onsdag 5 mars 2014

Det värsta med att bo utomlands

Dessa avsked.

Dessa ständiga avsked. Alla gånger på flygplatsen, att se de allra närmaste genom en glasruta, försvinna bort genom passkontrollen.


Det går inte att vänja sig. Och det blir inte lättare med tiden, snarare tvärtom.

12 kommentarer:

  1. Ja, det är det värsta.
    Jag avskyr, avskyr avsked.
    Tack och lov är tiden med avsked från min sambo slut, det var fruktansvärt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det kan jag verkligen tänka mig!

      Radera
  2. Ååå jag vet vad du menar. Fy fabian. Tur ändå att det är så förhållandevis lätt att ändå ses. Jag tänker ofta på alla flyktingar som aldrig har möjlighet att hälsa på eller bli påhälsade av sin familj. Stor kram! Hoppas det inte dröjer så länge mellan detta mormorsbesök och nästa. /Julia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja verkligen! När jag får hemlängtan tänker jag på det, att det är självvalt. Att jag i alla fall kan resa till Sverige. Att nära och kära kan resa hit. Och framför allt att jag faktiskt KAN flytta tillbaka när/om jag verkligen skulle vilja.

      Radera
  3. Men den här gången tog vi ju inget avsked ! Utan vi sa istället att vi ses snart :-) Och visst är det november snart !

    Stor kram mamma

    SvaraRadera
  4. Usch, jag kan nog inte ens föreställa mig hur jobbigt det måste vara.
    Kram

    SvaraRadera
  5. Å förstår verkligen. Fy sjutton vad jobbigt.

    SvaraRadera
  6. Åh, ja... Jag är i samma situation själv. Att ständigt hålla kontakt via Skype osv, och sen plötsligt ses och allt är underbart, men så går tiden alldeles för fort och så var det dags att skiljas igen. Det är definitivt den jobbigaste delen, men som du säger, ändå självvalt.

    SvaraRadera

Problem att kommentera? Testa en annan webbläsare än Chrome.