måndag 29 augusti 2016

Eld upphör

Det kan väl knappast ha undgått någon, ens i Sverige, att Colombias regering meddelade i onsdags förra veckan att de fyra år långa fredsförhandlingarna som pågått i Havanna på Kuba mellan regeringen och FARC-gerillan nu nått fram till målet.

Det finns ett färdigt fredsfördrag. Det är 297 sidor långt och behandlar sex teman - allt ifrån jordreform till drogpolitik, och naturligtvis konfliktens offer och fredsfördragets implementering och kontrollmekanismer.

Hela fördraget går att läsa på spanska här (lägg märke till att själva pdf-filen heter "acuerdofinalfinalfinal")

När klockan slog nytt dygn i morse, måndagen den 29 augusti 2016, vaknade Colombia upp till en historisk dag. Definitivt och bilateralt eld upphör för första gången på 52 år.

Sedan vi flyttade till Sverige har jag inte riktigt saknat att vara i Bogotá. Jag kan sakna personer eller fenomen, men jag har inte saknat att fysiskt befinna mig på plats. Förrän nu. Åh, vad jag hellre har velat vara i Colombia än i Sverige den senaste veckan, åh vad tårarna rann när jag såg det här:

Fred skapas inte av 297 sidor fyllda av ord, men fredsfördraget, precis som folkomröstningen som väntar den 2 oktober, är en nödvändig pusselbit för att kunna påbörja den långa och svåra vägen som väntar för att göra praktisk verklighet av freden.

Andra har redan sagt så mycket - för er som vill läsa mer tipsar jag om de här länkarna:

lördag 13 augusti 2016

230 mil senare

Ner, och sen upp igen.
Vi är hemma igen! Efter två veckor och runt 230 mil i bil runt Sverige landade vi hemma i vår egen lägenhet i måndags kväll. Rutten blev inte riktigt som något av de alternativ vi hade tänkt oss, och vi improviserade fram det mesta längs vägen, men himla bra blev det ändå, eller kanske just därför.

Här kommer ett dunderlångt inlägg om hela resan:

Dag ett
Vi hade tänkt åka riktigt tidigt från Umeå, för att hinna till Trolska Skogen mellan Sundsvall och Hudiksvall i rimlig tid, och det är ju ändå drygt 30 mil dit.

Den planen sprack, efter vi hade ätit frukost och packat ut i bilen, var klockan efter tio redan. När vi stannade för lunch på Höga Kusten-bron insåg vi att vi inte alls skulle hinna fram om vi inte kastade i oss maten och slängde oss in i bilen direkt, och det hade vi inte så stor lust med. Så vi googlade havsbad nära Sundsvall och hamnade i Sörfjärden istället, och inkvarterade oss sen i en campingstuga i Harmånger för natten.

Dag två
Då kom vi äntligen iväg till Trolska Skogen ett tips från Gaels bästis och så himla värt utflyktsmål för alla som har vägarna förbi med barn. Efter att ha umgåtts med troll och häxor och älvor och tomtar i många fler timmar än de två som hemsidan rekommenderade satte vi oss i bilen igen med kurs mot Falun genom Hälsinglands inland.

Nu minns jag inte vem som tipsade om Träslottet i Arbrå, men tack! Vi stannade för en fikapaus och så himla fint och mysigt litet ställe. Också ett hett tips för alla som har vägarna förbi Bollnäs-trakten med eller utan barn. Sen mellanlandade vi i Falun och sov på Scandic som till Gaels stora lycka hade en pool.

Dag tre-fyra
Dalarna! Vilket fint ställe, alltså. Där håller en av mina kusiner med familj till i en idyllisk sommarstuga vid en sjö och där passade vi på att hälsa på såklart.Vi stannade i två dagar och levde stugliv och Gael och jämnåriga tremänningen Moa lekte av sig, och en av dagarna härjade vi runt på Leksands Sommarland. Himmelriket för ett barn som Gael som verkligen kommit ut som badälskare den här sommaren. Fart-och-fläkt-älskare har han ju varit sedan gammalt, så att vara på ett ställe som har attraktioner som forsen, var rena drömmen.

Sommaridyll i Dalarna

Dag fem
Sedan gick resan vidare för ett stopp i Uppsala-trakten för Ranstafestivalen, en årlig festival som några vänner och bekanta ordnar. För övrigt också det enda datumet vi hade att förhålla oss till på hela resan.

Festivalbesöket blev lite kortare än vi tänkt. Först kom vi ganska sent eftersom vi inte kollat upp adressen och kört till Ransta istället för Örsundsbro en timme bort, där festivalen skulle vara. Sedan stötte vi på några vänner där som bor i ett hus i närheten. Så tältet som vi egentligen skulle sova i på festivalområdet fick ligga kvar i bilen och vi fick sova i riktig säng och äta middag-med-vin på en uteplats i kvällssolen medan barnen kollade på film och åt lördagsgodis. Helt okej alternativ.

Dag sex-nio
Tidigt på söndagseftermiddagen kom vi fram till min lillebrors radhus i Bandhagen och där installerade vi oss i några dagar för att göra barn-Stockholm. Lek i parken med morbror Erik och moster Ylva, dinosaurieskelett på Naturhistoriska Muséet, experiment på Tekniska Muséet och berg-och-dalbanor på Gröna Lund.

Tekniska Muséet
Vi hann träffa lite vänner i Stockholm också. För att undvika för många fika-dejter tänkte vi att vi istället ordnar en picknick och så får alla som vill och kan dyka upp. Men en måndag i början av augusti är de flesta som bor i stan antingen bortresta eller på jobbet, inte helt otippat. Ett litet gäng blev vi i alla fall. En av kvällarna fixade vi också en middag med några colombiavänner - svenskar som bott i Colombia och colombianska partners. Det var fint att träffas med dem igen, och fint att få umgås på spanska för en gångs skull, speciellt för Oscar.

Dag tio-elva
Efter Stockholmsdagarna satte vi kurs mot ett av resans huvudsakliga mål, Bamses Värld på Kolmården. Såklart tillbringade vi två dagar där, när vi peppat fyraåringen i familjen i flera månader på detta. (Alltså, inte bara på Bamses Värld-delen, andra dagen gick vi även runt och tittade på resten av Kolmården). Han var supernöjd. Åkte alla åkattraktioner flera gånger om, åt lunch i Farmors Kök, handlade godis i Katta-Los godisaffär och leksaker på Brummelisas leksaksbutik. Vi gick all in, och Gael fick till sin stora lycka krama både Bamse och Vargen.

Vi fick träffa Bamse! I egen hög person! Lyckan var total.

Dag tolv
Efter två dagar på Kolmården körde vi mot en annan av resans huvudmål, Gränna. Det var med på resrutten enbart för att Gaels favoritgodis är polkagrisar. Han var i himmelriket i polkagrisarnas huvudstad (tur att vi var där på en lördag!). Vi passade på att ta en tur till Visingsö också när vi ändå var där, hur mycket man än älskar polkagrisar blir det ju lite samma-samma att gå i butik efter butik efter ett tag. Det var också spännande, riddarborg och fängelsehålor och sånt är ju rätt lockande för de flesta fyraåringar.

Dag tretton
Efter att ha tagit oss över hundra mil söderut var det tillslut dags att ta oss norrut igen. Vi sov en natt i Motala efter Gränna (på supermysiga Mallbondens Vandrarhem - tips om ni har vägarna förbi!) på väg mot Ockelbo utanför Gävle, som vi landade i på söndagseftermiddagen. Där bor Lars, en gammal och kär vän med sin familj. Det var fem år sedan vi sågs senast, och det var så himla fint att äntligen få träffas igen.

Dag fjorton
Från Ockelbo hade vi egentligen tänkt att köra till Sundsvall, bada, sova över och sedan köra sista biten till Umeå nästa dag. Det kändes långt att köra alla 46 milen på samma dag. Men efter att ha badat i flera timmar på Himlabadet kändes det ändå som att vi lika gärna kunde ta de sista 26 milen på en gång, så vi satte oss i bilen och körde norrut tills vi var hemma och fick sova i våra egna sängar.

-----

Två små tips till er som ska ut på roadtrip i Sverige:

  • Folk verkar gilla det här med att planera i förväg. Eftersom vi inte visste i förväg vart vi skulle eller när så bokade vi inte en enda natt mer än ett dygn i förväg. Inte så kompatibelt med svenska semesterresenärers planeringshets. Men campingar! Där finns det oftast lediga campingstugor, även när man kommer klockan sju på kvällen och säger "hej, kan vi sova här inatt?".
  • Om ni som vi har en gammal bil med bara CD och radio och inget USB-uttag är en sån här manick räddningen för att kunna lyssna på till exempel Spotify via telefonen. Funkade perfekt!
Sist men inte minst: De här två! Vilken förmån att få ha som resesällskap! Gael är en bilåkningsstjärna - somnar lätt i bilen, gillar att sitta tyst och titta ut genom fönstret och blir nästan aldrig less, inte ens på långa sträckor. Och Oscar och jag har fantastiskt res-kompatibla personligheter.

Det här får vi göra om!