Darién Gap, landkorridoren som skiljer Colombia och Panamá, syd- och centralamerika åt, är knappt tio mil bred. Men det är tio mil av ogenomtränglig djungel och träskmarker, som är fyllda av allehanda illegala aktörer, som paramilitärer, knarksmugglare och andra skumrasktyper i största allmänhet. Det är en så otillgänglig och farlig plats att Panamericana, landsvägen som sträcker sig från Alaska i norr till Eldslandet i söder gör ett avbrott just här.
National Geographic-journalisten Robert Young Pelton som blev kidnappad där 2003 tillsammans med två turister beskriver Darién såhär:
“The Darien Gap is one of the last—not only unexplored—but one of the last places people really hesitate to venture to… It’s also one of the most rugged places. The basic problem of the Darien Gap is that it’s one of the toughest hikes there is. It’s an absolute pristine jungle but it’s got some nasty sections with thorns, wasps, snakes, thieves, criminals, you name it. Everything that’s bad for you is in there.“Jag vet inte, jag. Den här svenska killen verkar ju ha rest lite överallt och ha en försmak för lite mer strapatsrikt resande. Och jag är helt för äventyr. Och jag är helt medveten om att Colombia är långt ifrån den där bilden som så ofta målas upp i medier. Men just Darién, alltså. Det finns platser och platser att resa till. Och Darién är kanske inte förstahandsvalet oavsett hur äventyrslysten man nu kan tänkas vara. Colombianska paramilitärer och gerillor och knarksmugglare är inga roliga typer. Att vandra helt ensam genom Darién känns lite naivt och är nog ett skolboksexempel på att dar papaya.
Jag hoppas att han dyker upp välbehållen i Panamá snart. Jag tvivlar på det. Och ni som planerar att resa till de här trakterna, kom gärna till Colombia, det är långt ifrån så livsfarligt som sitt rykte. Men undvik helst Darién.
-----
DN, SvD, SR, Expressen
Ja, det känns onekligen som ett onödigt riskfyllt projekt... har en bekant som jobbar på svenska ambassaden och som då och då berättar de hemskaste historier om svenskar som varit ute på lite för äventyrliga strapatser.
SvaraRaderaHoppas också killen dyker upp, du får hålla oss informerade genom bloggen!
Vill förresten ställa en fråga till dig som inte alls har med detta inlägg att göra.
I Chile har det under den senaste veckan blossat upp en debatt om abort som följd av två fall där två flickor 11 och 12 år gamla blivit gravida efter i det första fallet ha blivit våldtagen av sin styvfar, i det andra fallet av sin biologiska pappa. President Piñera uttalade sig häromdagen i media och hyllade den våldtagna 11-åringens "mogenhet" då hon i en intervju sagt att hon trots allt skulle älska och ta hand om sin bebis.
Ett vanligt argument här är ju att "det är inte bebisens fel". Jag undrar bara, du som är lärd i ämnet, vad säger du till människor som på ett hjärtlöst och totalt verklighetsfrånvänt sätt tycker att det är helt i sin ordning att ett 11-årigt barn ska föda ett barn som är ett resultat av en våldtäkt?
Länk;
http://buscador.emol.com/iphone/?query=ni%C3%B1a+embarazada&id=&portal=&offset=#___6__
Ja, Darién är inte precis Bullerbyn...
RaderaOj vilken fråga. Jag har läst om de där fallen och håller helt med. Fruktansvärt också med flickan som blev våldtagen av sin styvfar där mamman gått ut i media och försvarat sin pojkvän med att det var en "relación consentida" och att hennes dotter minsann har haft flera pojkvänner, vem vet om det ens är styvpappan som är fadern.... Stackars flicka som verkligen inte har någon i sin närhet som backar upp henne. När abort precis legaliserats i Colombia (i tre undantagsfall) dök ett liknande fall upp, en elvaårig flicka som våldtagits av sin styvfar. Hon fick göra abort, men det var många protester.
Rent juridiskt ligger fundamenten för rätten till abort i sådana här fall (vilket ibland är lättare att börja argumentera för än totalt fri abort, i ett riktigt konservativt samhälle) hos åsidosättandet av grundläggande mänskliga rättigheter som det innebär att tvinga någon att fullfölja en graviditet till exempel efter en våldtäkt eller när graviditeten innebär fara för liv eller hälsa. I det här fallet är det ju båda omständigheterna. En våldtäkt med påtvingad graviditet som innebär att flickan helt fråntas rätten till att själv bestämma över sitt livsprojekt och sin reproduktion och sexualitet, där hon reduceras i princip till ett "kärl" till förmån för andras "välbefinnande", utan hänsyn till hennes. Men också fara för hälsan (minst, om inte också livet), såväl den mentala som den fysiska. Även om flera chilenska politiker sagt i medier att så fort en flicka får sin första mens så är hennes kropp också redo för graviditet, så står det ju rätt klart i medicinska kretsar att en graviditet vid en så tidig ålder innebär svåra påfrestningar för en kropp som inte är redo för det (risk för "desviación de la columna", m.m.). Där annuleras helt hennes grundläggande rättighet till hälsa, som enligt internationella konventioner definieras som "högsta möjliga tillstånd av psykiskt, fysiskt och socialt välbefinnande och inte bara frånvaron av sjukdom".
När det gäller den här eviga frågan om liv, så diskuterade Colombias konstitutionsdomstol en del kring det när abort delvis legaliserades här. De argumenterade att även om fostret är ett potentiellt liv, och som sådant behöver konstitutionellt skydd för att kunna utvecklas väl (staten måste garantera hälsovård till gravida kvinnor osv), så är inte detta skydd samma som rätten till liv. Grundläggande rättigheter kan bara erkännas personer, och personer är födda, levande människor. Därför är det oproportionerligt att en "bien jurídico", dvs det potentiella livet, helt annulerar grundläggande mänskliga rättigheter såsom rätten till liv, hälsa, personlig utveckling, sexuell integritet, osv. för en person, vilket blir fallet vid ett totalt abortförbud.
Lite så går de juridiska argumenten. Fast helst vill man ju bara säga "är ni helt jävla dumma i huvudet och i totalt avsaknad av all medmänsklighet, eller?"
Tack för ett utförligt svar som jag kommer läsa flera gånger om. För precis som du säger känner man ju ibland (mkt ofta) att man blir trött i hela huvudet av alla imbecilla resonemang och tankegångar som hamnat helt på avägar...
RaderaFy så otrevligt! Jag gillar lite småäventyrliga resor, men kanske med betoning på "små" då. Alltför dramatiska äventyr vill jag inte ge mig ut på, även om det här förstås också handlar om att bedöma en situation innan, som kanske inte alltid blir som man tänkt...
SvaraRaderaJa, jag gillar äventyr (annars hade jag nog inte sålt alla mina pinaler och gett mig av med en resväska och en enkelbiljett till Sydamerika), men det finns gränser...
RaderaJa, jag läste om den här killen. Eftersom han nu var så resvan så kan han ju knappast ha varit omedveten om vad han gav sig in i. Gissar jag. Men visst önskar man att han dyker upp oskadd.
SvaraRaderaNej, han måste väl ha kollat upp och läst på innan, kan man tycka. Hoppas historien får ett lyckligt slut hur som helst.
RaderaSå sant så sant. Kanske var han medeveten om faran men vissa personer verkar drivas mot faror ett slags självskadebeteende helt enkelt.
SvaraRaderaJa, lite så känns det.
RaderaHej! Intressant inlägg. Jag skrev också om det idag http://www.mammasmachete.se/turister-ar-inga-mal-i-colombia/
SvaraRaderaHoppas han dyker upp!
Kram!
Jag hoppas också det! Intressant inlägg du skrev.
RaderaKram!