Ibland lyssnar jag på svensk radio på internet, och även om jag älskar pratet så ledsnar jag efter max en kvart på det elektroniska dunka-dunket. Jag vill ha riktiga instrument, och rytmer som går att (styr-)dansa till. Jag vill ha colombiansk musik.
Jag älskar salsa, både att dansa och att lyssna på. Colombianska salsa-klassiker som Rebelión med Joe Arroyo, El Preso med Fruko y sus tesos, eller Cali Pachanguero med Grupo Niche.
Salsa är inte på något sätt unikt för Colombia. Men förutom den så har Colombia mängder av egna musikgenrer, som vallenato och cumbia (och cirka en miljon andra, kolla här till exempel).
Och modern colombiansk musik är så mycket mer än Shakira och Juanes. Bomba Estereo, ChocQuibTown, Systema Solar, Sidestepper, för att bara nämna några.
Musiken är med överallt. Salsa i högtalarna på mataffären. Varenda fest slutar i att borden flyttas undan och golvet blir dansgolv. Gael har tre olika musikworkshops i veckan på dagis (stilla havs-musik med trummor och rytmer, andinsk musik med panflöjter, och så vanliga musiktimmen med sång och gitarr).
Får jag plocka russinen ur kakan ur Gaels bägge hemländer skulle jag önska att han fick växa upp med colombianska familjefester, där alla sammankomster - bröllop, julafton, nyårsafton, födelsedagsfester, till och med begravningar ibland - blir tillställningar med fest, musik och dans.
Verdad! Claro que sí!!!!
SvaraRadera:)
RaderaVad haftigt det dar med Gaels dagis!
SvaraRaderaMen jag gissar att inte alla forskolor erbjuder samma mangfald under musiklektionerna?
Nej, verkligen inte. Den är nog lite sui generis. Nagon dag ska jag skriva mer utförligt om förskolan.
RaderaShit, vilken grej att Gael får ägna sig så mycket åt musik! Det skulle mina ungar verkligen älska (här är det flera års kö till musikskolorna, även för de små barnen. Nackdelen med att bo på i en stadsdel med babyboom).
SvaraRaderaJa, verkligen! Jag tänkte att jag skulle skriva lite mer om Gaels förskola någon gång.
Radera