 |
| Ett typexempel på de extremt fula morsdagshälsningarna som dyker upp överallt. |
Fars dag, däremot, som är någon gång i juni, är det långt ifrån någon liknande uppståndelse kring. Pappan är väl inte lika viktig.
Vi åkte med svärmor och resten av familjen till en restaurang utanför Bogotá, stod i kö i minst en halvtimme för att få bord - på mors dag finns det nog inte en restaurang i Bogotá där man inte måste stå i kö den här dagen, restaurangernas och blomförsäljarnas kanske lönsammaste dag på hela året. Hur som helst, det var en god lunch, till tonerna av ett tolvmanna mariachiband som sjöng rancheras till kvinnornas ära, och skönt att komma ut ur stan en eftermiddag, trots att hela den här morsdagshetsen och hyllandet av moderskapet som själva essensen av kvinnligheten inte riktigt är min grej och står mig lite upp i halsen efter en dag som denna.
Jag förstår inte hur man inte kan bry sig om eller t.o.m. nästan prata nedsättande om kvinnan.:O:/
SvaraRaderaTänk på att ditt liv uppstod tack vare en moder som födde dig. Är detta inget att uppmärksamma menar du? Det låter så konstigt i mina öron: du framstår som en en feminist som står på kvinnans sida på ena sidan men på andra sidan så ser du nästan ner på högtider som är kopplade till kvinnan eller Jungfru Maria den heliga. Är man feminist ingår helt automatiskt vördnad för kvinnans natur, det säger sig självt!:)
Eh, va? Jag har aldrig pratat nedsättande om "kvinnan", däremot är jag inte alltid så positivt inställd till sådana här hyllnings-jippon, men det är stor skillnad.
SvaraRaderaNär det gäller just mors dag känner jag att det framför allt är ett kommersiellt spektakel, men också att det lätt blir lite hyckleri av det hela. Att en dag om året ska vi sätta Modern och Moderskapet på piedestal, men resten av året är det självuppoffrande och ta hand om alla andra som gäller.
Jag föredrar ett mer jämställt föräldraskap året runt än ett hyllande av modern en dag om året.
Jungfru Maria har ingenting med feminism att göra, snarare tror jag att i samhällen vars kultur har en kristen grund, själva bilden av Maria som någon slags idealbild för kvinnligheten och moderskapet varit oerhört skadlig för kvinnors situation i samhället.
För det sista tror jag inte att det finns någon "kvinnans natur" som någon slags ur-essens som man bör ha vördnad för, och något sådant har definitivt inget med feminism att göra.
Genom att du inte är positivt inställd till " hyllnings-jippon" så blir det ju en indirekt kritik till kvinnan, eller missar jag något?:) Det blir ju som att säga: "Jag tycker inte om kaffe men jag dricker det för att det är gott".;)
SvaraRaderaSen vet jag inte om kvinnan är "självuppoffrande som tar hand om alla andra" resten av året - studier har ju visat att oavsett samhällsklass (i Sverige ska påpekas) så är uppdelningen i hushållet mellan man och kvinna väldigt lika mot vad man skulle kunna tro.
Om jämställdhet: jag såg en film där en kvinna (lärare som brann för sitt jobb) frågade sin man: "Varför kan du inte stödja mig och vara en del av det som fruar gör"? Beklagligtvis svarar mannen: "För att jag inte är din fru". (En amer. film).
Men häri menar jag själva poängen ligger: jag tror det är viktigt att din man "blir din fru" ibland, att du "blir din mans man" ibland, att du "blir din mans fru", att din man "blir sin frus man" ibland.:)
Jag kan för lite om Colombia men om jag tar Sverige som referensram så vill jag tro att många lever ungefär så utan att egentligen tänka på det.
Sen det där med religionen: tjaa...*fundera*...du verkade inte vara så positiv till religion heller så jag antar att religionen lätt kan tolkas som kvinnoförnedrande (men många är ju de facto katoliker i Latinamerika helt frivilligt), men det är ju vad de tror på och jag har svårt att se att man skulle godta en religion som sätter kvinnan i kläm.
Jag kan ha missat något här återigen (:P) men jag tror att det finns en ur-essens - det faktum att kvinnan kan föda barn. Och som du sa (minns inte exakt hur du sa det) så var ju pappan mindre viktig och det får man ju anta beror på att pappan inte är modern som skapar liv. Mannen är mer vattnet som ger kvinnan näring till liv men kvinnan skapar det. Viktig är pappan men inte mer viktig än själva livsskapandet.
Fast jag förstår inte riktigt hur det kan vara en indirekt kritik mot "kvinnan" att vara kritisk till ett kommersiellt jippo? Eller kaffe-liknelsen.
SvaraRaderaOch visst är arbetsfördelningen jämlikare i Sverige än i många andra länder, men fortfarande lägger kvinnor ner mer tid än män på obetalt hemarbete, statistiskt sett: http://www.scb.se/Pages/Product____12223.aspx
Jag håller inte riktigt med om att "mannen blir fru" osv. Om jag fattar vad du menar (är inte riktigt säker på om jag gör det) känns det som att det ändå är ett erkännande av några slags fasta roller för kvinnor respektive män, men att männen ibland kan ta över kvinnornas uppgifter och vice versa för att avlasta, till exempel. Jag tror inte alls på det, jag tror inte att det finns en slags naturlig arbetsfördelning mellan könen (även om det i praktiken ofta finns kulturellt formade sådana, som varierar över tid och plats).
Angående religion, det kvinnoideal (starkt kopplat till moderskapet) som kan härledas ur Maria-figuren som en central gestalt inom katolicismen tror jag är allt annat än positivt.
Att jag har sagt att pappan är mindre viktig tror jag du har fått om bakfoten. Det går tvärs emot allt jag står för (möjligtvis att jag skrivit det ironiskt för att det är så absurt). Jag tror överhuvudtaget inte särskilt mycket på moderskapet som något väsensskilt från fadersskapet, jag föredrar att tänka föräldraskap istället. Vi är båda precis lika viktiga för vårt framtida barn, oavsett det faktum att det är jag som är gravid i nio månader.
Ovanför inläggen stod det: "Fars dag, däremot, som är någon gång i juni, är det långt ifrån någon liknande uppståndelse kring. Pappan är väl inte lika viktig." Vet inte om det var du eller någon annan som skrev det men det var detta jag syftade på.
SvaraRaderaJag lyssnade till: La Señora Patricia vs. Telemex", vilket var väldigt underhållande och insiktsfullt.:)
Här kommer det en liten uppföljare som jag tycker även den förtjänar sin plats här i bloggen!:)
http://www.youtube.com/watch?v=a_NWyVgtpd0
Happy listening.:)
Jaha! Alltså, det var helt ironiskt menat. Att man går man ur huse för att fira mors dag medan fars dag knappt uppmärksammas alls är helt absurt. Som om pappan inte vore viktig. Vilket han är. Precis lika viktig som mamman.
SvaraRadera