tisdag 15 maj 2012

Tre månader

Hej Gael,

Igår blev du tre månader. Det verkar stämma det jag skrev förra månaden. Varannan månad går superfort, varannan går jättelångsamt. Den här månaden har svischat förbi igen.

Du är 58 centimeter lång nu och väger 5300 gram. Det märks på mina armmuskler, som försvann under graviditeten och nu har kommit tillbaka med råge, att du går upp i vikt. Du gillar att bli buren, nämligen.

Du är redan tre månader och spurtar iväg i utvecklingen med en massa nya tricks. Du blir starkare i nacken för varje dag, snart kan du nog hålla upp huvudet helt själv. Eller, det kan du redan, men det är liksom lite vingligt och du blir trött efter ett tag. Men det bästa tricket av alla är att du pratar! Du gör världens mest bedårande ljud som låter oooo och aammm och iuuu och när man härmar dig pratar du tillbaka och så kan vi ligga och konversera ett bra tag.


Ett annat fantastiskt trick är att du ler! Inte bara i sömnen, som du gjorde förut, utan medvetet. Du ser en i ögonen och ler stort och putar sen med munnen och säger oooo.

Du är morgonpigg som din mamma. På morgonkvisten är du på ditt allra bästa humör och konverserar allt vad du hinner. Och precis som jag är du kvällstrött. När din pappa kommer hem från jobbet på kvällen brukar du ha hunnit tröttna och är lite gnälligare än du är under dagen. Det är inte så kul för din pappa, du kan väl försöka hålla dig pigg och glad lite längre, okej?

Du har upptäckt dina händer och gillar att undersöka dem med munnen. Ibland stoppar du in fingrarna så långt att du börjar hulka och nästan kräks. Du smaskar ljudligt på händerna och ibland suger du på tummen, då blir du lugn alldeles av dig själv. Annars har bara din pappas och mina lillfingrar dugt att suga på, nappen spottar du alltid ut så fort vi försöker oss på att ge den till dig.


I helgen åkte vi till tropikerna och där! äntligen! tyckte du för första gången om att bada. Du log och såg ut att njuta i vattnet, ett tag i alla fall, tills du ledsnade på det hela. Du blir överhuvudtaget uttråkad ganska snabbt och vill byta sysselsättning, eller plats, eller håll att titta åt. Det märks att du behöver mer stimulans nuförtiden, annars protesterar du.

Sist men inte minst verkar du äntligen ha fått till några slags rutiner. Från att äta-sova-vara vaken ganska godtyckligt dygnet runt känns det som att det går att urskilja mönster, särskilt på natten. Du äter vid nio-tio på kvällen och sover till två tre på natten. Då äter du igen och sover ungefär tre timmar till. Efter att ha vaknat varannan timme natten igenom tycker jag att det är himmelskt att få sova så mycket.

Om tio dagar kommer din mormor och morfar hit.

7 kommentarer:

  1. Men alltså lyckan över att ens barn ser på en och ler, den måste slå allt! Så underbart.

    Jättefint brev och jag älskar bad-fotot. Vilket leende fångat på bild alltså! *Smälter*

    SvaraRadera
  2. Han ser så goooo ut och är så fiiin:). Måste bli underbart för mormor och morfar att snart få träffa sitt minsta? barnbarn! / Monika M

    SvaraRadera
  3. Oh Annika. Jag blev alleles tårögd av fotot där G badar. Vilken blick!

    SvaraRadera
  4. Åh vad jag önskar att jag skrivit sånna här månadsbrev sen vi fick C! Men men, jag brukar försöka skriva lite månadsvis i vår resedagbok av papper!
    BadBilden är fantastisk!

    SvaraRadera
  5. Tänk vad fort tiden går!

    Och tur är väl det för snart har 10 dagar gått, ja nu är det bara 9 kvar innan vi får komma och hålla dig lille Gael, lukta på dig, sjunga för dig m.m.

    OJ, VAD VI LÄNGTAR!!

    Mormor och morfar

    SvaraRadera
  6. Han är verkligen fin din lille klimp!

    SvaraRadera
  7. Duktiga Tjejen: Ja, det är fantastiskt!

    Monika: Minsta och enda!

    Linnéa: :)

    Ulrica: Ja, jag är himla glad att jag hittade idén! Man glömmer så lätt annars vad som händer månad för månad.

    Mamma: SNART!!

    Annelie: Tack!

    SvaraRadera

Problem att kommentera? Testa en annan webbläsare än Chrome.