fredag 2 september 2011

Gråtmild

Sedan igår verkar jag ha fått en total hormonöverdos och gråter för allt. Igår eftermiddag till exempel, då tyckte jag att det kändes lite jobbigt med alla papper och himla stämplar jag måste ha till examen, och grät en liten skvätt. I morse tyckte jag visst att det kändes hemskt jobbigt att vi måste koordinera snickaren och diskmaskinsinstallatören och grät lite över det.

Jag hoppas verkligen att det är en övergående fas, för bara efter två dagar börjar det kännas lite löjligt. Och stackars Oscar.

Hur som helst, mest av allt grät jag idag när vi fick se den här filuren:

En filur som dessutom bara har en risk på en på 3200 att drabbas av Downs Syndrom. Vilken lättnad. Man kan ju börja gråta för mindre.

13 kommentarer:

  1. Haha, inte för att avskräcka dig eller så men vänta bara tills första veckorna efter förlossningen. Då kan vi snacka hormonöverdos :P

    SvaraRadera
  2. jisses vad skönt att få de oddsen! Må nu så gott.

    SvaraRadera
  3. Vilka fantastiska siffror! Jag gläds med er! Kram

    SvaraRadera
  4. Men ååh, SÅKLART att man gråter! Hurra vilken fin filur. Och fina odds. Grattis!

    SvaraRadera
  5. Och jag kan ju tydligt se att det där är ett alldeles ovanligt utsökt fint och perfekt exemplar av barnarten. Hjärtsmält och så.

    SvaraRadera
  6. GRÅT!! jag gråter för allt jämt utan att vara gravid ;) vad skönt att risken för DS är så liten oxå, hurra!

    SvaraRadera
  7. Nämen, dra på trissor! Jag tycker mig kunna se att filuren har drag av mormor Inger!

    Grattis Annika och Oscar! Jag kan bara föreställa mig vilken underbar upplevelse det måste vara.

    SvaraRadera
  8. Grattis till de fina oddsen, det måste kännas skönt.

    Åsa! Jag undrar var du ser drag av mig hos filuren? Var det näsan eller?

    Inger :-)

    SvaraRadera
  9. Åhå ha ha jag veeeet. Och du kommer att gråta mycket :) Typ när maten är slut, eller mjölken eller när du tittar på reklam. Hela tiden.

    SvaraRadera
  10. Låter ju jobbigt det där, jag gråter ju för allt som det är nu, tänk om jag då blir gravid en dag... Hmmm... Kram!

    SvaraRadera
  11. Åh lilla lilla underverk! Man kan bli gråtmild för mindre.

    SvaraRadera
  12. Kristina Lindquist13/9/11 08:37

    Lillen är så fin! Håller tummarna hårt för att allt ska gå bra på alla sätt.

    Men jag kan inte låta bli att fråga: Är det här en bloggpost du skulle vilja visa ditt barn om det blev det där 1/3200:de barnet..? Människor med DS går omkring i det här samhället och de flesta lever bra liv. Eller hur tänker du?

    (Men jag förstår att du är gråtmild, jag också vid den här fina bilden..)

    SvaraRadera

Problem att kommentera? Testa en annan webbläsare än Chrome.