Andrea hälsar på sin syster i Medellín och Oscar har åkt med vänner till underbara Villa de Leyva (buhu, jag vill också!), så uppsatsen och jag är ensamma hemma över helgen.
Det är många som frågar mig hur det egentligen funkar det här med att skriva en masteruppsats i Colombia och vad som är skillnaden mot Sverige.
De två stora skillnaderna tycker jag är: 1) den är längre i Colombia 2) det är högre krav i Colombia.
En masteruppsats här bör ligga i runda slängar på 150 sidor. Text, alltså. Sen tillkommer litteraturförteckning, bilagor och allt annat. Och den ska vara bra. I alla fall på de bättre universiteten ställs höga krav på analys och teoretisk produktion.
När man är färdig med sin uppsats (vilket jag räknar med att bli efter nästa helg!) lämnas den in till handledaren, som bestämmer om den är färdig att läggas fram eller inte. Får den okej utses två jurypersoner. Dessa utses beroende på ämne, det är alltså forskare som har arbetat med relaterade teman som bedömer arbetet. Jurypersonerna har en månad på sig att läsa uppsatsen och komma med varsitt skriftligt omdöme. I dessa omdömen måste båda två godkänna att uppsatsen är färdig att läggas fram, annars får man skriva om och så börja om med inlämningen till handledaren, och så vidare. När man fått okej från juryn är det dags för opponering.
Här har varje uppsats sitt eget opponeringstillfälle, som annonseras ut på universitetet så att alla intresserade kan komma för att lyssna. Till skillnad från Sverige vet man alltså redan på opponeringen att uppsatsen är godkänd, vilket är ganska skönt. Opponeringen går till så att man har tjugo minuter på sig att presentera uppsatsen, och det är viktigt att då ta med och svara på kommentarerna man fått i juryns skriftliga omdömen. Sen följer en liten diskussion och sedan får man gå ut medan juryn tillsammans med handledaren bestämmer betyget för uppsatsen. På uppsatsen får man inget sifferbetyg som på vanliga kurser, utan den kan antingen bli godkänd eller godkänd och utsedd till tesis meritoria, en slags utmärkelse för extra bra uppsatser.
Allt det här gör man allt som oftast vid sidan av ett heltidsjobb, eftersom studiemedel inte är något som finns i Colombia.
Jag beräknas få opponera i mitten av maj. Ni kan anar inte vad jag längtar tills det är över.
Tror du inte att kvalité- och mängdkraven har lite att göra med att du går på det bästa universitet i Colombia, och ett program med krävande akademiker? Har tittat på uppsatser från några privata universitet, och de är betydligt kortare, och kvalitén är lite som hemma.
SvaraRaderaHur som helst, vad underbart att det snart är över! Din erfarenhet vid sidan om uppsatsen lär spela in i hur bra den kommer att bli, lycka till och fuerza fuerza!!!
Härligt att du snart är klar med din master! Vad skriver du om? Jag tror att det är väldigt olika när man skriver i Sverige. Jag skrev min som en vetenskaplig artikel, som publicerades i en internationell tidskrift. I textmassa mätt var den alltså bara ett fåtal sidor... fast kvalitetskraven blir ju å andra sidan ganska höga när det ska publiceras som en forskningsartikel.
SvaraRaderaDet som däremot verkligen underlättar i Sverige är ju det här med studiemedel! Självklart enklare när man får ägna sig åt studierna på heltid.
Lycka till med ditt arbete!
Alexandra: Tack! Och ja absolut, som jag skriver att i alla fall på de bättre universiteten ställs högre krav. Jag kan tänka mig att en hel del mindre nogräknade privata universitet mest vill examinera och håva in sina pengar.
SvaraRaderaFreedomtravel: Jag skriver om effekterna av (den delvisa) avkriminaliseringen av abort här i Colombia.
Här får man inte alternativet att skriva forskningsartikel, däremot uppmuntras att efter uppsatsen är färdig försöka få den publicerad i artikelform (en eller flera artiklar).
Det låter intressant! Kan du inte berätta lite kort om resultaten här på bloggen vid tillfälle?
SvaraRaderaJag tror att reglerna ser olika ut på olika Universitet i Sverige också, vet inte om det är så vanligt att man får skriva en artikel istället. Generellt tror jag att kraven ofta kan vara hårdare utomlands än i Sverige, man märker att utländska studenter ofta är beredda att jobba väldigt hårt.
En intressant sak var dock när jag gick en doktorandkurs tillsammans med en peruansk doktorand, som precis flyttat till Sverige. Hon tyckte att Sverige var så "obekvämt" eftersom hon saknade sin chaufför, sin hemhjälp och... sin assistent som brukade anteckna under föreläsningarna (!)
Jag håller med ovanstående, vill jättegärna läsa om resultaten här på bloggen.
SvaraRaderaLycka till med sluttampen!
Hej!
SvaraRaderaTusan vad kul att jag hittat din blogg!
Såg att du hade läst en master i genusvetenskap på Universidad la Nacional, jag har också kommit in där och är ruggigt förväntansfull. Jag börjar vårterminen 2014. Hela flyttlasset går av med hela familjen om ett par dagar (mamma, lillebror, sambo och en hund) mamma är från Bogotá men har bott i Sverige sedan hon var ung.
Vi har rest till Colombia varje år och jag kan verkligen känna igen det du skriver:)
Må gott!!!
/Jessica
OJ vad roligt och spännande!
RaderaLycka till med flytten!