Påskresan i bilder

Till vänster: På väg ut ur Bogotá
Till höger: Vi mötte Jesus på vägen, det är lätt hänt i Colombia i påsktider

Äntligen framme i Villa de Leyva

Vi tog det ganska lugnt

Sen var vi hemma i Bogotá igen

Det blev resa

Jodå, det går att planera i sista minuten. "Packa väskorna, vi drar om en halvtimme". Vi åker till Villa de Leyva nu, är tillbaka imorgon kväll. Glad påsk!

Vet inte om det ens finns i det allmänna vokabuläret

Framförhållning kan man inte precis påstå vara ett ledord i den colombianska kulturen.

Just nu sitter vi därför och funderar som bäst med några vänner om vi möjligtvis ska ta och resa bort någonstans över påskhelgen. Den som börjar imorgon, torsdag, här i Colombia, eftersom det är torsdag-fredag som är röda dagar här, istället för fredag-måndag.

Det kan gå, det kan bli pannkaka av alltihop. Men hur som helst tycker jag oftast att det är ganska skönt att inte behöva vara ute i så god tid och planera.

Att peka med hela munnen - del 2

Minns ni inlägget om det mycket colombianska fenomenet att peka med munnen? Det var flera av er som då undrade hur det egentligen ser ut. En bloggläsare (som är colombian men bor i Sverige, och alltså upplever alla mina kulturkrockar fast tvärtom) tipsade om den här videon:

Kolla in från minut 2:39 för flera exempel på munpekandet.

Videon kommer för övrigt från en serie som Colombias statliga television Señal Colombia gjort, som heter 5 maneras de reconocer a un colombiano, eller "5 sätt att känna igen en colombian" och handlar om typiska colombianska fenomen. Här hittar vi till exempel fem typiska dekorationer som hittas i colombianska hem, fem typiska colombianska artighetsfraser eller fem saker en colombian aldrig skulle göra.

Söka jobb i Colombia

Sara lämnade en kommentar häromdagen:

Sara heter jag och följer dig troget. Jag undrar om du någon dag när du känner dig extra fylld av energi skulle kunna skriva ett nytt inlägg kring jobb i Colombia? 2011 (tror jag att det var...) postade du ett inlägg med just tips på specifika arbeten, men ja... de är lite Out Of Date nu satt säga. Jag söker mig runt på olika arbetsbanker dagligen, men ibland är det lättare att ha koll "inifrån" än ifrån andra sidan jorden i kalla Sverige. Jag är klar socionom om tre månader, gjorde min praktik i Peru och skrev sedan min C-uppsats om gatubarn i Cali. Jag är så HIMLANS sugen på att åka tillbaka igen och jobba/leva i Colombia. Har du några tips på vart jag kan vända mig? eller några andra tips på sökvägar satt säga? Jag tackar ödmjukast för svar, förstår att det kanske inte är ditt huvudintresse att svara på sånna här frågor... 

Tja, mitt huvudintresse kan man kanske inte kalla det, men jag är inte den som är den, så här kommer lite mer tips, utöver de som jag skrev i september 2011 och mars 2012, som kan läsas i de inläggen.

Som sagt. Det finns ingen arbetsförmedling i Colombia på samma sätt som i Sverige, även om det finns en del internetsidor som har jobbannonser. Många jobb fås genom kontakter, och många jobbannonser förmedlas bara via mejl till kontakter, som i sin tur mejlar vidare till sina kontakter. Har man ett kontaktnät i Colombia är det bästa sättet att tala om för alla att man söker jobb, skicka dem ens CV, be dem tipsa om jobb.

Vill man jobba inom organisationer i civilsamhället / bistånd / andra rädda världen-jobb, är det en bra idé att hålla utkik på sidor som Naciones Unidas en Colombia, Reliefweb eller Idealists. Organisationskonsultfirman Azaí Consultores har en mejlinglista där de varannan vecka skickar ut ett nyhetsbrev med bland annat lediga jobb inom den här sektorn. Man kan skriva upp sig på mejlinglistan här.

Svenska ambassaden annonserar ibland ut lediga tjänster (för en månad sedan sökte de en program officer för biståndssektionen, men ansökningstiden för den tjänsten har gått ut), och det gör även andra stora ambassader i Bogotá som till exempel USAs, Canadas och Storbritanniens. Det är även en bra idé att hålla koll på hemsidorna hos organisationer man tycker det vore intressant att jobba för, eftersom lediga jobb kanske bara annonseras ut där och via e-mail.

Sist men inte minst, lokala jobb är oftast lättare att söka på plats, så om det är möjligt, kom hit med lite sparpengar, extraknäck på hostel eller som engelskalärare eller vad som helst som är jättelätt att hitta, och sök jobb härifrån.

Radioexpert

I morse blev jag uppringd av radio i egenskap av "internationell expert" för att prata lite om ett domstolsutslag som Colombias administrativa domstol kom med igår om ett dekret som reglamenterade tillhandahållandet av aborter i de fall det är lagligt.*

Intervjun är på spanska såklart, och det är ett ganska tekniskt ämne, men om man vill lyssna kan man göra det här. Inslaget där jag är med börjar i minut 42:30.

-----
*Johanna i Berlin önskade ett inlägg för länge sedan om abortsituationen i Colombia. Jag har inte glömt, det kommer!

Syjunta

I helgen har jag haft lite syjunta hemma. En av mina finaste vänner i Sverige ska få barn i april, och jag tänkte skicka en liten present till bebisen.

När vi väntade Gael ville vi helst ha begagnat och återvunnet, och min vän är likadan (och hennes flickvän, gissar jag, även om jag inte känner henne). När det gäller kläder till bebisar är ju begagnat och återvunnet oslagbart, tygerna har hunnit mjukas upp och alla eventuella kemikalier som fanns från tillverkningen har tvättats ur för länge sedan.

Så jag ritade upp ett mönster från Gaels bästa byxor och klippte ut tyg från några gamla klädesplagg som jag inte använder längre. Det är jätteenkelt, om man har en symaskin och tycker att det är lite roligt att sy. Och att göra bebiskläder är ju bästa sättet att återvinna det som rensats ut ur garderoben. Vilka tyger som helst funkar, gärna mjuka och lite stretchiga. Såhär blev resultatet som postas till Sverige i veckan:

Vänster: Det mönstrade tyget kommer från en klänning och den röda mudden från en scarf
Mitten: Mönstrat tyg från en tunika och gröna muddar från en kjol
Höger: Mönstrat tyg från en blus och röda muddar från samma scarf som byxorna till vänster

Ett år och en månad

Hej Gael,

Älskade, stora barn. Nu kan jag titta tillbaka i tiden och läsa om vad du gjorde för ett år sedan. Då precis som nu var du nöjd med livet för det mesta. Du har alltid varit ett förnöjsamt barn. Gråter oftast bara om du är trött eller hungrig eller har ont. Annars är du oftast glad. Då hade du ännu inte fattat det här med en dygnsrytm. Det har du nu, men vi väntar fortfarande på att du ska börja sova hela natten.  Du har gjort det några enstaka gånger, men oftast vaknar du två gånger under natten och vill äta. Vi ska testa och försöka avsluta det här med nattamningen snart. Vi gjorde ett försök för kanske en månad sedan, men det var inte läge då. Du hade just börjat förskolan och du var snuvig som attan och sov sämre än vanligt. Vi får se om det går bättre nu när din förkylning äntligen verkar ha gått över.

Du lärde dig ju gå lagom till din ettårsdag. Där i början höll du dig helst längs väggarna eller med någon i handen, men inte nu längre. Du ger dig gärna av på egen hand för att kolla in vad eller vem som helst som fångat din nyfikenhet för tillfället. Helst vill du gå hem själv från förskolan, och du protesterar rätt vilt när du inte får gå i den riktning du vill, till exempel rakt ut i trafiken. Du kan ställa dig upp själv också, även om du oftast kryper fram till en vägg/stol/person som du kan resa dig mot. Jag misstänker att du inte riktigt har insett att du faktiskt kan själv.

Du förstår mer och mer och kommunicerar mer och mer. Vinkar hej då och pekar. Du börjar fatta det här med specifika användningsområden för olika föremål, allt är inte bara till för att banka på/med eller stoppa i munnen. Häromdagen borstade du till exempel såväl ditt eget som din pappas och mitt hår med din hårborste. Dina tänder vill du borsta själv. Dina och alla andras.

Men framför allt förstår du språk mycket mer nu. Sådana uppmaningar som "kan jag få den där?" eller "får jag smaka lite?" eller "ge bollen till pappa" följer du utan problem. Oavsett om det är jag som säger det på svenska eller din pappa på spanska. Och du delar gärna med dig. Stoppar in din mat och din napp i andras munnar titt som tätt. Plockar upp allt möjligt skrot från marken och ger bort. Snart kanske dina första ord, förutom ma-ma-ma-ma-ma-ma som du använder om mig, kommer.

Latinamerika firar?

Potatis var det här

På de svenska nyhetssidorna går det att läsa hur Latinamerika gläds åt att nye påven kommer från kontinenten, Argentina närmare bestämt. DN påpekar visserligen att reaktionerna var avvaktande i vissa grupper. Det måste vara de grupperna min bekantskapskrets uteslutande består av.

Igår fylldes mitt facebookflöde till en tredjedel av skämt, framför allt på temat att spanska ordet för påve - papa - också är det spanska ordet för potatis, och lite Maradonarelaterat ("guds hand", ni vet). Övriga två tredjedelar bestod av gamla citat, rättsprocesser (även om ryktet att han samarbetat med argentinska militärjuntan tydligen inte ska stämma), och allt dåligt som nye påven någonsin gjort och sagt i sina dar. Han verkar inte vara en särskilt sympatisk person, homofob och misogyn som alla hans företrädare. Annat var väl inte att vänta sig.

Jag har inte sett eller hört något firande alls.

Men det här att nye påven är från Latinamerika, och att det tydligen enligt experter är en total överraskning. Va? Naturligtvis skulle nästa påve komma härifrån. Påvevalet är såklart politiskt och det är här på kontinenten katolska kyrkan har sin största medlemsbas. Hur kan det komma som en överraskning för någon?

"Mamma, vilken tur att du kom, toapappret attackerade mig"

Söndag på landet

När man får ett sånt här mejl:

Hur har ni det i regnet? Tänkte på er i helgen när solen sken och undrade för mig själv om ni skulle vara sugna på att komma till La Calera någon dag för lite brunch; pannkakor och kaffe och så kan Gael gå ut och plocka lite curuba och tomate de árbol från träden som ni kan ta med hem. 

Då är det svårt att motstå. Då är det bara att hoppa på bussen upp mot La Calera, byn som ligger runt kröken på ett berg, alldeles utanför Bogotá, men ändå på landet.

Där bor Karin och Robert med sonen Kael, som är en och en halv månad äldre än Gael*, i världens finaste hus i utkanten av byn. Utsikten från deras altan är fantastisk, de har fruktträd och örter i trädgården och höns runt knuten. Rena idyllen.

Om vi tänkte bo kvar i Colombia på längre sikt, eller flytta tillbaka i framtiden, då vill jag också bo precis sådär.

-----
* Jag vet! Vad är oddsen? Och ja, de är namngivna helt oberoende av varandra och nej, det är inte vanliga namn i Colombia heller.

Detta otyg

Att få såna här vykort på jobbmejlen.

Grattis på kvinnodagen

Kvinnan har en styrka som överraskar mannen:
Hon skrattar när de vill skrika
Hon sjunger när de vill gråta
Hon gråter när hon är lycklig
Hon skrattar när hon är nervös
Hon älskar villkorslöst
De vet att med en puss och en kram kan de hjälpa att laga ett trasigt hjärta
Men de har en brist: Ibland glömmer de hur mycket de är värda
Grattis av hela mitt hjärta och jag hoppas att denna speciella dag är fylld av lycka, leenden och skoj
Grattis på kvinnodagen!
En stor kram

Internationella kvinnodagen är inte alla hjärtans dag, eller mors dag. Det är lite som att säga grattis till en hiv-smittad på världsaidsdagen som Nanna Johansson så träffsäkert uttryckte det.

Colombia och biståndet

I dagarna har det svenska biståndet till Colombia och övriga Latinamerika (Bolivia och Guatemala) diskuterats. SIDAS generaldirektör skrev i en debattartikel häromdagen att Sverige borde fasa ut biståndet till Latinamerika eftersom länderna som får bistånd numera är medelinkomstländer.

Det har såklart väckt reaktioner. Några dagar senare publicerade några stora svenska biståndsorganisationer en replik i SvD, och de har även skickat brev direkt till SIDAs styrelse. Både Omvärlden och Latinamerika.nu har också publicerat artiklar.

Och visst är det ett märkligt förslag. Det må vara hänt att Bolivia, Guatemala och Colombia inte är de allra fattigaste länderna i världen. Men de är bland de allra ojämlikaste. Vissa är stenrika och många, många fler är väldigt fattiga. Fred och säkerhet är ett av biståndets prioriterade områden:

"Att minska risken för krig och konflikter och arbeta för fred och försoning i konflikthärjade områden är därför självklara områden för det svenska biståndet."

Jag ser inte logiken någonstans i att vilja dra in biståndet till Colombia just som landet befinner sig mitt i historiska fredsförhandlingar.

Men hur som helst. Det finns andra vägar att gå än det officiella biståndet, tack vare fantastiska eldsjälar som Mammas Machete-Julia. Kommer ni ihåg lekplatsen som hon samlade in pengar till och byggde? Nu har hon ett nytt projekt på gång. Såhär skriver hon:

"Vi har barn i Medellíns kåkstäder som tvingas döda andra människor på beställning. Vi har även en jätteduktig pedagog och bildlärare (María) som tror att konst kan motverka krig. Vi har även en otröttlig eldsjäl (jag) som ska hjälpa till och starta en skapar-verkstad för dessa barn. Vi har däremot inga pengar till målarburkar, fingerfärg, ritblock, modellera, ritblock och annat roligt. Någon som vill hjälpa till med material, bidrag eller idéer?"

Hon har redan samlat ihop en pengar och kunnat köpa en del material, men mer behövs! Vill ni hjälpa till? Alla bidrag är välkomna, stora som små, ekonomiska eller i form av knowhow, idéer och spridning! Mejla Julia för kontonummer m.m. på juliasvanberg@hotmail.com

Brandsäkert

Säkerhet i Colombia är synonymt med att undvika att bli rånad/överfallen. Man undviker att prata i mobiltelefon på gatan, det sitter järngaller fastsvetsade framför alla fönster på låga våningar och hyreshus, shoppingcenter, osv har för det mesta säkerhetsvakter som bevakar alla ingångar.

Men när det gäller övriga områden finns i princip inget säkerhetstänk överhuvudtaget. Man använder bara bilbälte i framsätet, och inte av säkerhetsskäl utan för att man riskerar böter annars. Barn sitter oftast i någon vuxens knä i bilen. Jag har sällan sett grindar för trappor, skydd för balkongräcken eller låsta medicinskåp hemma hos folk som har småbarn.

Brandvarnare har jag aldrig sett hos någon. Vi har inte heller haft någon under de tre och ett halvt år vi bott i lägenheten. Jag har tänkt flera gånger att det vore bra att ha, men det har stannat i tanken. Det krävdes tydligen att min mamma tog saken i egna händer och gick och köpte en brandvarnare till oss när vi var i Sverige i julas.

Nu sitter den äntligen på plats i taket och batteriet är testat och funkar. Det var på tiden.

Gifta sig i Colombia

Det är förvånansvärt många som googlar sig hit till bloggen via sökningar på gifta sig i Colombia, bröllop i Colombia och liknande.

Såhär går det rent byråkratiska till när man vill gifta sig i Colombia (obs! Allt detta är under förutsättning att du aldrig varit gift förut, att du inte har några barn och att du är heterosexuell):

• Personbevis. Beställs via mejl från Skatteverket. Måste beställas via mejl för att få det underskrivet. Det finns flera olika versioner, du behöver den långa versionen, där alla uppgifter om dina föräldrar också finns med.
• Äktenskapscertifikat. Beställs via post från Skatteverket. Jag försökte beställa via mejl men det gick inte, för underskriften på ansökningsformuläret måste vara i original, inte skannad. Du måste skicka med kopior på din blivande colombianske make eller makas pass, men allt det står i instruktionerna på beställningsformuläret (som finns på Skatteverkets hemsida).
• Båda certifikaten ovan kan vara på svenska, och förhoppningsvis är du skriven i Sverige så att de kommer till din svenska adress, för dessa dokument måste nämligen sen apostillestämplas i Sverige.
• De får vara utfärdade max tre månader innan vigseldatumet (notarievigseln).
• När du väl får bägge certifikaten hit till Colombia, apostillestämplade i Sverige, måste de översättas av en officiell översättare här. Alla officiella översättare i Colombia finns på den här listan.
• Sen behöver du en kopia på ditt cédula (om du har colombianskt uppehallstillstånd, alltså, annars ditt pass) och fylla i lite formulär hos notarien.

Ett tips är att boka tid i god tid hos notarien, om ni inte är väldigt flexibla med datum. Det visade sig nämligen vara rätt fullbokat och vi fick gå runt till flera olika innan vi till slut fick tag på en. Vi gifte oss hos Notaría 37 och de var väldigt bra. Vi var hos en annan först, men de krånglade en massa och ville dessutom ha apostillestämpeln (som är på engelska) översatt av en officiell översättare, vilket inte ska behövas.

Det kostade 110.000 pesos om jag minns rätt. Man måste även betala porto för de måste enligt lag skicka las escrituras (äktenskapscertifikatet) till myndigheten/notarien där ens födelsebevis är registrerat, vilket innebär att de skickar det till Skatteverket. Se till att de skickar med 4-72, annars blir det jättedyrt.

När vi reste till Sverige sen hade vi med oss alla papper från Colombia och registrerade äktenskapet hos Skatteverket i Sverige.

Det här är alltså det rent byråkratiska, och om man gifter sig borgerligt. Vill man istället gifta sig i kyrkan krävs det en massa mer, bland annat en äktenskapskurs hos en präst och tydligen ett intyg på att man inte är bigamist. See Colombia har hela listan på sin blogg.

För allt runtomkring, om man nu vill ordna bröllopsfest också, så beror det ju helt på vad och hur man vill göra. Vi letade ställe själv och fixade musik och annat via kompisar. Men vill man ha hjälp med sånt kan man anlita till exempel See Colombia.

-----

Vårt bröllop i Colombia går det att läsa mer om här: musiken, vigseln, middagen, festen, bröllopsnatten och lite extra foton.