Vår nye familjemedlem

Vi har funderat fram och tillbaka hur länge som helst. Har vi råd, var ska vi egentligen ställa den, det finns ju ingen plats, är det verkligen nödvändigt?

Men sugna har vi varit. Hur länge som helst, som sagt.

Sverigeresan blev droppen. Tre veckor med diskmaskin överallt och vi var sålda. Vi kunde inte leva utan en längre.

Välkommen hem fina maskin

Förra veckan slog vi till, och i fredags kom den till sitt nya hem, vår nye familjemedlem. Just nu står den i hallen och känner sig lite malplacerad, men inom mycket kort kommer den att få en alldeles egen plats. Vi måste bara fixa lite först.

I Colombia existerar nämligen knappt konceptet diskmaskin. De som har råd anställer istället ett hembiträde som tar hand om det där med disken. Därför finns det heller inget som helst utrymme för att installera någon diskmaskin i köket.

Vårt nyförvärv ska få husera i tvättstugan, alldeles innanför köket. Men först måste vi riva ett tvättställ och dra lite vatten- och avloppsledningar (som sagt, det finns ingen förinstallation för diskmaskin i någon lägenhet). Sen måste vi bygga en liten möbel som täcker den. Sen måste någon komma och installera maskinen, eftersom man måste koppla en massa elkablar som inte följer med och vi vill inte riskera att kortsluta maskinen innan vi ens använt den.

Ibland önskar jag att pappa bodde lite närmare. Han kan nämligen göra allt det där som vi nu måste ta hit en rörmokare, en snickare och en installatör för.

Men hur som helst. Vi har en diskmaskin!