måndag 29 april 2013

Lediga toppjobb i Colombia

Ni har väl sett att SIDA utlyst två spännande tjänster i Colombia? En JPO inom human rights och en BBE inom collaboration with the private sector.

Läs mer på SIDAs hemsida.

-----
PS: Det är ganska många som googlar sig hit på "jobba i Colombia" och liknande. Jag har skrivit lite mer allmänt om jobb här och här och här.

Jag har också en lista på personer jag brukar vidarebefordra lediga tjänster till (eftersom sådant nästan aldrig publiceras på någon platsbank utan det är kontakter och mun-till-munmetoden som oftast gäller). Vill du kan jag lägga till dig på listan, skriv din mejladress i kommentarsfältet i så fall. OBS nästan allt är på spanska (såklart) och i princip bara relaterat till NGOs eller biståndssektorn, så den som är intresserad av privata näringslivet gör bäst i att fortsätta leta någon annanstans.

söndag 28 april 2013

Är villig att prova vad som helst nästan

I mitt liv före barnet har jag alltid skrattat rått åt reklamen för den här produkten. Snacka om onödig. Himmel och pannkaka, lite skit i hörnen har väl aldrig skadat någon? Ingen mår väl bra av ett kliniskt rent hem, då får man ju ingen motståndskraft?

Det var som sagt i mitt liv före barnet. I mitt liv efter barnet, närmare bestämt efter barnets förskolestart tänker jag inte längre så. Nuförtiden tänker jag "Meeeen vad i hela... hur är det möjligt att han är förkyld IGEN, hann han ens bli frisk efter förra förkylningen?"*

I ett land där konceptet VAB inte existerar överhuvudtaget är det lite extra drygt med dessa ständiga förkylningar, när de innebär att barnet måste stanna hemma från förskolan, och det är ett evigt barnvaktspusslande (här måste jag klämma in ett ord av tacksamhet till Gaels farmor som flyttar läkartider och luncher och möten för att kunna ställa upp och ta hand om Gael titt som tätt).

Sedan råkar det ju faktiskt vara så att studier visar att handsprit på förskolan minskar sjukfrånvaron med 12%.

Förutom handsprit så känns ju en sprej som lockar med att ta kål på 99,9% av alla virus och bakterier, uttryckligen inklusive förkylnings- och influensavirus, som en måste-ha-produkt helt plötsligt. Jag lovar, vi har garanterat inte ett kliniskt rent hem ändå. Men kanske, kanske ett hem som härbärgerar lite färre virusinfektioner. Det är värt ett försök, i alla fall.


* Som läkaren vi träffade häromdagen sa - när barnen börjar på förskolan så är det bara att räkna med de två årliga förkylningarna, januaritilljuniförkylningen och julitilldecemberförkylningen...

fredag 26 april 2013

Dar papaya

Jag går för det mesta runt och tror att jag är rätt svensk i mitt sätt att tänka och vara (om det nu finns något "svenskt" sätt att tänka och vara...), men ibland kommer jag på mig själv med att nog ändå anammat en hel del colombianskhet också.

Som när jag såg den här artikeln i DN. Min första tanke var "men herregud, det där med att komma fram och låtsas sälja/visa något för att sno en obevakad mobil från ett bord är ju äldsta tricket i boken, hur kan man dar papaya så mycket att man lägger mobilen på bordet?"

Dar papaya.

Det mest colombianska av alla colombianska uttryck. Rent bokstavligt betyder det "ge papaya". I praktiken betyder det att försätta sig själv i potentiellt riskfyllda situationer.

Att gå iväg från bankomaten med sedelbunten i handen. Att gå omkring i centrum med kameran hängande runt halsen. Att åka svarttaxi.

Och att låta mobilen ligga framme på kafébordet är ett solklart exempel på att dar papaya.

I den colombianska mentaliteten får man skylla sig lite själv om man dar papaya och blir rånad. Det var ju så gott som ens eget fel. För nästan lika dumförklarad som man blir om man dar papaya blir man om man inte aprovechar el papayazo, det vill säga om man inte tar tillfället i akt när någon annan i princip ber om att bli lurad.

Jag tycker såklart egentligen inte att någon får skylla sig själv om de blir bestulna, och det tycker egentligen inte heller de flesta colombianer. Det är ju fel, och det vet alla. Men ändå slog mig tanken, och jag tror att många i Colombia skulle tänkt likadant. Mobiler på bord, det är att dar demasiada papaya.

onsdag 24 april 2013

17 för, 51 emot och 12 avstod

Det var väl inte direkt oväntat, men det är ju ändå rätt nedslående att det bara finns 17 något sånär medmänskliga senatorer i det här landet.

Till de övriga femtioen plus tolv säger jag som Lily Allen:

Hej, medeltiden

Medan andra länder röstar igenom könsneutrala äktenskapslagstiftningar på löpande band (nu senast på Nya Zeeland och i Frankrike) går debatten het här i Colombia. I ett domslut från 2011 slog nämligen konstitutionsdomstolen fast att även samkönade par utgör familjer och ålade kongressen att innan 20 juni i år anta regelverk som eliminerar luckorna i det lagliga skyddet för samkönade par. I praktiken, äktenskap.

Nu brinner det i knutarna, och i kongressen tragglas flera lagförslag som på ett eller annat sätt behandlar homopars rätt till samma lagliga skydd som heteropar. Allt ifrån helt könsneutral äktenskapslagstiftning till en slags separat figur för homopar, med samma rättigheter, men som reserverar äktenskapet för heteropar (separate but equal... var har vi hört det förut?).

Demonstration på Plaza de Bolivar med katedralen
i bakgrunden
Den här gången såg jag inte debatten på plats i senaten utan i direktsänd version på internet. Det var kanske tur. Annars hade nog risken varit stor att jag fått lust att strypa någon. De är verkligen, med några få undantag, ena jäkla idioter hela bunten. Det är faktiskt helt sjukt att de där människorna är de som får privilegiet att styra det här landet. Att folk röstar på dem. Att det är med grundval i sådana argument som besluten sedan tas.

För argumenten, alltså. "Tänk på baaaarnen" (nej, det röstas inte om adoption, bara äktenskap), "gud har skapat mannen och kvinnan, äktenskapet är heligt, blablabla", och så några riktigt otäcka argument, som inte ens försöker dölja sin extrema homofobi. Om hur homosexualitet är sjukligt, hur homosexuellt sex är äckligt och exkrementalt, och dessutom inte är av något värde eftersom det endast är rekreativt (jodå, för det vet vi ju alla att allt heterosexuellt sex sker endast i reproduktivt syfte. Och endast inom äktenskapet, såklart, det är ju bara där barn föds, för singelskap är ju ett jätteeffektivt preventivmedel). Med konservative senatorn Roberto Gerlein i spetsen lyckades de även få det hela till att handla om att skydda kvinnors ära (alltid dessa ädla män som vill oss kvinnor så väl...). Ja, faktiskt. Argumentet gick ungefär ut på att om en massa bögar får gifta sig med varandra istället för att gifta sig med kvinnor så kommer det att bli en massa kvinnor som förblir ensamma och då kommer de inte att kunna förverkliga sig själva med det heligaste av heliga för Kvinnan: moderskapet.

Ja, ni hör ju själva.

Idag ska de rösta, men jag har inte så stora förhoppningar. Och även om de skulle rösta ja nu i senaten så måste det hela manglas genom två röstningar i den om möjligt ännu konservativare kammaren sen. Men hur som helst, som en av (de få bra) talarna i debatten sa: "De framtida generationerna kommer att se till att ni får betala för det här. De kommer att straffa er med sina röster."

Det är svårt att avancera med en sån här kongress. Hoppas verkligen att de får sitt kännbara straff i röstsiffrorna i framtiden.

söndag 21 april 2013

Cuba i sju bilder

Cuba liknar inget ställe jag tidigare varit på. Det är oerhört fascinerande. En plats jag väldigt gärna skulle vilja åka tillbaka till, en plats jag aldrig skulle vilja bo på.

Såhär var det, i korthet:
Här står jag i gamla stan i Havanna och poserar. Varmt som attan var det.
Havanna. Såhär ser det ut. Bland annat.
De här snubbarna är med lite överallt, såklart.
I mojitons förlovade hemland är det klart att den måste utgöra en essentiell del av ens semesterdiet.
Jodå, såna här gamla bilar åker omkring överallt.
Men de här var ändå mina favoritfordon. Coco-taxi. Bekvämt och fläktande i hettan. Halvt livsfarligt ur trafiksäkerhetssynpunkt.
Jag reste med en vän som jag känt i snart femton år, men aldrig tidigare rest tillsammans med. Eller ens umgåtts med särskilt mycket på tu man hand heller för den delen, faktiskt. Det var ju en himla miss att vi inte insett tidigare under de här femton åren att vi faktiskt trivs hur bra som helst ihop och borde umgås mycket, mycket mer än vad vi gör. Det får vi ta igen från och med nu.

torsdag 18 april 2013

Ja, jag är tillbaka

Om ni undrar, alltså. Jag var bara borta en vecka, jag kom hem igen i fredags.

Och Cuba var helt fantastiskt, vilket fascinerande land, helt klart bland de mest intressanta platser jag besökt i hela mitt liv.

Bilder kommer. Inlägg kommer. Jag måste bara först ta igen en veckas missat jobb, och ta hand om barnet som har fått en släng av förkylning-tandsprickning-amningsavslut-mammasaknad och uttrycker det genom vredesutbrott och matvägran.

Nåväl. Jag är hemma. Vi hörs snart.

lördag 6 april 2013

Ha det!

Nej, hörrni, jag drar en vecka, vi hörs när jag är tillbaka igen. Hit ska jag, och det ska enligt väderprognosen vara strax under 30 grader varmt och sol:


torsdag 4 april 2013

Atomkastrullen, kallar de den i Medellín

I allmänhet tycker jag att colombianska kök inte är särskilt bra utrustade - dåliga köksredskap (försök hitta en ordentligt vass kniv i ett genomsnittligt kök!) och minimala förvaringsutrymmen.

Men det finns en sak som aldrig saknas i ett inte ens särskilt välsorterat colombianskt kök. Själva moderskeppet av köksredskap.

Tryckkokaren.

Olla express, olla pitadora, olla atómica, kärt barn har många namn.

Ni vet en sån där kastrull som locket spänns fast på, där ångan pyser ut med ett pipande genom knoppen på locket.

Eftersom baljväxter som bönor, linser och ärtor ingår i husmanskosten och tillagas varje dag efter blötläggning över natten är det oumbärligt med en kastrull som kirrar biffen någorlunda snabbt. Speciellt på hög höjd där allt tar längre tid att koka.

Vi har naturligtvis också en tryckkokare i vårt kastrullutbud hemma. Jag tycker dock att den känns halvt livsfarlig (såna där kastruller ser ju ut att kunna explodera precis när som helst) och håller mig på avstånd när den används. Jag kokar baljväxter i vanlig kastrull i flera timmar istället. Å andra sidan gör jag storkok och fryser in färdiga portionspåsar, så jag slipper göra det så ofta. Och så jag slipper närma mig tryckkokaren.

måndag 1 april 2013

Måndag

Nog för att Colombia har nära nog världsrekord i antalet helgdagar med 18 stycken om året*, men det är lite tungt ändå att vara tillbaka till jobbet en annandag påsk** när internet fylls av bilder och statusuppdateringar från påsklediga vänner i Sverige i skidspår och på uteserveringar.
Tillbaka till verkligheten. Nu ska jag ta itu med dagens att göra-lista. Njut av ledigheten, ni som kan!

-----
* Men innan ni känner er avundsjuka, glöm inte att semestern å andra sidan är futtiga 15 arbetsdagar om året.
** Här är det skärtorsdagen och långfredagen som är röda dagar.