Färdigpluggat

När jag först började på universitetet för hundra år sedan pluggade jag engelska. Jag tänkte bli språklärare, eller kanske översättare. Sen upptäckte jag lite av en slump ämnet som på den tiden hette u-landskunskap (som nuförtiden kallas utvecklingsstudier) och blev förälskad. Jag fortsatte med engelska upp till C-nivå, men bestämde mig för att satsa mer på utvecklingsstudier-/statsvetenskap-området.

Så kom det sig att jag tog examen från universitetet med dubbla diplom, en fil.kand i engelska och en fil.mag. i statsvetenskap med inriktning mot utvecklingsstudier.

Sen flyttade jag till Colombia för att läsa till en masterexamen i genusvetenskap. Eftersom jag bara hade en CSN-termin kvar jobbade jag heltid samtidigt. Jag var ganska less när jag var klar, en masterutbildning i Colombia är mycket tuffare än en dito i Sverige. Så jag tänkte att nu får det räcka.

Sen började vi fundera på Sverige och när jag kollade runt lite insåg jag att väldigt många spännande jobb i civilsamhället-sektorn har någon form av kommunikationskomponent. Och så hittade jag en ettårig masterutbildning på distans på halvfart på Malmö Högskola, i Communication for Development.

Sen vet jag inte riktigt vad jag tänkte, men det var väl på ett ungefär något i stil med "en master till, på halvfart dessutom, hur svårt kan det vara?".

Alltså. Det går ju. Men småbarn, heltidsjobb och masterstudier är väl ingen jättelyckad kombination om man även vill ha lite fritid.

Nu är uppsatsen i alla fall inlämnad, opponerad på och rättad.

Och härmed gör jag ett offentligt löfte: Jag ska inte plugga något mer förrän jag är pensionär, om det inte är en kurs som är på betald arbetstid.

Snälla påminn mig om detta löfte om jag någon gång skulle visa något som helst intresse för någon liten kurs. Det räcker nu.