Monas-feber

Idag är en stor dag i Colombia. Från och med idag börjar nämligen el album de Panini säljas i av auktoriserade återförsäljare runtom i landet.

Herrfotbolls-VM-albumet, alltså.

Sedan gäller det att fylla det med 640 samlarbilder, monas, på spelare ur de olika lagen.

I år är det extra stort i Colombia, eftersom landet egna spelare är med för första gången sedan 1998.

Alla* samlar på monas. Helgens samtalsämne var hur och när det skulle bytas, och vilka strategier som egentligen är bäst. Är det värt det att köpa lådan med 500 monas i, hur många dubbletter finns i den? Bästa taktiken när det gäller enkelpaketen med 5 monas var i är att köpa dem på så geografiskt utspridda olika ställen i stan som möjligt, de skickas tydligen serier till de olika återförsäljningsställena.

Min facebook-feed har redan börjat fyllas av byteshandel och delade google docs där alla kan fylla i vilka de har och vilka de saknar, och det finns såklart en app, enkom till för att hålla reda på sitt Panini-album.

Det är lite fascinerande, ändå. Och jag gillar hela retro-grejen med att hålla på att byta samlarbilder med varandra. Men personligen tror jag nog att jag lägger mina pengar på något annat istället.

-----
*Sanning med modifikation. Det är såklart långtifrån alla i det här landet som har de 13 kronor som albumet kostar, eller de pengar som krävs för att köpa tillräckligt många paket á 4 kronor, med 5 monas i, för att få ihop till de totalt 640 bilderna.