fredag 19 augusti 2011

Oscar gästbloggar om sina intryck från Sverige

Eftersom så många frågat mig vad Oscar tyckte om Sverige bad jag honom skriva ett gästinlägg. Här är hans egna ord, som jag översatt till svenska.
----------

När jag kom till Sverige visste jag inte riktigt vart jag var på väg, allt jag hade var referenser som jag hittat på internet eller sett på teve någon gång, eller fått från någon Bergmanfilm och andra nyare filmer. Och dessutom referenser från de tusen historier som Annika berättat för mig om sitt land, men ärligt talat så kan jag erkänna att jag aldrig trodde att jag skulle möta så mycket helt nytt, detaljer som varje dag fyllde mig med nyfikenhet och som Annika och hennes familj försökte förklara för mig.

Oftast när jag försökte förstå, var det mest återkommande att ta till jämförelser, och i mitt fall jämförde jag olika aspekter av Colombia, landet jag föddes i, med alla nya detaljer som jag såg i Sverige. Något som överraskade mig var personerna som jag lärde känna allteftersom dagarna gick. Jag måste erkänna att jag var lite fördomsfull och trodde att jag skulle möta kalla personer, som går omkring med uttryckslösa ansikten, men till min förvåning var jag omringad av leenden, kramar, långa och varma samtal, och till och med lyckönskningar från personer bakom en disk som säger hej då och tackar dig och önskar dig en trevlig dag. Jag kan inte låta bli att nämna de goda råden och rekommendationerna från mormor Elsa och farmor Märtha som jag pratade med om turen vi har, både de och jag, att få känna den vackra personen som jag delar mitt liv med nu.
Något som jag lade märke till under tiden jag var i Sverige är att de sociala skillnaderna inte är så utpräglade; medan du går eller cyklar på gatorna (för nästan alla, för att inte säga alla, cyklar för att ta sig till olika delar av staden) ser du personer som utför olika arbeten oberoende av social status eller kön. Som anekdot, när vi reste från Stockholm till Umeå var det första gången i mitt liv som jag reste i ett flygplan där piloten var kvinna. Och dessa skillnader är tyvärr omöjliga att undgå att märka, framför allt om du kommer från ett land där de rika varje dag är rikare och de fattiga fattigare, där i vissa fall kvinnorna tjänar mindre än männen för samma jobb.

Dessutom finns något som var svårt för mig att förstå, och det är tilliten. Tilliten att gå in på en affär och att denna litar på att du scannar allt du köper, tilliten att lämna en cykel på gatan utan att tänka att någon kan stjäla den, tilliten att betala dina skatter (som är mycket höga) och att staten kommer att fördela dessa pengar till sjukvård och utbildning. Kanske säger jag svårt att förstå därför att något som karakteriserar oss är att inte lita ens på vår egen skugga.
Jag kan inte förbise ansvarskänslan för miljön som svenskarna har, som utnyttjar resurserna medvetet och ansvarsfullt och återvinner allt som går att återvinna. Och det bästa är att det är var och en som ser till att göra det, utan att vara beroende av att någon annan kommer hem till dig och tar med det som ibland ses som "skräp".
Och kanske för att avsluta, för jag skulle kunna fortsätta prata om tusen detaljer till, en mening som säger mycket om svenskarnas liv är "gör det själv". Inte bara för att det kanske kostar halva lönen att betala en hårklippning eller ett hembiträde, utan för att det finns en inställning att om du är kapabel (fysiskt och mentalt) att göra det, varför inte göra det? Mina svärföräldrar Rolf och Inger visade mig att de är alldeles särskilt kapabla att göra nästan allt, medan det för mig var en stor bedrift för oss fyra (mina svärföräldrar, Annika och jag) att lyckas sätta upp ett partytält för 40 gäster. Eller farmor Märtha, som med sina 85 år själv körde sin röda Mazda från lägenheten ut till sommarstugan.
Det finns mycket att berätta, och kanske ger mitt treveckors besök mig inte tillräckligt med auktoritet för att kunna säga hur svenskarnas liv ser ut, men det jag vet, är att de har mycket som vi borde ta efter, och varför inte, anamma som en inställning i samhället att inte skryta om det eller vara högfärdig, något som också karakteriserar detta skandinaviska land.

7 kommentarer:

  1. Tänk vad häftigt det måste vara att komma hit och se allt med helt andra ögon, så som din man gjort! Säkert lika facinerande som svensk att besöka Colombia. Ni verkar ha haft det toppen mysigt! Kram, Maria.

    SvaraRadera
  2. Ooookej. Redan vid "...att få känna den vackra personen som jag delar mitt livet med nu" började jag lipa, pga rörd. Mycket fina och intressanta betraktelser från Oscar. Ni är underbara.

    SvaraRadera
  3. Å vad intressant läsning, tusen tack för det Oscar! Verkligen spännande att få höra någon annans syn på ens land och sina landsmäns mentalitet på det sättet.

    En del saker var väntade, andra inte alls. Den här "gör det själv"-grejen har jag aldrig reflekterat över, men det stämmer nog.

    Så himla fint skrivet. Blev lite rörd också av beskrivningen om hur Oscar talat med mormor och farmor om hur fin Annika är.

    Kram på er!
    (Förresten, skriver om Colombia idag, om du är vaken innan jag går hem (17:45 svensk tid) får du gärna läsa igenom och tycka till. Hörs på mailen.)

    SvaraRadera
  4. Vilket fint gästinlägg, Oscar. Så kul att se vad du har sett. Visst har vi tur som känner din vackra hustru. Men jag är också så oerhört glad över att vi har fått lära känna dig. För vår familj är du en viktig länk till vårt andraland, Colombia.

    SvaraRadera
  5. Vilket inlägg! Fina O!
    Jag kän känna igen mig i tilliten som han beskriver. Det är något jag ofta måste försvara här i USA känns det som. Att vi betalar högre skatter och är ofta OK med det eftersom vi vet att det går till allmän sjukvård etc. Vi räknar med att bli omhändertagna när något händer och därför är vi villiga att hjälpa till med att betala en högre andel skatt. (men tyvärr, nu när jag skriver det här så inser jag att så är det kanske inte ändå. Men jag tro många svenskar har mer hopp om mänskligheten än andra) Eller är jag naiv?

    SvaraRadera
  6. Jättekul att läsa! Det är alltid så spännande att få läsa om sitt land ur andras ögon. Det påminner mig om när Mario var i Sverige för första gången... Gillar hans sätt att se på tilliten eftersom jag ser på det precis tvärtom i Sthlm! Ingen vågar lämna cykel vid pendeln eller hänga ute på natten här... Det är stor skillnad på Sverige och Sverige.

    Mycket fint!

    SvaraRadera
  7. Maria: Det var toppen!

    Anna: Du med.

    Johanna: Hoppas att det gick bra med artikeln!

    Åsa: Tack! Och Oscar hälsar (och blev lite rörd)

    Linnéa: Jo, visst finns det massor av undantag även i Sverige, men på det stora hela tror jag att det är så som du säger.

    Duktiga tjejen: Visst är det skillnad på Stockholm och en småstad, men det är ändå större skillnad mellan Sverige och Colombia.
    I Stockholm ser man ju ändå cyklar parkerade lite här och var (jag har aldrig någonsin under mina tre och ett halvt år i Colombia sett ens en låst cykel obevakad på gatan, knappt ens en bil), man ser folk ute på gatan på natten och precis ALLA sitter och knappar på sina smartphones på tunnelbanan (skulle du plocka upp en sån telefon på bussen i Bogotá skulle du få den stulen på fem röda).
    Även om folk kanske ändå är mer på sin vakt i Stockholm än på andra håll i Sverige.

    SvaraRadera

Problem att kommentera? Testa en annan webbläsare än Chrome.