Jag har ju skrivit förut lite om hur det är att vara gravid med Colombias mödravård. Privata mödravård, ska tilläggas. Här får du inte vård efter behov utan efter betalningsförmåga.
Hur som helst, en av de fiffigaste grejerna med hela systemet tycker jag är att man har en och samma gynekolog som är med ända från början och gör alla kollerna under hela graviditeten och sen också är med på förlossningen.
Det ofiffiga i det hela är dock att vi inte lyckats hitta någon gynekolog ännu. Vi hade en jättebra, men hon ska ha semester i mars, precis när avkomman planerar att göra sitt intåg i världen. Så hon rekommenderade en annan, på samma vårdcentral. Igår träffade vi honom. Det visade sig att han bara förlöser på två sjukhus, vilket inte är något av de sjukhus jag tänkt föda på. Och hans två sjukhus ingår inte i min sjukförsäkringsplan. Och även om de gjorde det skulle jag inte vilja riskera att sitta fast i en trafikstockning med värkar på väg till ett sjukhus som ligger på andra sidan stan.
Så nu är vi på ruta ett igen i gynekologletandet. Den här gången är planen att ta en gynekolog som jobbar direkt på det utvalda sjukhuset. Det finns åtta stycken i specialistkatalogen*. Problemet är bara vilken man ska ta. Hur ska man veta vem som är bäst av Oscar Ángel, Carlos Díaz, Francisco Vergara eller de andra fem**?
Jag har dock lyckats få tag på lite inside information av en gynekolog som jag intervjuade till min uppsats för ett och ett halvt år sedan och som jobbar på just det sjukhuset (tyvärr jobbar inte han med just mitt sjukförsäkringsbolag, annars hade han varit självskriven), och han rekommenderade två.
Efter ultraljud nummer två på fredag (tolvveckors-ultraljudet där de mäter fostret på en massa sätt och kollar om det föreligger risk för Downs Syndrom. Skitläskigt.) är det dags att boka ny gynekologtid. Då får vi se om det blir Fernando Gómez eller Santiago Lema som blir den utvalde. Vilken tycker ni verkar mest sympatisk, sådär på namnet?
*Man får en slags telefonkatalog med namn och nummer till alla specialister. Det är en annan fiffig grej med försäkringen, man slipper remissförfarandet och bokar tid direkt med vilken specialist man vill.
** Alla åtta är män. Annars hade en kvinnlig gynekolog varit ett hett urvalskriterium.
Fernando Gómez naturligtvis. Det hörs ju direkt på namnet :-)
SvaraRaderaBåde pappa och jag är helt överens om det.
Kram mamma
Men herregud Annika, helt sjukt vad ni får krångla med allt. Galet. Hoppas ni hittar någon som är superbra, och det snart.
SvaraRaderaVad gäller valet mellan de ännu anonyma gynekologerna så tycker jag att du ska lita på dina föräldrar ovan, föräldrar vet (nästan) alltid bäst.
Lycka till!
Låter lite meckigt... Lycka till! Kram
SvaraRaderaMamma och pappa: Så får det bli, tack för tipset!
SvaraRaderaJohanna & Emmy: Ja, lite meckigt just nu, men i längden gillar jag ändå att man får välja precis vem man vill och byta om man inte är nöjd och sen få ha samma person hela tiden och på förlossningen.
Så vitt jag förstår funkar det inte så alls i Sverige.
Ja, inte han den där Lema i alla fall, för han rimmar med slemma. Det låter inget bra.
SvaraRaderaHaha, vad sjukt svårt. Har ingen känsla. Har du nån bild? haha, nämen allvarligt så verkar det ju finnas för och nackdelar med alla system, även om jag är av åsikten att alla ska få lika vård, oavsett betalningsförmåga. Sen att ha en gynekolog med sig på hela resan, känns som en bra idé. Nåt för Sverige att inför tycker jag.
SvaraRaderaJenny: Bra argument.
SvaraRaderaBaglady: Haha ingen bild, tyvärr.
Och jag håller helt med dig, Colombias system är höjden av ondska, att du får den vård du har råd att betala för och inte den du behöver. Det är min eviga ideologiska konflikt, för samtidigt är jag ju en del av systemet varje gång jag betalar räkningen för min privata sjukförsäkring. Men vad ska man göra? Om den halvprivata inte är tillräckligt bra (allmän finns inte) och man vill ha bästa möjliga vård, särskilt under sådana omständigheter som en graviditet...
Hej Annika! Läser ditt inlägg med spänning eftersom jag själv gått igenom två Colombia-graviditeter. Måste bara tillägga en sak till den colombianska statliga mödravårdens fördel. Själv hade jag EPS (halvprivat förs.) med tvillingarna och det funkade sådär. Olika läkare som sa olika saker. Vanligt förlossning var det inte tal om och pappan fick inte vara med, så vi stack till Sverige. Med Illampu däremot stod jag helt utan försäkring pga en ett byrokratiproblem (ovanligt!:). Faktiskt var det inte så dumt som jag trodde. I Sisben (den allmänna gratis-försäkringen)ingick precis samma vård som i EPS:n - två ultraljud och förlossning - vilket mig veterligen är samma som i Sverige. Jag kunde kräva samma gynekolog. Och jo - pappa fick vara med (efter lite övertalning dock). Lycka till med grav! Ps. Jag dansar på stolen när jag kollar din låtlista!
SvaraRaderaJa, jag kände inte att EPS var något som jag är så sugen på, har hört alldeles för många skräckhistorier (förlossningssalar med 20 födande kvinnor i rad, ingen anhörig får vara med, eller en kompis bebis som nästan dog för att de kom in på kvällen och behövde kejsarsnitt och ingen läkare var i tjänst förrän på morgonen, osv).
SvaraRaderaOch Sisbén har jag ingen rätt till eftersom jag har fast jobb och vi bor i estrato 4.
Jag tror nog att Sisbén är helt okej, så länge allt går bra. Det jag är orolig över är mest om något går snett. Då vill jag helst ha tillgång till bästa möjliga vård, även om jag rent principiellt tycker att hela idén om privat sjukvård är fruktansvärd.
Gillar att du gillar låtlistan! Ska du inte till Bogotá någon gång apropå inget?
Jorå, jag åker rätt ofta. har tänkt heja varje gång för fika, men det har alltid uppkommit kaosartat många grejer att göra och fixa o har inte blivit av :). Ska vi spika fika om sisådär 3 veckor? Är du på?
SvaraRaderaPS. Den där långa raddan förlossningssänger har jag erfarenhet av, fast hade tur med mina "medföderskor" så det blev en fin upplevelse ändå :).
SvaraRaderaFika om tre veckor! Spikat!
SvaraRadera