lördag 14 maj 2011

Namn i Colombia

Det här med hur namn funkar är rätt annorlunda här i Colombia jämfört med i Sverige. Förutom dubbelefternamn som jag redan förklarat, har de flesta två förnamn. Vanligast är att ett av dem är tilltalsnamn, men ofta används båda namnen, och lite hipp som happ. Om man till exempel heter Ana María är det mycket möjligt att man ibland blir kallad Ana, ibland Ana María och ibland diminutivet Anita.

Därför har man oftast inte ett släktnamn som andranamn, utan ett namn som passar ihop med det första namnet, för det används rätt flitigt, och det är inget konstigt att alternera mellan båda. På mina visitkort på jobbet står det "Annika Marta" (finns ju inga ä här till Märta), vilket känns lite märkligt, för det är ju inget jag brukar kallas.

I Colombia finns ingen slags myndighet som sätter stopp, utan man får i princip registrera vilket namn som helst. Vilket vissa också gör. Till exempel bestämde sig Julián Gustavo Giraldo Zuluaga år 2005 för att byta namn och heter numera Deportivo Independiente Medellín. Det är att ta sin fotbollsfanatism till helt nya nivåer.

För ett tag sen läste jag ett reportage om en taxichaufför som heter "Jesucristo Hitler Paracelso Zeppelin". I förnamn. Hans bror heter "Aristóteles Pitágoras Aristocles".

Namn är såklart en klassmarkör också, särskilt i ett så ojämlikt land som Colombia. Bland den så kallade underklassen är det rätt populärt att döpa barn till engelska namn, men som stavas som de låter. Som till exempel Brayan, Yeison, Dayana eller Leidy. Eller varför inte vilket engelskt ord som helst, till exempel Onedollar (som uttalas "ånedojar"). Häromdagen åkte jag taxi med en chaufför som hette Rusbel. Kan ni gissa vilken USA-president han döpts efter?

På mitt jobb är roliga namn en ständigt återkommande diskussion, och på vår topplista har vi:
1. Keika Soleika Malvis Dayana
2. Jiri Jari Janensi (J uttalas ungefär som H)
3. Amburguer James (=Hamburgare (på "engelska") James)

Det är alla riktiga personer som heter så. Namn 1 är en tremänning till en av mina arbetskamrater. Hon kommer från en by där det är en gammal kvinna som bestämmer namnen på alla barn som föds i byn. Och hon tar stavelser hon gillar och pusslar ihop till något hon tycker låter snyggt. Till exempel Keika Soleika Malvis Dayana.

8 kommentarer:

  1. Intressant. Här i Sverige har ju många till och med tre förnamn. Har man aldrig det i Colombia?

    Och hur ser den colombianska namntoppen ut? I Sverige har det ju länge varit gamla hederliga namn från våra far- och mormödrars generation på toppen. Är det likadant i Colombia?

    SvaraRadera
  2. Som man säger "allt kan hända i landet den heliga hjärtat" hahaha.

    Jag har alltid trott att det är roligt att sätta utländska namn men skrivs som du säger (som de låter) och det sämsta med ett efternamn "Criollo", en Perez eller Martinez till exempel.

    SvaraRadera
  3. Åsa: Jo, ibland är det tre förnamn (eller bara ett), men det allra vanligaste är två.

    Efter lite googling så hittade jag colombianska namntoppen, fast det är inte de som är populära nu att döpa till utan de som flest personer totalt sett i hela befolkningen heter.
    Män:
    1. José
    2. Luis
    3. Carlos
    4. Juan
    5. Jorge
    Kvinnor:
    1. María
    2. Luz
    3. Ana
    4. Sandra
    5. Rosa

    Det är ju intressant att notera i superkatolska Colombia att de två vanligaste namnen är de spanska motsvarigheterna till Josef och Maria...

    SvaraRadera
  4. Hahaha, vilket underbart roligt inlägg. Jag skrattar högt.

    Rusbel = Roosevelt, gissar jag =)

    Amburguer James var ju också ett härligt namn, liksom Jesucristo Hitler (wtf?!)

    SvaraRadera
  5. Jätteroligt! Även på Kuba hittar man på egna namn. Man tar nåt som låter fint och så finns det en generation som alla har namn som börjar på Y. Kommer vad jag förstått från tiden då Kuba var kompis med USSR.

    Ta även Frankrike....vet bekantas bekanta som kommer från DOM-TOM (Guadeloupe etc) som döpt sina barn efter den franska kalendern. Tex så heter några FetNat. Det är en förkortning för Fete Nationale (som betyder helgdag...). Kul att heta det va?

    SvaraRadera
  6. Intressant! På Island ser man också lite annorlunda på namnen. Om man har flera förnamn (sällan fler än två) använder man båda. Efternamn har man ju som bekant inte, det är bara en förklaring av vems son eller dotter man är, inte ett namn. Dessutom böjs de isländska namnen i olika kasus... komplicerande...
    Tremänning är förresten ett intressant dialektalt ord som jag hörde för första gången för nåt år sen!

    SvaraRadera
  7. haha vad intressant! :)

    SvaraRadera
  8. Vad roligt, det hade jag inte en aning om! Kram

    SvaraRadera

Problem att kommentera? Testa en annan webbläsare än Chrome.