Två år

Idag var det två år sedan vi tågade in till tonerna av Chapel of love och lovade varandra inför släkt och vänner att vi ville leva tillsammans, Oscar och jag.

Förra året lyckades vi visst få till ett litet firande på själva årsdagen.

Det gjorde vi ju inte i år, skulle man inte kunna säga. I morse var en helt vanlig morgon, med frukostfix och förskolelämning och det vanliga vardagskaoset. Det var först när jag kom till jobbet och kollade i kalendern som jag tyckte att datumet verkade lite bekant.

Och en vardagskväll, efter en av de där nätterna med för få timmars sömn och en heldags jobb på det, var varken Oscar eller jag särskilt sugna på firande. Vi skålade med varsin minishot kubansk rom, resten tar vi till helgen. Då kirrar vi barnvakt och gör stan tillsammans.

-----
PS. Vårt bröllop: soundtracket, vigseln, middagen, festen, bröllopsnatten och lite extra foton.

Gifta sig i Colombia

Det är förvånansvärt många som googlar sig hit till bloggen via sökningar på gifta sig i Colombia, bröllop i Colombia och liknande.

Såhär går det rent byråkratiska till när man vill gifta sig i Colombia (obs! Allt detta är under förutsättning att du aldrig varit gift förut, att du inte har några barn och att du är heterosexuell):

• Personbevis. Beställs via mejl från Skatteverket. Måste beställas via mejl för att få det underskrivet. Det finns flera olika versioner, du behöver den långa versionen, där alla uppgifter om dina föräldrar också finns med.
• Äktenskapscertifikat. Beställs via post från Skatteverket. Jag försökte beställa via mejl men det gick inte, för underskriften på ansökningsformuläret måste vara i original, inte skannad. Du måste skicka med kopior på din blivande colombianske make eller makas pass, men allt det står i instruktionerna på beställningsformuläret (som finns på Skatteverkets hemsida).
• Båda certifikaten ovan kan vara på svenska, och förhoppningsvis är du skriven i Sverige så att de kommer till din svenska adress, för dessa dokument måste nämligen sen apostillestämplas i Sverige.
• De får vara utfärdade max tre månader innan vigseldatumet (notarievigseln).
• När du väl får bägge certifikaten hit till Colombia, apostillestämplade i Sverige, måste de översättas av en officiell översättare här. Alla officiella översättare i Colombia finns på den här listan.
• Sen behöver du en kopia på ditt cédula (om du har colombianskt uppehallstillstånd, alltså, annars ditt pass) och fylla i lite formulär hos notarien.

Ett tips är att boka tid i god tid hos notarien, om ni inte är väldigt flexibla med datum. Det visade sig nämligen vara rätt fullbokat och vi fick gå runt till flera olika innan vi till slut fick tag på en. Vi gifte oss hos Notaría 37 och de var väldigt bra. Vi var hos en annan först, men de krånglade en massa och ville dessutom ha apostillestämpeln (som är på engelska) översatt av en officiell översättare, vilket inte ska behövas.

Det kostade 110.000 pesos om jag minns rätt. Man måste även betala porto för de måste enligt lag skicka las escrituras (äktenskapscertifikatet) till myndigheten/notarien där ens födelsebevis är registrerat, vilket innebär att de skickar det till Skatteverket. Se till att de skickar med 4-72, annars blir det jättedyrt.

När vi reste till Sverige sen hade vi med oss alla papper från Colombia och registrerade äktenskapet hos Skatteverket i Sverige.

Det här är alltså det rent byråkratiska, och om man gifter sig borgerligt. Vill man istället gifta sig i kyrkan krävs det en massa mer, bland annat en äktenskapskurs hos en präst och tydligen ett intyg på att man inte är bigamist. See Colombia har hela listan på sin blogg.

För allt runtomkring, om man nu vill ordna bröllopsfest också, så beror det ju helt på vad och hur man vill göra. Vi letade ställe själv och fixade musik och annat via kompisar. Men vill man ha hjälp med sånt kan man anlita till exempel See Colombia.

-----

Vårt bröllop i Colombia går det att läsa mer om här: musiken, vigseln, middagen, festen, bröllopsnatten och lite extra foton.

Lucka 8: Om ett av mina favoritplagg

Favoritplagg vet jag inte, men ett plagg jag är så himla nöjd med är min bröllopsklänning.

Egentligen skulle min mamma ha sytt den, det har vi alltid sagt. Men så flyttade ju jag till andra sidan jorden och då var det inte så himla lätt att ta mått och prova och hålla på, så det blev inte så.

Jag ville inte ha en lång klänning. Inte heller nödvändigtvis vit. Och jag ville inte spendera tusentals kronor på att låta sy upp ett klädesplagg för att använda en enda gång.

Så jag surfade runt och hittade en som jag gillade, och Kristina fick ta med sig den hit.

Inhandlad på H&M. På rea, dessutom, 149 kronor tror jag att den kostade.

Puderrosa och knälång. Den passade perfekt och även om jag inte gjort det (ännu) skulle jag i teorin kunna använda den igen, på någon annan fest eller så.

Alldeles precis som jag ville ha det.

Ett år!

Ett helt år har gått sedan den där soliga dagen i juli då vi sa sí och ja och avslöjade för alla våra vänner att Gael gömde sig i min mage.

Så himla bra år det har varit.

Igår firade vi igen, när barnet somnat för natten, med bubbelvin, jordgubbar och choklad. Skål för det första året av många fler!

Lite bröllopsfoton

Såhär två och en halv månad senare har vi äntligen fått våra foton. Och nej, det är inte vår fotografs fel, utan vi som varit oförskämt sega med att bestämma oss för vilka av de 1200 bilderna vi helst ville ha.

Men nu har vi gjort det och här kommer ett litet, litet urval. Ni som är vänner med mig på Facebook hittar ett album med 144 foton till om ni inte får nog här.

Här går vi in, till tonerna av "Chapel of love"

Skål

Bröllopsvalsen som var en salsa

På festen

Mer om bröllopet finns här: soundtracket, vigseln, middagen, festen och bröllopsnatten.

Bröllopet: Bröllopsnatten

Nej, jag tänker inte avslöja några intima detaljer, jag tänkte bara visa ett litet fotocollage från det lyxigaste hotellet jag någonsin varit på. Av mitt jobb fick vi nämligen bröllopsnatten på ett av Bogotás lyxigaste hotell i present.

Vi blev hämtade av chaufför efter festen och kom till bröllopssviten, där en enorm bukett rosor låg på sängen, öppna spisen var tänd, champagnen på kylning och ostbrickan serverad. Helt underbart.

Dagen efter fick vi lyxig hotellfrukost serverad på sängen, och precis när vi ätit upp ringde receptionen för att undra vilken tid vi ville ha våra helkroppsmassage som redan var betalade för.

Ungefär vid femtiden på eftermiddagen, då vi fått våra massage och ätit lunchen som också ingick, bestämde vi oss för att vi var nyfikna på att öppna presenterna som väntade på oss hemma och åkte hem igen. Det var ett fantastiskt hotelldygn.

Bröllopet: Festen

Eftersom vi har många vänner vi gärna ville fira vårt bröllop tillsammans med och budgeten inte riktigt tillät hur stora utsvävningar som helst så bjöd vi de allra närmsta till vigseln och middagen och resten fick komma när festen drog igång.

Så fort middagen var avklarad stökades borden undan och gjorde plats för dansgolv på altanen och festgästerna började trilla in. Så fort Oscar och jag dragit igång vår första salsa fylldes dansgolvet och festen var ett faktum.

Jag försöker med blandad framgång lära pappa dansa salsa.
Roligt hade vi i alla fall.

Ville man ta en paus från dansgolvet kunde man hänga i trädgården som på kvällen och natten lystes upp av rislampor i träden och facklor.

Och sen ge sig in på dansgolvet igen, som underhölls under några timmar av ett son cubano-band och resten av tiden av vår fantastiske vän tillika DJ, Kontra.

Festen, som höll igång fram till midnatt, blev en perfekt avslutning på en helt perfekt dag.

Fotot taget av vår fotograf Alfonso Jaramillo

Bröllopet: Middagen

Efter vigseln och kramar och lyckönskningar i trädgården var det dags för gästerna att slå sig ned vid det u-formade bordet på altanen för att äta lunchmiddagen.

Det är min lillebror som syns närmast i bild.

Maten bestod av en fantastisk trerättersmåltid tillagad av den franskaste kocken av dem alla (komplett med svart basker på sned och ett förkläde med fransk flagga). Till förrätt fick vi osttallrik till vegetarianerna och fransk charkuteritallrik till köttätarna och champagne att skåla med.

Det är alkoholfri cider i mitt glas, såklart.

Till huvudrätt blev det antingen en grillad köttbit eller en vegetarisk tallrik, och efterrätten, för den som fortfarande hade plats kvar i magen, var en helt underbar cheesecake.

Under middagen höll mamma ett fantastiskt tal som fick nästan alla gäster att både skratta och gråta. Hon höll det på svenska och Vanna hjälpte till att översätta till spanska.

I Colombia brukar det inte hållas särskilt många tal på bröllop, eller inga alls, rättare sagt, men mamma inspirerade och helt plötsligt blev det talstafett och alla ville improvisera tal, på svenska, spanska eller engelska.

Här är det Oscars bror Carlos som håller ett tal.

Något av det allra finaste på bröllopet var alla dessa vackra ord från några av våra närmaste och käraste vänner och familjemedlemmar. De gick rakt in och la sig som bomull runt hjärtat.

Nygift och lycklig

Bröllopet: Vigseln

Så blev det äntligen lördagen den 9 juli 2011. När jag tittade ut genom fönstret vid sextiden på morgonen - eftersom nervositeten gjorde det omöjligt att sova längre än så - möttes jag av en stålgrå himmel med regntunga moln och våta gator. Inte drömscenariot, precis, särskilt med tanke på att vigseln och festen skulle vara utomhus i en trädgård.

Men som tur är så är det enda konstanta med Bogotás väder att det är ombytligt, så några timmar senare började molntäcket spricka upp och solen titta fram.

På inbjudan stod det klockan tolv, en tid då jag fortfarande satt kvar hos frisören och fick vad som kändes som hårnålar instuckna rakt i skalpen för att fästa brudkronan - den som morfar gjorde i silver 1966 och som mamma hade när hon gifte sig 1975. Som tur är börjar sällan något på utsatt tid i Colombia, så inte heller bröllop. Så sisådär en och en halv timme efter utsatt tid skred vi äntligen ut på gångbron, medan alla gäster stod utspridda i trädgården:

I Colombia går vanligtvis alltid bruden in med sin pappa för att bli överlämnad till den blivande maken som står och väntar, men eftersom 1) jag är svensk, 2) den traditionen har en otroligt obehaglig patriarkal symbolik, och 3) vi struntade i de flesta traditioner på vårt bröllop, så tågade vi in tillsammans.

Vigseln hölls av våra padrinos, som var och en sa några ord, blandat på spanska och på engelska. Alejo sjöng dessutom sången Campesino.

Under vigseln fick vi också sällskap av Kristina och Diego som spelade och sjöng Somebody.

Efter att ringarna var utbytta och Yuri förklarat oss man och hustru avslöjade vi den stora nyheten, till hurrarop och applåder och sedan tågade vi ned i trädgården till väntande kramar och lyckönskningar.

Det blev en fantastisk vigsel, rolig, känslosam och väldigt personlig. Precis som vi ville ha det.

PS Om någon undrar: Nej, en sådan vigsel är inte juridiskt giltig i Colombia, den juridiska biten avklarade vi dagen innan hos notarie, men det här är den vigsel som vi räknar som vår riktiga.

Bröllopet: Soundtracket

I lördags gifte vi oss. Allt var perfekt - vädret, platsen, människorna som var där, maten, musiken, precis allt. Underbart och väldigt personligt.

Jag samlar intryck och sorterar bilder för att berätta mer till veckan, under tiden kan ni få soundtracket till vårt bröllop:

1. Ingångslåten
Till den här trudelutten gick vi in:

2. Under vigseln (1)

Vår vän och padrino Alejo, tillika gitarrist i bandet Cinemacinco spelade och sjöng den här låten:

3. Under vigseln (2)

Sedan sjöng min svenska vän Kristina och Oscars vän Diego spelade gitarr:

4. Utgångslåt

När vigseln var över gick vi ut till den här:

5. Valsen

Vi dansade ingen bröllopsvals, men den första låten vi dansade till var den här salsan:

Idag gifter vi oss

Andra möhippan

I fredags blev jag möhippad för andra gången, den här gången av mina madrinas Yuri och Virginia. Vi inledde kvällen på Te encantaré, en restaurang som är specialiserad på afrodisiak mat, och på tillställningar som till exempel möhippor (som i Colombia alltid har ett mer eller mindre erotiskt tema).

Efter mat och dryck (inklusive snoppformad chokladtårta) och diverse aktiviteter såsom presentutdelning (sexiga underkläder, sexleksaker och annat) och frågespel med "sexiga" frågor var det dags att bryta upp och en mindre skara drog oss hem till Virginia och Santo. Där hade Oscars svensexa efterfest efter sin biljardkväll, så vi slog ihop båda festerna och fortsatte till tre på morgonen.

Därmed har det så kallade singellivet fått ordentligt avsked.

Nu kommer alla!

Ikväll landar mamma, pappa, lillebror och Kristina i Bogotá. Imorgon landar Vanna.

Hurra för den!

Första gästerna har anlänt

Finfint bokpaket

Första bröllopsgästerna från Sverige kom igår, eller snarare idag för planet var försenat och landade först klockan ett på morgonen.

Det var Sara och hennes pojkvän som kom, och åkte. Idag tog de nämligen planet till Cartagena för att tillbringa två veckor i Karibien innan de kommer tillbaka till Bogotá dagen innan bröllopet.

Med sig hade de svensk choklad, prinsessan och prinsen i form av kylskåpsmagnet och ett helt underbart bokpaket med böcker på både svenska och engelska så att Oscar också kan läsa. Precis vad jag hade önskat mig utan att ha gjort det uttryckligen.

Vi hann med en liten promenad in till centrum och en kopp colombianskt kaffe innan det var dags att återvända till flygplatsen igen.

Med gäster på plats i landet känns det verkligen att bröllopet är runt hörnet, idag är det exakt två veckor kvar! Jag undrar om nerverna ska börja sätta in snart.

Första möhippan

Igårkväll ordnade tre vänner en möhippa för mig. Det var en fantastisk kväll som inleddes med en timmes bastubad. Jag har nog inte bastat sedan jag var hemma i Sverige sist och igår upptäckte jag hur mycket jag saknat det.

Efter bastun åkte vi hem till Dafna för att bli ompysslade. De hade nämligen hyrt in en person som kom och gav oss alla manikyr och mig pedikyr dessutom. Allt det ackompanjerat av gott vin och god plockmat.

Som grädde på moset fick jag presenter! Mycket fina, mest inriktade på själva bröllopsnatten skulle man kunna säga.

Det var en fantastisk kväll, precis vad jag hade önskat om jag fått välja själv.

Nu väntar den stora möhippan som är nästa fredag, samtidigt som Oscars svensexa, vi ska tydligen sammanstråla senare på kvällen på ett salsaställe. Det blir spännande att se vad de hittar på till den, men ni kan väl alla hålla tummarna med mig att jag slipper Colombias vanligaste möhippa-/svensexaingrediens, en strippa?

Dagen B närmar sig med stormsteg

Idag lämnade vi in alla våra bröllopspapper till notarie och om en vecka, under förutsättning att ingen kommer med någon invändning under tiden giftemålet är utlyst, kan vi bekräfta bröllopsdatum. Vi kommer att registrera giftemålet dagen innan själva bröllopet, eftersom det var stört omöjligt att hitta en notarie som var ledig just den lördagen så vi kunde göra det på morgonen samma dag, och vi inte orkade med att jaga runt hos fler notariekontor.

De flesta detaljer verkar börja falla på plats nu, även om vissa saker fortfarande saknas, som till exempel både min klänning och Oscars kostym som vi beställt från H&M och borde kommit hem till mamma och pappa förra veckan.

Nästan alla inbjudningskort är utdelade, ganska många har bekräftat, och det mesta är ordnat med stället vi gifter oss på.

I fredags åt vi middag tillsammans med våra padrinos som också ska vara våra symboliska vigselförrättare och försökte styra upp någon slags vigselceremoni-plan. Man kan väl säga att vi eventuellt har ett utkast till plan.

Snart ska jag boka tid hos frisören (sist jag var där tyckte han att det var så himla lång tid kvar att det inte var lönt), och på onsdag har jag den första av vad jag tror blir två möhippor.

Dagen B närmar sig med stormsteg, men med colombianska mått är det fortfarande långt kvar. Det är ju tur det.

Ingenting

Det är vad jag har åstadkommit på jobbet idag.

Anledningen är att idag, snart, om mindre än två timmar, smäller det. Jag ska opponera på min uppsats. Innan dagen är slut kan jag kalla mig Magister en Estudios de Género. Det har inte varit så lätt att få något vettigt gjort annat än att läsa igenom presentationen ännu en gång, och ännu en gång till. Snart kan jag den utantill.

Istället för att jobba har jag surfat lite på H&M-shopen och beställde en ny bröllopsklänning. Jag hade ju en sedan tidigare, men sen för någon vecka senare fick jag syn på en ny klänning som jag föll pladask för. Tyvärr var den slut på webbshopen, och jag skickade min supersnälla familj och vänner runt H&Ms butiker i halva Sverige, men ingenstans stod den att finna i rätt färg och storlek. Hur som helst, efter den missen spontanköpte jag nu en helt annan. Vilken det är tror jag får vara hemligt tills jag publicerar foton från bröllopet.

Sedan har jag tittat på Anthony Bourdains program från Colombia. Han är ju lite dryg emellanåt, och det är lite väl "hej och hå, Colombia var jättedåligt förut men nu är allt perfekt och det finns inget våld eller hemskheter här" (vilket man ju verkligen kan ifrågasätta). Men kan man förbise det är det ett väldigt intressant program. Har du 45 minuter över och vill veta lite mer om colombiansk matkultur är de här klippen väl använd tid.

Del 1:

Del 2:

Del 3:

Nej, när opponeringen väl är över återkommer jag med ett lite mer sammanhängande blogginlägg. Tills dess kan ni väl hålla tummarna riktigt hårt för mig?

Två goda nyheter

Stora versionen överst, festinbjudan nederst

Jag ska inte tjata ihjäl er om bröllopet, jag lovar, men: inbjudningarna har kommit! Det var på tiden.

De är gjorda av Oscar och kommer i två versioner. En stor version för de vi bjuder till vigseln, maten och alltihop. En vykortsversion till de som är bjudna till festen efter maten.

Stora versionen har både spansk och svensk text, vykortet bara spansk.

Och på båda finns vi två. Jag med lite svensk skog, en röd stuga och en älg i bakgrunden, Oscar med Transmilenio, Monserrate, Plaza de Toros och Torre Colpatria bakom sig.

En annan väldigt fin nyhet är att Oscar har fått Schengenvisum! Det innebär att han också får resa tre veckor till Sverige i juli-augusti. Tur är väl det, för det hade varit så himla tråkigt att åka på smekmånad alldeles ensam.

Jakten på notarie, del femtielva

Det här med vigselförrättare visade sig vara ett mycket krångligare kapitel än vi tänkt oss.

Såhär är läget: om man gifter sig borgerligt i Colombia är det notarie som utför vigseln. Notariekontor finns i princip i varje välsorterat gathörn.

Därför var vår största oro inte precis att hitta någon notarie som kunde viga oss, utan att hitta en vettig notarie, eftersom just den yrkesgruppen råkar vara en av de mest konservativa i hela landet. Min största skräck var att notarien skulle få för sig att vara präst och köra predikan eller läsa gamla lagtexten där det står att hustrun ska lyda sin make istället för den moderniserade versionen.*

Det har dock visat sig att det svåra är att hitta en notarie överhuvudtaget. De är nämligen inte särskilt intresserade alls av att viga folk utanför arbetstid och utanför kontoret. Vi hade ju hittat en, men sen visade det sig att hon inte jobbade den lördagen. Vi ringde runt till några till, men de viger visst bara på notariekontoret. Idag var vi hos ytterligare en, och jo, hon kunde eventuellt, men först klockan två på eftermiddagen (det står klockan 12 på inbjudningskorten som redan är tryckta) och för ett helt hutlöst pris (15 gånger mer än det kostar att gifta sig på kontoret).

Så Oscar och jag bestämde oss idag helt sonika för att strunta i hela notariejakten. Så himla mycket stress för att någon ska komma och läsa upp en tråkig lagtext i fem minuter.

Istället freestylar vi vigseln lite.

Vi gifter oss hos första bästa notarie på morgonen (det vill säga, skriver på de lagliga papper som behövs) och sen har vi en mer symbolisk vigsel på bröllopet. Detta med en vigselförrättare som känner oss, som vi gillar och har förtroende för. Vem vigselförrättaren blir är lite oklart i dagsläget, men vi har några namn på lut, och det hela känns ungefär 1000% bättre.

Bröllopsceremoni på eget bevåg kommer att bli mycket bra. Till och med bättre än vigsel med tråknotarie.

* Autentiska exempel från verkligheten.

Checklistan

Vi gillar varandra, check!

Eftersom ni säkert sitter som på nålar därhemma och undrar hur det går egentligen med alla bröllopsförberedelser kan jag härmed meddela:

Ringar, check! Vi hämtade upp ringarna idag, mycket fina är de. Nu ligger de i en liten låda och väntar på att det ska bli nionde juli.

Inbjudningskort, check! De är på tryckeriet just nu och blir väl klara alldeles när som helst. När de väl är ivägskickade kan jag nog ta och bjuda på en förhandstitt här på bloggen.

Äktenskapscertifikat och personbevis, check! De är apostillestämplade och just nu på väg hitåt med posten. Sen ska de översättas och notariestämplas här, men låt säga att vi har ett halvt check på den punkten i alla fall.

Notarie, avcheck! Ja, allt kan ju inte gå som på räls hela tiden. Det visade sig nämligen att notarien vi tänkt oss inte har skift den lördagen. För det visade sig nämligen att inte alla notarier har skift varje lördag utan det är uppdelat. "Ni får ta ett annat datum", sa hon. Nej, tycker vi, vi får ta en annan notarie. Så nu är vi tillbaka på ruta ett i vigselförrättarletandet. Tur att det är en och en halv månad kvar till bröllopet i alla fall. Vi har lång tid på oss, i colombianska mått mätt.

Ja, förutom det som redan är avklarat är det lite annat smått och gott kvar. Lite fix med stället, bestämma detaljer med fotografen, vår DJ, frisören, sy in klänningen, köpa skor, boka band, ja, lite sånt. Men det mesta är under kontroll!