Påsken 2016

Årets påsk var precis som förra årets upplaga, men den här gången var äntligen Oscar med. Sådana familjetraditioner som jag längtat efter att få dela med honom.

För många verkar påsk vara sol och vår, men för mig är det slutspurten på vintern. Isen var perfekt i år (det gick till och med att köra bil på den), och Gael åkte skridskor (de har en skridskobana precis bredvid förskolan och där har de tränat hela vintern), skidor och framför allt slängkälken ute på isen. Uteaktiviteter framför allt, lite varvat med böcker, sällskapsspel och pyssel med tremänningarna. Såhär, ungefär:

Sedan fick vi långväga oväntat besök! När jag bodde i Argentina senast, 2007, bodde jag tillsammans med Sol. Hon hörde av sig för några månader sedan och sa "hej, jag ska resa runt i Europa mellan mars och maj, kan jag komma och hälsa på dig någon gång då?". Ja, sa jag, du är jättevälkommen till Umeå, kom när du vill, och sedan hade jag inte så stora förhoppningar att hon faktiskt skulle dyka upp. Umeå är ju inte precis runt hörnet bara för att man är "i Europa".

Men så hörde hon av sig på långfredagen och sa att hon var på väg till Sverige - kunde hon dyka upp imorgon? Till slut blev det nattåget norrut och jag hämtade upp henne i ottan (svinottan pga tidsomställningen) på påskdagen. Ingen långväga besökare utan att de får prova alla vintersporter, så här har vi Sol, i sällskap med Oscar, på längdskidor:

Två latinamerikaner på vinteräventyr

Sol stannade i några dagar och nu har hon dragit vidare på sin europaturné. Så himla fint att ha vänner runt hela världen, som kan dyka upp med nästan inget varsel efter att vi inte setts på nio år, och så är det ändå som om vi sågs alldeles nyss.

Såhär såg vi ut när det begav sig, jag och Sol tillsammans med vänner i Buenos Aires 2007.

En fin påsk var det.

Påsken 2015

Det var nio år sedan jag firade påsk i Sverige senast. De tre gånger jag reste till Sverige under de åtta åren utomlands var det antingen på sommaren eller till jul.

Senaste påsken i stugan med släkten hade jag dreads och pluggade i Uppsala. Sedan dess har persongalleriet utökats med inte mindre än åtta personer yngre än fyra år, Gael inräknad.

Men det mesta var sig ändå likt. För mig, alltså, för Gael var allt och alla nytt, som det är för det mesta i hans liv nuförtiden. Det var pulka och snowracer och lek på isen och upptäcktsfärder i skogen och en hel del av senaste favoritaktiviteten - kasta snöbollar och isblock i vattenpölar så det plaskar.

Min vintergarderob från tidigt 2000-tal är ju helt klart i behov av viss uppdatering.

Vattenfärg går finfint att måla med på isen också.

Pimpla

Utforska skogen med tremänningen Solveig.

Och de traditionella påsktävlingarna som hållits varje påsk sedan 2004. I år var det jag som fick mitt namn inskrivet på vandringspokalen.

Det var en finfin påsk. Precis en sådan jag saknat och längtat efter. Hade bara Oscar varit här så hade den kanske varit perfekt.

Opåskig påsk

Vi är lediga i ett folktomt Bogotá, det verkar som att vi är de enda i hela stan som stannat kvar över påskhelgen.

Det är inte särskilt påskigt hemma hos oss, i Colombia används inte påskpynt och jag har inte heller tagit tag i att leta runt halva stan efter färgade fjädrar och ris. Men Gael fick i alla fall ett påskägg, som importerats från Sverige av min snälla vän Cata som tyckte att Gael skulle få uppleva den lilla påskfirardetaljen i alla fall.

Annars tar vi det mest lugnt härhemma, bygger duplo, träffar lite kompisar (de få som är kvar i stan), och tar igen sådant på att-göra-listan som vi aldrig hinner annars.

Glad påsk!

Måndag

Nog för att Colombia har nära nog världsrekord i antalet helgdagar med 18 stycken om året*, men det är lite tungt ändå att vara tillbaka till jobbet en annandag påsk** när internet fylls av bilder och statusuppdateringar från påsklediga vänner i Sverige i skidspår och på uteserveringar.

Tillbaka till verkligheten. Nu ska jag ta itu med dagens att göra-lista. Njut av ledigheten, ni som kan!

-----
* Men innan ni känner er avundsjuka, glöm inte att semestern å andra sidan är futtiga 15 arbetsdagar om året.
** Här är det skärtorsdagen och långfredagen som är röda dagar.

Påskresan i bilder

Till vänster: På väg ut ur Bogotá
Till höger: Vi mötte Jesus på vägen, det är lätt hänt i Colombia i påsktider

Äntligen framme i Villa de Leyva

Vi tog det ganska lugnt

Sen var vi hemma i Bogotá igen

Det blev resa

Jodå, det går att planera i sista minuten. "Packa väskorna, vi drar om en halvtimme". Vi åker till Villa de Leyva nu, är tillbaka imorgon kväll. Glad påsk!

Vet inte om det ens finns i det allmänna vokabuläret

Framförhållning kan man inte precis påstå vara ett ledord i den colombianska kulturen.

Just nu sitter vi därför och funderar som bäst med några vänner om vi möjligtvis ska ta och resa bort någonstans över påskhelgen. Den som börjar imorgon, torsdag, här i Colombia, eftersom det är torsdag-fredag som är röda dagar här, istället för fredag-måndag.

Det kan gå, det kan bli pannkaka av alltihop. Men hur som helst tycker jag oftast att det är ganska skönt att inte behöva vara ute i så god tid och planera.

Fixar-påsk

Vi har tillbringat påskhelgen hemma i lägenheten, utan mycket till vare sig colombianskt eller svenskt påskfirande.

Istället har vi pysslat med diverse projekt. Oscar har ju som sagt redigerat färdigt sina sverigefoton. Dessutom har han designat det som ska bli väggdekorationerna i Gaels framtida rum:

Själv har jag sytt gardiner till samma rum, av ett färgglatt tyg vi köpte på IKEA i Sverige i somras:

Och Kung Gael har övervakat det hela från sin tron:

Imorgon är det vanlig arbetsdag här.i Colombia igen (skärtorsdagen är röd dag här, men inte annandag påsk) och Oscar försvinner iväg till jobbet igen. Det är ungefär hur tråkigt som helst. Det är mycket mysigare när vi är hela lilla familjen här hemma.

Glad påsk, hur som helst

- Tja, vi pyntar med fjädrar och kycklingar, målar ägg, äter en massa godis och klär ut oss till häxor...

Ibland är det ganska svårt att förklara de där traditionerna man vuxit upp med och som varit helt självklara tills man ser dem med utomstående ögon och ska försöka ge dem någon slags logik.

I Colombia har påsken tydliga kopplingar till kristendomen, med till exempel påskprocessioner till minne av Jesus vandring längs Golgata. Sådana traditioner fattar man ju var de kommer ifrån.

Men svenska påsken. Hur kommer kycklingarna in i bilden?

Påsk i Colombia

Procession i Villa de Leyva dit Oscar och jag
åkte över påsk 2009.

I Colombia är det skärtorsdagen och långfredagen som är röda dagar, medan måndagen annandag påsk är vanlig arbetsdag. Många får eller tar semester från jobbet påskveckans övriga tre dagar för att vara lediga hela veckan.

Påsken, i ett katolskt land som Colombia, är framför allt en religiös högtid och det är det firandet är centrerat kring. De som inte är religiösa ser påsken som extra ledighet och reser bort. Det finns alltså inte särskilt mycket påskmat, påskägg eller påskpynt överhuvudtaget, däremot desto fler gudstjänster och processioner.

Den colombianska påskmaten består mest av fisk enligt Oscar. Det har med fastan att göra, under påsken ska man inte äta kött. Påskgodis är ett importerat koncept som inte slagit särskilt stort ännu.

Under påskveckan sker processioner runtom landet, allra mest i byarna och städer som Popayán, men även Bogotá har sina. Jag ska inte gå in på vad de symboliserar, men jag tänker mig att det har med Golgatavandringen att göra, för det bärs inte bara runt på Jesus och Maria-statyer, utan många släpar även stora träkors på ryggen.

Det mina colombianska vänner mest verkar minnas från sina barndoms påskar är de evighetslånga urtråkiga katolska gudstjänsterna de tvingades sitta igenom var och varannan dag under veckan som inleds med palmsöndagen. Numera går i princip ingen av dem i kyrkan.

Jag är glad att påskarna i min barndom istället framför allt bestod av hedniska aktiviteter som äggmålning, påskkärringutklädning och skidåkning.

Askonsdag

Idag är det ju som vi alla säkert vet askonsdag, som inleder fastan som varar än till påska.

Jag minns första gången jag var i Colombia i påsktider och promenerade på gatan en dag som visade sig vara askonsdagen. Först trodde jag att människan jag mötte hade råkat få smuts i pannan. Sen upptäckte jag att en massa folk gick omkring med samma klet.

Det är ett kors av aska, som man får satt i pannan av en präst. Så på askonsdagens morgon tar många en sväng förbi kyrkan innan jobbet för att få sig sitt askkors, för i Colombia är många katoliker inte bara på pappret utan även i praktiken.

Själv har jag ju ingen större koll på det här med religiösa företeelser, så jag kan inte säga riktigt vad det symboliserar det där med ett kors av aska i pannan, men så mycket vet jag att nu är det nedräkning till påsk, som ju är kanske den viktigaste katolska högtiden. Och från och med nu fram till och med någon av påskhelgdagarna är det fasta, vilket i Colombia innebär att man inte får äta rött kött om man är en god katolik. Det skulle ju kunna innebära ett uppsving för vegetarisk mat, men det innebär snarare ett uppsving för substituten fisk- och kycklingburgare, till exempel. Jag drar i alla fall mitt strå till stacken för att hålla religionen vid liv och avstår helt från döda djur. Tänk vad påven skulle bli nöjd om han visste.