Din femte månad var den då jag började jobba igen och du började tillbringa vardagarna med din farmor och farfar och med Lebis. Du verkar nöjd med arrangemanget. Förutom det här med flaskätandet, förstås. Du hatar verkligen flaskan och smart som du är har du insett att jag kommer hem på lunchen så att du får amma, så under förmiddagen och under eftermiddagen äter du minsta möjliga mängd ur flaskan, bara tillräckligt för att härda och inget mer. Sen äter du som en galning när jag kommer hem. Det vore fint om du kunde äta lite mer ur flaskan, så att din farmor och farfar slipper oroa sig så mycket. Din pappa och jag är inte särskilt oroliga, du går ju upp i vikt helt enligt kurvan och väger nu 6200 gram och mäter 63 cm.
Du rullar runt från rygg till mage utan problem, och du gör det hela tiden. Däremot har du inte klurat ut hur man gör för att rulla tillbaka, och du är fortfarande inte så förtjust i att ligga på mage. Du verkar inte så intresserad av att lära dig rulla tillbaka heller, när du ligger där på mage sprattlar du med benen som om du försökte krypa. Om man sätter händerna bakom dina fotsulor trycker du ifrån så att du tar dig framåt, en liten bit i taget. Du vill förflytta dig framåt, inte rulla tillbaka.
Stå vill du också göra. Hellre stå än sitta. Än är du lite för liten för din hoppgunga, vi testar den ibland men hålen för armarna sitter fortfarande för högt upp för dig så du ser helt korsfäst ut. Men snart! Väx lite till bara så kommer du att älska den.
Ditt senaste trick är att låta brrrrrr så att dregglet sprutar. Ju mer dreggel desto roligare, verkar vara ditt motto. Du koordinerar dina händer mycket bättre nuförtiden också. Om man håller fram en leksak framför dig sträcker du ut händerna mot den och greppar tag i den. Du greppar allt du får tag i, och stoppar in i munnen. Mest gillar du sånt som prasslar och sånt som har starka färger. Dina händer är ditt stora intresse i livet (däremot är du helt ointresserad av dina fötter) och ofta hittar vi dig vaken i din säng efter vi trott att du somnat, och där ligger du med händerna uppsträckta framför dig och studerar dem noga, noga.
Vår lille framtida manikyrist. Du är så himla, himla fin.
Har ni en ny eller gammal hoppgunga? Vår från då vi var små sitter armhålen längre ned och funkar grymt bra för Helge. Har även provat en modern variant där han blir korsfäst som du beskrev. Den sprätta vi upp lite tills den sätt bra och blev hoppvänlig.
SvaraRaderaJag skulle tipsa om att testa att lägga en ihoprullad handduk i grenen på gungan så han kommer upp - för hålen för benen är väl rymliga nog...
SvaraRaderaÅh jag älskar de här inläggen! Och vi har också börjat lite försiktigt med hoppgunga, även fast det blir korsfästning av allt även här. Ska nog testa det där med handduk.
SvaraRaderaHåller med om att han är så himla, himla fin! Man smälter ju till en liten pöl av det där leendet alltså! Och tänk att det redan gått fem månader, otroligt. Grattis Gael!
SvaraRaderaÅh, jag kommer ihåg när Elly var i den åldern och hon upptäckte det här med att stå, hon ville inte göra annat! Hela tiden skulle hon stå i ens knä.
SvaraRaderaSkönt att det funkar bra när du jobbar, förutom att han inte gillar flaskan då.
Jag var tvungen att översätta din blogg från svenska till engelska, men det är verkligen bra! Tack för att ge min blogg en titt också. Ta hand, Tyler
SvaraRaderaCharmtroll!
SvaraRaderaJust det dar med att man totalt ignorerar saker som faktiskt kan vara direkt livsfarliga for barnet samtidigt som man blir hysterisk over smasaker som inte direkt ar livshotande (som att barnet blir kallt tex) finner jag mkt markligt.
SvaraRaderaJag bor i Chile sedan tre ar tillbaka och forundras att man i samband med exempelvis hastridning aldrig ser en hjalm varken pa vuxnas eller barns huvuden. Den 10-ariga sonen till en av mina arbetskamrater ramlade av en hast, sprackte upp halva skallen, lag pa intensivvard och svavade mellan liv o dod under nagon manad. Som tur var klarade han sig mirakulost nog utan nagra storre men. Men for mig far bekraftar sadana har handelser bara bilden av att man bortser fran riktiga faror samtidigt som man oroar sig over struntsaker annu mer.
Nar min son som idag ar 4 var runt 8 manader satte jag ned honom pa graset kring en liten plaza dar farfar bor. Detta gjorde farfar mkt upprord da det kunde finnas bakterier i graset, med andra ord livsfarligt.
Sta pa er! Ni som foraldrar vet ju vad som ar bast for ert barn aven om det saklart ar jobbigt med konfrontationer ibland.
Elin: Den är ny! Kanske ska ta och sprätta upp den lite i helgen.
SvaraRaderaLitenlängtan: Bra tips!
Fiat: Ja, testa!
Anna: Ja, det är otroligt vad fort tiden går!
Fifi: Exakt så! Nu har vi gett upp flaskan och börjat med smakportioner istället.
Tyler: Välkommen hit! Synd att google translate översätter så konstigt ibland...
åsa: Ja!
Nadia: EXAKT! Man kan bli galen för mindre.