltid kommer känna mig som en utlandssvenska, spaniensvenska...
Om ni hamnar i Göteborg får vi starta en prata spanska grupp med våra barn...
Maria: Det låter hoppfullt!
SvaraRaderaBottaiborgman: Det ska jag komma ihåg!
Fifi: Åh! Jag känner i princip ingen "på riktigt" i Göteborg, så det är ju så himla fint att jag har en finfin liten bloggbekantskapskrets om vi skulle flytta dit!
Bella: Vi är lite i motsatt situation, det är jag som mest vill stanna kvar och Oscar som vill åka. Och nu är det "hans tur". Men jag hoppas det blir bra!
Och spanskagrupp, ja!