Nej, det vet vi inte, och det kommer vi inte att veta förrän runt den tredje mars nästa år.
En del blir rätt ställda av idén att vi inte vill ta reda på könet i förväg. Men hur ska man då veta vad man ska köpa för presenter till baby showern? Jag har fått förklarat för mig några gånger också att det är bäst att vi tar reda på könet i förväg, för annars måste vi ju handla allt när barnet är fött och sånt är ju bra att passa på och förbereda innan.
Ja, för hur i hela friden ska man kunna handla bebissaker om man inte vet om allt ska gå i rosa eller i blått?
Det kan ju omöjligt vara så att det är själva tanken bakom att inte veta innan. Att inte stoppa in barnet i ett fack innan det ens fötts.
Vissa tycker att det är lite spännande och "okej, man kan ju köpa neutrala saker, i grönt och gult". Ja, för ve och fasa om man skulle råka köpa något rosa till en pojke eller blått till en flicka.
Det blir spännande, det här. Fem månader till av att förklara att man faktiskt inte alls behöver veta kön i förväg och att man faktiskt visst kan köpa även rosa och blått alldeles oavsett.
Jag svarar faktiskt "en människa" när folk frågar om vi vet könet. Då blir de nervösfnissiga och jag får dåligt samvete.
SvaraRaderaMen jag förstår att det måste vara hundra gånger jobbigare för dig, där borta.
Tänkte faktiskt exakt samma sak: En människa... Att folk ska vara så könsfixerade!
SvaraRaderaPs. Hur tänker ni med namn? Det är ju väldigt uppdelat tjejer/killar (förutom vissa).
Ja, det är verkligen konstigt att folk håller på och frågar sådär!
SvaraRaderaJag förstår att folk kan vara nyfikna och välja att ta reda på könet, inte för att det spelar någon som helst roll men för att man kanske bara vill veta så mycket som går om sitt ofödda barn. Och att man blir lite nyfiken där på ultraljudet liksom. Det köper jag!
Men jag förstår INTE folk som tänker att det skulle vara opraktiskt att inte veta pga saker som ska köpas in, herregud. Det kommer vara ett SPÄDBARN som kommer ut, det barnet kommer behöva blöjor och tvättgrejer och mjuka sköna kläder och gosedjur och lite annat. Jag är fullkomligt övertygad om att detta kan införskaffas utan vetskap om kön.
Bra jobbat Stumpan att stå på dig mot alla fördomar som finns överallt, inte bara i Colombia.
SvaraRaderaOch modigt av Oscar att stå emot alla och inte avslöja könet. Det kanske inte är så lätt när man är uppvuxen med det.
Jag håller tummarna för att det blir ett friskt barnbarn som jag får.
Kram från blivande mormor
Fin kommentar av blivande mormor!
SvaraRaderaJag håller med, alla babyshowers här är strikt blått eller rosa. Vill man inte avslöja könet så blir det så... fel. Hur ska du då kunna måla väggarna i barnkammaren? Etc.
Mina barn är 16 och 14 år och då, 1995, så var det ingen som ifrågasatte det hela. Det förekom nästan inte alls. Ändå kunde vi förbereda vissa saker innan barnet var fött. Ingen av mina barn har mått dåligt av att vi inte visste könet på dom.
SvaraRaderaMen vad mysigt det var på förlossningen när maken fick tala om vad vi fick :)
Stå på er :)
Jenny: Jag ska nog börja svara så jag också.
SvaraRaderaDuktiga tjejen: Namn blir det nog pojknamn/flicknamn, mest eftersom det inte finns särskilt många alternativ och de namn vi gillar just nu är inte så unisex.
Johanna: Men PRECIS!
Mamma: Ja, Oscar är lite nyfiken men säger att han kan vänta i fem månader till. Fast han tycker att det är lite jobbigt att hålla på och förklara ibland. Jag hoppas också mest på att det blir ett friskt barn.
Linnéa: Precis så är det här också. De lite mer "öppensinnade" säger att ja, vi kan ju måla barnkammaren gul eller grön. Det faller inte en människa in att man kanske skulle kunna måla en blå barnkammare till en flicka bara för att man tycker att det är en fin färg. Till exempel.
Flobban: Nej men eller hur. Jag tror inte heller att de dör av det. Jag tror till och med att det rentav är bättre.
Grejen är ju att bebiskläder i andra kulörer än rosa med blommor och rosetter i överflöd/ blått och jättegrabbigt inte existerar. Mkt irriterande. Och vänta bara tills den lilla människan blir gammal nog att börja på dagis. Själv har jag fått hem listor med förskoletillbehör som föräldrarna förväntas införskaffa där flickor skall ha med sig "servis, docka,spegel" medan pojkar skulle ha med sig "bilar,helikoptrar eller annat fordon".
SvaraRaderaÅh vad jag håller med på alla punkter! Heja er och er fina bebis (som förhoppningsvis kan få ha kläder och leksaker i alla regnbågens färger utan att bli inmosad i ett fack av hela omgivningen!) Kram
SvaraRaderaAnonym: Jag dör! Men vi ska inte sätta filuren på ett sådant dagis, vi har faktiskt redan ett framtida dagis, och det är ett montessori-dagis som bara har färgade träklossar och bollhav och målargrejer och sånt som leksaker. Inga speglar eller fordon där.
SvaraRaderaOch vi köpte en massa kläder i Sverige... plus att jag har symaskin, jag tänker att det blir räddningen!
Men visst, en kompis till mig fick till exempel ett brev hem från hennes sons skola där listan på saker de skulle ha med till skolan hade titeln "Hola mamitas". För som vi alla vet är det ju såklart bara mammorna som tar hand om sina barn.
Emmy: Kram!
Jag hoppas att du svarar lite oförstående när folk påstår att du inte kan köpa in saker i förväg, och faktiskt frågar dem varför du inte skulle kunna köpa något innan födseln och vilka mystiska prylar det är som bara kan användas av spädbarn av ett visst kön.
SvaraRaderaFör övrigt otroligt spännande att läsa!
Jo, jag gör det ibland, när jag orkar ta diskussionen. Önskar att jag orkade oftare...
SvaraRaderaDet är väl gott så. Att i alla fall vara säker på att det blir en LITEN människa. Ni kan dessutom ha en hyfsad aning om HUR liten den lilla människan kommer att vara så att ni kan köpa små kläder i alla möjliga färger och former.
SvaraRaderaBåda våra söner har ivrigt visat upp att de är pojkar redan på ultraljuden (vi hade fått vara rätt usla på anatomi för att inte begripa). Däremot märker vi av det där nu. Drar man på dem plagg som inte är grå eller blå (storebror gör sig väldigt bra i rosa och rött, t.ex.) så är de genast flickor i andras ögon. "Vad heter hon?", varpå namnet såklart avslöjar könet och personen blir generad och stammar fram en ursäkt. Som om jag skulle ta det som en förolämpning att vederbörande trodde att sonen var en tjej? Och att köpa barnkläder är ett helsike, jag vill inte klä dem i döskallar och monster och gaffeltruckar.
SvaraRaderaDet är en mycket märklig värld, det här. Stort grattis till er lilla bebis! Jag är inte nyfiken på "vad" det är, utan "vem"! Världens häftigaste unge, förmodligen.
/frun
Jag kan tyvärr meddela att det är ungefär samma sak här i Sverige, förutom att utbudet av barnkläder nog är betydligt bredare än på många håll. Även om de stora kedjorna har mycket uppdelat på kön så finns gott om alternativ. Jag har fått höra att det är "opraktiskt" för mig som fick en pojke efter en flicka för då kan vi ju inte använda samma kläder.
SvaraRaderaJust nu är vi i Sydostasien, och här tror alla att snart treåriga dottern med långt hår är kille så fort hon inte har klänning. Försäljare visar bara upp rosa grejer för henne, och fnissar hysteriskt när hon t.ex. väljer en blå keps.
För övrigt tycker jag det är mycket irriterande att bara rosa och rött är tjejfärger, har ett barn inte någon av dem på sig är det en kille (om hon/han inte har klänning). Så himla snävt
Jag brukar säga att det blir ett barn.
SvaraRaderaNär barnet sen väl är fött, vill folk fortfarande veta könet (mina pojkar har jag klätt i mina egna 70-talsbabykläder i lila mest). Det är precis som om folk har svårt för att förhålla sig till något så länge de inte fått bekräftat könet. weird.
Ja, jag hade också sagt det om jag kunnat, problemet på spanska är att det inte finns något ord för barn, bara flicka eller pojke....
Radera