Hur bor vi egentligen?

Åsa frågade i en kommentar till hemma hos-reportaget häromdagen:

Hur stor lägenhet har ni?
Jag är också lite nyfiken på hur pass dyrt själva boendet är i Bogotá?

Bra frågor.

Vi bor i en nybyggd lägenhet på 17:e våningen inte alltför långt från centrum (fast inte mitt i smeten). Den har 64 kvadrat som är uppdelade på två sovrum, två badrum, en arbetshörna, ett vardagsrum, ett kök och en liten tvättstuga/städskrubb. Dessutom har den balkong, förråd i källaren och parkeringsplats i garaget.

När vi flyttade in i juli förra året var det som hyresgäster. Här finns inga kommunala bostadbolag, köer eller något sådant. Alla bostäder är bostadsrätter. När man hyr en lägenhet så hyr man av ägaren (som ofta hyr ut via fastighetsmäklare). I februari, tack vare ett svenskt banklån via mamma och pappa (här i Colombia är räntorna hutlösa), slog vi till och köpte lägenheten.

Hur mycket kostar det? Det beror helt på var man bor i staden och vilken standard det är på boendet. Bogotá är en monsterstad med enorma klyftor, och bostadspriserna (och standarden) varierar därefter. Bor man i lägenhet betalar man hyra och administration. Administrationen är en slags månadsavgift som går till underhållet av huset, och hur mycket man betalar beror på hur stor lägenheten är, hur många lägenheter det finns i huset och hur mycket finesser det finns. Som i vårt hus till exempel, som har hissar, dörrvakter dygnet runt, gym och squashbana. Vi betalar ca 630 kronor i månaden i administration.

När vi betalade hyra låg hyran och administrationen sammanlagt på ca 4700 kronor i månaden.

Det går att bo mycket, mycket billigare, men också mycket, mycket dyrare än så. Som jämförelse kan nämnas att den lagstadgade minimilönen i Colombia är ungefär 2050 kronor i månaden.

När det gäller räkningar har Colombia ett intressant fördelningssystem. Alla områden är uppdelade i estratos (ung. samhällsskikt) från 1 till 6, utefter inkomsterna hos de som bor där. Estrato 1 är de allra fattigaste områdena, estrato 6 är de allra rikaste. Vi bor i estrato 4. Alla räkningar (gas, el, vatten, telefon, etc.) beräknas utifrån ditt estrato, och bor du i estrato 6 betalar du mycket mer än vad din konsumtion egentligen kostar, och bor du i estrato 1 mycket mindre. Det är en slags fördelningspolitik där de rika subventionerar de fattiga, vilket ju är sympatiskt, men på samma gång cementerar systemet segregationen som gör att en fattig person aldrig kan bosätta sig i närheten av en rik. Vilket ju inte är lika sympatiskt.

Karriären som sa plopp

Min nya karriär som lobbyist, ni vet? Well, den verkar ha fått ett oväntat och ganska abrupt slut.

Samma dag som kongressledamöterna skulle installeras i sina nya ämbeten publicerades de officiella röstsiffrorna. Och hipp som happ hade "min" senator 11 000 röster istället för de 21 000 han faktiskt fått enligt alla preliminära beräkningar, och därmed inte tillräckligt med röster för en plats i senaten. Och en annan senator (rik i både pengar och inflytande) hade helt plötsligt 10 000 röster fler än han hade förut.

Tänk så det kan gå.

Det är såklart anmält och under utredning, men det är nog möjligt att kongressens fyraåriga mandatperiod hinner ta slut innan det skipas någon rättvisa i den här frågan.

Snipp, snapp, snut, så var sagan om mitt fasta uppehållstillstånd slut.

Lycka för en utlandssvensk

Direktleverans från Sverige, tack fina fina Joanna!

Hemma hos-reportage, del 1

För de som är nyfikna på hur det ser ut hemma hos oss tänkte jag lägga upp lite bilder framöver. (Fast hörrni, vänner och bekanta, nära och kära, det är ju ännu bättre att komma och hälsa på och se med egna ögon än att bara se på bild *blink, blink*)

Först ut, arbetsrummet.

Här har vi varsitt hörn, Oscar och jag. Vi har just köpt nya stolar och lampor (som matchar varandra!), och såhär fin blev Oscars arbetshörna efter det. Till min har vi köpt ett nytt skrivbord som kommer till helgen (då kanske det kommer en bild på det hörnet också). Här sitter vi på kvällarna och helgerna vid varsitt skrivbord och jobbar, Oscar designar och jag skriver på uppsatsen.

Tapeten som ni ser var för övrigt det första vi satte upp när vi köpte lägenheten och äntligen kunde göra vad vi ville med den.

P.S. Sladdar alltså, vilket gissel. De ska vi göra något åt någon gång.

Och nu till reklamen

En viktig del i påverkansarbetet vi gör på mitt jobb är att skriva debattartiklar om viktiga och aktuella ämnen i Colombias stora tidningar. Egentligen är det de seniora forskarna som är ansvariga för artiklarna, men eftersom jag gillar att tycka, tog jag mod till mig och skrev en artikel jag också, till onlineversionen av Semana, Colombias största samhällsmagasin.

Den publicerades idag och finns här, för de som läser spanska. För de som inte läser spanska kan jag meddela att den handlar om den odemokratiska och rasistiska vågen av burkaförbud som just nu sveper genom Europa.

Lyckan i det lilla

Vissa saker märker man inte att man uppskattar förrän man är utan dem. Varmt vatten i kranen, till exempel.

Jag råkar nämligen tycka om att duscha varmt, sådär så att huden är alldeles röd när man kliver ut ur duschen. Kalldusch är rena tortyren, oavsett hur varmt det är i luften, men alldeles särskilt i Bogotás gråkalla klimat. Döm om min bestörtning i onsdags förra veckan när det helt plötsligt en dag inte längre kommer något varmt vatten ur duschen.

Det visade sig bero på en gasläcka som måste lagas och medan de lagade den måste varmvattenberedaren stängas av.

Jag gillar för det mesta Colombias avslappnade mañana-attityd, att det liksom inte är så mycket stress och hets med allt. Men ibland är det extremt frustrerande, till exempel när ens tillgång till en varm dusch beror på att folk tar itu med lagningen så snabbt och effektivt som möjligt. Vilket inte sker här. För nej, de upptäcker felet på tisdag kväll, men först ska offerter tas in, hela onsdagen. Sen lagas det torsdag-fredag. Sen upptäcker de ett annat fel på lördagen, men hinner inte laga det. Sen är det ju ledig dag på söndagen. På måndagen inser de att det behövs en reservdel som måste beställas från Medellín, det tar "några dagar". Tisdag är helgdag. Onsdag och torsdag går, tydligen ska reservdelen komma på torsdagen, men det gjorde den inte, och så kan det ju gå.

På fredagseftermiddagen, det vill säga efter en och en halv vecka utan varm dusch, får jag äntligen ett magiskt sms från vår inneboende David:

Vi har varmt vatten igen!!

Lyckan i en varm dusch, alltså. Som tur är råkar jag ha världens bäste pojkvän, som varje morgon värmer vatten i en hink, ställer sig på toalettstolen och långsamt häller en stråle vatten över mig, så att jag ska få nästan som en varm dusch ändå. Kärlek.

Men nu ska jag svida om till träningsstass, gå ner till husets gym, och sen ska jag ta en lååång varm dusch. Äntligen.

Vad håller jag på med egentligen?

En annan av de allra vanligaste frågorna (vid sidan av vädret) jag får från folk därhemma är vad det egentligen är jag gör i Colombia, så nu reder jag ut det en gång för alla.

Flyttlasset gick i januari 2008 - det var inte första gången jag reste till Colombia, men det var då jag flyttade hit, på riktigt. Den huvudsakliga anledningen till flytten var en tvåårig masterutbildning i genusvetenskap på ett av Colombias bästa universitet.

Den uppmärksamma läsaren märker nu att det har gått mer än två år sedan dess. Har jag då avslutat utbildningen? Nej. Det är nämligen fyra terminers studier plus uppsats. Kanske hinner man färdigt uppsatsen under de två åren om man har något slags stipendium och bara ägnar sig åt utbildningen, men de har ju de flesta inte, inklusive mig. En uppsats på masternivå i Colombia är en halv doktorsavhandling. 150-200 sidor lång ska den vara. Inget man bara slänger ihop sådär i förbifarten, precis, särskilt inte om man jobbar heltid samtidigt.

För jobbar, det gör jag också, som nästan alla andra (utom de som lyckats få något superstipendium, som sagt).

Mitt första colombianska jobb var som generalsekreterare (eller verkställande direktör, som det heter här) för CISV i Colombia. Det låter mycket snofsigare än det egentligen var, för det handlade mest om administration, och efter ett år och nio månader fick det räcka.

I februari i år bytte jag alltså jobb. Numera jobbar jag som forskarassistent i genus- och HBT-frågor här. Ett riktigt drömjobb. På fritiden, det vill säga på helgerna, försöker jag skriva färdigt uppsatsen.

Så nu vet ni. Det är vad jag håller på med härborta i Colombia.

Tredubbelt födelsedagsfirande

Idag vaknade vi till militärflygplan och -helikoptrar som flög fram och tillbaka över stan. Colombia firar nämligen 200 år som nation idag, och vad är ett bättre sätt att fira för ett land som befunnit sig i konflikt mer eller mindre konstant under hela sin existens än med militärparader och krigsflygplansformationer?

Vi bestämde oss dock för att ignorera orgien i militärisk nationalism och bege oss ut ur staden för ett annat födelsedagsfirande - Oscars mamma som fyllde för en vecka sedan och Oscars bror som fyllde idag.

De firade vi med colombianernas viktigaste måltid, dvs lunch, på en restaurang som vi råkade åka förbi två mil utanför stan. Den visade sig också vara ett lekparadis för barn (vi hade dock inga sådana med oss) och en slags 4H-gård, med alla möjliga sorters djur. Trevlig överraskning.

Nu är det dags att avsluta dagen med att fira Colombia, vilket naturligtvis görs bäst genom att bjuda in grannarna på rysk middag.

Over and out, nu är det dags att sätta igång att laga borsjtj.

Kommentarer...

...jag upptäckte just att inte ens jag själv kunde kommentera på min egen blogg, så jag gissar att en del andra kanske inte heller kunde det. Nu har jag i alla fall fixat inställningarna så att alla ska kunna kommentera. Hoppas det funkar!

Min nya karriär som lobbyist

Imorgon är det dags för de nyvalda kongressledamöterna till senaten och representanthuset att inta sina platser. Jag har gått och väntat på detta ett tag, för jag hade nämligen en plan. Jag hade tänkt kontakta alla i senatens andra kommission, den som sysslar med bland annat immigrationsfrågor, och föreslå att de gör något åt Colombias krångliga immigrationsregler.

Men så igårkväll var jag på fest och nya dörrar öppnades. En kompis på festen har just fått jobb som rådgivare till en senator i just senatens andra kommission.

Rätt man på rätt plats, för mig.

Så efter att jag förklarat hur saker och ting ligger till - här tror nämligen folk i största allmänhet att "här släpper vi in vem som helst hur lätt som helst" utan att ha någon aning om hur det egentligen funkar (inklusive senatorerna, skulle jag tro) - ska min kompis gå till sin senator och förklara samma sak och föreslå en lagändring, som jag ska hjälpa till att formulera.

Det är en win-win situation. Senatorn får ett lätt och politiskt ickekontroversiellt projekt att driva och sätta på sin meritlista och jag kanske äntligen kan få mitt fasta uppehållstillstånd.

Win-win.

Hur är vädret därborta egentligen?

Jag tänkte inleda med att reda ut ett och annat som folk därhemma ofta frågar mig om.

Först ut: Klimatet. Som det väderfixerade folk svenskarna är, är frågan om hur vädret är i Colombia lätt vanligast på hur-är-livet-därborta-frågelistan. Andra antar helt enkelt att det är palmer och tropikvarmt året om, eftersom Colombia nästan ligger på ekvatorn. För båda grupperna är det dags att reda ut begreppen.

Colombia ligger visserligen nära ekvatorn, men Bogotá ligger på 2600 meters höjd, vilket effektivt håller all eventuell tropikvärme som skulle vilja leta sig hit, på behörigt avstånd. Medeltemperaturen är väl runt 15-20 grader och när det blir riktigt, riktigt varmt blir det kanske 25, max. Dessutom är det tydligen något med bergsklimat som gör att det regnar ofta. Jag skulle vilja påstå att det regnar nästan hela tiden. Som nu, till exempel, som ni kan se på bilden med utsikten från min balkong.

Med nästan hela tiden menar jag nästan varje dag, dock inte konstant. Vädret är extremt ombytligt, och trots att det är strålande sol på morgonen är det ett hett tips att packa ner paraplyet i väskan, för man vet aldrig när skyfallet kommer. Det är tydligen det där bergsklimatet som har med det att göra också.

Det finns inga årstider, men torrare och regnigare perioder. Nu är vi, som ni ser på fotot, inne i en sån där torr och solig period som de kallar sommar, som infaller två gånger om året, typ i mitten och i slutet. Resten kallas vinter och då regnar det mycket. Till skillnad från nu, då.

MEN, det finns fördelar med Colombias klimat också (och nej, det ser inte alltid ut som på bilden, jag överdriver lite och är lite dramatisk). Största fördelen är kanske att inte alla ställen i landet ligger på 2600 meters höjd, och eftersom vi faktiskt har ekvatorn nästgårds behöver man bara åka ner till något lägre liggande ställe så är man i tropikerna. Året om. Sisådär tre timmar i bil hemifrån.

Även om jag blir less på det halveviga regnandet ibland, och saknar Sveriges
årstidsväxlingar nästan jämt så är det svårslaget att kunna dra till palmer, pool och 30 graders värme över helgen om man skulle bli sugen. Året om.

Välkomna

Nu är det dags att avsluta Resedagboken, som varit mitt sätt att hålla andra sidan Atlanten uppdaterad om mina förehavanden i Amerika under långa vistelser härborta.

Men den senaste resan var egentligen inte så mycket en resa som en flytt. Jag sålde mina saker, packade mina väskor och satte mig på planet med en enkelbiljett mot Argentina.

Det var tre och ett halvt år sedan. Efter ett år i Argentina bar det av till Colombia och nu bor jag här, med fast jobb, köpt lägenhet och giftasplaner. Det är inte längre en resa jag är på, Colombia är ett andra hem. Så Resedagboken har fyllt sitt syfte för den här gången.

Från och med nu håller jag andra sidan Atlanten uppdaterad om mitt Colombialiv här.

Välkomna!