Borgmästarlösa Bogotá

Var ska jag börja?

Colombias politik är ett kapitel för sig. Det är svårt att tro att det är på riktigt ibland. Som just nu.

I det här fallet har vi en höger- och en vänsterflank. Högerflanken representeras av Alejandro Ordóñez, som innehar titeln Procurador. Det är en slags justitiekansler, men med i det närmaste obegränsade befogenheter att utöva kontroll och disciplinära åtgärder gentemot alla offentligt anställda. Procuraduría-myndigheten har ingen kontrollinstans, vill man överklaga ett av deras beslut är det de själva som tar ställning i om överklagandet är giltigt eller inte.

Procurador var ett ämbete som ändå gick ganska obemärkt förbi väldigt länge, utan att göra värst mycket väsen av sig. Ända tills Alejandro Ordóñez insåg den outnyttjade potentialen och kandiderade. Denna man är som en parodi på en tokkonservativ, ultrareligiös dåre. Han är inkvisitionen själv, personifierad i en man som i sin ungdom brände korrumperande böcker på bål, sedan författade ett par egna som i stora drag går ut på att kritisera den "ateistiska kommunismen" som sprider sin pest i form av mänskliga rättigheter och annat omoraliskt och framför allt antikatolskt, över världen.

Sedan han tillträdde 2009 (och blev omvald i år till fyra år till) har han genomfört ett korståg mot framför allt rätten till abort, och homosexuellas rättigheter (som till exempel äktenskap eller adoption). Han är såklart emot fredsprocessen, men har däremot sett till att frige en hel hög med militärer misstänkta i falsos positivos-skandalen. Sammanfattningsvis kan man säga såhär: Om man undrar var Ordóñez står i någon fråga är det bara att fundera över vad som är den mest vettiga och medmänskliga ståndpunkten, och sen ta det diametralt motsatta alternativet.

Det kanske verkar som om jag raljerar nu, men det är faktiskt en helt sanningsenlig beskrivning. Verkligheten är till och med värre, om vi ska vara noga.

På vänsterflanken finns Bogotás borgmästare Gustavo Petro. Om vi säger som så, jag sympatiserar en hel del mer med Petro än med Ordóñez, och hade röstat på honom om jag fått i förra valet. Han var kontroversiell redan när han valdes - en före detta gerillakrigare från den numera upplösta stadsgerillan M-19 sågs inte med blida ögon av vissa sektorer.

Under sin tid som borgmästare har han inte varit mindre omstridd. Han har gjort om bilgator i centrum till gågator, startat rehabiliteringsprogram för missbrukare och öppnat kliniker för sexuell och reproduktiv hälsa som genomför lagliga aborter utan byråkratiska brottningsmatcher.

Det hela kontroversen handlar om är sophanteringen, ännu ett av hans omstridda beslut. Han införde ett nytt sopsystem, som framför allt gynnade offentliga företag och informella återvinnare som sorterar sopor på gatan. Ett hårt slag mot de privata företag som tidigare monopoliserat verksamheten.

"Ett brott mot den fria företagsamheten", tycker el Procurador, och "ett hot mot folkhälsan", syftandes på de tre dagar runt den här tiden förra året då Bogotá befann sig i ett sopkaos i övergången mellan två system.

Sedan avsatte procurador Ordóñez helt enväldigt borgmästare Petro. Och som om det inte vore nog stängde han även av honom från alla offentliga ämbeten i 15 år framöver. "Ett livstidsstraff" som Petro själv kallade det i sitt tal igår på Bogotás Plaza de Bolivar.

Vad som kommer att hända nu verkar det inte riktigt vara någon som vet. Petro kommer att överklaga, såklart, men det är Ordóñez själv som beslutar om överklagandet är giltigt eller inte. Chansen att det skulle gå igenom känns rätt minimal, om inte Ordóñez får kalla fötter om han känner att det politiska priset att betala blir för högt. För även om Petro fått utstå hård kritik under hela sin borgmästarperiod tycker folk att el procurador nu gått för långt. De senaste dagarna har torget i centrum fyllts med protesterande människor, justitieministern har kritiserat beslutet offentligt, och många röster höjs nu överallt om att det är dags att begränsa befogenheterna för Procuraduría- myndigheten. Går överklagandet inte igenom verkar det bli nyval. Det måste ske innan kongressvalet i mars, eller efter presidentvalet i juni. Vem som egentligen styr och vad som händer tills dess är oklart.

Just nu är hela Bogotá i ett slags limbo, men de som tycker att folkvalda politiker inte ska kunna avsättas hur som helst verkar just nu höras mest i debatten. Och verkligheten överträffar som vanligt dikten i landet där precis allt verkar vara möjligt.

Äta och hälsa

Myra och Alma skrev såhär i en kommentar:

Vi är 2 tjejer som jobbar med Colombia i skolan och vi undrar: Vilka tider på dygnet äter man? Hur hälsar man på varandra? Vi är tacksamma för svar.

Mycket bra frågor!

Först och främst är det viktigt att komma ihåg att Colombia är stort, och framför allt väldigt heterogent, det vill säga att det är väldigt stora skillnader inom landet. Jag bor i Bogotá, så mina svar kanske stämmer framför allt när det gäller medelklassen i storstäderna, men på landsbygden kan det vara helt annorlunda.

Hur som helst. Mattiderna är ungefär samma som i Sverige, kanske lite senare, men inte så mycket. Frukost är tidigt, för många börjar jobba väldigt tidigt och har lång resväg till jobbet. Många barn måste ta skolbussen klockan sex-sju på morgonen och äta frukost innan dess. Lunch är runt 12-13 ungefär, och det är för många dagens viktigaste mål. Jag har skrivit lite om typiska colombianska luncher här och här. Middag är inte lika viktig som lunchen, och den äts kanske vid 19-tiden. Men det beror på när man kommer hem, eftersom många som sagt har långt att resa till jobbet och det är också väldigt vanligt med trafikstockningar som gör att det tar ännu längre tid.

Hälsar gör man på två olika sätt. De som man inte känner så väl, eller träffar i jobbet eller så, hälsar man genom att skaka i hand. Ens kompisar, däremot, hälsar man genom att pussa på kinden, en puss på högra kinden. Fast det är bara när tjejer hälsar på varandra, eller en tjej och en kille, som man kindpussas. Två killar tar alltid i hand, eller dunkar varandra i ryggen eller så, om de är bra kompisar. Man brukar säga ¡hola! som betyder hej, om det är en kompis, eller om det är lite mer formellt så säger man beroende på vilken tid på dagen det är buenos días (god morgon eller god förmiddag), buenas tardes (god eftermiddag), eller buenas noches (god kväll eller god natt).

Julia som bloggar på Mammas Machete berättade för ett tag sedan att på landsbygden i Colombia finns ett annat sätt att hälsa på. Om man säger hej är det för att man vill stanna och prata. Hälsar man med adiós (hej då) så är det för att man inte har tid att prata utan bara ville hälsa. Ganska fiffigt!

Julbak igen

Precis som 2010, 2011 och 2012 var det dags igen, för fjärde året i rad, med svenskt julbak.

Samma koncept, nya människor, till största delen. När jag tittade på bilderna från julbaket 2010 slog det mig att inga av de som var med då bor kvar här. Jag har skrivit om det förr, det här med att vänner konstant kommer och går känns särskilt utmärkande när man bor i ett helt annat land. I alla fall när det gäller ens svenska vänner.

Men i samma takt som vissa försvinner ur ens vardag (men inte ur ens liv - Teresia, Karolina, Nina, Elisabeth, Jenny, ni saknades!) dyker ju andra fina personer upp. Vissa av dem var med idag och bakade lussekatter, pepparkakor och knäck. Och drack glögg och julmust.

Lika gott som alla år. Lika trevligt som alla år.

Velitas

Igår var det velitas. Vi blev lite överrumplade, tiden har sprungit fram på sistone och helt plötsligt är det december och julen inleds officiellt i Colombia och vi har liksom inte hunnit med. Så vi hade ingen riktig plan. Vi gick ned på innergården tillsammans med en massa grannar och tände lite ljus som blåste ut stup i kvarten. Gael blev trött och var inte alls så särskilt intresserad av ljusen, och någon stämningsfylld familjebild var omöjlig att få till:

Julia, aka Mammas Machete, skriver mycket finare på sin blogg om hennes favorithögtid. Gå in där och läs istället.

Kom och jobba med mig i Colombia

Just nu söker vi en permanent konsult på mitt jobb. Azaí är ett jättespännande ställe att jobba på, och den person vi söker kommer att ansvara för utvärderingar.

Vi söker någon som har erfarenhet av utvärderingar och uppföljning av utvecklings- och biståndsprojekt, helst både kvalitativa och kvantitativa, och som pratar flytande spanska och engelska.

All information om ansökningsprocessen finns här, sista ansökningsdag är den 15 december. Ansök och bli kollega med mig!

Colombiaturistande

Manuelita lämnade en kommentar häromdagen på ett gammalt inlägg:

Hej! Ramlade in på den här bloggen och intresserade mig för Colombia så pass att jag flyger dit för att spendera jul och nyår. Boende och resor är klara, betalda och liksom nu undrar vi såklart hur mkt pengar man ska räkna med för att klara sig under en månad? Om man liksom handlar mat och lagar men kanske unnar sig en middag eller lunch då och då? Ligger man liksom uppe på 10 lax eller kan man räkna med 3-4 pannor? Mvh, JÄTTEFÖRVIRRAD turist.

Det är en jättesvår fråga, för det beror så himla mycket på vad man gör och var man reser.

Handlar man mat och lagar det mesta själv så kommer man såklart undan mycket billigare än om man äter allt ute. Oftast. För äta ute är också relativt, det finns corrientazo-luncher för runt 5000 pesos som är ungefär 17 kronor. Men om man nu äter på en lite mer uppstyrd restaurang fast ändå inte i dyraste toppskiktet (typ Andrés Carne de Res, där kan du nog få betala några hundralappar för en lunch), som till exempel Crepes & Waffles eller Wok, så kostar det kanske runt 20-25 tusen pesos, det vill säga 70-85 kronor.

Priserna varierar också mellan olika städer. Bogotá är nog landets dyraste stad. Och Cartagena, som turist. Det vill säga, utanför turiststråken är det billigt, medan det nog inte går att hitta dyrare stad i Colombia om man håller sig inom ringmuren och gamla stan. Annars gäller tumregeln ju större stad, desto dyrare.

Att resa runt i landet är relativt billigt, det är antingen flyg (Avianca, Copa, LAN, Viva Colombia och Satena flyger inrikes) eller buss som gäller. Just i jul- och nyårstider stiger priserna rätt mycket, och det är bra att boka så fort som möjligt. De är rätt dyra redan, vi som tänkte resa bort över jul verkar bli strandsatta i Bogotá.

Att resa runt i staden är också billigt, med taxi alltså. Om man är flera personer och ska en kortare sträcka är det till och med ofta billigare än att ta bussen. Grundpriset är 3500 pesos (12 kronor), en taxiresa på 20 minuter kostar kanske 6000 pesos (20 kronor). Pratar man inte spanska kan man beställa taxi via sin smarta telefon istället.

Rent generellt är mat och dryck inte så fasligt dyrt, och mycket billigare än i Sverige. Men som sagt, det varierar väldigt mellan olika typer av ställen och olika platser i landet. Rent generellt är allt som är tjänster också billigt. Typ taxi, frisör, manikyr, hemkörning, osv. Nästan gratis. Däremot är kläder och elektronik rätt dyrt jämfört med Sverige.

Det var nog det, på ett ungefär.

Ett år och nio månader

Hej Gael,

Du har hunnit bli ett år och nio månader nu. Ett ynka kvartal kvar till din tvåårsdag.

Talet har börjat komma igång på riktigt nu, och du lär dig fler och fler ord hela tiden. Än så länge använder du bara enstaka ord, och ditt ordförråd är ganska begränsat, men det känns som att språket kommer att explodera när som helst. Häromdagen sa du chao mamá (hej då mamma) - det var nog första gången jag hörde dig sätta ihop två ord till en liten mening.

Ditt ordförråd hittills består av: mamá, papá, nené (bebis/barn), chao (hej då), aló (hallå), no (nej), más (mer), allá (där), agua (vatten), gato (katt), balón (boll), tractor, carro (bil), taxi, avión (flygplan), bus (buss) och se cayó (den ramlade). Jag pratar i princip bara svenska med dig, och du förstår perfekt. Men orden du använder är bara spanska. Inte så konstigt, hela din omgivning är ju spansktalande, men lite märkligt är det ändå att mitt barn har ett annat modersmål än jag.

En ganska stor del av ditt ordförråd består av olika sorters fordon. Du älskar fordon. Ju större, desto bättre. Och de som har sirener och blinkande ljus, som utryckande ambulanser, är bäst av alla. Vi bor nära en stor väg och det kör förbi utryckningsfordon lite stup i kvarten. Hinner vi ut på balkongen för att titta när de svischar förbi är din lycka gjord.

Musik älskar du fortfarande. Och dans, du har svårt att sitta stilla när du hör en svängig låt. Du har förresten svårt att sitta stilla överhuvudtaget. Springa är bland det bästa du vet. Sitta stilla gör du endast för att läsa bok, och knappt ens då. Helst vill du gå själv hela vägen hem från förskolan, som ändå är tre kilometer, och du har ju ganska korta ben med dina totalt 81 centimeter.

Du är en klätterapa av rang. Allt som går att klättras på måste testas. Du tar dig upp i både soffan och på vardagsrumsbordet. Därifrån hoppar du gärna utan förvarning, och litar på att någon tar emot dig. Det här med riskbedömning är verkligen inte din grej och du är totalt orädd för allt. Ju högre och ju snabbare, desto bättre. När du slår dig gråter du sällan, och det går alltid fort över och så vill du försöka igen. På förskolan har du en bästis, Mateo, och några andra som du gärna leker med. Alla är både större och äldre än dig, men du hänger på så gott du kan, och vill gärna göra allt som de större barnen gör. Det går inte alltid, men du är envis och ger dig inte så lätt.

Du är glad nästan jämt, och du pussas och kramas en massa. Du ger så himla mycket kärlek.

Världens bästa barn, du är min favoritperson i hela världen.

Hej vänner

Vad jag har övergivit bloggen på sistone. Jag har inte glömt er, det är bara det att det här nya jobbet inte bara innebär mer lön, utan också mer jobb. Roligt jobb, men ändå, mindre tid och energi till bloggandet.

Jag har en massa grejer jag vill skriva om, som jag kommer att skriva om.

Till exempel så har Gael hunnit bli ett år och nio månader och det är dags för ett månadsbrev, som verkar ha blivit kvartalsbrev nuförtiden, jag vill berätta vad vi har haft för oss på senaste tiden, förutom att jobba, det var längesen jag skrev om någon frukt, jag tänker mig till exempel mamoncillo och guanábana, det här med att alla har hembiträde eller städerska har kliat i inläggsfingrarna länge, Manuelita undrar över hur mycket det kostar egentligen som turist i Colombia, och så tänkte jag berätta vad ett colombiansk kök absolut inte kan vara utan.

Det kommer snart.

Google och bloggen

Något av det mest fascinerande med att ha en blogg är vad folk googlar på för att hitta hit. De vanligaste googlingarna är rätt väntade - colombialiv, colombia liv, colombialiv blogg och colombia blogg är bland de vanligaste. Och så colombianska namn, colombia traditioner, och colombiansk musik. Ingrid Betancourt finns också med på listan, tack vare det här inlägget.

Men ibland dyker det upp lite mer oväntade sökningar.

Såhär kan till exempel en finca se ut om den
ligger i kaffedistriktet.

bo i en fika utanför bogota Alltså. Jag vet inte riktigt hur man gör för att bo i en fika. Däremot skulle man kunna bo på en finca utanför Bogotá. Direkt översatt är finca en gård. Den kan vara av varierande storlek, och oftast, nästan så att det ingår i definitionen, odlas det där. En del fincas tillhör stadsbor som har den som sommarstuga, och sköts om av en vaktmästare med familj som brukar bo i en stuga intill, en del tillhör de som faktiskt bor på landet. Vill man bo tillfälligt i en finca utanför Bogotá, över en helg eller så, kan man hitta en att hyra till exempel här.

köpa lägenhet i colombia Det har vi gjort. Det är inte särskilt svårt, det meckigaste är nog att föra över pengarna mellan Sverige och Colombia, men det går det också. Man kan börja att leta lägenhet att köpa till exempel här.

finns ikea i colombia Nej! Tyvärr, finns ingenstans i hela Latinamerika förutom Dominikanska Republiken. Jag har faktiskt mejlat och frågat och de har inga planer på att öppna heller. Det som mest liknar IKEA är annars Tugó. Säger kanske ganska mycket.

är det tryggt att resa till colombia Ja. Det är inte Bullerbyn. Du kanske inte bör resa till just Darien Gap, men absolut till Colombia!

vigsel i svenska kyrkan i colombia Det blir nog svårt, det finns ingen svensk kyrka i Colombia. Det går inte heller att gifta sig på svenska ambassaden i Bogotá.

Tjusigt

florgardin tyskland Ingen aning, men jag har hört ryktas att det är en ganska poppis inredningsdetalj där. Precis som i colombianska medelklasshem.

dejta en argentinare Har jag inte gjort, trots sammanlagt två år i Argentina. Men det är säkert trevligt, om man hittar rätt. Det hänger nog inte framför allt på nationaliteten.

flytta till argentina Det kan man göra. Jag har inte så mycket tips, det var så längesen jag bodde där, men svenskorna Frida Hessel och Kinga Sandén är bosatta och bloggar därifrån. Här har Kinga samlat lite tips för den som funderar på att flytta dit.

bloggar från columbia Tyvärr, har inte koll alls på några bloggar från Columbia, det ligger ju liksom på andra änden av kontinenten. Om det nu mot förmodan skulle vara landet Colombia och inte huvudstadsdistriktet eller skivbolaget Columbia som menades så kan jag tipsa om Mammas Machete, Fredsobservatörerna i Colombia och Internationell observatör på svenska, eller Mike's Bogotá Blog, Colombia Travel Blog, Talking about Colombia och Banana Skin Flip Flops (som är en blogg som jag har lite hatkärlek till) på engelska. Finns fler också, kolla länkarna här till höger.

höjden över havet när man kokar ägg Det gör skillnad. Det har mina föräldrar och jag slagit fast.

Kompisar

Det enda namnet Gael kan säga är Mateo.

Inte ens sin förskolefrökens, eller sitt eget heller för den delen.

Men när han ser sin kompis Mateo när han kommer till förskolan på morgonen ropar han mateeeoooo och så far de iväg som två yrväder och han glömmer helt bort att han har en förälder som ville säga hej då.

På lördag är det tvåårskalas hemma hos Mateo. Det är ett för alla barnen i förskolegruppen i veckan på förskolan, och så ett hemma för närmsta kompisarna på lördag.

Gael är bjuden.

Och jag blir nästan tårögd när jag tänker på att Gael har alldeles egna kompisar. Sin första bästis. Ett eget socialt liv. Det är så himla fint.