Jämställdhet i vardagen: Mat, disk och tvätt

Vi äter väldigt lite mat hemma, det blir mest på helgerna som vi lagar, för under veckorna lunchar vi på jobbet och äter oftast bara sallad eller något annat lätt till middag. När vi väl lagar till något ordentligt så är det oftast Oscar som är kökschef. Han gillar matlagning mer än vad jag gör och är duktigare på det. Förutom pizza, när det vankas pizza i hemmet är det jag som står vid rodret. Oscar lagar nog mer mat, men å andra sidan bakar jag mer, det gör han aldrig.

Disken tar den som är mest less på berget i diskhon, ungefär lika ofta mellan oss tre. Oscar och jag drömmer båda om en diskmaskin, men det är inte något som är så lätt här i Colombia. Urvalet är litet och dyrt och köken är inte byggda för att en sådan ska få plats. Skulle vi vilja installera en skulle vi få bygga om halva köket och säga adjö till en massa av det redan knappa förvaringsutrymmet vi har. Folk i allmänhet har nämligen inte diskmaskiner här. De som har råd köper inte en diskmaskin, de anställer ett hembiträde.

Tvättmaskin, däremot, det har vi. Här i Colombia finns nämligen inga allmänna tvättstugor i husen, så antingen får man köpa sig en tvättmaskin eller lämna in på tvätteri, vilket blir rätt dyrt i längden. Man kan ju också såklart tvätta för hand, vilket jag gjorde mitt första halvår i Colombia, men det känns inte riktigt som ett alternativ. Och det finns tvättmaskiner till uthyrning för någon timme eller två, då ringer man en tvättmaskinsperson och så kommer den med tvättmaskinen på moppeflaket, bär upp den, installerar den, så tvättar man, sen åker tvättmaskinspersonen iväg med den igen.

Hur som helst. Vi har alltså tvättmaskin. Den är ganska dålig och den enda temperaturinställningen den har är att koppla in slangen på kall- eller varmvattenkranen. Men den funkar i alla fall. Den tvättar vi på när det är dags. Här kanske jag tvättar lite oftare än Oscar, men han lagar å andra sidan mer mat och i ärlighetens namn tror jag att han diskar oftare än mig (och torkar spisen mycket oftare), och då känns det ändå som att jag lagt rabarber på den minst tråkiga av sysslorna.

Jag stryker aldrig någonsin. Oscar gör det stup i kvarten, sina egna kläder. Han har fått för sig att man inte kan ha på sig skrynkliga kläder. Själv säger jag hellre lite skrynkel än att måsta stryka.

Tja, summa summarum har vi nog en ganska jämn uppdelning utan att någonsin ha delat upp den. (Någon gång i tidernas begynnelse har jag ett vagt minne av att ha föreslagit någon slags städ/disk/tvätt-schema. I Colombia är det ungefär som att föreslå att vi ska flytta till Gulag. Tur att det har gått fint utan.)

----------

Det här är en del i den här inläggsserien. Inlägg ett handlade om pengar, inlägg två om städning, inlägg tre om föräldraskap och inlägg fyra om barnuppfostran. 
Det här var femte och sista delen, om det inte är något tema ni tycker jag har glömt. Hojta till i så fall.