tisdag 24 juli 2012

Kulturkrockar i barnuppfostran, del 3: Bilbarnstol

Vi var ju som sagt på resa i helgen, närmare bestämt i Garzón, Huila för att hälsa på Oscars farfar och lite annan släkt. Själva tiden i Garzón var väl trevlig, men resan. Aldrig mer på en långhelg. Aldrig mer i svärföräldrarnas bil, med svärföräldrarna.

Det tar runt tio timmar att köra till Garzón, varav ungefär åtta av dem är i tropisk värme. I en bil utan luftkonditionering. Att resa till Garzón över en långhelg innebär alltså att sitta och svettas en hel dag i bil för att tillbringa en dag där och sen sitta och svettas en hel dag i bil tillbaka. Gael var ju inte så nöjd över situationen, kan man väl sammanfatta det som.

Sedan ledde ju resan inte helt oväntat till en del kulturkrockar i barnuppfostran. Det gamla vanliga med att det är livsfarligt för barn att frysa. Ja, Garzón är tropiskt. Ja, det är runt 25-30 grader varmt. Men vinden, ni vet. "Ta på barnet en tröja, akta, det blåser, han kan bli sjuk". Ja jo, det blåste litegrann ibland. Det kändes ungefär som att fläktas av en hårtork.

Men hur som helst, resan hem var skitvarm och stackars Gael svettades där i sin bilstol och var alldeles tagen när vi äntligen kom hem vid elva på kvällen. Helt vårt fel. Vi hade ju nämligen tvingat det stackars barnet att sitta fastspänd i bilstolen hela resan. Och dessutom hade vi inte klätt på honom när vi närmat oss Bogotá och det blivit kallare klimat. Att det inte var särskilt kallt inne i bilen, att vi lagt en filt över honom och att han faktiskt var svettig när vi lyfte ur honom ur stolen hemma i lägenheten spelar ingen roll. Det var ju kallt utomhus och då måste man ha kläder på sig och nu kommer barnet minst att få lunginflammation och dö.

Ungefär följande diskussion, i sammanfattning, hade jag med svärfar i morse:

-  Jag är mycket orolig för barnet.
-  Varför då? Han mår bra.
-  Ja, men jag är väldigt upprörd på er. Att ni tog Gael till Bogotá utan att klä på honom.
-  Men vi lade ju en filt över honom, och han var till och med svettig när vi kom fram. Och han mår bra.
-  Ja nu, ja, men de konsekvenserna kommer senare.
-  Jamen, han mår faktiskt bra, han var lite tagen när vi kom fram men det var för att han säkert hade lite vätskebrist och var trött efter resan. Det är en alldeles för lång resa att göra i ett svep med en bebis.
-  Men vi reste till Garzón med Carlos när han var fem månader och det gick jättebra.
-  Ja, kanske det, men det var alldeles för varmt.
-  Jamen det är ju för att ni tvingar honom att sitta i den där stolen, ni måste ju plocka upp honom.
-  Ja, precis. Därför är resan för lång att göra i ett svep. Det är bättre att stanna längs vägen så att han får vila och svalka sig lite emellanåt, för när vi åker i bilen på landsvägen måste han sitta i stolen, det är livsfarligt annars. Krockar vi då så dör han.
-  Men det gör ingen skillnad, han kan ju dö i en krock även om han sitter i stolen.
-  Ja, om det är en svår krock, men bilbarnstolar är byggda för att skydda mot krockar och risken är mycket mindre.
-  Ja, det är ju din åsikt.
-  Men det är inte en åsikt, det är fakta.
-  Ja, du kan ju tycka så om du vill, men jag håller inte med. Ni kan inte ha honom sittande där i stolen hela resan.
-  MEN JAG KAN VÄL INTE HJÄLPA ATT NI ÄR HELT JÄVLA EFTERBLIVNA NÄR DET GÄLLER TRAFIKSÄKERHET I DET HÄR LANDET!?

Nej, okej, det där sista sa jag faktiskt inte. Jag bara tänkte. Istället bet jag ihop och blinkade bort frustrationstårarna och gick till jobbet och googlade statistik över hur mycket säkrare det faktiskt är för bebisar att sitta fastspända i bilstol och skrev ut. Vi får se om sifferargumenten kan övertyga.

Ibland längtar man lite extra mycket hem.

20 kommentarer:

  1. Jag kan skicka min morfar på din svärfar, han är gammal trafikpolis och skulle läsa lusen av honom ifall han ens vågade andas något om att plocka ur Gael ur babyskyddet..

    SvaraRadera
  2. Heja Annika! Jag håller helt med dig. Pauser för att vila både barn och vuxna behövs på långa bilresor.

    Hoppas att dina argument utskrivna från nätet hjälper.

    Kram mamma

    SvaraRadera
  3. Kram fina du! Om det hjälper så kan jag ju säga att här hemma finns det andra åsikter att bli galen på, det gäller bara att stå på sig och veta själv att det vi gör är det vi vet är bäst för våra barn.

    SvaraRadera
  4. Sånt där är jobbigt, men jag struntar faktiskt i vad folk säger, försök att låta det rinna av. Min släkt tycker att bilbarnstolen tar för mycket plats och "ni åkte ju på våra ben när ni var små och ni lever..." osv.. Men jag brukar säga att det är jag som är mamma och jag bestämmer. Och hon får gärna ta plats, precis som hon har ett eget rum ska hon också ha ett helt säte för sig själv i bilen.

    Och så måste jag bråka med taxichauförarna som aldrig har bältena framme... det tycker att det är jobbigt att ta fram dem. Många gånger fungerar de inte ens eller finns inte ens i bilen, och det har förarna inte "lagt märke till" för jag är "den första personen som ber om bilbälten där bak". Det är alltså svårt att ta taxi... Det är nu jag drömmer om en egen bil... haha!

    Stå på dig och säg att du är mamma och du bestämmer, precis som de fick bestämma med Carlos. Det kan vara lite jobbigt i början men de fattar så småningom... statistik kan funka nu... men tänk när de vill ta honom till kyrkan! Eller säga att "pojkar gråter inte" eller något annat jobbigt. Då måste du göra klart att det är DITT barn. Punkt. Oavsett statistik... :-)

    Och svärföräldrar biter inte.. haha!

    PD: Jag kan också klaga på mina svenska svärföräldrar faktiskt... som tycker att det är helt galet att Manuela föddes i Colombia. Och dessutom har colombianskt pass... varför det? Liksom... Det mest säkra för oss är att åka till Sverige och stanna där tills hon är minst 20. Förhoppningsvis blir hon inte lika galen som Fredrik och reser ut i världen bara så där... utan stannar hemma i Sverige och pluggar något vettigt...Jo då, det finns sådana svärföräldrar i Sverige också. Hehe. Tur att vi inte har våra föräldrar levandes i samma stad. Haha!
    /Joanna

    SvaraRadera
  5. Å så jobbigt, förstår verkligen dina frustrationstårar! Och att du skrev ut statistik för att bevisa, det hade jag också gjort..haha.

    Men vad skönt att Oscar och du inte verkar krocka i detta (?) Måste vara svårt för honom ibland om alla på "hans sida" tycker en sak och du och han något annat.

    Hoppas statistiken biter! Håll oss uppdaterade.

    SvaraRadera
  6. Usch, vad jobbigt det måste vara att de håller på att lägga sig i så där, och att de tycker att ni gör fel. Men stå på er, ni är hans föräldrar och ni vet bäst!

    SvaraRadera
  7. jo det krockar ju lite då och då. Kan tänka mig att det är extra jobbigt med barn och det är en väldig hets med uppfostran och att vid 18 grader och sol ska man klä på barnet linne, tshirt, kofta, jacka, strumpor, skor, byxor och kanske även en mössa.......

    SvaraRadera
  8. Sorry, kan inte låta bli att skratta åt inlägget, fast jag förstår att du är skittrött och förbannad. Jag känner igen det så himla mkt själv. Det är nämligen så, Annika, att 1) Bogotás klimat luras. Fast man känner sig varm så är man inte det egentligen (förklaring av en man jag känner). och 2) det är mkt farligare att sitta i bilstol för då kan ju en vuxen inte hålla om barnet om bilen skulle krocka (förklaring av en kvinna jag känner). OBS. Detta står inte på Internet. Förresten är Internet också jättefarligt. Särskilt facebook. Alla tjejer som använder facebook da papaya. För snart, när som helst, så kommer de blir våldtagna o mördare av nån friend (säger minst 10 personer som jag känner.).
    Å Annika! Ni får komma hit och hälsa på nästa gång istället. Jag kommer inte oroa mig för barnet. Lovar.
    Kram!
    /Julia

    SvaraRadera
  9. Vad frustrerad jag blir! Och det är ju ingenting mot vad du måste ha blivit! Men Gael är viktigast, du är hans mamms och du vet vad han behöver. Bra att du står på dig.

    SvaraRadera
  10. Johanna: Det skulle kanske behövas!

    Mamma: Det hoppas jag också. Och nu har vågskålarna tippat ännu lite längre åt köpa-egen-bil-hållet.

    Joanna: Ja, det är väldigt frustrerande! Jag gissar att du vet precis hur det känns, och vanliga hederliga trafiksäkerhetsargument funkar liksom inte. Men visst, jag tror säkert att jag skulle bli frustrerad på tusen saker även i Sverige. Det blir nog kulturkrockar även där.

    Johanna: Ja, det är väldigt skönt att Oscar är helt på min sida. Han fattar på ett helt annat sätt även om han vuxit upp med att åka i mammas knä utan ens bilbälte.

    Fifi: Ja, det är väldigt frustrerande ibland. Och då tror jag ändå att jag har haft tur i svärförälderlotteriet. För att vara colombianer lägger de sig nog väldigt lite i, och respekterar vårt sätt att göra saker väldigt mycket. Med vissa undantag, som sagt.

    Anonym: Ja, det blev liksom en exponentiell ökning av potentiella kulturkrockssituationer i och med barnet...

    Mammas Machete: Haha, argument 1 har jag också fått förklarat för mig... Och när det gäller bilstolar så behövs det ju inte för den och den kör så bra och säkert, eller för att man ju kan hålla fast barnet.
    Men JA! Jag vill så himla gärna åka och hälsa på hos dig! Vi funderar mycket allvarligt på bilköp, då kan det nog bli en tur till Allmänningen.

    Casa Annika: Tack! Kram.

    SvaraRadera
  11. Jenny: Ja, jag tror att jag skulle bli galen på tusen grejer även i Sverige och säkert uppleva kulturkrockar även där. Men det är liksom så frustrerande när det handlar om sådant som för en själv är helt självklart. Som att barn måste åka fastspända i bilen.
    Men kram och tack!

    SvaraRadera
  12. Tufft att du stod på dig och bra! Ibland blir det ju så himla himla svårt när man måste, inte bara bemöta rena dumheter utan också bibehålla en god relation och därför inte kanske kan uttrycka riktigt vad man känner i frågan. Bra jobbat av dig!

    SvaraRadera
  13. Förresten den där "ja, det är ju din åsikt" går ju utmärkt att använda åt båda hållen, tillägget "och nu är det ju så att det är jag som fattar besluten" passar finfint som efterkläm.

    SvaraRadera
  14. Good lord! Förstår din frustration till fullo. Skulle vara intressant att läsa om jur det fungerar med mediciner i Colombia. I Chile ska det gärna tryckas i hostmedicin och andra "remedios" så fort ungarna nyser. Samma lika? Kram

    SvaraRadera
  15. Åh gud. Jag har själv fått spader x antal gånger när min mamma och svärisar lagt sig i. Där är det ingen kulturkrock men väl generationkrock utan dess like. Mest med svärisarna. Det började redan med namnet ("hur kan ni göra så mot henne!!????"). Fattar verkligen verkligen frustrationen. Tur att det inte alltid är hur man tar hand om barn det handlar om när man ses...

    SvaraRadera
  16. Rockpaperscissorlizardspock: Ja, hade det varit vem som helst hade man ju kunnat vara lite hårdare, men det är ju ändå barnets farfar...

    Frida: Samma lika! Gärna gå till doktorn för en förkylning också.

    Josefine: Ja, det förstår jag! Och namnet är ju en rätt känslig grej...

    SvaraRadera
  17. Skönt att Oscar förstår och hänger med i utvecklingen. Jag åkte också lös i bilen som barn men mina barn sitter fastspända och både barnens morfar, farfar och farmor inser att barn ska sitta i bilstol och att man ska stanna och sträcka på sig när man kör.

    Stå på dig Annika, även om det känns tufft emellanåt.

    Kram Pernilla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det har ju ändrats i Sverige. Jag tror att skillnaden här är att det inte finns något trafiksäkerhetsverk som stått bakom massiva trafiksäkerhetskampanjer under flera årtionden för att medvetandegöra folk om farorna i trafiken... Så barnen fortsätter nog åka lösa i bilarna här länge till...

      Radera
  18. Hög igenkänningsfaktor, framförallt vad gäller trafiksäkerhetsgrejen. Och då har jag svenska svärföräldrar, så "äh, några mil i en vuxens knä istället är väl ingen fara" är inte endast förunnat colombianska farföräldrar...

    /Frun

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehehe... Ja, det kanske finns i Sverige också...

      Radera

Problem att kommentera? Testa en annan webbläsare än Chrome.