måndag 2 juli 2012

Att lära en bebis att äta ur flaska

Dagen då den jättekorta mammaledigheten är slut närmar sig med stormsteg. Vi har vetat om det ända från början, att barnet kommer att vara fyra och en halv månad då det är dags för mig att gå tillbaka till jobbet. Men vi vill ändå fortsätta med bara bröstmjölk tills barnet är sex månader.

Så vi har gjort läxan och läst på. Tänkt att en dryg månad innan jobbstarten är det dags att lära barnet dricka mjölk ur flaska. Inte för tidigt, för det står överallt, att när bebisen börjar med flaska kan det hända att den slutar amma, för att det är lättare att suga mjölken ur flaskan än ur bröstet.

En dryg månad innan börjar vi alltså. Urpumpad bröstmjölk i flaska. Vi är ute i god tid, tänker vi, barnet kommer att vara väl förberett när det väl är dags.

Vi testar allt. Vi har flera olika flaskor, av de dyraste sorterna, de som tydligen ska vara bäst, mest efterlikna sugtekniken vid bröstet och allt det där. Vi testar att ge flaskan vid olika tider på dagen, från olika personer, att jag gömmer mig, att jag står framför och dansar och distraherar så att han inte ska märka att han har en flaska i munnen, att vänta tills han är riktigt hungrig, att ge flaskan innan han hunnit bli hungrig, att ge den sittandes i stolen, i amningsställning, bärandes. Att ge nappen och sedan smyga ut nappen och smyga dit flaskan.

Ingenting funkar. I princip varje gång gråter han och gallskriker som om vi försökte tortera honom med de där fruktansvärda flaskorna med urpumpad mjölk som han gladeligen dricker från bröstet så fort det bjuds. Gråter och skriker tills han somnar av ren utmattning, utan att ha ätit något.

Han gråter och jag gråter, för den där dryga månaden som var gott om tid för att lära barnet äta ur flaska  tickar iväg alldeles för fort och paniken över att lämna stackars barnet att svälta ihjäl medan mamma är på jobbet stiger.

Så en dag plockar vi fram en mugg som vi har i gömmorna hemma. En vi fick på köpet i ett set där vi egentligen var ute efter hakklappen. En pipmugg som egentligen är till för större barn, när de ska lära sig dricka själva. Pipen är av plast och hård och har små hål där vätskan rinner ut alldeles av sig själv när man vänder muggen upp och ner. Inget sug behövs.

Hela setet med mugg och tallrik och sked och hakklapp kostade 39 kronor, bara en bråkdel av vad alla de där dyra flaskorna kostade styck.

Vi ger honom lite mjölk i muggen, mest för att vi har testat allt annat och inget funkar och varför inte prova, vi har ju inget att förlora. Han ser förvånad ut, men dricker. Utan gråt. Utan skrik. Utan att spotta ut alltför mycket. Vi provar några gånger till, flera dagar i rad, med samma resultat.

Det är måndag idag, och på torsdag börjar jag jobba igen. Med tre dagars marginal har vi lyckats få barnet att äta ur flaska. Det suger fortfarande att behöva börja jobba såhär tidigt, men det suger väldigt mycket mindre när jag vet att barnet inte kommer att svälta ihjäl när jag inte är hemma.

Och för ett eventuellt framtida lillasyskon kommer vi att köra den colombianska metoden och varva amningen med flaska från första månaden.

11 kommentarer:

  1. Men vilken lättnad. Hoppas att det blir lite kul att börja jobba igen.

    SvaraRadera
  2. Vi höll också på, hur länge som helst att försöka få Anya att ta flaska. Men hon vägrade, hon hatar flaska. Så det gick aldrig att ge utpumpad mjölk eller ersättning, så vi gav upp om det. Gjorde inte så mkt egentligen, men det är lustigt hur vissa bebisar bara vägrar nappflaska som ska vara så likt bröstet. Har tänkt att det kanske är ju därför hon vägrade, det var för likt utan att vara en riktig tutte, då blir hon sur. Men en pipmugg som inte låtsas vara tutte funkar ju! Inte luras, haha. Sen så kanske det funkar bättre om man kör flaska & amning redan från början. Skönt att det löst sig i alla fall! Minns hur stressade vi var över att få Anya att äta annat än tutte när det var dags för min långa praktik. Hoppa allting går bra nu med jobbet :)

    SvaraRadera
  3. Stort grattis. Så skönt att ni hittat något som funkar.

    SvaraRadera
  4. Usch vad jobbigt med så himla kort mammaledighet! Här har vi sexton veckor, så det är ju också typ fyra månader. Men då är det inklusive den tid man eventuellt behöver ta före förlossningen. Slitigt!

    SvaraRadera
  5. Hurra och grattis till er alla tre! Alltid lika spännande och intressant att läsa din blogg, Annika.

    SvaraRadera
  6. Åh vad skönt! Isak vägrar ersättning ur flaska, men bröstmjölk och vatten funkar. Är ändå lite orolig över hur det blir när jag börjar jobba, men han hinner i alla fall bli sex månader och tio dagar och jag går bara tillbaka på halvtid först.

    Hur som helst. Hoppas det blir lite roligt att vara tillbaka på jobbet trots att det känns tidigt :)

    SvaraRadera
  7. Vilken otrolig lättnad att ni hittade något som funkade, hurra! Förstår att det måste vara svinjobbigt, men ändå lite lättnad att det åtminstone funkar. Heja Gael och heja hans föräldrar!

    SvaraRadera
  8. Åh vilket stressmoment när inget funkar! Men vad bra att ni hittade nåt till slut! Jag hoppas att allt kommer fungera för er nu när jobbet redan kallar! Kram på er alla tre!

    SvaraRadera
  9. Men herregud vilken stress. Men fantastiskt att ni hittade något som funkade till slut, vilken himla tur. Åka och amma barnet var tredje timme från jobbet känns ju inte så hållbart..!

    SvaraRadera
  10. Puh, det var på håret! Tur att ni är kreativa föräldrar.

    SvaraRadera
  11. Haren: Ja! Och att börja jobba... Jag hade gärna börjat på halvtid, om Oscar fick vara föräldraledig andra halvtiden.

    Zahra: Ja, visst är det en otrolig stress när de bara tvärvägrar. Och Gael är fortfarande lite för liten för någon annan mat än mjölk, känner vi, så det var lite panik.

    Petra: Tack!

    Annelie: Här är det likadant, de korta veckorna (14) är dessutom inklusive minst en obligatorisk vecka innan förlossningen (som jag slapp eftersom han dök upp 3 veckor före beräknat datum).

    Elaine: Tack! Kul att du läser!

    Fiat: Jag förstår, börja i god tid är mitt tips! Men då kanske han är så stor att han kan äta lite annan mat när du inte är hemma?

    Duktiga Tjejen: Fina du! :)

    Litenlängtan: Ja, jag hoppas också att det här kommer att funka nu!

    Johanna: Nej! Jag bor visserligen 10 minuters promenad från kontoret, men ändå...

    Åsa: :)

    SvaraRadera

Problem att kommentera? Testa en annan webbläsare än Chrome.