Tur-i-oturen nära-döden

Vi åkte till Melgar över helgen. Tio mil sydväst om Bogotá, på drygt 2000 meters lägre höjd och åtminstone 15 graders högre medeltemperatur. Tropikerna någon timme utanför stan.

Vi ömsom badade, ömsom flämtade i värmen och läskade oss med kylskåpskall vattenmelon. Så här, på ett ungefär:

Sen åkte vi hemåt igen på söndagseftermiddagen. Oscar hade åkt lite tidigare, och min mamma, Gael och jag åkte alla i baksätet på en bil.

När vi nästan var framme vid Bogotás stadsgräns hände det väldigt fort. Rodrigo som körde vår bil bromsade snabbt för bilen framför, och så tvärvred han undan bilen. När han svängde sådär hann jag tänka "nu kör de på oss", och sedan smällde det. Lastbilen bakom hann inte bromsa och körde rakt in i vår baklucka.

Vår bil är den uppe till vänster. Bilen framför oss är den uppe till höger - krocken var så hård att vi hamnade jämsides. Hade inte Rodrigo svängt undan hade vi nog blivit mos mellan bilen framför och den röda lastbilen som rammade oss.

Alla klarade sig utan värre skador än ömhet efter bältet och ont i nacken av huvudet som slungades framåt. Tack vare bilbältet och Gaels bilstol. Och säkert tack vare att Rodrigo hann svänga undan så vi slapp bli mosade till ett dragspel mellan bilen framför och lastbilen bakom som rammade oss med full kraft.

Det hela känns mest overkligt, jag är glad att jag lever. Och att jag aldrig, aldrig släppt på det "svenska" beteendet att ha bilbälte i baksätet trots att det inte "behövs" (=det är bara lag på bälte fram, så du får inga böter om du åker utan bälte bak), och att jag alltid insisterar på att Gael ska åka i bilstol på landsväg, trots suckar över att det tar upp en hel extra plats i bilen, och att han lika gärna kan åka i ens famn.

Aldrig någonsin ska jag tumma på det. Ni som googlar er hit med frågor om hur farligt Colombia egentligen är - av alla risker är trafiken den farligaste. Glöm inte bälte.

-----
Ni glömmer väl inte bort att rösta på min blogg? Ni har fram till den 23 februari på er.