Som när jag såg den här artikeln i DN. Min första tanke var "men herregud, det där med att komma fram och låtsas sälja/visa något för att sno en obevakad mobil från ett bord är ju äldsta tricket i boken, hur kan man dar papaya så mycket att man lägger mobilen på bordet?"
Dar papaya.
Det mest colombianska av alla colombianska uttryck. Rent bokstavligt betyder det "ge papaya". I praktiken betyder det att försätta sig själv i potentiellt riskfyllda situationer.
Att gå iväg från bankomaten med sedelbunten i handen. Att gå omkring i centrum med kameran hängande runt halsen. Att åka svarttaxi.
Och att låta mobilen ligga framme på kafébordet är ett solklart exempel på att dar papaya.
I den colombianska mentaliteten får man skylla sig lite själv om man dar papaya och blir rånad. Det var ju så gott som ens eget fel. För nästan lika dumförklarad som man blir om man dar papaya blir man om man inte aprovechar el papayazo, det vill säga om man inte tar tillfället i akt när någon annan i princip ber om att bli lurad.
Jag tycker såklart egentligen inte att någon får skylla sig själv om de blir bestulna, och det tycker egentligen inte heller de flesta colombianer. Det är ju fel, och det vet alla. Men ändå slog mig tanken, och jag tror att många i Colombia skulle tänkt likadant. Mobiler på bord, det är att dar demasiada papaya.
Haha. Jag känner verkligen igen mig själv i det nätta (?) mentalitetsbytet. Jag tycker heller inte att det är den bestulnas fel, inte alls och inte någonsin. Ingen annan människa har rätt att göra någon annan illa för att man bär sin kamera om halsen eller har för kort kjol. Däremot är jag själv mkt mer noggrann med att inte "ge papaya" och jag blev rasande - istället för ledsen - när jag själv "gav papaya" i bussen med min plånbok. Man tänker "hur kunde jag vara så dum" istället för "hur kunde tjuven vara så dum". Lite svart-kul såhär när man "bara" pratar om stölder. Dock inte lite kul när det handlar om mord och våldtäkter, där papayamentaliteten också är närvarande... Kram!
SvaraRaderaJa gud ja! När det handlar om andra områden än just stölder blir det verkligen obehagligt. Även när det gäller kidnappningar gäller ju papaya-tänket, Ingrid Betancourt är ju det klassiska exemplet på det. Lite hårt att avfärda att någon nästan fått svälta ihjäl i djungeln och missat halva sina barns uppväxt med att hon ju gav papaya...
RaderaHehe, tänkte precis samma sak. Då bor jag ändå bara i Spanien och inte så långt bort som du. Men jag trodde det var självklart att en inte lägger mobilen på bordet när en är ute. :)
SvaraRaderaSå sorgligt/hemskt ändå kan jag känna, det här med dar papaya..
SvaraRaderaJa, visst är det!
RaderaVåra gryn har aldrig lärt oss uttrycket att "göra en papaya". Man kan ju hoppas att de var för små för att ha behövt komma i kontakt med det uttrycket. Däremot har de ju lärt oss hur man "gör en yuca" och det är ett uttryck som hela familjen har anammat och använder.
SvaraRaderaJa, att göra en yuca är ju mycket trevligare faktiskt än att ge papaya!
RaderaKul, nu har jag lärt mig ett nytt uttryck! Sånt gillar jag!
SvaraRaderaAlltså, vi lägger inte mobiler på cafebord i Sverige... Eller ja, det finns ju de som gör det, men ser hur det går. Jag är alltid försiktig och håller hårt i grejerna.
Nej, det är väl kanske inte det vanliga i Sverige heller, det var nog mest artikeln som fick det att framstå som det.
RaderaÅh, jag måste erkänna att jag nog rätt ofta lägger ifrån mig mobilen på cafébordet. Lite snabbt sådär - när ett barn håller på att tappa sin glass samtidigt som den andra klättrar ur barnstolen. Eller nåt sånt. Men puckat är det och efter det här inlägget ska jag sluta utmana ödet på det sättet!
SvaraRaderaJa, det händer faktiskt att jag också gör det ibland....
RaderaHahahaha skitbra förklaring! Det är exakt det! Kunde inte sluta skratta
SvaraRadera:)
Radera