söndag 15 juli 2018

Åtta år senare: Tack för den här tiden!

Idag för åtta år sedan skrev jag bloggens allra första inlägg. Dags att skriva det allra sista.

Tack för alla de här åren ni har hängt med, läst, kommenterat, tipsat, stöttat. Det är ni som gjort det värt att fortsätta blogga. Men nu är vi i Sverige sedan flera år och det känns inte riktigt lika intressant att blogga om vardagslivet här, för en blogg som ju var en blogg om vardagslivet som invandrare i ett sydamerikanskt land på andra sidan Atlanten.

Ni har varit med när jag lade fram min masteruppsats och sedan tog examen.

Ni var med när det blev två streck på stickan, genom hela graviditeten och när Gael föddes.

Ni var med när Oscar och jag gifte oss och åkte på smekmånad till Sverige.

Ni var med när jag bytte jobb och bytte tillbaka igen.

Ni var med när vi bestämde oss för att flytta till Sverige, genom hela den vidriga väntan på uppehållstillståndet, när Gael äntligen fick träffa sin pappa igen efter fyra månaders ofrivillig familjeseparation.

Ni har varit med i stort och smått, i vår vardag och i Colombias politik.

Jag hade någon slags tanke om att jag skulle avsluta bloggen när allt liksom var "klart". Något om att nu har vi vårt hus, Gael har ett syskon på väg, vi har jobb båda två, och allt är på plats. Men så är det ju inte, klart blir det ju aldrig. Livet är en ständig pågående förändringsprocess och pusselbitarna som läggs på plats byts ut allt eftersom. Men livet är bra, och nu har bloggen gjort sitt.


Tack för allt!

9 kommentarer:

  1. Åh, det är VI som ska tacka! En av mina absoluta favoritbloggar. Har varit med hela vägen tror jag, minns dig ju redan från reseforumet jag inte ens minns namnet på ☺️.
    Stor kram och hoppas vi lyckas ses snart igen, i sommar eller senare.

    SvaraRadera
  2. Ohhh nej nej. Det är inte sant. Kommer saknar dig, bloggen jätte mycket. Hoppas du gör en ny blogg igen. Snälla?

    SvaraRadera
  3. Dina blogginlägg kommer att fortsätta inspirera och vara till hjälp. När helst pepparkakor ska bakas 2600 m närmre stjärnorna eller vi vill kolla upp något så är det din blogg som har svaren.

    SvaraRadera
  4. Som johanna sager, det ar vi som ska tacka.
    Minns speciellt inlagget om hur man i CO ofta at kolhydrater med kolhydrater, tanker pa det ofta faktiskt! Inlagget nar ni gifter er oc era fantastiska foton. Nar varldens sotaste Gael foddes, hans ogon ar fortfarande lika magiska! Och hur ni flyttade till sverige och fick vara en familj pa distans sa lange. TACK for att du delat.

    Kommer sakna din blogg men 'r s[ glad och tacksam att vi 'r vanner pa FB sa det inte ar slut "for evigt".

    SvaraRadera
  5. Allt har sin tid! Tack så mycket för att jag fick läsa om er resa! Onskar er allt gott och kanske ses vi på min blogg som får rulla på ett tag till../Åsa

    SvaraRadera
  6. Tack ska DU ha! Det har varit en fantastisk blogg, vilket innehåll du har bjudit på! Det är tråkigt att du slutar, men jag förstår dig.

    Hoppas att vi ses i Umeå i september! Har du en e-postadress som jag kan skriva till?

    SvaraRadera
  7. Tack för en blogg som jag har haft så otroligt mycket nöje och nytta av under så många år! Och som garanterat massor med Colombia-nyfikna kommer ha glädje av länge än!

    SvaraRadera
  8. Jag minns när jag började läsa din blogg för sju år sedan och sedan dess har jag åkt till Colombia tre gånger. Tack för att du har delat så många fina inlägg! <3

    SvaraRadera
  9. Åh, tack Annika för att du har skrivit och delat med dig av allt detta!

    SvaraRadera

Problem att kommentera? Testa en annan webbläsare än Chrome.