Igår fick vi en inbjudan till en kompis examensfirande (min kompis dessutom!).
Den var adresserad till "Oscar Amaya och fru".
Alltså... är jag fru Oscar Amaya nuförtiden eller? Jag behåller nog hellre mitt eget namn, tror jag.
Apropå namn så är det inte tradition att byta till samma efternamn här när man gifter sig. Alla har två efternamn, först pappans första och sen mammans första (så våra barn kommer alltså att heta Amaya Dalén i efternamn), och sina två efternamn behåller man hela livet.
Tidigare var det vanligt att kvinnan lade till mannens efternamn också efter sitt första, med ett "de" framför, vilket motsvarar ungefär engelskans "of". Jag skulle i så fall bli Dalén de Amaya, lite som om jag vore en ägodel som tillhörde Oscar och det måste markeras genom namnet.
Det görs inte lika ofta nuförtiden och jag kan ju meddela er att jag inte kommer att lägga till något "de Amaya" när vi gifter oss, om det var någon som mot förmodan trodde det.
PS Det är visst så det adresseras när det ska vara riktigt formellt. Min vän sa att han mest adresserade vår inbjudan så för att han ville se min reaktion. Oh well, som hämnd hänger jag ut honom på internet, då.
Av nyfikenhet, vad kommer era barnbarn heta i efternamn? Jag antar att det inte blir Amaya Dalén Cortes Pizarro (antagande: conquistadorfynd). Finns det en sed för vilka namn som tas eller väljer man det som man tycker blir finast?
SvaraRaderaBarnen får pappans första och mammans första (i den ordningen det går inte att göra tvärtom).
SvaraRaderaSå låt säga att vi får en dotter som heter Maria Amaya Dalén och hon sen skaffar barn med Pedro Cortes Pizarro. Då kommer deras barn (mina barnbarn) att heta Cortes Amaya i efternamn.
Mammas (mitt) efternamn försvinner så att säga alltså efter en generation.
Jag förstår till fullo att du vill behålla ditt namn :-)
SvaraRaderaKram från Inger Dalén som jag hetat hela livet, både som ogift och gift
Samma sak på Puerto Rico, men Mario bara skrattade åt mig när jag VILLE ha hans namn, typ var jag lite efter i utvecklingen eller? haha. Där behöll man sitt efternamn, "de" var väldigt gammaldags, men jag använde hans efternamn "..de Negrón" för det mesta eftersom ingen kunde uttala mitt efternamn. Och så var det coolt att vara en liten viting som hette Big Black i efternamn :D
SvaraRaderaIntressant och klokt system. I Finand får bara den ena ha dubbelnamn, vilket kom som en stor överraskning för oss då vi skulle registrera vårt äktenskap.
SvaraRaderaEn förskräcklig sed som jag också råkar ut för, ofta. Jag är bara "señora". Att kvinnans efternamn dessutom försvinner efter en generation är också förkastligt, då tycker jag man lika bra kunde ge upp sitt namn med en gång. I latinamerika är det tyvärr automatiskt så och jag tror inte man kan komma med några invändningar eller vända på steken så att kvinnans namn kommer först.
SvaraRaderaDen formella regeln om att kvinnan alltid bara är sin mans señora på inbjudningar o.dyl. respekterar jag ungefär lika mycket som kackerlackorna jag stöter på då och då. Själv använda jag mig inte av detta då jag gjorde spanskspråkiga inbjudningskort till vårt bröllop, utan jag skrev helt enkelt båda parternas hela namn eller också i stil med detta: "Familia Gómez Gutiérrez".
Du får ursäkta min hätska ton men just detta får mig alltid ur balans :) (med rätta, om du frågar mig!)