fredag 30 september 2011

Mammaliv från den colombianska landsbygden

Julia Svanberg är en skön tjej som åkte till Colombia för en massa år sen och stannade kvar. Här fick hon tre barn och en man och bosatte sig i en liten by i en helt annan del av landet. Hon frilansar ibland för lite olika tidningar och skriver fantastiskt bra.

Hon har bloggat ett tag, men nu har hon bytt adress och startat en alldeles ny blogg på resemagasinet Äventyr. Mammas Machete heter bloggen som alla borde läsa:
Klicketiklick!

onsdag 28 september 2011

Hur köper man mat i Colombia?

När jag hittade den googlingen i besöksstatistiken tänkte jag först: Men herregud. Som tur var tänkte Fialotta lite längre och sa att det kanske är någon som är nio år och håller på med ett skolarbete som googlar så.

Så måste det naturligtvis vara.

Hej, nioåring!
Egentligen fungerar det ungefär som i Sverige att köpa mat i Colombia. Man går till affären, lägger de varor man vill ha i kundvagnen, går till kassan och betalar. Klart.
Men det blir ju ett himla kort skolarbete, och det är ju kanske intressantare med det där som inte är som i Sverige.

Exito är en av Colombias största kedjor med mataffärer
Till exempel finns det inte riktigt samma varor. Det mesta är sig likt, men det finns vissa saker som är typiskt svenska (ostkrokar, lösgodis, falukorv, lingonsylt och lite sånt) som man inte hittar på en mataffär i Colombia. Och det finns annat som man inte kan köpa i Sverige. Sen ser det lite olika ut också. I Colombia äter man till exempel massor av ris, så det är oftast en hel hyllgång med bara ris.

I kassan kan man betala med kort eller kontanter, men man betalar alltid till kassörskan, självscanning finns inte i Colombia.

Dessutom finns det oftast en person som packar ens kassar (står det ingen där packar kassörskan kassarna och de som står i kö får vänta). De som packar kassar är oftast tonåringar som har det som extrajobb. De får ingen lön, utan allt de tjänar är dricksen de får av kunderna. Vanligast är att ge 100 eller 200 pesos vilket är ungefär 35 eller 70 öre. De kan även bära hem ens kassar, då ger man lite mer i dricks.

I stora städer är det vanligast att handla på supermercados, alltså mataffärer ungefär som i Sverige. Men det finns också andra sätt att handla mat. Till exempel finns det ganska många marknader (Paloquemao i Bogotá är en sådan) och små specialiserade affärer där man handlar var sak på sin affär. Frukt och grönt på grönsaksaffären, kött på köttaffären, ost och mjölk på mejeriaffären, och så vidare.

Det var väl det.

Lycka till med skolarbetet!

tisdag 27 september 2011

Politik på colombianskt vis

Politiken i Colombia är helt absurd, men i alla fall aldrig tråkig. Det händer alltid något nytt som överträffar vad man trodde var möjligt. Och argumenten som används i de politiska debatterna. Man baxnar.
Här är de, senatorerna och deras rådgivare.

Till exempel idag, då jag ägnade förmiddagen åt att lyssna på en debatt i senaten. Konservativa partiet har föreslagit att konstitutionen ska ändras så att artikel 11 "Rätten till liv är absolut. Det ska inte finnas dödsstraff" istället ska bli "Rätten till liv är absolut och ska få samma skydd från befruktningen till den naturliga döden. Det ska inte finnas dödsstraff".

Anledningen är såklart att de inte står ut med tanken att kvinnor som blivit gravida efter en våldtäkt, eller vars graviditeter innebär hot för deras liv eller hälsa, eller vars foster inte har möjlighet att överleva utanför livmodern, ska ha rätt till en laglig och säker abort, som är fallet idag.

I slutändan bestämdes det att debatten ska skjutas upp en eller två veckor, eftersom de som motionerat mot lagförslaget inte var närvarande.

Men alltså, debatten som hanns med innan det beslutet togs. Man tar sig för pannan.

Senatorn som presenterade lagförslaget försvarade det bland annat med följande argument (det är helt sant, jag skulle inte kunna hitta på såna extrema dumheter ens om jag ville):

  • Våldtagna kvinnor ska inte behöva "utsättas för" abort. Detta skapar bara ytterligare trauman för de stackars kvinnorna. Dessutom bidrar inte en abort på något sätt att återupprätta hennes heder. (Ja, han använde ordet "heder")
  • Apropå trauma så visade han siffror från en mycket vetenskaplig undersökning angående alla hemska psykiska konsekvenser en abort får för kvinnor, såsom alkoholism. Till exempel begår 35% av alla kvinnor som gjort abort självmord.
  • Nuförtiden har läkarvetenskapen avancerat så mycket att det inte finns några problem som inte går att lösa. Dessutom har även de fattigaste kvinnorna tillgång till förstklassig vård i Colombias välfungerande sjukvårdssystem. (Personligen undrar jag över hur den moderna läkarvetenskapen till exempel tillverkar hjärnor till foster med anencefali)
Efter utläggningen av denna kaliber visades en video, med blodiga, halshuggna, nästan fullvuxna foster som skulle föreställa resultaten av helt vanliga aborter.

Som tur är finns det tänkande människor även i Colombias kongress och en av senatorerna röt ifrån och stoppade visningen.

Men ändå. Såhär ser en helt vanlig abortdebatt ut i Colombias högsta beslutande organ. Man undrar ju om konservativa partiet och deras kumpaner fått reda på att det är 2011 nu. Någon kanske borde tala om det för dem.

lördag 24 september 2011

Vad tycks?

Jag ledsnade lite på bloggens utseende och bestämde mig för att renovera den. Som tur är har jag ju gått och gift mig med en grafisk designer, så medan jag var på möte hela dagen frågade jag honom om han inte kunde göra en ny bloggheader med lite colombiabilder till mig.

Det kunde han.

fredag 23 september 2011

Habemus gynekolog

Disclamer: Efter det här inlägget ska jag sluta trötta ut er med gravidsnack ett tag. Lovar.
-----

Ni kanske minns vår jakt på gynekolog? Igår tog jagandet äntligen slut. Vi träffade nämligen Fernando Gómez och tadaa vi gillade honom! Och tadaa han är inte på semester precis när filuren ska födas!

Fernando är en lite barsk men ändå trevlig farbror som verkar kunna sin sak. Han är ju chef för hela gynekolog- och obstetriavdelningen på sjukhuset, så det fattas väl bara annat. Han har dessutom massor av bokhyllor med vetenskapliga gynekolog- och obstetriböcker och foton på sin familj på sitt kontor. Inte en enda bibel eller kors eller tavla på påven så långt ögat når. Det är en mycket viktig detalj.

En intressant grej som händer varenda gång vi varit på gynekologbesök är att när framtida psykoprofylaxkurser och annat kommer på tal spänner gynekologen ögonen i Oscar och säger mycket strängt att "du måste också vara med då".

Det finns ju inte på kartan att Oscar skulle få för sig att inte vara med, men tydligen tillhör det inte vanligheterna, eftersom alla gynekologer känner sig nödgade att komma med så stränga förmaningar. Och ja, det är faktiskt mycket sällan vi sett andra par på till exempel ultraljudsundersökningarna. De flesta är ensamma eller i sällskap av sin mamma eller väninna (ja, det framgår av deras samtal att de inte är ett par). Graviditet verkar tydligen inte vara något som pappan anser sig ha särskilt mycket med att göra.

onsdag 21 september 2011

Magen vecka sexton

Helt plötsligt ser jag inte längre bara tjock ut, som jag gjorde för några veckor sedan, utan faktiskt gravid. Magen är större än vad den verkar på bilden, till exempel kan jag inte längre knäppa knapparna på min jeansjacka.
Typisk flickmage, säger folk i allmänhet. Eftersom de inte kan få veta könet försöker de i alla fall gissa sig till det med hjälp av diverse mycket vetenskapliga metoder.

tisdag 20 september 2011

Vet ni vad det blir?

En liten människa, vill jag helst svara, men oftast gör jag inte det. För det folk undrar över är ju om det blir en flicka eller en pojke. Denna livsviktiga vetskap. Alla tar reda på det i förväg.

Nej, det vet vi inte, och det kommer vi inte att veta förrän runt den tredje mars nästa år.

En del blir rätt ställda av idén att vi inte vill ta reda på könet i förväg. Men hur ska man då veta vad man ska köpa för presenter till baby showern? Jag har fått förklarat för mig några gånger också att det är bäst att vi tar reda på könet i förväg, för annars måste vi ju handla allt när barnet är fött och sånt är ju bra att passa på och förbereda innan.

Ja, för hur i hela friden ska man kunna handla bebissaker om man inte vet om allt ska gå i rosa eller i blått?

Det kan ju omöjligt vara så att det är själva tanken bakom att inte veta innan. Att inte stoppa in barnet i ett fack innan det ens fötts.

Vissa tycker att det är lite spännande och "okej, man kan ju köpa neutrala saker, i grönt och gult". Ja, för ve och fasa om man skulle råka köpa något rosa till en pojke eller blått till en flicka.

Det blir spännande, det här. Fem månader till av att förklara att man faktiskt inte alls behöver veta kön i förväg och att man faktiskt visst kan köpa även rosa och blått alldeles oavsett.

lördag 17 september 2011

Lite bröllopsfoton

Såhär två och en halv månad senare har vi äntligen fått våra foton. Och nej, det är inte vår fotografs fel, utan vi som varit oförskämt sega med att bestämma oss för vilka av de 1200 bilderna vi helst ville ha.

Men nu har vi gjort det och här kommer ett litet, litet urval. Ni som är vänner med mig på Facebook hittar ett album med 144 foton till om ni inte får nog här.
Här går vi in, till tonerna av "Chapel of love"
Skål
Bröllopsvalsen som var en salsa
På festen
Mer om bröllopet finns här: soundtracket, vigseln, middagen, festen och bröllopsnatten.

onsdag 14 september 2011

Det är inte lätt att vara miljövänlig

Inte i Colombia, i alla fall. Nu kanske Sverige är världens mest miljömedvetna land och kanske inte en så rättvis måttstock, men ändå, i jämförelse befinner sig Colombia ljusår efter.

Visst, vi källsorterar. I vårt hus finns speciella återvinningssoptunnor - en för papper och kartong och en annan för plast, metall och glas. Men det är väl ungefär det enda.

Ibland finns det ekologiska frukter och grönsaker på affären men jag köper dem aldrig. Inte för att jag hellre vill ha giftigt besprutade diton, utan för att de ekologiska alltid är förpackade hur omiljövänligt som helst. Tre ekologiskt odlade äpplen inplastade på en frigolitbricka, till exempel. Det känns som att det tar ut hela tanken bakom det ekologiska.

Häromdagen såg jag för första gången miljövänligt tvättmedel. Fantastiskt, tänkte jag, innan jag tog mig en närmare titt på förpackningen.

Tillverkat av palmolja.

Palmolja. Kanske världens mest omiljövänliga odlingar, till största delen odlas palmolja på skövlad regnskogsmark. De flesta palmoljeodlingar i Colombia har dessutom ett extra plus, förutom förstörandet av hela ekosystem. Marken palmolja odlas på i Colombia är alltsom oftast mark där befolkningen med våld fördrivits av paramilitärer. De som vägrar lämna sin mark mördas.

"Miljövänligt" palmoljetvättmedel.

Nej, jag tror att jag fortsätter tvätta med vårt omiljövänliga ett tag till.

tisdag 13 september 2011

Tisdagen den trettonde

Istället för fredagen den trettonde, som är som vilken fredag den tolfte eller fjortonde som helst, är det på tisdagen den trettonde man ska vara på sin vakt här i Colombia.

Hur det kommer sig vet jag inte, men i Latinamerika och i medelhavsländer som Spanien och Grekland är det tisdagen som gäller som otursdag.

En martes trece ni te cases ni te embarques*, som det heter.

Jag kan dock lugna er som säkert sitter därhemma och är utom er av oro att allt gick som smort idag, inte en enda otursincident. Så. Nu kan ni sova lugnt.


*På tisdagen den trettonde varken gift dig eller gå ombord (=påbörja en resa)

måndag 12 september 2011

Mina helger nuförtiden

Jag kanske uppdaterar dåligt, men det beror mest på att jag ägnar mig åt att göra absolut ingenting. Och det är alldeles, alldeles underbart.

Efter jättelänge med heltidsplugg och uppsatsskrivande vid sidan om heltidsjobbet, där alla helger gått åt till att skriva uppsats alternativt ha dåligt samvete över uppsatsen om jag vågat mig på att göra något annat en stund, är det så obeskrivligt skönt att bara göra ingenting ett tag.

I helgen har jag till exempel tittat på massor av L Word-avsnitt (är nu inne på sista säsongen, snälla avslöja inget), spelat Wordfeud på telefonen (jag heter aincolombia, vill någon spela med mig?), slösat bort en massa timmar på att zappa mellan dåliga tv-program, och sett Woody Allens senaste Medianoche en Paris (jag bor i ett land där de fortfarande översätter filmtitlar, vilket jag tycker är sympatiskt) på bio med Oscar.

Ingenting vettigt alls.

Snart kommer nog Stora Rastlösheten att komma över mig och då kanske jag till och med börjar sakna att plugga (den här verkar ju till exempel vara en jättespännande master på distans), men än så länge njuter jag till fullo av mina totalt ickeproduktiva helger.

söndag 11 september 2011

Elfte september

Dagen då tusentals människor dog, då ett helt folk trampades på av några få, då världen förändrades, då ett hopp grusades.

Idag är det exakt 38 år sedan.

torsdag 8 september 2011

Jobb och volontärjobb i Colombia

Eftersom en hel del personer verkar hitta hit när de letar efter jobb eller volontäruppdrag i Colombia eller Latinamerika tänkte jag komma med två aktuella tips:

Fredsobservatör: Kristna Freds söker just nu fyra fredsobservatörer till Colombia (och dessutom åtta till Guatemala/Mexico). Tjänsten är på två år, sista ansökningsdag 25 september. Mer info här.

Internationell valobservatör: Den 30 oktober är det lokalval i Colombia och MOE behöver volontärer som kan vara internationella valobservatörer. Man måste prata och skriva "acceptabel" spanska, dvs inte nödvändigtvis flytande men man måste i alla fall kunna kommunicera. Sista ansökningsdag 3 oktober. Mer info här.

Andra ständigt aktuella sätt att komma iväg och göra något vettigt är:

Minor Field Study: Skriva C- eller D-uppsatsen utomlands. Jag gjorde till exempel min C-uppsats i u-landskunskap i Argentina tack vare ett MFS-stipendium.

SIDAs resestipendium: Om man får en praktikplats på en internationell organisation (något FN-organ, Världsbanken, eller andra organisationer av liknande kaliber) kan man ansöka om SIDAs resestipendium. Jag gjorde till exempel en termins praktik* på FNs befolkningsfond UNFPA i Argentina tack vare det stipendiet. Sen fick jag jobb där.

Lycka till!


* Jag fick den genom att mejla CV och ansökningsbrev direkt till alla UNFPA-, UNDP- och UNIFEM-kontor i hela Sydamerika. Det finns centraliserade ansökningsförfaranden, men jag rekommenderar direktkontakt för snabbast resultat.

onsdag 7 september 2011

Diskmaskinen - hela historien

Eftersom en bild säger mer än 1000 ord så kommer här: Diskmaskinen - en kärlekshistoria i fem bilder (och några ord).

För en och en halv vecka sedan kom den hem till oss, diskmaskinen. Vår nye bästis. Först fick den dock stå och vänta ett tag och känna sig lite malplacerad i hallen, för det finns ju som sagt inget som helst utrymme eller förinstallation för diskmaskin i lägenheter i Colombia, så vi var tvungna att göra en smärre ombyggnad först.
Till vår hjälp hade vi lite olika personer. Här ser ni till exempel rörmokaren Juan Manuel som rev tvättstället (jag glömde ta ett före-kort, men tänk er ett gjutet otympligt tvättställ där skroten är på bilden). Sen drog han om alla vatten- och avloppsledningar, för sånt var ju inte heller anpassat för diskmaskin, såklart.
Efter att Juan Manuel fixat alla ledningar och rör och spacklat väggen och allt var det dags för snickaren Euclides (colombianska namn, alltså...) att installera möbeln som han byggt som skulle täcka maskinen. Det gick inte så bra. Möbeln han byggt efter de mått han tagit blev för liten. Rörmokaren hade nämligen satt avloppsröret för högt upp och därför gick inte diskmaskinen att skjuta ända in och då blev möbeln för kort. Så den fick monteras ned igen och vi fick vänta lite till.
Under tiden kunde det se ut ungefär såhär i diskstället. Det är nämligen inte så motiverande att diska för hand när man har en nästan installerad diskmaskin alldeles bredvid som bara står och väntar på att få fyllas med smutsig disk. 
Sen kom äntligen den nya möbeln. Då var det bara att vänta på installatören Anderson (som sagt, colombianska namn...). Han kom såklart inte den dag han sagt att han skulle komma utan dagen efter, men den som väntar på något gott får tillslut sin belöning i form av det här:
Å du ljuva nya diskmaskinstillvaro!

tisdag 6 september 2011

Grattis Oscar!

Idag firar vi Oscars 32-årsdag med pompa och ståt, eller i alla fall med tårta på säng och födelsedagssång:
Födelsedagsbarnet i egen hög person

måndag 5 september 2011

Letar du efter en riktigt bra designer?

Vilken tur, då behöver du inte leta längre! Oscar har nämligen uppdaterat sin portfolio som grafisk formgivare / webbdesigner / fotograf. Nya versionen finns här:


Söker du efter en riktigt duktig frilansare? Sök inte längre! Oscar är personen du behöver.

Hur ska han kunna göra frilansuppdrag för Sverige när han sitter i Colombia? Nemas problemas. Frilansfinans har nämligen varit snälla nog att ordna så att han kan fakturera via dem med rätt skattesats och allt. Och för uppdragsgivaren är det precis lika lätt som att betala vilken faktura som helst i Sverige.

Fantastiskt. Kom igen med frilansuppdragen, nu!

fredag 2 september 2011

Gråtmild

Sedan igår verkar jag ha fått en total hormonöverdos och gråter för allt. Igår eftermiddag till exempel, då tyckte jag att det kändes lite jobbigt med alla papper och himla stämplar jag måste ha till examen, och grät en liten skvätt. I morse tyckte jag visst att det kändes hemskt jobbigt att vi måste koordinera snickaren och diskmaskinsinstallatören och grät lite över det.

Jag hoppas verkligen att det är en övergående fas, för bara efter två dagar börjar det kännas lite löjligt. Och stackars Oscar.

Hur som helst, mest av allt grät jag idag när vi fick se den här filuren:

En filur som dessutom bara har en risk på en på 3200 att drabbas av Downs Syndrom. Vilken lättnad. Man kan ju börja gråta för mindre.

torsdag 1 september 2011

Ta i trä

Åsa har önskat rubriken.

Imorgon är det dags för graviditetens ultraljud nummer två. Det är ett standardultraljud som görs på alla i sjukförsäkringen i vecka tolv, och på det här ultraljudet mäter de fostrets nacke och andra kroppsdelar och kollar efter om det finns en ökad risk för Downs Syndrom eller någon missbildning.

Själva syftet med undersökningen är att i så fall förbereda oss i tid. Jag tycker mest att det känns väldigt läskigt.

Vanligtvis är risken för Downs Syndrom tydligen en på 450. Vi kan väl alla hålla tummarna och hoppas att vi istället imorgon får ett kvitto på att allt är finemang. En risk på sisådär en på en miljard. Okej?

Ta i trä.