Hipp hipp hurra! Jag beställde välling och Marabou-choklad, och idag åt jag lunch tillsammans med Johannas supertrevlige make, som dessutom hade med sig lite svenska tidningar sådär som bonus.
Just det här är något av det allra finaste med bloggandet. Relationerna som skapas, även med människor som man aldrig har träffat i verkliga livet. Lite som när man hade brevvänner som liten.
Och tänk att någon som jag aldrig träffat i verkligheten sitter där på andra sidan jorden och tänker på att just jag kanske skulle vilja ha något från Sverige. Och fixar så att det blir så. Är inte det hur fint som helst?
Tusen tack, Johanna och R för sverigeleveransen!
Åh, ja det är så himla fint. Jag refererar tex ofta till dig som "min kompis i Botogá som jag måste hinna hälsa på innan hon flyttar hem!!" trots att vi ju faktiskt inte setts. Men det känns ju som om man har det.
SvaraRaderaMen ja eller hur! Du har ganska precis absolut max ett år på dig, sen drar vi härifrån… :)
RaderaVad roligt! Vad snällt!
SvaraRaderaJättesnällt!
RaderaDet ar helt otroligt vilka vanskaper som vaxer fram tack vare bloggar!
SvaraRaderaEller hur! Så himla fint!
RaderaVad roligt! Bloggandet för med sig så mycket positivt! :)
SvaraRaderaJa, verkligen!
RaderaMen det är ju det här som är det bästa med bloggeriet – att hela världen liksom är inom räckhåll på något sätt och det går att knyta band som går över hela oceaner! Härligt att grejerna kom fram och att ni hittade varandra i din stora stad. Och R hälsar till dig och tackar tillbaka! Kram!
SvaraRaderaJa, visst är det! Världen blir väldigt mycket mindre.
RaderaKram!