Men ibland lägger gamla klasskompisar upp sådana här bilder från hem-hemma, och det känns i magen. Att det ju är där Gael borde växa upp, det är ju det jag vill ge honom. Allra helst norr, det är där jag hör hemma.
 |
| Bilden lånad från Elins instagram |
Men efter att ha bott i fyra länder utanför Sverige, varav sammanlagt nio år och tre länder i Latinamerika de senaste tolv åren, känner jag att nu skulle jag kunna vara redo för Sverige. Jag var tvungen att bo mig jorden runt för att kunna ens tänka tanken.
Jag är inte samma människa som 26-åringen som så fort universitetsexamen var avklarad sålde alla saker, packade en resväska och köpte en enkelbiljett till Argentina. Det är Latinamerika som sett mig bli vuxen, min sammanlagda kvalificerade arbetslivserfarenhet är från Chile, Argentina och framför allt Colombia.
Jag gissar att ganska snart skulle jag längta ihjäl mig efter Colombia, men mer och mer känner jag att jag vill vara vuxen ett tag i Sverige också. Att en del av Gaels barndom ska få utspelas i Sverige.
Kanske skulle det inte alls funka i längden, kanske skulle längtan efter Colombia bli för stor, men snart är det dags att prova i alla fall. Inte nu på en gång, men om något år. Annars blir jag aldrig av med den där himla hemlängtan.
å vad jag känner igen mig i dessa tankar! tänk om man hade haft råd att leva 50/50 Colombia-Sverige! ska vi göra en kupp? :) Kram!
SvaraRaderaMen ja! Vi kanske kan köpa två hus tillsammans, ett i Colombia och ett i Sverige, och så roterar vi halvårsvis :)
RaderaDet är verkligen ett svårlöst dilemma.
Kram!
Det verkar så svårt att vara så långt hemifrån! Jag tycker att du är så modig, själv är jag så bekväm av mig att det aldrig blir några äventyr. Hoppas ni hittar en lösning som ni alla känner er tillfreds med!
SvaraRaderaKram
Ja, det är svårt ibland, men ändå så himla lätt i jämförelse med alla som inte valt själva att bo i ett annat land, och som inte har möjlighet att resa/flytta tillbaka om längtan skulle bli för stark, försöker jag tänka på när det känns tungt.
RaderaKram!
Fattar precis.
SvaraRadera<3
RaderaHej jag har följt din blogg sedan jag träffade min pojkvän ifrån Colombia. Jag älskar din blogg och har fått en fantastiskt inblick i Colombia och hur det är för oss svenskar som har en annan kultur.
SvaraRaderaNär jag och min pojkvän vart storm kära var det svåra valet Colombia eller Stockholm, efter många om och men vart det Sverige.
Vi har nu kämpat i 4 månader i Sverige och är fortfarande där vi började.
Att ha en civilingenjörs examen gör det inte lättare för han här, och det svenska språket är inte heller lätt.
Karriären i Colombia blomstrade men här är det stendött, han har sökt alla jobb som finns på marknaden men blir alltid avisad och då pratar han flytande engelska.
Nu har vi bestämt att flytta till Colombia istället och bygga vår framtid tilsammans , det kommer bli hundra gånger svårare men vi har bestämt att tiden det tar att bygga något stabilt i sverige kommer ta många år. Tid som vi inte tycker är värt att investera i detta land.
Vad du har med din familj är något jag önskar och som är en dröm ett mål.
Detta kanske gör det lättare för dig.
Fortsätt blogga den är bäst :)
Kram Nicole
Åh, tack för din fina kommentar!
RaderaVad tufft att det inte funkar för er i Sverige, man vill ju ändå gärna att det ska gå på bägge ställen, så att valet ska vara fritt och inte beroende av yttre omständigheter som tvingar en till det ena eller det andra. Det är lite ett mardrömsscenario känner jag, att vi ska tvingas bo någonstans, vare sig det är Sverige eller Colombia, fast vi kanske vill något annat.
Hoppas att det funkar bättre i Colombia för er! Här är kontakter rätt viktigt, så nätverka så mycket du bara kan för att förbereda din ankomst till arbetsmarknaden…
Kram!
Det är ett svårt scenario, jag ville ge dig en inblick i vår vardag.
RaderaVar förberedda på att ha med er pengar, det är jätte svårt för svenskar att skaffa jobb just nu också.
Och att förbereda Oscar att söka om personnummer ifrån Colombia, utan det är han identitetslös i Sverige.
Ansök om jobb ifrån Colombia i Sverige så du har en säker inkomst medan han listar ut Svenska samhället,språket och jobbmarknaden. Jag har träffat många latinamerikaner i Sverige. För det första så måste han verifiera sin examen på en myndighet i Sverige det tar 6 månader annars gäller det inte. För många latinamerikaner har et tagit minst 2 år att hitta ett jobb om dom har haft tur. Och då har dom kunnat pratat flytande svenska.
Flytande engelska och svenska är ett krav för den svenska jobbmarknaden.
Om ni vill flytta förbered er på att kämpa hårdare för mycket mindre.
Lycka till! Kram
Jo, vi flyttar inte utan (minst) ett jobb. Inte bara för pengarnas skull, fast framför allt därför, men också för att det är omöjligt för oss att få visum utan det. Eftersom jag inte är skriven i Sverige längre måste antingen jag eller Oscar ha ett anställningskontrakt för att han ska få uppehållstillstånd, vi måste bevisa att vi kan försörja oss.
RaderaSom tur är (om inte reglerna ändras tills dess) så har vi möjlighet att ta ut föräldraledighet för Gael, så även om det blir minimibeloppet så går det ju att leva på ett tag - en föräldrapenning och en lön - medan vi hittar ett till jobb.
Även om det såklart är jättetufft så känns den svenska arbetsmarknaden bättre när man väl har kommit in på den, vad gäller arbetsvillkor. Här är det 14 veckors mammaledighet (pappan får 8 dagar), lagstadgad arbetsvecka måndag-lördag (även om många slipper jobba lördag så är det många som gör det också), ingen övertidsersättning, 15 dagars semester om året, VAB existerar inte, osv, osv, osv. För lägre lön, som man dessutom måste betala dyr privat sjukförsäkring, dyrt privat dagis/skola, osv av.
Jag tänker att det finns för- och nackdelar med båda ställena, och utan barn är nog Colombia fantastiskt på många sätt. Med barn också, men man blir mer medveten om allt som saknas av rättigheter och socialt skyddsnät då. Hur som helst, just nu funkar Colombia bäst för oss, men vi siktar på att prova på Sverige (ett tag), någon gång i framtiden!
Kram
That is a difficult decision to make but I think Swedish partners should be aware that Sweden does not provide job opportunities to foreign educated people therefore the relation can suffer because of it. Nicole, above comment, indicates exactly what I just said.
SvaraRaderaI am moving to Sweden this year from New York but I am not very confident that I will get a job there even though I have worked here for several years, Like Nicole, our plan (Swedish husband and I) is to give Sweden a chance for two years and then if I cannot get a job during that time, we will move to New York again.
It seems that Sweden has not been able to integrate its educated immigrants properly and is really wasting value resources
Yes, I am totally aware of that, and that's of course a bit of a worry. We've been talking about moving to Sweden for a long time, but we always postpone it. Anyway, the idea is to move for two years to see how it works out, and if it doesn't, we can always move back to Colombia (basically like your plan).
RaderaI know the whole labour market is pretty discriminatory towards immigrants, but Oscar is a graphic designer (webb), and that's an area that is at least a little bit more open than many other…
Maybe reading this blog about all kind of educated immigrants who are not able to find a job in Sweden can help you to make the right the decision for you and your family.
SvaraRaderahttp://2sweden4love.com/2014/02/06/swedens-learning-curve/
I love reading your blog and you seems to have a good life in Colombia.
Good Luck.
Thanks for the link, although it's a bit depressing to read… I really, really hope we would be the exception to the rule, basically for what I wrote to the other comment above, I don't want us to be forced to live either here or there due to external circumstances, I hope it can be a free choice after we've figured it out (after having tried living both here and there).
RaderaAnyway, it's not an immediate plan, the trying-out-Sweden-idea is in a medium term perspective. For now, we're staying here.
Thanks a lot for your nice comments about the blog, and good luck with your move, I hope things work out for you!
While I agree with both Anonymous and Nicole that the integration of immigrants in the labour market has failed big time in Sweden, I want to point out that it is not impossible as a foreigner to get a job in Sweden. My man, who is Colombian, works as a psychologist here in Sweden and we have quite a few friends from foreign countries, mainly Latin America. Almost all of them are lucky enough to work within their chosen profession. What I’m trying to say is that fear for not getting a job shouldn’t hinder you from giving Sweden a chance, if you feel that that is what you want to do. Though of course you should be aware that it can be very difficult. As you point out, I think Oscar’s profession makes it easier. Not the least because he doesn’t have to go through the sometimes endless quest of getting ones foreign exam approved…
RaderaEnjoying your blog as always, Annika!
Thanks Johannes!
RaderaI think you're totally right! And it's impossible to know without trying. If it doesn't work out, we can always go back to Colombia, it's not something we've totally ruled out in the future.
Another advantage with Oscar's profession is that it's not necessary to get a full-time job, there are a lot of freelance opportunities, and I think that freelancing could be an easier way to start getting into the labour market.
Min man är från Chile, vi bodde tillsammans där några år när han läste färdigt sin utbildning och jag pluggade på PUC. Flyttade till Sverige för att jag skulle läsa klart min utbildning för 9 år sen och har bott kvar sen dess trots att planen var att flytta någon annanstans. Min man är jurist men har läst till en utbildning på högskola i Sverige. Han jobbade extra, lärde sig språket, tog praktik, nätverkade, var öppen för allt och väldigt positiv. Nu har han haft superbra jobb i flera år och blir kallad på intervju till de flesta jobb han sökt. Snarare jag som får kämpa med vikariat här eftersom konkurrensen är skyhög :)
SvaraRaderaVi har två barn och trots att vi ofta kan drömma oss bort till chile när vintermörkret är som påtagligast så är livet med barn i Sverige en riktig dröm. Vi har det jättebra här, min man trivs, barnen trivs, vi vabbar när det behövs, vi jobbar med jobb vi trivs på, vi har 5 veckor semester och råd att resa till chile varje år för att stilla längtan efter landet och familjen där! När barnen blir större åker vi iväg ett år, två, tre...vem vet!? Men just nu är vi här och det funkar jättebra!!
Jag hoppas ni får det som ni vill ha det, det krävs en hel del tur, att vara på rätt plats vid rätt tillfälle, träffa rätt personer osv. Önskar er lycka till.
Tack för en mycket fin och intressant läsning på din blogg som jag följt i flera år :)
Kram Alexandra
Åh vad jag behövde en sån solskenshistoria! Tack :)
RaderaVi har också planen att flytta till Sverige, har haft det i flera år. Men vi vågar inte innan J får fast tjänst och kan ta tjänsteledigt ett eller ett par år (för att testa), för om det inte funkar kan vi inte flytta tillbaka till Spanien. Med den skyhöga arbetslösheten finns inget att komma tillbaka till, och anställningssystemet för lärare är så konstigt och komplicerat att J inte kan fortsätta inom sitt yrke. Här söker man inte jobb själv som stadsanställd, man står på lista och blir placerad. Det känns frustrerande alltihop, vill så gärna prova att bo i Sverige.
SvaraRaderaJag tycker att har ni chansen ska ni testa och ta den!
Vilket märkligt system! Och vad jobbigt att det ska vara sådana yttre faktorer som hindrar er! Hoppas ni lyckas ändå förr eller senare.
RaderaI think that if you have the time to go through many years without a job then Sweden will be okay specially if you are young and can afford to do it. But for some of us that is not an option.
SvaraRaderaIn few other countries, it does not take that long (years) before you get a job even if you do not know the language well.
I live in New York (and soon, I will have to deal with the Swedish job market) and believe me, people who do not speak/write English properly are able to find good jobs specially in the technical field.
I have worked with Quality Assurance Analysts/Programmers/Engineers/Architects who can speak the language but most of the time, you cannot understand what they are saying and their writing skills are not up to standards. And they are getting pay very, very good salaries.
So I agree with Nicole, it should be a limit in the time spend trying to have a life in Sweden when it takes double or triple effort and time while you can have a better and rewarding life in another country sooner.
And yes, anyone can probably (and I am just hoping here) get a job in Sweden but one has to be prepared to be unemployed for many, many years before that happens and many cannot afford that!
But once you are able to get a job in Sweden then it appears that you can have a very good life there...but that does not seem to be the case for many immigrants there.
It's the same with Colombia, it's possible to find a pretty good job without being fluent in Spanish (although the language helps a lot, of course).
RaderaWhen/if we eventually go to Sweden we're aiming at initially two years, and then evaluate and see how it's working out. It's not a forever-decision, so we could always go back to Colombia (or to somewhere else) if things don't go as planned.
Hur mycket svenska kan din man? Mitt tips är att ni börjar träna nu! Fixa böcker! Sen vet jag inte.. pengar ja, någonstans att bo. Jag bor i Umeå, här är bostadssituationen (hyresrätter) rätt så hopplös så ställ dig i kö hos bostaden: http://bostaden.umea.se/ det kan man göra utan svenskt personnummer också så ställ båda i kö!
SvaraRaderaJag tycker att det låter skumt att du måste vara skriven i Sverige för att din man ska få anhöriginvandra med dig men det är säkert sant. Måste du kanske åka hit innan och skriva dig? Du kanske kan skriva dig hos dina föräldrar till en början?
Men ja: var beredda på att kämpa... Jag kan gissa att det är enklare för dig att hitta jobb eftersom du är just svensk men jag vet inte hur utländska meriter räknas...
Lycka till!
Han förstår en hel del, och kan lite ord här och där (han lär sig allteftersom Gael lär sig), men just nu håller han på och pluggar engelska för att förbättra den, så att han i alla fall har ett språk ordentligt.
RaderaJag står i en del bostadsköer (bland annat Bostaden), så jag hoppas att det ska funka. Skulle det bli Umeå tror jag nog att det löser sig, men blir det Stockholm (vilket känns mest troligt) så känns det lite hopplöst.
Jag måste inte vara skriven i Sverige, men är jag inte skriven i Sverige så måste jag bevisa att vi verkligen ska flytta dit (genom till exempel anställningskontrakt, hyreskontrakt, osv) och att jag/vi har möjlighet att försörja oss. Så det måste lösa sig på något sätt innan vi kan flytta.
Visst kan det vara tufft men behöver inte alls vara det. Min man kan inte svenska o fick jobb omgående inom sin bransch (redigerare inom tv). Det produceras en hel del engelskspråkigt. Förstås större utbud o chanser om man bor i Stockholm. För oss har det funkat toppenbra att flytta hem till Sverige!
SvaraRaderaHurra! Tack för den kommentaren!
RaderaÅh, förstår verkligen hur du känner! Och det trots att jag bara bor några futtiga mil bort (i jämförelse) från Sverige. Men ja! Testa testa! Såklart!
SvaraRaderaMen eller hur! Visst är det så himla dubbelt? Jag är lite avis på att du ändå får bo så nära. Men det blir nog att testa någon gång i framtiden.
RaderaTack för alla tips du skriver här.
SvaraRaderaJag är en "suecacolombiana" och jag har bott i Colombia några fåtal år av barndomen och resten i Sverige. Nu som 24 åring känner jag en stark lägntan efter Colombia. Jag har rest då och då under åren, men jag känner att det är dags att ta sig hem till andra hälften. Jag skulle vilja fråga dig om tips på bra områden att bo på. Trygga fina områden i landet. Jag undviker helst Bogotá och Cartagena. Jag älskar storleken och människorna på San Andrés. Känner du till en bra stad och område? Evigt tacksam till svar // Carro
Oj, svårt! Det finns ju många fina städer, men problemet är ju också arbetsmarknaden (om du har tänkt stanna kvar och jobba ett längre tag, dvs). Jag ÄLSKAR Popayán, men jag vet inte om jag skulle palla att bo där, det är ju också Colombias kanske mest katolska och konservativa stad. Men den är otroligt fin och ligger i fantastiska Cauca och är lagom stor och har dessutom storstaden (Cali) på bekvämt avstånd. Annars Medellín, kanske, om du vill ha lite större stad? Skönt klimat också.
RaderaMen framför allt beror det nog mycket på vad du vill göra, vill du söka jobb och inom vad?