Hur hamnade jag i Colombia och hur länge blir jag egentligen kvar?

Johanna kommenterade gårdagens inlägg såhär:

Är lite nyfiken bara, åkte du dit helt själv, eller kände du nån där? Hur länge planerar du att stanna?

Den långa versionen börjar i Uppsala, 2001. Jag hade just flyttat dit och det var ju inte hemstaden Umeå, men jag ville ändå längre bort än så, ut i världen. Där lärde jag känna en vän som tipsade om en intressant kurs i Chile, och jag som egentligen helst ville till Afrika och inte alls var lockad av Latinamerika tänkte att jo, men den låter väl rätt spännande ändå. Och åkte. Då åkte jag med en kompis, men när kursen var slut och alla åkte hem bestämde jag mig för att stanna ännu ett halvår, och jobba som engelskalärare.

Jag hade nog redan då förälskat mig i Latinamerika.

Sen åkte jag tillbaka till Uppsala och fortsatte plugga, men så fort jag fick chansen åkte jag till Sydamerika. Så det blev en mfs-uppsats i Argentina, en praktiktermin på UNFPA i Buenos Aires och sen när jag tog examen i Sverige bestämde jag mig för att åka "på riktigt".

Jag sålde mina möbler, packade två resväskor och köpte en enkelbiljett. Jag visste när jag åkte att jag ville läsa min master i genusvetenskap i Colombia, men det var för sent att söka, så jag åkte till Argentina först. Där jobbade jag ett kort tag på vandrarhem, och sen fick jag jobb på UNFPA igen. Jag bodde i Argentina ett år, och därifrån sökte jag och kom in på masterutbildningen i Colombia.

Så ett år senare var det dags att packa resväskorna igen och köpa ännu en enkelbiljett. Det var i januari 2008.

Jag kom själv, men jag hade varit i Colombia ett par gånger tidigare, så jag kände folk sedan innan. Och i Latinamerika generellt och Colombia speciellt är det inte alls svårt att lära känna människor och få vänner. Spanska kunde jag också, det lärde jag mig under året i Chile dit jag kom utan att kunna ett endaste ord.

Nu är det mars 2011 och det har hunnit bli sammanlagt sex år i Latinamerika i olika omgångar och jag är inne på fjärde året i Colombia. Jag vet faktiskt inte hur länge jag kommer att stanna. Kanske jämt, kanske flyttar jag hem till Sverige någon gång, kanske hamnar jag någon helt annanstans. För tio år sedan hade jag aldrig trott att jag skulle hamna i Latinamerika, än mindre Colombia, vem vet var jag är om tio år.

Men rent konkret så tänker vi, Oscar och jag, att det blir nog Sverige någon gång inom en halvsnar framtid, i alla fall ett tag, ett år eller så. Sen får vi se.