Två månader

Hej Gael,

I lördags fyllde du två månader. Den första månaden av ditt liv svischade förbi jättesnabbt. Den andra känns som den pågått i en halv evighet. Fast inte på det tråkiga viset. Livet med dig är aldrig tråkigt.

Du är en så himla fin liten person. En "snäll" bebis, som många säger, som om det fanns snälla och dumma bebisar. Bebisar som skriver på pin kiv och för att vara elaka. Det tror inte jag på, men du är i alla fall en väldigt nöjd liten bebis. Gråter så himla sällan.

Igår var vi på tvåmånaderskontroll hos läkaren. Du väger 4600 gram och är 55 centimeter lång. Du har alltså växt 9 centimeter sedan du föddes och mer än dubblat din födelsevikt. Bra jobbat! Vi har börjat med kläder i storlek 62 till dig nu. De är lite stora fortfarande, men du har å andra sidan haft för stora kläder i hela ditt liv och nu har du i alla fall lite mer urval, för du har nästan inga kläder i de mindre storlekarna. Då slipper vi tvätta precis hela tiden också, för du är rätt bra på att bajsa/kissa/kräka ner dina kläder stup i kvarten.

Du hatar att bada. Alla bebisar tycker om att bada, säger folk när vi berättar det. Som att vi har fattat fel. Men vi har testat varmare vatten, kallare vatten, mer vatten, mindre vatten, och nej. Du gillar det inte. Ibland skriker du eller gnäller, ibland sitter du tyst i baljan och står ut. Njuter gör du aldrig. Vi hoppas att du ska börja gilla vatten lite mer när du får lite bättre kontroll över din kropp. När du kan sitta själv, då kanske det känns mindre läskigt. I så fall börjar vi på babysim med dig.

Du hatar fortfarande att ligga på mage också, men du blir starkare och starkare i nacken. Och om man lyfter dig i armarna från liggande till sittande så kan du hålla huvudet upprätt alldeles på egen hand ett litet tag när du sitter.

Vi testar med jämna mellanrum att lägga dig i babygymmet, men hittills har du inte varit särskilt intresserad. Varken av det eller av några av dina leksaker. Mest gillar du att titta på ljuset från lampor och fönster och på den svartvita tapeten i vårt arbetsrum.

Du ser lite mer ut som en bebis och mindre som en nyfödd nu. Du är otroligt lik din pappa som bebis, även om du har mina färger och min mun. Alla här tycker att det är fantastiskt att du fått så blå ögon och så ljust hår. Särskilt colombiansk ser du ju inte ut, precis, med de färgerna.

Din pappa och jag funderar mycket på hur du kommer att bli när du blir större. Vad kommer du att tycka om i skolan, hur kommer du att vara som person, vad kommer du att jobba med när du blir stor? Vi tänker att om du vill göra revolt som tonåring kanske du går med i konservativa partiet eller blir frireligiös. Hoppas du låter bli att revoltera. Du får bli vad du vill när du blir stor så länge du är lycklig, men vi vill gärna lägga in vårt föräldraveto mot följande tre yrken: militär, präst/pastor och tjurfäktare. Okej?