Nu säljer vi lägenheten

Lägenheten vi äger i Bogotá, som vi haft uthyrd sedan vi lämnade landet och fram till nu, är till salu.

Vårt första gemensamma hem, där vi bodde när vi gifte oss, när Gael föddes och levde sina första tre år i livet. Det är inte helt osentimentalt att göra sig av med den.

♥ Alla minnen från alla stunder med vänner i lägenheten ♥

Det är en fantastisk lägenhet, inte bara för alla minnen den bär på, utan rent objektivt. Men vi kan inte behålla den om vi någon gång vill köpa en bostad här (och det känns som att vi vill, snart, och amortera som tusan så att vi har nästan-gratis boende när vi bli gamla och knappt får någon pension).

Medan nuvarande hyresgäst bor sin uppsägningstid ut så la vi ut den på facebook, för att se om vi fick något napp. Om vi fick! Intresset var större än vi trott, sådär så vi började fundera på om vi satt priset för lågt, trots att vi gjort en värdering med en mäklare och sen dragit till lite extra, allt enligt colombianska försäljningsråd.

Hur som helst, först till kvarn var några vänner, ett syskonpar som vill köpa lägenheten för att hyra ut den, kanske det allra vanligaste sättet att investera pengar i Colombia, om man har den ekonomiska möjligheten.

De vill köpa innan årsskiftet (av skatteskäl, tror jag?) så nu skyndar de på för att hinna.

Men det är ju två månader kvar till årsskiftet? tänker ni kanske. Jag har två ord till er: colombiansk byråkrati. Jag hade hunnit förtränga litegrann hur absurd och tidsödande den faktiskt är.

Så vi får väl se. Kanske är vi inte längre ägare till en lägenhet i Colombia när året är slut. Kanske är vi det. Men oavsett är vi det inte särskilt länge till.

Utsikten från 17:e våningen. Den var fin även när regnet öste ner.

Hur mycket pengar vi tillslut får för lägenheten i svenska kronor är en annan historia. Särskilt nu, växelkursen har gått upp och ner som en jojo efter valresultatet i USA i tisdags. Vem vet hur det blir med det.