Igår gjorde vi det första ultraljudet. Sju veckor och fyra dagar är lilla ärtan just nu, den mäter 11 millimeter och har ett hjärta som pickar på med 136 slag i minuten.
Förutom ultraljud har jag gjort alla upptänkliga blod- och urinprover och även fått träffa en dietist som har mätt och vägt mig och kollat muskelmassa och fettprocent och vad jag äter och på fredag får jag min personliga dietplan på vad jag ska äta under graviditeten för att gå upp precis lagom mycket i vikt och få i mig all näring som behövs.
Varje månad ska jag gå på kontroll hos gynekologen och minst var tredje månad (eller oftare om jag vill) ska jag göra ultraljud. Samma gynekolog som är med under hela graviditeten är den som sedan är med på förlossningen.
Jag känner mig otroligt omhändertagen och påpassad och lugn.
Baksidan av det hela är såklart att det är en priviligierad situation vi befinner oss i, som har råd med privat sjukförsäkring där allt detta ingår. Colombias sjukvårdssystem är, som mycket annat i landet, extremt ojämlikt. Mödradödligheten är dubbelt så hög i den allmänna sjukvården som i den privata och även om det totalt sett "bara" är 3% av alla gravida kvinnor som inte får någon mödravård alls, är det 24% av kvinnorna som inte har någon utbildning som befinner sig i denna situation.
Och som jag sagt förr, det skär i hjärtat att betala en privat sjukförsäkring. Det går emot precis alla principer jag står för och försvarar. Men det känns också nödvändigt, tyvärr, för det är så systemet funkar. För jo, man kan få okej vård utan, men okej känns inte tillräckligt. Jag kände mig inte överhuvudtaget lockad av en framtida barnfödsel i en sal tillsammans med sisådär 20 andra pågående förlossningar, där Oscar får sitta och vänta i korridoren. För ska pappan få vara med på förlossningen måste man ha ett eget rum, och det får man bara via den privata sjukförsäkringen. För att inte tala om alla kontroller som ändå känns rätt tryggt att få.
Oj, vad annorlunda allt är! 20 kvinnor i samma sal under pågående förlossning - det låter helt absurt och så himla "naket" själsligt också i brist på ord. Med all respekt för att det är många kvinnor som inte har andra möjligheter. Jag tycker ändå ni verkar få väldigt bra omhändetagande i övrigt och jag hoppas allt går bra för er. Mysigt med att vänta barn. Kram, Maria.
SvaraRadera<3 till ärtan, men inte till födandet. Det finns alltså inga andra alternativ?
SvaraRaderaMaria: Ja, faktiskt, inget jag vill vara med om om jag får slippa.
SvaraRaderaDuktiga Tjejen: Om man inte har privat sjukförsäkring? Alternativet är kejsarsnitt, vilket är oerhört vanligt här, men inget som jag skulle vilja om jag kan undvika det.
Ja hjälp så himla orättvist det är. Hemskt system, men tyvärr alltför vanligt i världen. Den som kan betala mest får bäst vård. Inte den som behöver hjälpen mest.
SvaraRaderaTycker hur som helst inte att du ska ha dåligt samvete, det vore ju helknäppt att utsätta dig själv och ditt barn för onödiga risker när ni nu faktiskt HAR råd. Även om jag förstår att det tar emot principiellt. Men tänk på att du gör enormt mycket för att skapa en positiv förändring i Colombia via ditt jobb.
Kram på dig, och vad superskoj att ni väntar barn!
Vilken service! Jag ar glad att du far en sadan bra vard och jag ar ledsen att alla inte kan fa kanna samma lugn. H[ller med Johanna - tank hur du hjalper kvinnorna! Du ar en hjalte!
SvaraRaderaJa, i de flesta "lagliga" jobb är man tvungen att visa upp att man har en försäkring.. och visst kan man betala för vården som en annan turist, men det kostar multum, miljoner om man ska ha gynekolog.
SvaraRaderaOch det är inte rättvist, men inte heller effektivt för "brukarna", när man spekulerar i liv.
/Alexandra I
Att se en liten ärta med en pickande hjärta måste vara alldeles alldeles underbart. Kram!
SvaraRadera