Jag har inte riktigt vetat vad jag ska skriva under den här rubriken. Jag har inte flyttat till Colombia för att jag ogillar Sverige. Det finns massor som är bra med Sverige och massor som är bra med Colombia och jag tror inte att något land är bättre än något annat. Det är lätt att det bara blir massa klyschor, typ människorna är mycket öppnare och spontanare i Colombia. Kanske sant, men också grovt generaliserande.
Hur som helst. Jag har ju aldrig haft barn i Sverige, så mina jämförelser baserar sig egentligen endast på andrahandsuppgifter, men av att följa en massa bloggare som har barn i Sverige känns det ändå som att det finns något som är bättre i Colombia än i Sverige:
Det är inte så mycket måsten och så många pekpinnar och ett enda rätt sätt här. Särskilt när det gäller två grejer - amning och att lämna bort bebisen till barnvakt.
Samma sak när det gäller barnvakt. Lämnar man ifrån sig bebisen innan sisådär sex månader är man en hemsk förälder och såväl bebisen som en själv kommer att bli emotionellt skadade av separationen. Man får absolut inte tycka att det är skönt att ha lite egen bebisfri tid ibland, men samtidigt får man inte vara med bebisen hela tiden för då skämmer man bort den. Och så vidare, och så vidare.
Jag har svårt att förstå det där. Bebisar är ju inte robotar som fungerar exakt likadant allihopa. Visserligen tycker folk en massa här också, och berättar det gärna, men det finns inte det enda rätta sättet på samma vis som jag får känslan av i Sverige.
Det ses som positivt att amma, och det förespråkas på BB, men det är ingen som tvingar på en något. Vill man eller kan man inte så är det så och man är inte sämre för det. Det räknas nästan med att man förr eller senare kommer att börja med ersättning. Vi fick till och med små förvaringsburkar för mjölkpulver i present på en babyshower.
Och i ett land där det är få förunnat att få vara betalt ledig med en bebis längre än tre månader är det såklart ingen som höjer på ögonbrynen när bebisen tas om hand av någon annan. Jag undrar hur ingen-barnvakt-innan-ettårsdagen-förespråkarna tänker? Att alla utanför Skandinavien är emotionellt störda som lämnats bort av föräldrar utan lyxig ettårig ledighet? Själv tänker jag att många istället får en fin närhet inte bara med sina föräldrar utan också med till exempel mor- eller farföräldrar.
Men visst, jag drömmer såklart också om lång och delad föräldraledighet, och tänker att ett framtida lillasyskon ska födas i Sverige, just av den anledningen. Men under tiden är jag glad att slippa pekpinnarna.
Det låter jättebra! Tror dock att de där pekpinnepersonerna är högljudda (bloggar..?) men inte så representativa. Jag har varit barnvakt till en massa minibebisar, den första var fem veckor och jag var 12 år - kanske lite overkill :)
SvaraRaderaKraam Kristina
Kan verkligen hålla med om pekpinnarna om amning. Själv sitter jag med dåligt samvete för att jag funderar på att sluta amma (mjölkstockningar och en matvägrande bebis är inte helt lätt). Fick höra av en bvc-sköterska att jag absolut inte skulle sluta amma när jag bara frågade om råd...Suck, att vi inte kommit längre.
SvaraRaderaHej! För det första tycker jag din blogg är oerhört intressant och givande - jag är själv väldigt intresserad av Sydamerika och att eventuellt bo där i framtiden. För det andra undrar jag om du skulle kunna berätta lite om fotbollslivet i Colombia? Gillar folk fotboll? Är det stor skillnad mellan killar och tjejer, både på spelande och tittande?
SvaraRaderaDu kanske inte är så intresserad av fotboll, men du kanske har märkt något i din omgivning. Det skulle åtminstone vara spännande att höra om.
Vänliga hälsningar,
Emelie
Jag kan tänka att vi (ja inte jag då - men generellt svenskar) hysteriammar för att vi kan - just för att vi har lång föräldraledighet. Samtidigt tänker jag att flaskmatning ger mamman en annan frihet och släpper in pappan (och andra) i alla delar av det nya familjelivet.
SvaraRaderaVi har faktiskt inte upplevt några direkta kommentarer på hur vi ska sköta sonen - varken där eller här.
Appropå barnvakt så bör vi nog ganska snart börja introducera fler människor i omvårdnaden av sonen snart annars kanske det blir läskigt värre framöver...
Hej, Annika! Har inte det du skriver viss bäring även inom andra områden än barnuppfostran? Jag kan tycka att debattklimatet är lite fräsigare i många länder jämfört med Sverige, där åsikterna ofta är lite mer strömlinjeformade. Emelie: Det är ju olika från person till person, men visst finns det ett brinnande fotbollsintresse hos väldigt många här i Colombia, precis som i Sverige. Bland publiken är förstås männen i stor majoritet, men det finns en hel del kvinnor också. Däremot är det mycket mer ovanligt att tjejer utövar sporten än vad det är i Sverige.
SvaraRaderaKristina: Ja, eventuellt är det så. Men det verkar som att många stöter på dem (i form av arbetskamrater, BVC-sköterskor, osv.) 5 veckors bebis vid 12 år - eventuellt lite overkill! Men skönt med avslappnade föräldrar...
SvaraRaderaIngela: Inget dåligt samvete! Det är bara du (och David) som kan bestämma vad som funkar bäst i er familj. Men det är ju så himla dåligt att man inte ens kan få råd utifrån sin egen situation.
Emelie: Jag har skrivit lite om det i det här inlägget. Det är väl precis som Johannes säger, att det är rätt individuellt, men generellt sett är fotbollsintresset stort, trots att Colombia internationellt sett är rätt mediokert. Fotbollsintresset för herrfotboll, det vill säga. Damfotboll verkar det som att många knappt ens vet existerar.
Litenlängtan: Skönt att ni sluppit pekpinnar! När det gäller barnvakt kan jag tänka mig att situationen är lite annorlunda när det gäller adoption, eftersom man måste få hela anknytningsprocessen att funka osv.
Johannes: Absolut, det har du rätt i! Jag håller oftast med, men när det gäller till exempel abortfrågan som jag jobbar mycket med skulle jag ibland önska Sveriges debattklimat. Det känns lite jobbigt att man hela tiden måste ligga på "men tänk dig en tolvårig flicka som blivit våldtagen av sin styvfar och blivit gravid"-nivån i debatten här...
Jag håller med om de där pekpinnarna som egentligen inte syns eller uttalas men som hela tiden hänger där i luften. Kanske finns de i oss? I vår kultur och att vi på en annan plats i ett annat land blir befriade av alla oskrivna regler som ändå ter sig skrivna med en permanent marker.
SvaraRaderaLite så tänker jag att det kan vara... Jag ska försöka ta med mig lite av det mer chillax tänket som finns här när det gäller de saker du nämnde.
"Medicin så fort man hostar" tänket lämnar jag kvar, såväl som "klä på dig så mycket du bara orkar om det fläktar lite ute" tänket.
Det där med amningen står BVC-sköterskorna och barnmorskorna för.Var ett radioprogram för ett tag sedan som diskuterade fenomenet och tog upp det bristande eller obefintliga vetenskapliga stöd som finns för de positiva effekterna av amning. Jag tycker det är så i Sverige med många saker. Vi har en konsesuskultur där vi ska komma överens om den rätta vägen och sedan ska vi gå den allihopa tillsammans. Helst ska vi inte vara osams eller tycka olika. Kanske för att det är ett så litet land. Det finns bra saker med det som att vi är överens om den välfärdsmodell vi har, uppgörelser på arbetsmarknaden etc. Fast ibland blir det ju bra trist , enformigt och trångt i största allmänhet också...
SvaraRaderaJag känner också igen det där. Det är egentligen märkligt. På många sätt är Colombia mkt mer normerande än Sverige. Trots det KÄNNS det friare.
SvaraRaderaJag tycker ofta att barnperspektivet blir för starkt i Sverige. Visst, barn ska höras och synas, få vara med osv, men det ska deras föräldrar OCKSÅ få. Kan inte låta bli att tänka på Anna Wahlgren/Felicia när jag läste inlägget. Att mamman (Anna) enligt många förstört Felicias liv genom att inte ständigt lagt barnen i första hand. Jag har svårt att se att man i Colombia skulle kunna döma en morsa för att hon förstört ett barns liv genom att inte alltid vara till hands. Detta beror säkert på det Annika skriver, att många mammor MÅSTE lämna iväg sina barn tidigt för att själva jobba. Samtidigt råder det en mycket mer "allas barn"-kultur i Colombia. Många barn - på landsbygden i alla fall - fostras av äldre syskon, kusiner, morföräldrar, grannar osv och det är inget konstigt med det. Föräldrarskapet känns - paradoxalt nog ang. abortförbudet - inte lika heligt som i Sverige.
Kram!/Julia
Jag var på "föräldrautbildning! i torsdags som handlade om just amning, men det som slog mig var att trots all information om amning så klargjorde ändå barnmorskan att inte alla kan eller vill amma och att det är helt ok, isåfall finns massor med hjälp att få för ersättning. Hon frågade även alla vad det finns för fördelar OCH nackdelar med att amma. Jag trodde att det skulle vara mycket mer press, men det är inte riktigt det hittills... Jag vill dock amma, speciellt eftersom jag ska vara mammaledig så länge. Och för att det FINNS så många fördelar som inte får att bortse ifrån; såsom främst immunförsvar och näringsämnen. Inga ersättningar kan vara 100% lika bra som äkta vara, så är det ju. Men funkar det inte att amma tänker jag INTE känna mig som en dålig mamma.
SvaraRaderaDet med att inte lämna bort sitt barn innan 6 mån har jag aldrig hört om (faktiskt!). Däremot vet jag inte om jag kommer klara det när jag FÅR vara hemma med det. 6 mån är så lite... Men min mamma räknar med att vara barnvakt bra mycket tidigare än så för att M och jag ska få egentid och umgås med varandra eftersom det är viktigt.
Håller annars med om att det är massor med pekpinnar här. Inte bara gällande bebisar, utan ALLT. Folk är rätt rabiata när det gäller det mesta här.
Jag tänker såhär, just det där med amningen att det blir så hårt förespråkat i Sverige beror i princip uteslutande på två saker:
SvaraRadera1) Sverige har signerat det som kallas för innocentideklarationen, vilket innebär att all vårdpersonal inte bara måste propagera för amning som "det bästa" utan dessutom att de (och självklart ävev tillverkarna) är förbjudna i lag (yes really) att på något vis uttrycka sig på ett sätt som kan tolkas som marknadsföring av alternativ till amning.
2) Tron att BVC (i likhet med övrig svensk forskning) utgår ifrån evidensbaserad forskning vad gäller råd om amning vilket gör att människor tror att BVC's rekommendationer angående amning utgår ifrån forskning när så helt enkelt inte är fallet, WHO som är initiativtagare till innocentideklarationen har nämligen förbjudit jämförande forskning mellan bröstmjölksersättning och bröstmjölk
När man som folk blir "matat" i ett par generationer med att det finns ett alternativ som är "det bästa" och ett som i princip duger i nödfall så skapas social konstruerade sanningar där bröstmjölk är "bäst"
Att ammande kvinnor är de enda människor som aktivt sänker sina halter av miljögifter i kroppen talar man dock jävligt tyst om, på samma sätt som man talar tyst om att kvinnor som pumpar mjölk i pumprum åt sina prematurer i många fall får sin bröstmjölk berikad innan den ges till barnet.
Ang amning så hade jag lite krångel med första barnet då han inte ville ta tag ordentligt. Fick höra av en barnmorska på spec-mödra att det var jag själv som "förstört" amningen. Hur hon nu kom fram till den slutsatsen? Var ju iaf inte så jätteroligt att höra några dagar efter att man fått sitt första barn och kämpade på med amningen. För jag ville gärna amma. Av den enkla anledningen att det finns antikroppar i mjölken. Sen är det säkert en bra sammansättnign av annat, men sånt kan man ju få i ersättnig också. Men antikroppar får man inte i ersättning. Och de är ju himla bra grejer.
SvaraRaderamen sen tog han tag och det flöt på. Men jag minns hur helt värdelös jag kände mig och hur arg jag sedan blev när den där barnmorskan sagt sådär.
Men det var en dum tant och ett antal tanter både tidigare och senare har jag aldrig varit med om något liknande. Jag tycker infon jag fått på mvc om amning varit väldigt förlåtande när det gäller att inte amma. Kan man inte amma av olika anledningar så är det liksom okej. Det verkar ju fruktansvärt om vissa känner sig som en sålig mamma för att de slutar! Varför verkar många få den känslan? Kan det vara olika i olika landsting kanske?
Jag fick skit från alla möjliga håll (bvc, bloggare och bekanta) angående min icke-amning. En för mig helt okänd person (hon var med på en middag hos en kompis) erbjöd sig att komma hem till mig och hjälpa mig få igång amningen "för så kan man ju inte ha det!" när jag sa att jag inte ville amma (och inte heller kunde visade det sig när jag ändå blev tvingad några dagar - och ja för alla amningshetsare, jag vet att det går att få igång att det krånglar för många osv osv). Alltså när min unge var fem månader och inte blivit ammad mer än de första två dagarna när bb-personalen tvingade in mina bröst i ungens mun.
SvaraRaderaJaja. Nu handlade ju inte ditt inlägg om amning bara. Tycker att det är skitintressant att läsa om Colombia/Sverige så här! Tror också fullt och fast på att det inte är skadligt för en bebis att vara hos nån annan än föräldrarna de första månaderna. Har verkligen inte märkt några skador på Tintin. Men det kanske kommer när hon är äldre och inte kan få en relation att funka pga den gången vi gick och åt middag när hon var typ 3 månader.
Intressant. Låter vettigt med lite färre pekpinnar. Men jag sitter och tänker på ditt inlägg om att inte ta ut barnen när det är "kallt" :)
SvaraRadera