Glöm inte att ladda med gula underkläder och vindruvor och att plocka fram resväskan om ni vill fira nyår på colombianskt vis i år.
Här har ni lite musiktips också.
Själv firar vi på svenskt manér även om jag hade hoppats på ett tolvslag i bitande kyla med sisådär 25 minus. Men nollgradigt går ju an det också, det är i alla fall snö.
Gott nytt år, jag lovar att uppdatera mer från vår sverigeresa nästa år!
måndag 31 december 2012
torsdag 27 december 2012
I Sverige!
Ja! Nu är vi ju här!
Flygresan gick över förväntan, även om Gael inte riktigt tyckte att det här med att sova var något han ville prioritera.
Det är kallt! Snö! Astrid Lindgren-jul!
Vi har träffat släkten, promenerat i snön, åkt skidor, Oscar har åkt skoter, känt på kylan.
Jag njuter av varenda sekund av den krispiga kylan. Den tropiska bebis jag närt vid min barm, inte riktigt lika mycket. Jag försöker injicera känsla för riktig vinter i min son, men han som älskar att vara rörlig och helst skulle vara naken jämt om han fick skriker som om vi torterade honom varje gång han tvingas in i en otymplig vinteroverall.
Bilder kommer snart.
Flygresan gick över förväntan, även om Gael inte riktigt tyckte att det här med att sova var något han ville prioritera.
Det är kallt! Snö! Astrid Lindgren-jul!
Vi har träffat släkten, promenerat i snön, åkt skidor, Oscar har åkt skoter, känt på kylan.
Jag njuter av varenda sekund av den krispiga kylan. Den tropiska bebis jag närt vid min barm, inte riktigt lika mycket. Jag försöker injicera känsla för riktig vinter i min son, men han som älskar att vara rörlig och helst skulle vara naken jämt om han fick skriker som om vi torterade honom varje gång han tvingas in i en otymplig vinteroverall.
Bilder kommer snart.
Etiketter:
resa
måndag 24 december 2012
Lucka 24: Om fem fina saker som hänt den här decembermånaden
Det har hänt en massa annat bra också i december, till exempel att jorden inte gick under den 21:a. Men på topp fem kommer:
1. Resa till Sverige
2. Resa till Sverige
3. Resa till Sverige
4. Resa till Sverige
5. Resa till Sverige
1. Resa till Sverige
2. Resa till Sverige
3. Resa till Sverige
4. Resa till Sverige
5. Resa till Sverige
söndag 23 december 2012
Lucka 23: Om mitt bästa julminne
Egoistiska Egon skriver om barndomens jular som aldrig kommer tillbaka.
Det är svårt att beskriva ett enda julminne. Det är mer minnet av julen som den är när man är barn.
Hitta julklapp i strumpan vid fotändan av sängen när man vaknar på morgonen. Gå ner och äta frukost i vardagsrummet - en av de få gånger på året som frukosten får ätas där. Bara kakor och lussekatter till frukost. Framför tända granen - med levande ljus och tomtebloss.
Julbord till lunch. Kalle Anka klockan tre. Pappa som går och köper tidningen, tomten som kommer just när pappa är borta. Julklappsutdelning med tomten, rim på alla klapparna.
Risgrynsgröt till middag, alltid grötrim innan man får börja äta.
Tusenbitarspussel på kvällen.
Jag ser fram emot att skapa våra egna svenskcolombianska jultraditioner i vår lilla familj för Gael i framtiden.
Det är svårt att beskriva ett enda julminne. Det är mer minnet av julen som den är när man är barn.
Hitta julklapp i strumpan vid fotändan av sängen när man vaknar på morgonen. Gå ner och äta frukost i vardagsrummet - en av de få gånger på året som frukosten får ätas där. Bara kakor och lussekatter till frukost. Framför tända granen - med levande ljus och tomtebloss.
Julbord till lunch. Kalle Anka klockan tre. Pappa som går och köper tidningen, tomten som kommer just när pappa är borta. Julklappsutdelning med tomten, rim på alla klapparna.
Risgrynsgröt till middag, alltid grötrim innan man får börja äta.
Tusenbitarspussel på kvällen.
Jag ser fram emot att skapa våra egna svenskcolombianska jultraditioner i vår lilla familj för Gael i framtiden.
lördag 22 december 2012
Lucka 22: Om något som jag är beroende av
Jag var vegan i två och ett halvt år. Allt var lätt att avstå från utom ost. Osten var nog en bidragande anledning till att jag slutade vara vegan.
När jag var gravid var det inga problem att avstå från alkohol. Det jag saknade ihjäl mig efter var ost, opastöriserad ädelost som man inte får äta.
Den vanliga osten i Colombia smakar ingenting, så vi spenderar en halv förmögenhet på dyr cheddarost, sån där julost med rött vax runt, för det är den enda vanliga osten med smak och livet är lite fattigare utan ost.
När vi på fredagskvällarna säger "ska vi inte köpa något gott att snacksa på istället för att laga mat" menar jag med något gott alltid ost.
Det bästa med att flyga till Sverige med Air France var att man fick camembert på frukostbrickan.
Skulle jag få välja bara ett livsmedel att äta resten av livet skulle ost ligga rätt bra till.
När jag var gravid var det inga problem att avstå från alkohol. Det jag saknade ihjäl mig efter var ost, opastöriserad ädelost som man inte får äta.
Den vanliga osten i Colombia smakar ingenting, så vi spenderar en halv förmögenhet på dyr cheddarost, sån där julost med rött vax runt, för det är den enda vanliga osten med smak och livet är lite fattigare utan ost.
När vi på fredagskvällarna säger "ska vi inte köpa något gott att snacksa på istället för att laga mat" menar jag med något gott alltid ost.
Det bästa med att flyga till Sverige med Air France var att man fick camembert på frukostbrickan.
Skulle jag få välja bara ett livsmedel att äta resten av livet skulle ost ligga rätt bra till.
fredag 21 december 2012
torsdag 20 december 2012
Lucka 20: Om vad jag önskar mig i julklapp
Mest av allt ville jag ha snö. Astrid Lindgren-jul. Det verkar jag få.
Annars önskar jag en natt på hotell med Oscar. Inklusive barnvakt.
En Anne Taintor-kalender.
En ny extern hårddisk.
Det är nog allt.
Annars önskar jag en natt på hotell med Oscar. Inklusive barnvakt.
En Anne Taintor-kalender.
En ny extern hårddisk.
Det är nog allt.
onsdag 19 december 2012
Lucka 19: Om en vän som bor långt bort
När man bor på andra sidan jorden går det inte att skriva om en vän som bor långt bort. Jättemånga vänner bor långt bort. Oavsett var i världen jag bosätter mig i framtiden.
Några av mina bästa vänner, däribland Kristina, träffade jag när jag pluggade i Uppsala. Det är en fantastisk grupp personer som delvis format mig som människa.
Nu har såklart alla pluggat klart, flyttat iväg och bara några få bor kvar i Uppsala, men ändå. Uppsala kommer alltid vara synonymt med med dem för mig.
Jag tror att jag är en bättre person tack vare dem.
Några av mina bästa vänner, däribland Kristina, träffade jag när jag pluggade i Uppsala. Det är en fantastisk grupp personer som delvis format mig som människa.
Nu har såklart alla pluggat klart, flyttat iväg och bara några få bor kvar i Uppsala, men ändå. Uppsala kommer alltid vara synonymt med med dem för mig.
Jag tror att jag är en bättre person tack vare dem.
tisdag 18 december 2012
Tio månader
Hej Gael,
Tvåsiffrigt! Allt går i rasande fart med dig. Både bildligt och bokstavligt. Du sitter inte stilla en sekund, alltid är det något nytt i närheten att banka i golvet, att försöka ställa dig mot, att stoppa i munnen.
Du har alltid varit viljestark och uttryckt med all önskvärd tydlighet när det är något du inte gillar. Men ibland vet du inte riktigt själv vad du vill, eller så vill du tio saker på samma gång och blir frustrerad när det inte går. På sistone har du blivit lite mer närhetsbehövande än vanligt, du kommer ofta och rycker en i byxbenen för att bli upplyft. Men när du väl blir buren kommer du ihåg att det är jättetråkigt, det är ju mycket mer spännande att krypa omkring fritt på golvet. Så då vill du ner igen. Sen efter ett tag vill du bli buren igen. Och så vidare.
Du fortsätter att vara liten. Du föddes ju som en liten räka, och du har inte riktigt kommit ikapp kurvorna ännu. 71 centimeter lång och 7700 gram sådär lagom till din tiomånadersdag. Men det är ingen fara på taket, du äter som du ska och du mår bra och du växer, det är bara det att du gör av med all energi du får i dig eftersom du nästan aldrig är stilla. Till exempel är din vikt bara på ett ungefär, eftersom du inte är stilla tillräckligt länge för att siffrorna på vågen ska hinna stanna.
Du älskar att stå och att gå, när vi håller i dina händer, eller med hjälp av din lära gå-vagn. Du ser ut som ett litet fyllo där du vinglar fram, men du har faktiskt väldigt bra kontroll på vad du gör. För att sätta dig från stående släpper du ena handen och hukar dig långsamt ned. För att sitta sådär på huk som du gör och hålla balansen krävs rätt mycket benstyrka, och du har alltid varit ruskigt stark. Det är till exempel rätt svårt att bända loss saker ur din hand när du håller hårt.
Helst vill du ha allt som alla andra har. Dricker vi ur ett glas vill sträcker du ut armarna efter just det glaset (och blir arg om det råkar vara till exempel kaffe eller något annat vi inte vill ge dig). Borstar vi tänderna hugger du tag i tandborsten för att hjälpa till. Sitter jag vid datorn vill du också banka på tangentbordet.
Att leta reda på gömda saker är en av dina favoritlekar just nu. Vi lägger en nyckelknippa under en filt, eller en upp-och-nervänd låda och så får du leta. Du är rätt bra på det, och blir jättestolt när du hittar den. Då applåderar vi åt dig och du applåderar tillbaka. Att applådera är nämligen ditt nyaste trick och det gör du lite nu och då. Du härmas också, ibland när vi vinkar så vinkar du tillbaka. Det känns som ett jättestort utvecklingskliv framåt.
I övermorgon är det dags för ditt livs första flygresa. Då drar vi till vintern i Sverige. Det blir jättespännande, eller hur?
Tvåsiffrigt! Allt går i rasande fart med dig. Både bildligt och bokstavligt. Du sitter inte stilla en sekund, alltid är det något nytt i närheten att banka i golvet, att försöka ställa dig mot, att stoppa i munnen.
Du har alltid varit viljestark och uttryckt med all önskvärd tydlighet när det är något du inte gillar. Men ibland vet du inte riktigt själv vad du vill, eller så vill du tio saker på samma gång och blir frustrerad när det inte går. På sistone har du blivit lite mer närhetsbehövande än vanligt, du kommer ofta och rycker en i byxbenen för att bli upplyft. Men när du väl blir buren kommer du ihåg att det är jättetråkigt, det är ju mycket mer spännande att krypa omkring fritt på golvet. Så då vill du ner igen. Sen efter ett tag vill du bli buren igen. Och så vidare.
Du fortsätter att vara liten. Du föddes ju som en liten räka, och du har inte riktigt kommit ikapp kurvorna ännu. 71 centimeter lång och 7700 gram sådär lagom till din tiomånadersdag. Men det är ingen fara på taket, du äter som du ska och du mår bra och du växer, det är bara det att du gör av med all energi du får i dig eftersom du nästan aldrig är stilla. Till exempel är din vikt bara på ett ungefär, eftersom du inte är stilla tillräckligt länge för att siffrorna på vågen ska hinna stanna.
Du älskar att stå och att gå, när vi håller i dina händer, eller med hjälp av din lära gå-vagn. Du ser ut som ett litet fyllo där du vinglar fram, men du har faktiskt väldigt bra kontroll på vad du gör. För att sätta dig från stående släpper du ena handen och hukar dig långsamt ned. För att sitta sådär på huk som du gör och hålla balansen krävs rätt mycket benstyrka, och du har alltid varit ruskigt stark. Det är till exempel rätt svårt att bända loss saker ur din hand när du håller hårt.
Helst vill du ha allt som alla andra har. Dricker vi ur ett glas vill sträcker du ut armarna efter just det glaset (och blir arg om det råkar vara till exempel kaffe eller något annat vi inte vill ge dig). Borstar vi tänderna hugger du tag i tandborsten för att hjälpa till. Sitter jag vid datorn vill du också banka på tangentbordet.
Att leta reda på gömda saker är en av dina favoritlekar just nu. Vi lägger en nyckelknippa under en filt, eller en upp-och-nervänd låda och så får du leta. Du är rätt bra på det, och blir jättestolt när du hittar den. Då applåderar vi åt dig och du applåderar tillbaka. Att applådera är nämligen ditt nyaste trick och det gör du lite nu och då. Du härmas också, ibland när vi vinkar så vinkar du tillbaka. Det känns som ett jättestort utvecklingskliv framåt.
I övermorgon är det dags för ditt livs första flygresa. Då drar vi till vintern i Sverige. Det blir jättespännande, eller hur?
Etiketter:
månadsbrev
Lucka 18: Om en plats jag absolut vill besöka innan jag dör
Det finns nog inte en enda plats i världen som jag skulle tacka nej att åka till om jag blev bjuden. Alla platser har sin charm, tänker jag, och alla nya ställen är intressanta att upptäcka.
Om det är mina egna pengar jag ska lägga på resan kanske jag prioriterar vissa platser över andra.
Till exempel Brasilien. New York. Berlin. Mellanöstern (Rent generellt, men speciellt Jordanien har jag fått för mig vore fantastiskt). Japan. Mexico. Centralasien.
Och så vidare.
Om det är mina egna pengar jag ska lägga på resan kanske jag prioriterar vissa platser över andra.
Till exempel Brasilien. New York. Berlin. Mellanöstern (Rent generellt, men speciellt Jordanien har jag fått för mig vore fantastiskt). Japan. Mexico. Centralasien.
Och så vidare.
Etiketter:
bloggjulkalender,
resa
måndag 17 december 2012
Lucka 17: Om hur en perfekt dag ser ut för mig
Jag tror att det finns en sak som småbarnsföräldrar har gemensamt: Längtan efter sömn.
En perfekt dag för mig skulle framför allt innebära att få vakna utvilad, efter en natts ostörd sömn. Äta frukost i lugn och ro. Kanske till och med läsa tidningen.
Överhuvudtaget skulle en perfekt dag just nu innehålla ganska stora portioner av ostördhet och vila.
Inte för att jag inte älskar att hänga med Gael, som är världens roligaste bebis, men det vore fint för omväxlings skull. Äta ifred, vila lite när andan faller på. Såna grejer. Jag behöver inte mycket mer än så.
En perfekt dag för mig skulle framför allt innebära att få vakna utvilad, efter en natts ostörd sömn. Äta frukost i lugn och ro. Kanske till och med läsa tidningen.
Överhuvudtaget skulle en perfekt dag just nu innehålla ganska stora portioner av ostördhet och vila.
Inte för att jag inte älskar att hänga med Gael, som är världens roligaste bebis, men det vore fint för omväxlings skull. Äta ifred, vila lite när andan faller på. Såna grejer. Jag behöver inte mycket mer än så.
Etiketter:
bloggjulkalender
Tredje advent
Igår kom en av mina finaste bloggvänner förbi på adventsfika. Julia, som skriver på bloggen Mammas Machete, är i stan några dagar och passade på att svänga förbi med sin kompis La Flaca för lite lussekatter och pepparkaka (i singular, jag hade bara en kvar, som jag gömt så att ingen skulle äta upp den innan Julia hann komma), med julmust och glögg.
Efter hennes besök var det dags för familjemiddag med tidig julklappsutdelning, eftersom vi kommer att vara någon helt annanstans den 24:e. Det var svärföräldrarna och Oscars bror och hans flickvän och hennes son och hennes mamma och bror... Och eftersom lille Samuel fyller år i december precis som jag och min bror och vi alltid hade varsitt pepparkakshus som vi fick slå sönder och äta upp på våra födelsedagar var det klart att Samuel också skulle få det till sin tvåårsdag, sådär lite i förväg, eftersom han egentligen inte fyller år förrän dan före dopparedan. Det var mycket populärt.
Fjärde advent firar vi i Sverige.
Efter hennes besök var det dags för familjemiddag med tidig julklappsutdelning, eftersom vi kommer att vara någon helt annanstans den 24:e. Det var svärföräldrarna och Oscars bror och hans flickvän och hennes son och hennes mamma och bror... Och eftersom lille Samuel fyller år i december precis som jag och min bror och vi alltid hade varsitt pepparkakshus som vi fick slå sönder och äta upp på våra födelsedagar var det klart att Samuel också skulle få det till sin tvåårsdag, sådär lite i förväg, eftersom han egentligen inte fyller år förrän dan före dopparedan. Det var mycket populärt.
Fjärde advent firar vi i Sverige.
söndag 16 december 2012
Lucka 16: Om hur jag var när jag var liten
Som jag förstår det var jag en väldigt beskedlig bebis. Grät och skrek väldigt lite. Fick jag en leksak satt jag stilla och lekte med den i lugn och ro. Inte riktigt som Gael, som visserligen gråter och skriker väldigt lite, men som inte kan sitta stilla mer än tre sekunder innan det börjar klia i hela kroppen på honom av upptäckarlust.
Jag fortsatte lite i samma stil som barn också, tror jag.
Gjorde som jag blev tillsagd för det mesta.
Litade på alla och trodde närmast bokstavligt på allt folk sa - otroligt lättlurad, alltså.
Älskade (det gör jag fortfarande) att läsa böcker. Jag bodde i princip på biblioteket. Jag skrev historier också, i mängder.
Jag älskade skolan också. I slutet av varje långt lov räknade jag ned tills skolan började igen. Svenska var mitt favoritämne.
Latinamerika hade jag aldrig ägnat en tanke.
Jag fortsatte lite i samma stil som barn också, tror jag.
Gjorde som jag blev tillsagd för det mesta.
Litade på alla och trodde närmast bokstavligt på allt folk sa - otroligt lättlurad, alltså.
Älskade (det gör jag fortfarande) att läsa böcker. Jag bodde i princip på biblioteket. Jag skrev historier också, i mängder.
Jag älskade skolan också. I slutet av varje långt lov räknade jag ned tills skolan började igen. Svenska var mitt favoritämne.
Latinamerika hade jag aldrig ägnat en tanke.
Etiketter:
bloggjulkalender
lördag 15 december 2012
Lucka 15: Om en av mina favoritböcker
Judiths teater av Inger Alfvén.
Nog den bästa bok jag läst. Köp på momangen eller låna på ett bibliotek nära dig.
Nog den bästa bok jag läst. Köp på momangen eller låna på ett bibliotek nära dig.
Etiketter:
bloggjulkalender,
tips
fredag 14 december 2012
Lucka 14: Om ett fotografi som någon annan tagit på mig
Jag och Oscar.
Vi är på en fest i någons stuga i Suesca och det kanske är mars 2009.
Det här är det första fotot som togs på oss som par.
Etiketter:
bloggjulkalender
torsdag 13 december 2012
Lucka 13: Om en favoritsak i mitt hem
Jag är inte så jätteförtjust i att laga mat, däremot tycker jag väldigt mycket om att baka.
I den lilla etta jag först bodde i när jag flyttade till Colombia fanns bara två spishällar i köket. Som jag saknade att ha en ugn! Jag fick låna en sån där portabel elektrisk ugn-grill av några kompisar och experimenterade en del men det gick aldrig att få till ordentligt bröd i den.
När Oscar och jag flyttade ihop var ett av mina viktigaste krav att lägenheten skulle ha ugn. Det har den. Elektrisk, dessutom, vilket är så himla mycket bakvänligare än gasugn.
Ugnen används flitigt, och jag är hemskt nöjd. Dock skulle jag gärna vilja ha en varmluftsugn någon gång i framtiden.
I den lilla etta jag först bodde i när jag flyttade till Colombia fanns bara två spishällar i köket. Som jag saknade att ha en ugn! Jag fick låna en sån där portabel elektrisk ugn-grill av några kompisar och experimenterade en del men det gick aldrig att få till ordentligt bröd i den.
När Oscar och jag flyttade ihop var ett av mina viktigaste krav att lägenheten skulle ha ugn. Det har den. Elektrisk, dessutom, vilket är så himla mycket bakvänligare än gasugn.
Ugnen används flitigt, och jag är hemskt nöjd. Dock skulle jag gärna vilja ha en varmluftsugn någon gång i framtiden.
onsdag 12 december 2012
Lucka 12: Om någon jag saknar
Lillebror. Världens bästa lillebror Erik.
Vi var som hund och katt emellanåt när vi var mindre, nu kan jag inte tänka mig att vara utan honom.
Han fyllde trettio igår (grattis igen, brorsan!) och är huvudet längre än mig, och är alltså en vuxen man nuförtiden. Men han kommer alltid att vara min lillebror, jag kommer alltid att känna mig som en storasyster, oavsett hur gamla vi blir.
Han är en självlärd superhacker och har headhuntats till ett toppjobb, trots att han inte ens har en universitetsexamen. Så smart är han.
Han är synthare och ser farlig ut men är egentligen världens snällaste.
Om vi hamnar i Stockholm när vi flyttar till Sverige ska jag ta igen all missad tid genom oändligt många koppar te och långa nätter av prat om livet i hans soffa.
Vi var som hund och katt emellanåt när vi var mindre, nu kan jag inte tänka mig att vara utan honom.
Han fyllde trettio igår (grattis igen, brorsan!) och är huvudet längre än mig, och är alltså en vuxen man nuförtiden. Men han kommer alltid att vara min lillebror, jag kommer alltid att känna mig som en storasyster, oavsett hur gamla vi blir.
Han är en självlärd superhacker och har headhuntats till ett toppjobb, trots att han inte ens har en universitetsexamen. Så smart är han.
Han är synthare och ser farlig ut men är egentligen världens snällaste.
Om vi hamnar i Stockholm när vi flyttar till Sverige ska jag ta igen all missad tid genom oändligt många koppar te och långa nätter av prat om livet i hans soffa.
tisdag 11 december 2012
Lucka 11: Om mina framtidsdrömmar
Jag tror att jag har skrivit om det här temat förut, men jag hittar inte var.
Mest vill jag att jag och alla fina människor runt mig ska få vara friska och lyckliga. Att jorden inte går under i någon slags klimatkatastrof. Att Gael ska få växa upp i en värld med mer solidaritet och mindre idioti.
För alldeles egen del hoppas jag att Oscar och jag (eller minst en av oss) hittar jobb i Sverige nästa år så att den där flytten vi planerar och längtar efter verkligen blir av. Jag hoppas att vi hittar intressanta, roliga och givande jobb också, inte bara vilket jobb som helst.
På längre sikt drömmer jag om ett hus med trädgård. Kanske ett lillasyskon till Gael någon gång i framtiden. Att få resa mycket. Att bli gammal tillsammans med Oscar.
måndag 10 december 2012
Lucka 10: Om vad som finns i min väska
Jag tänker inte skriva vad som finns i min handväska, för det är jättetråkigt. Det finns inte ens en mobil eller börs, för de ligger i mina innerfickor, så att jag inte blir av med dem om jag blir rånad på väskan. Sånt man tänker på i den här stan. Det ligger mest en massa papper som jag släpar hela tiden mellan jobbet och hemma i någon slags fåfäng idé att jobba igen lite hemma efter Gael somnat. Och ett paraply, såklart. Alltid ett paraply, för man vet aldrig med bogotávädret, hur soligt det än må vara när man går hemifrån på morgonen.
Istället tänkte jag skriva om en annan väska som upptar ganska mycket av min tankeverksamhet just nu: resväskan.
Det är bara tio dagar kvar tills vi reser till Sverige.
Vad packar man i handbagaget till en tiomånadersbebis för att en lång, en mellan och en kort kort flygresa ska gå så smidigt som möjligt?
Mat, såklart. Ombyten, blöjor. En fulladdad iPad med Baby Ui-appen. Lite nya leksaker som inte åstadkommer för mycket oväsen, för stackars de andra passagerarna.
Och mer då? Vilka är era allra bästa tips?
Istället tänkte jag skriva om en annan väska som upptar ganska mycket av min tankeverksamhet just nu: resväskan.
Det är bara tio dagar kvar tills vi reser till Sverige.
Vad packar man i handbagaget till en tiomånadersbebis för att en lång, en mellan och en kort kort flygresa ska gå så smidigt som möjligt?
Mat, såklart. Ombyten, blöjor. En fulladdad iPad med Baby Ui-appen. Lite nya leksaker som inte åstadkommer för mycket oväsen, för stackars de andra passagerarna.
Och mer då? Vilka är era allra bästa tips?
Etiketter:
bloggjulkalender,
resa
söndag 9 december 2012
Tredje gången gillt
Precis som förra året och förrförra året var det idag dags för det numera traditionsenliga julbaket.
En hel del av de vanliga julbakarna har ju flyttat härifrån det senaste året, men jag skulle vilja påstå att trots mindre antal vuxna i år var nog det här det sjövildaste julbaket hittills. Den decimerade skaran vuxna (fast vi var ändå sju stycken) kompenserades nämligen rejält med desto fler barn i jämförelse med tidigare år. Fem stycken mellan tio månader och snart fyra år.
Himla lyckat blev det, men nu pustar vi ut i soffan och känner in lugnet efter stormen. Dagens ungdom, alltså. Vilken energi de har.
En hel del av de vanliga julbakarna har ju flyttat härifrån det senaste året, men jag skulle vilja påstå att trots mindre antal vuxna i år var nog det här det sjövildaste julbaket hittills. Den decimerade skaran vuxna (fast vi var ändå sju stycken) kompenserades nämligen rejält med desto fler barn i jämförelse med tidigare år. Fem stycken mellan tio månader och snart fyra år.
Himla lyckat blev det, men nu pustar vi ut i soffan och känner in lugnet efter stormen. Dagens ungdom, alltså. Vilken energi de har.
Lucka 9: Om en av mina favoritlåtar
Jag är jättedålig på låtar. Och jag har sådär typiskt töntig musiksmak, sån som man har om man inte hänger med i alla de nya bra band som ständigt dyker upp, utan hakar upp sig på gamla godingar, som kanske inte ens är särskilt bra i gemene persons ögon.
Så det blir ju lite prestationsångest att berätta om någon favoritlåt.
Därför berättar jag om två favoritpersoner, som jag "har låtar" med. Ni vet, en sån där det här är vår låt. Oavsett hur töntiga själva låtarna är så är de förknippade med några av de finaste människorna här på jorden och då gör det inget om låtarna inte är tuffast i världen.
Den ena är Juliana. En av mina finaste vänner här i Colombia som tyvärr har flyttat till andra sidan jorden. Det här är vår låt, en klassiker inom genren rock argentino:
Så det blir ju lite prestationsångest att berätta om någon favoritlåt.
Därför berättar jag om två favoritpersoner, som jag "har låtar" med. Ni vet, en sån där det här är vår låt. Oavsett hur töntiga själva låtarna är så är de förknippade med några av de finaste människorna här på jorden och då gör det inget om låtarna inte är tuffast i världen.
Den ena är Juliana. En av mina finaste vänner här i Colombia som tyvärr har flyttat till andra sidan jorden. Det här är vår låt, en klassiker inom genren rock argentino:
Den andra är Cecilia. En av de där allra bästa människorna jag lärde känna när jag pluggade i Uppsala. Hon har varit här i Colombia två gånger och hälsat på, och det är få människor jag skrattar med som med henne. Det här är vår låt, från en av Colombias två internationella popfenomen, Juanes (den andra är Shakira, såklart):
Nej, de är inte de tuffaste låtarna på någon lista, men de får mig att tänka på människor som gör mig varm i hjärtat. Det är nog så bra.
lördag 8 december 2012
Lucka 8: Om ett av mina favoritplagg
Favoritplagg vet jag inte, men ett plagg jag är så himla nöjd med är min bröllopsklänning.
Egentligen skulle min mamma ha sytt den, det har vi alltid sagt. Men så flyttade ju jag till andra sidan jorden och då var det inte så himla lätt att ta mått och prova och hålla på, så det blev inte så.
Jag ville inte ha en lång klänning. Inte heller nödvändigtvis vit. Och jag ville inte spendera tusentals kronor på att låta sy upp ett klädesplagg för att använda en enda gång.
Så jag surfade runt och hittade en som jag gillade, och Kristina fick ta med sig den hit.
Inhandlad på H&M. På rea, dessutom, 149 kronor tror jag att den kostade.
Puderrosa och knälång. Den passade perfekt och även om jag inte gjort det (ännu) skulle jag i teorin kunna använda den igen, på någon annan fest eller så.
Alldeles precis som jag ville ha det.
Egentligen skulle min mamma ha sytt den, det har vi alltid sagt. Men så flyttade ju jag till andra sidan jorden och då var det inte så himla lätt att ta mått och prova och hålla på, så det blev inte så.
Jag ville inte ha en lång klänning. Inte heller nödvändigtvis vit. Och jag ville inte spendera tusentals kronor på att låta sy upp ett klädesplagg för att använda en enda gång.
Så jag surfade runt och hittade en som jag gillade, och Kristina fick ta med sig den hit.
Inhandlad på H&M. På rea, dessutom, 149 kronor tror jag att den kostade.
Puderrosa och knälång. Den passade perfekt och även om jag inte gjort det (ännu) skulle jag i teorin kunna använda den igen, på någon annan fest eller så.
Alldeles precis som jag ville ha det.
Etiketter:
bloggjulkalender,
bröllop
fredag 7 december 2012
Lucka 7: Om ett av mina favoritfotografier
Det här är ju en jättesvår rubrik. Jag har nog inget favoritfotografi. Jag har massor som jag gillar jättemycket. Men att välja ut ett? Jag skulle nog inte ens kunna välja ut tio.
Hur som helst.
Häromdagen drog Gael ut en bok ur bokhyllan och ur den ramlade ett foto som jag inte ens visste att jag hade.
Det föreställer mamma och pappa när de gifte sig 1975. Nu sitter det på väggen ovanför mitt skrivbord och mina pluttiga föräldrar (mamma var 20! pappa 22!) tittar på mig när jag jobbar här hemma. Det känns himla fint, tycker jag.
Mina föräldrar är för övrigt mina förebilder när det gäller äktenskap. Snart 40 år senare är de fortfarande lika kära, och det känns som att de aldrig har tråkigt ihop. Så hoppas jag att Oscar och jag har det om 40 år också.
Hur som helst.
Häromdagen drog Gael ut en bok ur bokhyllan och ur den ramlade ett foto som jag inte ens visste att jag hade.
Det föreställer mamma och pappa när de gifte sig 1975. Nu sitter det på väggen ovanför mitt skrivbord och mina pluttiga föräldrar (mamma var 20! pappa 22!) tittar på mig när jag jobbar här hemma. Det känns himla fint, tycker jag.
Mina föräldrar är för övrigt mina förebilder när det gäller äktenskap. Snart 40 år senare är de fortfarande lika kära, och det känns som att de aldrig har tråkigt ihop. Så hoppas jag att Oscar och jag har det om 40 år också.
torsdag 6 december 2012
Lucka 6: Om bloggarna jag läser
Bloggvärlden alltså! Så himla mycket fina människor som bebor den.
Vissa av bloggarna jag läser skrivs av personer som jag känner i verkliga livet också, som Inte skyldig någon något och Therése. Andra har jag lärt känna tack vare bloggandet, som Mammas Machete, Stambyte, Litenlängtan och Anna. Och vissa andra känns som att jag känner dem, som Jenny och Egoistiska Egon.
Jag läser framför allt två sorters bloggar. Sådana som handlar om vardagsliv, ofta med barn, som Onekligen, the Unsatisfactory, Hilarious Baglady och sådana som skrivs av andra utlandssvenskar, som Any day now, Linnéa i USA, Cinderalley. Eller båda, i kombination, som Liftarens guide till mig, Berlin Ick eller A life in Oz.
Ibland när jag tänker på att flytta till Sverige tänker jag att åh, men om vi får jobb i låt säga Göteborg, där känner jag ju nästan ingen. Men jo, det gör jag. För där finns Johanna, Josefine, Maria och Fifi. Det gör inte så mycket att vi inte träffats "på riktigt" ännu.
Bloggvärlden alltså! Så himla fin.
Vissa av bloggarna jag läser skrivs av personer som jag känner i verkliga livet också, som Inte skyldig någon något och Therése. Andra har jag lärt känna tack vare bloggandet, som Mammas Machete, Stambyte, Litenlängtan och Anna. Och vissa andra känns som att jag känner dem, som Jenny och Egoistiska Egon.
Jag läser framför allt två sorters bloggar. Sådana som handlar om vardagsliv, ofta med barn, som Onekligen, the Unsatisfactory, Hilarious Baglady och sådana som skrivs av andra utlandssvenskar, som Any day now, Linnéa i USA, Cinderalley. Eller båda, i kombination, som Liftarens guide till mig, Berlin Ick eller A life in Oz.
Ibland när jag tänker på att flytta till Sverige tänker jag att åh, men om vi får jobb i låt säga Göteborg, där känner jag ju nästan ingen. Men jo, det gör jag. För där finns Johanna, Josefine, Maria och Fifi. Det gör inte så mycket att vi inte träffats "på riktigt" ännu.
Bloggvärlden alltså! Så himla fin.
onsdag 5 december 2012
Lucka 5: Om den jag var för ett år sedan
För ett år sedan gick vi i väntans tider. Imorgon för ett år sedan gjorde vi ultraljud och fick se Gael i 3-D. Det var för övrigt det sista normala ultraljudet, nästa gång vi gick på kontroll fick vi veta att fostervattensnivån var låg och sen blev det täta kontroller och mycket snarare än vi väntat oss var Gael född.
Men hur som helst, vid den här tiden förra året var allt fortfarande som det skulle. Och vi räknade ner.
Förutom att jag nu har en bebis på utsidan istället för på insidan är jag nog i stort sett samma person. Och det känns väldigt skönt.
Jag är mamma men jag är fortfarande jag. Det är en viktig del av men långt ifrån hela min identitet och det har inte personlighetsförändrat mig totalt.
Men hur som helst, vid den här tiden förra året var allt fortfarande som det skulle. Och vi räknade ner.
Förutom att jag nu har en bebis på utsidan istället för på insidan är jag nog i stort sett samma person. Och det känns väldigt skönt.
Jag är mamma men jag är fortfarande jag. Det är en viktig del av men långt ifrån hela min identitet och det har inte personlighetsförändrat mig totalt.
Jag var lite tjockare den här tiden förra året |
Etiketter:
barnet,
bloggjulkalender
tisdag 4 december 2012
Lucka 4: Om en person jag beundrar
En person? Jag beundrar en hel kategori personer.
Sådana som tror på en bättre värld och gör något konkret åt det, även om det innebär att offra sin egen bekvämlighet, eller riskera sitt eget liv eller frihet.
Sådana som tar sig vattenvägen dit det inte går att komma landvägen, trots vapenhot, för att de behövs där, som Women on Waves eller Ship to Gaza.
Sådana som riskerar sin egen frihet för att berätta för världen sådant den behöver veta, som Martin och Johan.
Sådana som gömmer flyktingar.
Sådana som riskerar sitt eget liv för att kräva rättigheter som borde vara självklara, som Malala Yousafazi eller de som deltog i Ugandas första gay pride-parad.
Och alla andra som inte fastnar i nyhetsflödet, men som drar sitt strå till stacken för att världen vi lever i ska bli lite rättvisare för alla, trots att det inte alltid innebär någon direkt personlig vinst för dem. De beundrar jag.
Sådana som tror på en bättre värld och gör något konkret åt det, även om det innebär att offra sin egen bekvämlighet, eller riskera sitt eget liv eller frihet.
Sådana som tar sig vattenvägen dit det inte går att komma landvägen, trots vapenhot, för att de behövs där, som Women on Waves eller Ship to Gaza.
Sådana som riskerar sin egen frihet för att berätta för världen sådant den behöver veta, som Martin och Johan.
Sådana som gömmer flyktingar.
Sådana som riskerar sitt eget liv för att kräva rättigheter som borde vara självklara, som Malala Yousafazi eller de som deltog i Ugandas första gay pride-parad.
Och alla andra som inte fastnar i nyhetsflödet, men som drar sitt strå till stacken för att världen vi lever i ska bli lite rättvisare för alla, trots att det inte alltid innebär någon direkt personlig vinst för dem. De beundrar jag.
Etiketter:
bloggjulkalender
måndag 3 december 2012
Lucka 3: Om min bästa vän
Har folk en enda bästis i vuxen ålder?
Jag har nog inte det i alla fall. Jag har många vänner. Många som jag ser som mina bästa vänner, de där allra viktigaste. Många andra som jag önskar att tiden, omständigheterna, geografin, skulle hjälpa mig att komma närmare.
Men okej. Ett exempel.
En av de där människorna som är bland de bästa som funnits och finns i mitt liv är Kristina.
Vi träffades för tio år sedan, när vi läste en termin ihop i Chile. Sedan visade det sig att vi båda pluggade statsvetenskap i Uppsala och bodde i samma kvarter, i princip. Vi hade massor av gemensamma vänner (eller hade vi egentligen det? Jag minns faktiskt inte, det kan vara så att våra bekantskapskretsar flätades ihop allt efter som), och vi hade samma politiska intressen.
Under årens gång bodde vi i Argentina. Vi flyttade ifrån våra studentkorridorer och ihop i världens bästa lägenhet i Uppsala.
Sen tog vi examen från den där statsvetenskapen med mera som vi läste. Hon flyttade till Stockholm och jag till Sydamerika. Vi träffas inte varje dag längre, vi hörs inte hela tiden heller. Men jag tänker på Kristina mycket, mycket oftare än jag hör av mig. När jag reser till Sverige är hon bland de som står högst på listan över de människor jag allra mest vill hinna med att träffa. När jag tänker på våra framtida sverigeflyttarplaner tänker jag att åh, då får jag bo närmare Kristina.
Kristina har en fantastisk sångröst. Sedan vi lärde känna varandra har jag velat att hon skulle sjunga på mitt bröllop. Och tänk! Hon kom hit till Bogotá, enkom för vårt bröllop, och ja! Hon sjöng Somebody på vigseln, och det lät vackrare än Depeche Mode någonsin framfört den låten.
Jag har nog inte det i alla fall. Jag har många vänner. Många som jag ser som mina bästa vänner, de där allra viktigaste. Många andra som jag önskar att tiden, omständigheterna, geografin, skulle hjälpa mig att komma närmare.
Men okej. Ett exempel.
En av de där människorna som är bland de bästa som funnits och finns i mitt liv är Kristina.
Vi träffades för tio år sedan, när vi läste en termin ihop i Chile. Sedan visade det sig att vi båda pluggade statsvetenskap i Uppsala och bodde i samma kvarter, i princip. Vi hade massor av gemensamma vänner (eller hade vi egentligen det? Jag minns faktiskt inte, det kan vara så att våra bekantskapskretsar flätades ihop allt efter som), och vi hade samma politiska intressen.
Under årens gång bodde vi i Argentina. Vi flyttade ifrån våra studentkorridorer och ihop i världens bästa lägenhet i Uppsala.
Sen tog vi examen från den där statsvetenskapen med mera som vi läste. Hon flyttade till Stockholm och jag till Sydamerika. Vi träffas inte varje dag längre, vi hörs inte hela tiden heller. Men jag tänker på Kristina mycket, mycket oftare än jag hör av mig. När jag reser till Sverige är hon bland de som står högst på listan över de människor jag allra mest vill hinna med att träffa. När jag tänker på våra framtida sverigeflyttarplaner tänker jag att åh, då får jag bo närmare Kristina.
Kristina har en fantastisk sångröst. Sedan vi lärde känna varandra har jag velat att hon skulle sjunga på mitt bröllop. Och tänk! Hon kom hit till Bogotá, enkom för vårt bröllop, och ja! Hon sjöng Somebody på vigseln, och det lät vackrare än Depeche Mode någonsin framfört den låten.
Nu är det mindre än tre veckor kvar tills vi reser till Sverige. Då får jag äntligen träffa Kristina igen. Det var alldeles för länge sedan sist.
söndag 2 december 2012
Lucka 2: Om staden jag bor i
Älskade Bogotá.
Jag vet inte varför jag tycker så mycket om den här stan. Rent objektivt har den ganska mycket som talar emot sig. Hög kriminalitet*, totalt trafikkaos, luftföroreningar, dyrt och ganska sempigt klimat.
Men Bogotá är en känsla. En känsla som jag aldrig fick på samma sätt i Buenos Aires där jag bodde i två år, och som ligger högt på alla topplistor över fantastiska latinamerikanska städer där Bogotá sällan kvalar in. Bogotá känns i magen för mig.
Bloggaren på Banana Skin Flip Flops, en blogg som har vissa helt klockrena inlägg och andra som jag avskyr, skrev för ett tag sedan ett kärleksbrev till Bogotá. Det summerar ganska bra mina känslor inför den här staden.
Bogotá är en blandning mellan modernitet och tradition, mellan snofsiga lyxrestauranger och mysiga kullerstensgator, mellan splitternya skyskrapor och pittoreska små stenhus, mellan trafik och enorma parker. På ett drygt stenkasts avstånd från Bogotá finns tropikerna, det går att åka över helgen till trettio graders värme och pool vid mangoträden.
Dessutom: I Bogotá gifte jag mig. I Bogotá föddes mitt barn. Även om vi flyttar härifrån kommer Bogotá alltid ha en jätteportion av mitt hjärta.
* Colombia har 33,4 mord per 100 000 invånare, att jämföra med Sveriges 1,0. Bogotás siffra har just minskat drastiskt till 16,0, den lägsta siffran på 27 år...
Jag vet inte varför jag tycker så mycket om den här stan. Rent objektivt har den ganska mycket som talar emot sig. Hög kriminalitet*, totalt trafikkaos, luftföroreningar, dyrt och ganska sempigt klimat.
Men Bogotá är en känsla. En känsla som jag aldrig fick på samma sätt i Buenos Aires där jag bodde i två år, och som ligger högt på alla topplistor över fantastiska latinamerikanska städer där Bogotá sällan kvalar in. Bogotá känns i magen för mig.
Bloggaren på Banana Skin Flip Flops, en blogg som har vissa helt klockrena inlägg och andra som jag avskyr, skrev för ett tag sedan ett kärleksbrev till Bogotá. Det summerar ganska bra mina känslor inför den här staden.
Bogotá är en blandning mellan modernitet och tradition, mellan snofsiga lyxrestauranger och mysiga kullerstensgator, mellan splitternya skyskrapor och pittoreska små stenhus, mellan trafik och enorma parker. På ett drygt stenkasts avstånd från Bogotá finns tropikerna, det går att åka över helgen till trettio graders värme och pool vid mangoträden.
Dessutom: I Bogotá gifte jag mig. I Bogotá föddes mitt barn. Även om vi flyttar härifrån kommer Bogotá alltid ha en jätteportion av mitt hjärta.
* Colombia har 33,4 mord per 100 000 invånare, att jämföra med Sveriges 1,0. Bogotás siffra har just minskat drastiskt till 16,0, den lägsta siffran på 27 år...
lördag 1 december 2012
Lucka 1: Om mig själv
Jag har berättat om mig själv förut. Om hur jag hamnade i Sydamerika, om vad jag gjorde först, om mitt jobb, om lite allt möjligt.
Så här kommer tio saker ni kanske inte visste om mig:
Så här kommer tio saker ni kanske inte visste om mig:
- Jag älskade och älskar språk. I gymnasiet läste jag humanistiskt program och när jag började plugga på universitetet läste jag engelska först. Jag har förresten en fil.kand. i engelska också. Och jag läste förresten franska, tyska och latin på gymnasiet, för spanska det skulle jag aldrig ha någon användning av.
- Apropå språk så är min dröm att någon gång lära mig finska. Det är det vackraste och mest fascinerande språket som finns på denna jord.
- Apropå språk igen läste jag tre terminer portugisiska på Universidad de Buenos Aires. Någon gång borde jag bosätta mig ett tag i Brasilien och lära mig det där språket ordentligt.
- När jag bodde i Uppsala jobbade jag extra som dreadsfrisör på en afrosalong.
- Mitt längsta extrajobb var på bensinmack i Umeå där jag fortsatte sommar- och juljobba även sedan jag flyttat till Uppsala. Tack vare det jobbet är jag rätt bra på motorolja och lampor till billyktor och sånt.
- När jag gick i gymnasiet var alla feminister (humanistklass, ni vet). Mest för att vara tvärt emot, tror jag, bestämde jag mig för att det här med feminism var skitlöjligt. Som tur var kom jag tids nog på bättre tankar.
- Efter att ha pluggat två år på universitetet ville jag ut i världen. Jag fick höra om en intressant kurs i Chile, men jag fortsatte leta, för Latinamerika kändes inte särskilt intressant. Jag ville till Afrika. Jag åkte till slut till Chile, då jag inte hittade något bättre alternativ. Sen var jag fast.
- Jag älskar att drömma och planera min framtid. Planerna ändras konstant, men hela mitt liv har jag gjort listor och åter listor på vilka länder jag ska bo i, kurser jag ska läsa, jobb jag ska söka.
- Samtidigt är jag lite allergisk mot att planera in min tid alltför mycket, planera in träffar och sånt alltför långt i förväg. Jag antar att det har att göra med att jag då blir uppbunden på ett annat sätt, det jag planerar för mig själv kan jag ju ändra när och hur jag vill.
- När jag var 16-17 var jag utbytesstudent ett år på high school i en förort till Toronto i Kanada.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)